Saint Teresa of Ávila is the patron saint of: • Headaches and migraine sufferers (relief from headaches) • Spain • Lacemakers • Spanish Catholic writers • People in need of grace • The sick • Chess players (unofficially, due to her writing on the spiritual life as a strategy of the soul) Ora pro nobis
Torsdag den 15 oktober
S:ta Teresa av Jesus, jungfru och kyrkolärare († 1582), minnesdag
Läsning Ef 1:1–10
Han har före världens skapelse utvalt oss i Kristus
Början av Paulus brev till efésierna.
Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Éfesos och som lever i tron på Kristus Jesus. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader.
Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse
som genom Kristus finns i himlen,
liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom
till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek.
Han har förutbestämt oss
till att få söners rätt genom Jesus Kristus
och förenas med honom
– det var hans viljas beslut –
till pris och ära för den nåd
som han har skänkt oss med sin älskade son.
I honom och genom hans blod har vi friköpts
och fått förlåtelse för våra överträdelser
– så rik är den nåd med vilken Gud
har låtit all vishet och klokhet flöda över oss.
Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss,
det beslut om Kristus som han hade fattat från början
och som skulle genomföras när tiden var inne:
att sammanfatta allting i Kristus,
allt i himlen och på jorden.
Så lyder Herrens ord.
Responsoriepsalm Ps 98:1–6 (R. 2a)
R. Herren har låtit sin frälsning bli känd.
Sjung en ny sång till Herrens ära,
ty han har gjort under.
Han har vunnit seger med sin högra hand
och med sin heliga arm. R.
Herren har låtit sin frälsning bli känd,
uppenbarat sin rättfärdighet inför hedningarnas ögon.
Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot Israels hus,
alla jordens länder har sett vår Guds frälsning. R.
Höj jubel till Herren, alla länder,
brist ut i glädjerop och lovsjung.
Prisa Herren med harpa,
med harpa och med lovsång.
Höj jubel med trumpeter och basuner
inför Herren, konungen. R.
Halleluja Joh 14:16
V. Jag är vägen, sanningen och livet, säger Herren. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Evangelium Luk 11:47–54
Detta släkte skall få betala för alla profeters blod alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod
✠ Läsning ur det heliga evangeliet enligt Lukas.
Vid den tiden sade Jesus:
”Ve er, som reser gravvårdar över profeterna, som era fäder dödade. Så vittnar ni om vad era fäder gjort och visar att ni godtar det; de döda de profeterna och ni reser vårdar över dem. Därför har också Guds vi het sagt: Jag skall sända profeter och apostlar till dem, och några skall de döda och förfölja. Därför skall detta släkte få betala för alla profeters blod som har utgjutits från världens skapelse, alltifrån Abels blod ända till Sakárjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset. Ja, jag säger er: detta släkte skall få betala för det.
Ve er, ni laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat.”
När han gick därifrån ansattes han hårt av de skriftlärda och fari seerna, som ställde många besvärliga frågor för att få honom att säga något som han kunde fällas för.
Så lyder Herrens evangelium.
3 SAKER ATT UNDVIKA NÄR MAN BER DEN HELIGA ROSENKRANSEN
Rosenkransen du ber just nu kan vara 10 × starkare, men några små vanor kan tyst blockera dess nåder...
Här är några vanliga misstag som katoliker gör när de ber rosenkransen:
1. Att rusa genom bönerna som om det vore ett lopp:
Vi behandlar rosenkransen som en uppgift att "avsluta" snabbt istället för ett kärleksfullt samtal med Jesus och Maria. Att rusa igenom Ave Maria och Fader våren betyder ofta att vi missar hela poängen: att långsamt meditera över mysterierna.
Korrekt: Sakta ner. Låt varje ord sjunka in. Det är bättre att be ett decennium väl än fem decennier i ett töcken.
2. Glömska att meditera över mysterierna:
Vi säger de vokala bönerna perfekt men våra tankar vandrar till inköpslistan, jobbet eller morgondagens bekymmer.
Rosenkransen är kontemplativ, pärlorna och bönerna hjälper oss att leva med Jesus i Hans liv, död och uppståndelse genom Marias ögon.
Korrekt: Före varje decennium, pausa och tillkännage mysteriet tydligt. Föreställ dig scenen. Be Mary hjälpa dig att hålla fokus.
3. Att be utan någon specifik avsikt:
Många av oss kastar oss in i rosenkransen utan att erbjuda den till något särskilt, eller ännu värre, bara för att "få det överstökat."
St. Louis de Montfort varnade för att detta förvandlar rosenkransen till en börda istället för en nådfylld gåva.
