The Surprising Truth St. Thérèse Taught About Purgatory
Most of us grow up believing that aiming for Purgatory is the ultimate sign of humility. We quietly whisper to ourselves, "If I can just barely slip into the back row of Purgatory, I will be more than grateful." Yet, Saint Thérèse of Lisieux completely turned this mindset upside down. When a fellow sister in the convent once mentioned that she expected to spend a long time in Purgatory, Thérèse did not praise her modesty. Instead, she gently corrected her, insisting that expecting Purgatory does not honor God at all. In fact, she boldly said that it actually grieves His paternal Heart. That might sound startling, but the Little Flower understood the Father’s love in a way few ever dared to imagine. Purgatory is real and it is a breathtaking gift of divine mercy. But Thérèse recognized that it is an emergency remedy, not God’s primary dream for you. A loving father takes no pleasure in keeping his child waiting outside in an antechamber. He allows that purification only with great reluctance, longing instead to draw His little one straight into His embrace without delay. Thérèse uncovered a counterintuitive secret: countless souls enter Purgatory not because their sins were too heavy, but because their trust was too small. They measured God with the cold calculations of human justice rather than the boundless ocean of His Merciful Love. They expected a stern judge, so they missed the open arms of a Father. Saint Thérèse taught that the fire of divine Love on earth is infinitely more pleasing to God than the fire of purification after death. When you bring Him your daily weaknesses, small sacrifices, and