Korrekt: Börja alltid med en avsikt: för en älskad, för fred i världen, för själar i skärselden, för din egen omvändelse, osv.
Ge det till Jesus genom Maria!
Rosenkransen handlar inte om perfektion, den handlar om uthållighet och kärlek.
En mystisk liten pojke stannade Sankta Teresa av Ávila på en trappa, ställde henne en fråga och gav ett svar så oförglömligt att katoliker fortfarande berättar historien 400 år senare... ⤵️
📅 15 oktober: Sankta Teresa av Ávilas festdag
En dag gick Teresa nerför en trappa i sitt kloster när hon lade märke till en liten pojke som stod där. Hon hade aldrig sett Honom förut.
Pojken tittade på henne och frågade, "Vem är du?"
Hon svarade: "Jag är Teresa av Jesus."
Sedan frågade hon, "Och vem är du?"
Det Han sa därefter är varför katoliker fortfarande berättar denna historia århundraden senare.
Men först måste du förstå vem Teresa var. Hon var inte bara en nunna som tillbringade dagarna med att be. Hon reformerade karmelitorden, grundade 17 kloster över hela Spanien och blev en av kyrkans största bönelärare.
Och hon hade en särskild kärlek till Jesus som barn. Enligt traditionen bar hon till och med med sig en liten staty av Jesusbarnet under sina resor.
Den hängivenheten skulle också bli djupt förbunden med karmeliterna i Prag.
År 1628 gav prinsessan Polyxena von Lobkowicz karmelitbröderna en staty av Jesusbarnet och uppmuntrade dem att lita på honom. Folk började be innan den, och med tiden rapporterade många att de besvarade bönerna.
Statyn skadades senare och försummades under krigstid, men restaurerades så småningom. Idag är den känd som Jesusbarnet i Prag, en av de mest älskade bilderna av Kristus i katolsk andakt.
Den ursprungliga statyn hedras fortfarande i Segerkyrkan Vår Fru av Seger i Prag. Och även om det inte finns några bevis för att det var samma staty som Teresa kan ha burit, påminner båda traditionerna oss om något vackert.
Jesus, som verkligen är Gud, valde att bli ett litet barn. Någon som folk kunde hålla om, älska och dra nära varandra.
Vilket för oss tillbaka till den trappan.
Enligt den gamla karmelitberättelsen, när Teresa frågade den mystiske pojken vem Han var, log han och svarade:
"Jag är Jesus från Teresa."
Sedan försvann han.
Detta möte har förts vidare genom karmelittraditionen i århundraden och fångar den extraordinära närhet som Sankta Teresa delade med Jesus.