honest failures wrapped in total confidence, His grace purifies you in real time. He cleanses your heart every single day through tenderness, burning away your faults with the warmth of His presence. Holiness is not about presenting a spotless spiritual resume at the end of your life. It is about casting yourself so entirely into the arms of Jesus that His mercy consumes every imperfection before you even take your final breath. 
This is how to keep the devil away, according to St. John Bosco 𝘐𝘧 𝘺𝘰𝘶 𝘥𝘰 𝘵𝘩𝘦𝘴𝘦 𝘵𝘩𝘪𝘯𝘨𝘴, “𝘵𝘩𝘦 𝘥𝘦𝘷𝘪𝘭 𝘸𝘪𝘭𝘭 𝘯𝘦𝘷𝘦𝘳 𝘱𝘳𝘦𝘷𝘢𝘪𝘭 𝘢𝘨𝘢𝘪𝘯𝘴𝘵 𝘺𝘰𝘶.” St. John Bosco was a holy priest, devoted to prayer and the recipient of many supernatural visions from God. He used these spiritual experiences not only for his own benefit, but also when instructing the boys under his care. In particular, he would frequently relate to the boys how to stay protected against the devil. Below is his advice and, if followed faithfully, Bosco claimed “the devil will never prevail against you.” 𝘓𝘪𝘴𝘵𝘦𝘯: 𝘵𝘩𝘦𝘳𝘦 𝘢𝘳𝘦 𝘵𝘸𝘰 𝘵𝘩𝘪𝘯𝘨𝘴 𝘵𝘩𝘦 𝘥𝘦𝘷𝘪𝘭 𝘪𝘴 𝘥𝘦𝘢𝘵𝘩𝘭𝘺 𝘢𝘧𝘳𝘢𝘪𝘥 𝘰𝘧: 𝘍𝘦𝘳𝘷𝘦𝘯𝘵 𝘊𝘰𝘮𝘮𝘶𝘯𝘪𝘰𝘯𝘴 𝘢𝘯𝘥 𝘧𝘳𝘦𝘲𝘶𝘦𝘯𝘵 𝘷𝘪𝘴𝘪𝘵𝘴 𝘵𝘰 𝘵𝘩𝘦 𝘉𝘭𝘦𝘴𝘴𝘦𝘥 𝘚𝘢𝘤𝘳𝘢𝘮𝘦𝘯𝘵. 𝘋𝘰 𝘺𝘰𝘶 𝘸𝘢𝘯𝘵 𝘮𝘢𝘯𝘺 𝘨𝘳𝘢𝘤𝘦𝘴? 𝘝𝘪𝘴𝘪𝘵 𝘏𝘪𝘮 𝘰𝘧𝘵𝘦𝘯. 𝘋𝘰 𝘺𝘰𝘶 𝘸𝘢𝘯𝘵 𝘏𝘪𝘮 𝘵𝘰 𝘨𝘳𝘢𝘯𝘵 𝘺𝘰𝘶 𝘰𝘯𝘭𝘺 𝘢 𝘧𝘦𝘸? 𝘝𝘪𝘴𝘪𝘵 𝘏𝘪𝘮 𝘣𝘶𝘵 𝘴𝘦𝘭𝘥𝘰𝘮. 𝘋𝘰 𝘺𝘰𝘶 𝘸𝘢𝘯𝘵 𝘵𝘩𝘦 𝘥𝘦𝘷𝘪𝘭 𝘵𝘰 𝘢𝘵𝘵𝘢𝘤𝘬 𝘺𝘰𝘶? 𝘙𝘢𝘳𝘦𝘭𝘺 𝘷𝘪𝘴𝘪𝘵 𝘵𝘩𝘦 𝘉𝘭𝘦𝘴𝘴𝘦𝘥 𝘚𝘢𝘤𝘳𝘢𝘮𝘦𝘯𝘵. 𝘋𝘰 𝘺𝘰𝘶 𝘸𝘢𝘯𝘵 𝘵𝘩𝘦 𝘥𝘦𝘷𝘪𝘭 𝘵𝘰 𝘧𝘭𝘦𝘦 𝘧𝘳𝘰𝘮 𝘺𝘰𝘶? 𝘝𝘪𝘴𝘪𝘵 𝘑𝘦𝘴𝘶𝘴 𝘰𝘧𝘵𝘦𝘯. 𝘋𝘰 𝘺𝘰𝘶 𝘸𝘢𝘯𝘵 𝘵𝘰 𝘰𝘷𝘦𝘳𝘤𝘰𝘮𝘦 𝘵𝘩𝘦 𝘥𝘦𝘷𝘪𝘭? 𝘛𝘢𝘬𝘦 𝘳𝘦𝘧𝘶𝘨𝘦 𝘢𝘵 𝘵𝘩𝘦 𝘧𝘦𝘦𝘵 𝘰𝘧 𝘑𝘦𝘴𝘶𝘴. 𝘋𝘰 𝘺𝘰𝘶 𝘸𝘢𝘯𝘵 𝘵𝘰 𝘣𝘦 𝘰𝘷𝘦𝘳𝘤𝘰𝘮𝘦 𝘣𝘺 𝘵𝘩𝘦 𝘥𝘦𝘷𝘪𝘭? 𝘎𝘪𝘷𝘦 𝘶𝘱 𝘷𝘪𝘴𝘪𝘵𝘪𝘯𝘨 𝘑𝘦𝘴𝘶𝘴. 𝘝𝘪𝘴𝘪𝘵𝘪𝘯𝘨 𝘑𝘦𝘴𝘶𝘴 𝘪𝘯 𝘵𝘩𝘦 𝘉𝘭𝘦𝘴𝘴𝘦𝘥 𝘚𝘢𝘤𝘳𝘢𝘮𝘦𝘯𝘵 𝘪𝘴 𝘦𝘴𝘴𝘦𝘯𝘵𝘪𝘢𝘭 … 𝘪𝘧 𝘺𝘰𝘶 𝘸𝘢𝘯𝘵 𝘵𝘰 𝘰𝘷𝘦𝘳𝘤𝘰𝘮𝘦 𝘵𝘩𝘦 𝘥𝘦𝘷𝘪𝘭. 𝘛𝘩𝘦𝘳𝘦𝘧𝘰𝘳𝘦 𝘮𝘢𝘬𝘦 𝘧𝘳𝘦𝘲𝘶𝘦𝘯𝘵 𝘷𝘪𝘴𝘪𝘵𝘴 𝘵𝘰 𝘑𝘦𝘴𝘶𝘴. 𝘐𝘧 𝘺𝘰𝘶 𝘥𝘰 𝘵𝘩𝘢𝘵, 𝘵𝘩𝘦 𝘥𝘦𝘷𝘪𝘭 𝘸𝘪𝘭𝘭 𝘯𝘦𝘷𝘦𝘳 𝘱𝘳𝘦𝘷𝘢𝘪𝘭 𝘢𝘨𝘢𝘪𝘯𝘴𝘵 𝘺𝘰𝘶.