Och det är något med de där fyra orden som är lätt att missa. Teresa sa till Jesus att hon tillhörde Honom. Och Jesus svarade som om Han också tillhörde henne.
Vi hör ofta att Gud älskar alla. Men att tro att Han älskar dig personligen, känner till dina svårigheter och vill ha dig nära Honom är något helt annat.
Pope Pius XII witnessed the Fatima “miracle of the sun” while walking in the Vatican gardens 𝘐𝘯 𝘢 𝘩𝘢𝘯𝘥𝘸𝘳𝘪𝘵𝘵𝘦𝘯 𝘯𝘰𝘵𝘦 𝘵𝘩𝘦 𝘱𝘰𝘯𝘵𝘪𝘧𝘧 𝘸𝘳𝘰𝘵𝘦, "𝘐 𝘩𝘢𝘷𝘦 𝘴𝘦𝘦𝘯 𝘵𝘩𝘦 ‘𝘮𝘪𝘳𝘢𝘤𝘭𝘦 𝘰𝘧 𝘵𝘩𝘦 𝘴𝘶𝘯,’ 𝘵𝘩𝘪𝘴 𝘪𝘴 𝘵𝘩𝘦 𝘱𝘶𝘳𝘦 𝘵𝘳𝘶𝘵𝘩.” In a handwritten note the pontiff wrote, “I have seen the ‘miracle of the sun,’ this is the pure truth.”On October 13, 1917, thousands of individuals witnessed a miraculous vision near Fatima, Portugal. According to a local newspaper, “Before the astonished eyes of the crowd, whose aspect was biblical as they stood bare-headed, eagerly searching the sky, the sun trembled, made sudden incredible movements outside all cosmic laws—the sun ‘danced’ according to the typical expression of the people.” This experience was confirmed by believers and non-believers alike; the event had been foretold by Our Lady of Fatima to three shepherd children. The Vatican confirmed the authenticity of the miracle and the site has become a source of numerous healings and miracles ever since. Five months earlier, on May 13, 1917, the same day that the three shepherd children began seeing visions of Our Lady, Msgr. Eugenio Pacelli was consecrated an archbishop in the Sistine Chapel. Pacelli would later be elected to the papacy and become Pope Pius XII on March 2, 1939. He had a deep love of the Virgin Mary and would consecrate the world to the Immaculate Heart of Mary in 1942, in honor of the 25th anniversary of the Fatima apparitions. In 1950, Pope Pius XII was considering the proclamation of the dogma of Mary’s assumption into Heaven. While in the midst of prayer in the Vatican gardens, Pius XII saw something miraculous catch his eye. According to Zenit, Pope Pius XII wrote a handwritten note where he says, “I have seen the ‘miracle of the sun,’ this is the pure truth.” Then he went on to further describe what he saw. 𝘛𝘩𝘦 𝘱𝘢𝘱𝘢𝘭 𝘯𝘰𝘵𝘦 𝘴𝘢𝘺𝘴 𝘵𝘩𝘢𝘵 𝘢𝘵 4 𝘱.𝘮. 