4 SIMPLE WAYS TO BECOME FRIENDS WITH ST. PADRE PIO You don’t have to meet Padre Pio in person to grow close to him. Through prayer, faith, and devotion, you can ask for his intercession and learn to follow Christ as he did. St. Padre Pio of Pietrelcina was a Capuchin friar and priest known for his deep prayer life, devotion to the Holy Eucharist, love for the Rosary, and dedication to the Sacrament of Confession. His life continues to inspire Catholics around the world. Here are four simple ways to grow closer to St. Padre Pio. 1.
Talk to Him Through Prayer Just as you might ask a friend to pray for you, you can ask St. Padre Pio to intercede for your needs. Share your worries, struggles, and intentions with God while asking for Padre Pio’s prayers. You can pray a traditional prayer to St. Padre Pio or simply speak to God from your heart. Remember, Catholics do not worship saints. We honor them and ask for their intercession, trusting that every grace comes from God. 2. 
Pray the Rosary Padre Pio had a profound devotion to the Blessed Virgin Mary and frequently prayed the Rosary. Following his example, set aside time each day to meditate on the mysteries of Christ’s life with Mary. Even one decade of the Rosary, prayed attentively, can be a meaningful beginning. As you pray, ask St. Padre Pio to help you grow in faith, patience, humility, and love for Jesus. 3. 
Learn From His Love for the Eucharist and Confession The Holy Mass and the Sacrament of Confession were central to Padre Pio’s priestly ministry. To follow his example, participate faithfully in Sunday Mass, receive the Eucharist worthily, and approach Confession regularly. Rather than simply asking for favors, let your devotion inspire you to turn away from sin and draw closer to Jesus Christ. 4. 
Imitate His Holiness in Everyday Life True devotion to a saint goes beyond prayers and religious images. It also means learning from the saint’s example. Padre Pio endured physical suffering and difficulties while remaining committed to prayer and his priestly vocation. You can honor his example by forgiving someone who hurt you, helping a person in need, being patient during trials, and remaining faithful when life becomes difficult. You do not need to do extraordinary things. Begin with small acts of love offered to God each day. A SHORT PRAYER TO ST. PADRE PIO Dear St. Padre Pio, faithful servant of Jesus Christ, help me grow closer to God through prayer, the Holy Eucharist, and a sincere conversion of heart. Pray for me in my struggles, strengthen my faith during difficult times, and teach me to love Jesus more deeply. May your example inspire me to live with humility, patience, and charity. Through your intercession, may I always seek God’s will and trust in His mercy. St. Padre Pio, pray for us! Amen.
DAILY PRAYER TO MARY, MOTHER OF MERCY FOR A MIRACLE - Mother Mary, I plead for Your tender gaze to fall upon me in my misery and to intercede for the prayer I humbly make. I know I am unworthy to be looked upon by eyes so holy, yet I thank God who has entrusted You with the office of advocate for the most abandoned sinners. I beg You to obtain for me pardon for my sins and a heart overflowing with love for Jesus. My dearest Mother, I promise to come to You every day, at this hour and in this place, to implore Your intercession for a miracle in my life. I humbly bring before You this petition (mention your petition). O Mother of Mercy and Hope, help me in my time of need, for I have no one else to turn to but You, my heavenly Mother. I do not come to test You, but I seek Your help with sincerity and humility, trusting in Your loving care. I know You will hear my prayer as I strive to do my part with faith and diligence. O Mother of Mercy, pray for me. Amen.