𝘰𝘯 𝘖𝘤𝘵. 30, 1950, 𝘥𝘶𝘳𝘪𝘯𝘨 𝘩𝘪𝘴 “𝘩𝘢𝘣𝘪𝘵𝘶𝘢𝘭 𝘸𝘢𝘭𝘬 𝘪𝘯 𝘵𝘩𝘦 𝘝𝘢𝘵𝘪𝘤𝘢𝘯 𝘎𝘢𝘳𝘥𝘦𝘯𝘴, 𝘳𝘦𝘢𝘥𝘪𝘯𝘨 𝘢𝘯𝘥 𝘴𝘵𝘶𝘥𝘺𝘪𝘯𝘨,” 𝘩𝘢𝘷𝘪𝘯𝘨 𝘢𝘳𝘳𝘪𝘷𝘦𝘥 𝘵𝘰 𝘵𝘩𝘦 𝘴𝘵𝘢𝘵𝘶𝘦 𝘰𝘧 𝘖𝘶𝘳 𝘓𝘢𝘥𝘺 𝘰𝘧 𝘓𝘰𝘶𝘳𝘥𝘦𝘴, “𝘵𝘰𝘸𝘢𝘳𝘥 𝘵𝘩𝘦 𝘵𝘰𝘱 𝘰𝘧 𝘵𝘩𝘦 𝘩𝘪𝘭𝘭 […] 𝘐 𝘸𝘢𝘴 𝘢𝘸𝘦𝘴𝘵𝘳𝘶𝘤𝘬 𝘣𝘺 𝘢 𝘱𝘩𝘦𝘯𝘰𝘮𝘦𝘯𝘰𝘯 𝘵𝘩𝘢𝘵 𝘣𝘦𝘧𝘰𝘳𝘦 𝘯𝘰𝘸 𝘐 𝘩𝘢𝘥 𝘯𝘦𝘷𝘦𝘳 𝘴𝘦𝘦𝘯.” “𝘛𝘩𝘦 𝘴𝘶𝘯, 𝘸𝘩𝘪𝘤𝘩 𝘸𝘢𝘴 𝘴𝘵𝘪𝘭𝘭 𝘲𝘶𝘪𝘵𝘦 𝘩𝘪𝘨𝘩, 𝘭𝘰𝘰𝘬𝘦𝘥 𝘭𝘪𝘬𝘦 𝘢 𝘱𝘢𝘭𝘦, 𝘰𝘱𝘢𝘲𝘶𝘦 𝘴𝘱𝘩𝘦𝘳𝘦, 𝘦𝘯𝘵𝘪𝘳𝘦𝘭𝘺 𝘴𝘶𝘳𝘳𝘰𝘶𝘯𝘥𝘦𝘥 𝘣𝘺 𝘢 𝘭𝘶𝘮𝘪𝘯𝘰𝘶𝘴 𝘤𝘪𝘳𝘤𝘭𝘦,” 𝘩𝘦 𝘳𝘦𝘤𝘰𝘶𝘯𝘵𝘦𝘥. 𝘈𝘯𝘥 𝘰𝘯𝘦 𝘤𝘰𝘶𝘭𝘥 𝘭𝘰𝘰𝘬 𝘢𝘵 𝘵𝘩𝘦 𝘴𝘶𝘯, “𝘸𝘪𝘵𝘩𝘰𝘶𝘵 𝘵𝘩𝘦 𝘴𝘭𝘪𝘨𝘩𝘵𝘦𝘴𝘵 𝘣𝘰𝘵𝘩𝘦𝘳. 𝘛𝘩𝘦𝘳𝘦 𝘸𝘢𝘴 𝘢 𝘷𝘦𝘳𝘺 𝘭𝘪𝘨𝘩𝘵 𝘭𝘪𝘵𝘵𝘭𝘦 𝘤𝘭𝘰𝘶𝘥 𝘪𝘯 𝘧𝘳𝘰𝘯𝘵 𝘰𝘧 𝘪𝘵.” 𝘛𝘩𝘦 𝘏𝘰𝘭𝘺 𝘍𝘢𝘵𝘩𝘦𝘳’𝘴 𝘯𝘰𝘵𝘦 𝘨𝘰𝘦𝘴 𝘰𝘯 𝘵𝘰 𝘥𝘦𝘴𝘤𝘳𝘪𝘣𝘦 “𝘵𝘩𝘦 𝘰𝘱𝘢𝘲𝘶𝘦 𝘴𝘱𝘩𝘦𝘳𝘦” 𝘵𝘩𝘢𝘵 “𝘮𝘰𝘷𝘦𝘥 𝘰𝘶𝘵𝘸𝘢𝘳𝘥 𝘴𝘭𝘪𝘨𝘩𝘵𝘭𝘺, 𝘦𝘪𝘵𝘩𝘦𝘳 𝘴𝘱𝘪𝘯𝘯𝘪𝘯𝘨, 𝘰𝘳 𝘮𝘰𝘷𝘪𝘯𝘨 𝘧𝘳𝘰𝘮 𝘭𝘦𝘧𝘵 𝘵𝘰 𝘳𝘪𝘨𝘩𝘵 𝘢𝘯𝘥 𝘷𝘪𝘤𝘦 𝘷𝘦𝘳𝘴𝘢. 𝘉𝘶𝘵 𝘸𝘪𝘵𝘩𝘪𝘯 𝘵𝘩𝘦 𝘴𝘱𝘩𝘦𝘳𝘦, 𝘺𝘰𝘶 𝘤𝘰𝘶𝘭𝘥 𝘴𝘦𝘦 𝘮𝘢𝘳𝘬𝘦𝘥 𝘮𝘰𝘷𝘦𝘮𝘦𝘯𝘵𝘴 𝘸𝘪𝘵𝘩 𝘵𝘰𝘵𝘢𝘭 𝘤𝘭𝘢𝘳𝘪𝘵𝘺 𝘢𝘯𝘥 𝘸𝘪𝘵𝘩𝘰𝘶𝘵 𝘪𝘯𝘵𝘦𝘳𝘳𝘶𝘱𝘵𝘪𝘰𝘯.” He saw this phenomenon on four separate occasions and was convinced that it was a favorable sign from God that he should declare the dogma of the Assumption of Mary. Pius XII knew the events of Fatima well and conversed with one of the visionaries, Sister Lucia, who confided to him the “third secret.”
Saint Teresa of Ávila is the patron saint of: • Headaches and migraine sufferers (relief from headaches) • Spain • Lacemakers • Spanish Catholic writers • People in need of grace • The sick • Chess players (unofficially, due to her writing on the spiritual life as a strategy of the soul) Ora pro nobis
Majka Elvira otkrila tajnu kako pobijediti iscrpljenost, umor, depresiju i strah
Majka Elvira/ foto: Komunita Cenacolo
Što učiniti ako niste dugo bili na ispovijedi?
Duhovnost
Sržni dio korizme je poziv na obraćenje. Odgovor na to jest ispovijed. No, što ako se netko nije dugo ispovjedio ili je zaboravio kako se ispovijeda? Ovdje donosimo devet jednostavnih koraka za ispovijed.
ispovijed / Foto: Cathopic
Kao napomenu valja podsjetiti kako se svećenik koji ispovijeda naziva ispovjednik, a onaj tko dolazi na ispovijed naziva se penitent (pokajnik, pokornik); molitve, postovi i(li) djela milosrđa koje ispovjednik nakon što penitent kaže svoje grijehe, zada nazivaju se: pokora, piše Katolički tjednik Nedjelja.ba.
1) Napravite temeljit ispit savjesti razmišljajući o grijehu u svom životu, počevši od toga da se sjetite kada ste se zadnji put ispovjedili. Svoj je život potrebno ponizno sagledati kroz prizmu Božjih zapovijedi i odredaba (minimum je Deset Božjih zapovijedi i Sedam glavnih grijeha).