FRIDAY DEVOTION TO OUR LADY OF SORROWS O Blessed Mother Mary, you stood faithfully beside the Cross of Jesus and endured sorrow with unwavering faith. Teach us to remain strong in times of suffering and to trust in God's loving plan. When our hearts are heavy, comfort us. When we are weak, strengthen us. When we are lost in sorrow, lead us closer to your Son, Jesus Christ. May Our Lady of Sorrows pray for all who are grieving, suffering, or silently carrying a heavy burden. Our Lady of Sorrows, pray for us! Share this prayer with someone who needs comfort and hope.RESPECT HIS HOLY NAME . 'Admirable is the Name of God' Prayer From Jesus to Sr. Marie de Saint-Pierre . Our Lord revealed to Sr. Marie de Saint-Pierre, a French Carmelite Nun, the need for mankind to make reparation for the terrible sin of blasphemy. He told her: ‘My Name is everywhere blasphemed; even little children blaspheme it.’ And He made me understand how that dreadful sin pierced and wounded His Heart more than all other crimes. “By blasphemy, the sinner outrages Him to His Face, attacks Him openly, and pronounces upon himself his own judgment and condemnation. Blasphemy is a poisoned arrow, wounding His Divine Heart continually. He told me that He would give me a “Golden Arrow” with which to wound Him delightfully and heal the poisonous wounds caused by sin.” "Oh if you only knew what great merit you acquire by saying even once, 'Admirable is the Name of God' in the spirit of reparation of blasphemy!" Please repeat this holy phrase often, throughout the day, and teach others this prayer to fulfill the need of making reparation to God. . "THOU SHALT NOT TAKE THE NAME OF THE LORD THY GOD IN VAIN, FOR THE LORD SHALL NOT LEAVE UNPUNISHED HIM WHO TAKES HIS NAME IN VAIN" (EX. 20:7) . From the Holy Bible: "A man that sweareth much shall be filled with iniquity sin and a scourge shall not depart from his house." (Eccl. 23:12) . St. John Vianney, the holy priest of Ars: "God gave men only ten commandments and one of the ten has for its sole object the reverence due to His Name." He used to say that it was an astounding miracle that people who used His Name in vain were not struck dead on the spot. But he warned them, "If the sin of blasphemy is rampant in your home, it will surely perish." . Often His Holy Name is used as an expression of speech, for instance: "My God!" with no real thought of God or calling upon Him. Let us always strive to love and honor the Holy Name of God, using His Name only in prayer and adoration and thanksgiving.
''Even if you are on the brink of damnation, even if you have one foot in hell, even if you have sold your soul to the devil as sorcerers do who practice black magic, and even if you are a heretic as obstinate as a devil, sooner or later you will be converted and will amend your life and will save your soul, if—and mark well what I say—if you say the Holy Rosary devoutly every day until death for the purpose of knowing the truth and obtaining contrition and pardon for your sins.” Saint Louis de Montfort
Novena for the Holy Souls in Purgatory by St. Alphonsus Liguori Day 6 October 29 . My Divine Redeemer, Thou didst die for me on the Cross, and hast so often united Thyself with me in Holy Communion, and I have repaid Thee only with ingratitude. Now, however, I love Thee above all things, O supreme God; and I am more grieved at my offences against Thee than at any other evil. I will rather die than offend Thee again. Grant me the grace of holy perseverance. Have compassion on me, and, at the same time, on the holy souls suffering in Purgatory. Mary, Mother of God, come to their aid with thy powerful intercession. . Say one Our Father, one Hail Mary, and the Prayer to Our Suffering Saviour for the Holy Souls in Purgatory. . Prayer to Our Suffering Saviour for the Holy Souls in Purgatory . O most sweet Jesus, through the bloody sweat which Thou didst suffer in the Garden of Gethsemani, have mercy on these Blessed Souls. Have mercy on them. R. Have mercy on them, O Lord. . O most sweet Jesus, through the pains which Thou didst suffer during Thy most cruel scourging, have mercy on them. R. Have mercy on them, O Lord. . O most sweet Jesus, through the pains which Thou didst suffer in Thy most painful crowning with thorns, have mercy on them. R. Have mercy on them, O Lord. . O most sweet Jesus, through the pains which Thou didst suffer in carrying Thy cross to Calvary, have mercy on them. R. Have mercy on them, O Lord. . O most sweet Jesus, through the pains which Thou didst suffer during Thy most cruel Crucifixion, have mercy on them. R. Have mercy on them, O Lord. . O most sweet Jesus, through the pains which Thou didst suffer in Thy most bitter agony on the Cross, have mercy on them. R. Have mercy on them, O Lord. . O most sweet Jesus, through the immense pain which Thou didst suffer in breathing forth Thy Blessed Soul, have mercy on them. R. Have mercy on them, O Lord. . (Recommend yourself to the Souls in Purgatory and mention your intentions here) . Blessed Souls, I have prayed for thee; I entreat thee, who are so dear to God, and who are secure of never losing Him, to pray for me a miserable sinner, who is in danger of being damned, and of losing God forever. Amen.