2) Ako u crkvi nema ispovjedaonice ili ako svećenik nije u ispovjedaonici na raspolaganju za ispovijed, zamoliti ga za ispovijed. (Većini svećenika to bude drago, jer znaju da ispred sebe imaju čovjeka koji se želi popraviti.)
3) Ukoliko svećenik već sjedi u ispovjedaonici, nakon što kleknete na klecalo (ili sjednete na stolicu, ovisno kako je uređeno) pozdravite s: „Hvaljen Isus i Marije!“ Ako ste sa svećenikom već prethodno, maloprije, razgovarali nema potrebe ponovno pozdravljati nego započinjete praveći znak križa („U ime Oca, i Sina, i Duha Svetoga. Amen!“)
4) Svećenik potom kaže: „Gospodin ti bio u srcu da se skrušeno i valjano ispovjediš!“ Vi odgovarate: „Skrušeno ispovijedam svoje grijehe koje sam počinio od svoje posljednje ispovijedi (i kažete kada je ona bila). Pri tome nije nužno kazati točan datum, nego približno vrijeme – poglavito ako se niste dugo ispovjedili.
5) Nakon što vas je saslušao (i eventualno u međuvremenu ili nakon što ste kazali grijehe, priupitao još nešto vezano uz to što ste ispovjedili), svećenik uputi nekoliko poticajnih misli osvrćući se na materiju grijeha.
[Ovdje je važno uočiti kako ne može biti ispovijedi ako čovjek ne kaže niti jedan grijeh da je počinio – jer svaki sakrament ima svoju materiju i formu. Kao što je npr. materija sakramenta krštenja voda te ne bi bilo krštenja da svećenik na polije vodom krštenika, tako su u ispovijedi materija sakramenta grijesi. U slučaju da netko ne kaže nijedan grijeh ili govori uopćeno, primjerice „Sve sam počinio“ ili „Pa, ima se grijeha“ ili „Griješim ‘ko i svi“…, onda će mu svećenik postaviti dodatna poticajna pitanja kako bi ga naveo na čin pokajanja koji uključuje govorenje grijeha „po vrsti i broju“ tj. koje sam grijehe počinio i (približno) koliko puta.]
Potom svećenik daje pokoru, uvijek imajući na umu kako je ispovijed čin Božjega milosrđa.
6) Onda izmolite Kajanje (ili kako u Bosni stariji kažu: Djelo skrušenja). „Kajem se od sveg srca što uvrijedih Boga, najveće i najmilije dobro. I čvrsto odlučujem da ću se popraviti i da više neću griješiti“). Ako se čovjek ne može točno sjetiti ovih riječi potrebno je da na adekvatan način izrekne kako se kaje za grijehe i odlučuje popraviti.
7) Svećenik potom moli molitvu odrješenja: Ja te odrješujem od grijeha tvojih, u ime Oca i Sina i Duha Svetoga.“ Vi odgovarate: „Amen!“ [Na latinskom je to glasilo: „Ego te absolvo a peccatis tuis in nomine Patris et Filii et Spiritus Sancti. Amen!“]
8) Na kraju ispovjednik govori završni blagoslov riječima koje mogu biti: „Gospodin ti oprosti, idi u miru!“ (Neki svećenici uključuju i dijaloški oblik blagoslova pri čemu pozovu: „Blagoslivljajmo Gospodina jer je dobar“, a vi odgovarate: „Jer je vječna ljubav njegova“, te onda dodaju ovo „Gospodin ti oprostio…“)
9) Nakon što ste se ispovjedili, uobičajeno je da idete – ukoliko je ispovijed bila u crkvi – sjesti/kleknuti u klupu te izmoliti svoju pokoru (ako je riječ isključivo o molitvama).
Onaj kojemu crkveni zakon priječi ispovjediti se (gledajući u muškom rodu, npr. živi nevjenčano sa ženom/djevojkom; prethodno je bio oženjen pa se razveo i ponovno civilno oženio; razveo se od žene i živi sam ali nije tražio od Crkve „rastavu od stola i postelje“; ili je upao u neku drugu Crkvenu kaznu) imat će to na umu te će na drugi način od Boga zatražiti oproštenje grijeha, kajući se u svojoj duši i čineći pokoru, ali neće pristupati sakramentu ispovijedi. Ako takav i dođe onda je dužan kazati svoje stanje te će mu svećenik, nakon što ga sasluša, dati blagoslov i potaknuti na molitvu i djela ljubavi, ali mu ne može udijeliti odrješenje.
Izvor: hkm.hr
Kommentarer
Skicka en kommentar