Dagens helgon
24 oktober: Sankt Antonius Maria Claret
En herdes iver för sin flock
En outtröttlig missionär, främjare av kristen kultur och försvarare av rättvisa, kapabel att förena kontemplation och handling i varje skede av sitt intensiva liv. Han är Sankt Antonius Maria Claret, född den 23 december 1807 i Sallent, en stad nära Barcelona, i famnen av en familj dedikerad till textilarbete. Familjeatmosfären var djupt kristen, och andlighet andades in som luft.
Redan i ung ålder visade Anthony en särskild religiös läggning: han drogs till bön, kände medkänsla för dem som led och reflekterade över livets mening och evig frälsning. Denna känslighet förstärktes också av de svåra omständigheterna under hans tid: krig, osäkerhet och familjesmärtor smedde i honom en stark och beslutsam anda.
Vid tolv års ålder kände han i sitt hjärta en önskan att bli präst, men den politiska och sociala kontexten hindrade hans första steg. Skolan stängdes och Antonio tvingades arbeta med sin far på familjens vävstolar. Senare flyttade hon till Barcelona för att utöka sin tekniska utbildning inom textilområdet, där hon visade talang och disciplin. Men viljan efter framgång började ta honom bort från barndomens enkla tro. Endast en rad traumatiska upplevelser – såsom sveket mot en vän, en moralisk frestelse och den verkliga faran för att drunkna – fick honom att ompröva existensens djupa mening.
Det var då evangeliet berörde honom djupt: avsnittet som frågar vad människan gynnar att vinna hela världen om han förlorar sin själ fick honom att ompröva alla sina beslut. Han bestämde sig då för att överge allt och påbörja den religiösa vägen. Han började sina studier i Vic med avsikt att bli kartusian, men hälsoproblem tvingade honom att ge upp det monastiska projektet. Han stannade dock kvar på seminariet, där han fortsatte sin utbildning och mötte svåra andliga prövningar, överväldigad av bön och sin djupa hängivenhet till Jungfru Maria.
Han prästvigdes 1835 och började sin tjänst i sin hemstad. Men missionärskallelsen var för stark för att stanna kvar i en enda församling. Han började sedan resa genom byarna, förkunnade evangeliet med enkelhet, gick till fots, utan att ta emot pengar, bar endast en bibel och ett litet knyte. Hans direkta och ödmjuka stil berörde hjärtan, och han blev snart berömd för sina gåvor som predikant. Han grundade ett förlag för att sprida religiösa böcker till låg kostnad och producerade katekesverk för barn, unga, familjer och präster. Han var också engagerad i permanent religiös utbildning och skapandet av brödraskap som skulle stärka gemenskapernas andliga liv.
År 1849 grundade han Kongregationen Missionärssöner av Marias obefläckade hjärta och gav konkret form åt sin apostoliska anda. Några månader senare utnämndes han till ärkebiskop av Santiago de Cuba, ett land präglat av djupa orättvisor, slaveri och moralisk förfall. Under de sex år av sin biskopliga tjänst på ön besökte han vid flera tillfällen alla hörn av stiftet, främjade folkliga missioner, bekämpade slavhandeln, inrättade skolor och sociala arbeten, införde religiösa gemenskaper och grundade ett kvinnoinstitut tillsammans med moder Antonia Paris. Han utsattes för förföljelse och till och med en attack som nästan kostade honom livet, men han lät sig aldrig övermannas av nedslag.
Tillbaka i Spanien, 1857, ville drottning Isabella II, imponerad av hans andliga karisma och moraliska auktoritet, att Antonio María Claret skulle bli hennes personliga biktfader. Denna kommission tvingade honom att flytta till huvudstaden, där han började gå regelbundet till hovet för att andligt bistå monarken och även ta hand om den unge prins Alfonsos och de andra prinsessornas religiösa utbildning. Trots positionens betydelse levde Claret ett nyktert och asketiskt liv, trogen sin dåliga stil och frånkopplad från materiella tillgångar.
Dock tillfredsställde hovlivet honom varken på det mänskliga eller andliga planet. Han kände att hans apostoliska energi inte kunde vara bunden till palatsets rutin. Av denna anledning, med samma iver som alltid kännetecknat honom, ägnade han sig också åt evangelisation i staden Madrid. Han fortsatte att predika, höra bikt, besöka sjuka på sjukhus och fångar i fängelser. Under kungafamiljens officiella resor tog han varje tillfälle att predika var han än befann sig och tog evangeliet till varje hörn av Spanien.
I sitt engagemang för kristen kultur grundade och främjade han Academy of San Miguel, ett ambitiöst projekt som samlade konstnärer, forskare och tänkare med syftet att förena tro, konst och kunskap. Dess mål var att motverka skadliga ideologier, sprida sanningen och främja goda läsningar som skulle forma samveten.
År 1859 utsågs han också av drottningen till beskyddare av kyrkan och sjukhuset i Montserrat, samt till president för det berömda klostret El Escorial. I denna position visade han enastående organisatoriska färdigheter: han restaurerade hela komplexet, berikade det med nya heliga kläder och återlanserade det som ett utbildningscentrum, inrättade en religiös gemenskap, ett mellanstiftsseminarium, ett studentkollegium och till och med de första åren av ett universitet.
En av hans djupaste önskningar var att se en kyrka levande och förnyad. Av denna anledning ägnade han sig åt att främja kompetenta och hängivna biskopar, stödde aktivt det konsekrerade livet och brydde sig både om de församlingar han själv grundat—såsom Missionärerna av Marias Obefläckade Hjärta och Claretianermissionärerna—och för många andra religiösa realiteter som kämpade för erkännande.
Samtidigt som han höll sig borta från partipolitiska dynamiker gjorde hans offentliga position och inflytelserika roll honom till måltavla för kritik och attacker. Hans beslut, alltid styrda av försiktighet, befriade honom dock inte från misstankar och förtal. Han själv, i ett ögonblick av uppriktighet, erkände att även om han försökt undvika favorisering, hade han överväldigats av rykten och skvaller.
Hennes djupa förening med Kristus nådde sin kulmen i en extraordinär mystisk upplevelse: den 26 augusti 1861, på det kungliga godset La Granja i Segovia, mottog hon gåvan att bevara de eukaristiska arterna i sitt hjärta.
Efter revolutionen 1868 tvingades Claret lämna Spanien tillsammans med den avsatta drottningen. Under sin exil i Paris fortsatte han att utöva sin tjänst: han följde andligt med kungafamiljen, främjade den Heliga Familjens konferenser och ägnade sig ivrigt åt att tjäna spanska emigranter och de mest behövande.
År 1869 reste han till Rom i samband med påve Pius IX:s prästjubileum och för att delta i förberedelserna inför Första Vatikankonciliet. Under konciliet försvarade han med stor iver påvens ofelbarhet. Men hans hälsa var redan osäker, och han kände att slutet var nära. Efter att ha lämnat Rom drog han sig tillbaka till Prades i södra Frankrike, där några exilerade claretianska missionärer från Spanien hade bosatt sig.
Kort därefter fick han veta att hans fiender hade fått en arresteringsorder för att återföra honom till sitt land och åtala honom. För att undvika att bli tillfångatagen var han också tvungen att lämna Prades och söka skydd i cistercienserklostret Fontfroide, nära Narbonne. På denna tysta och avskilda plats, skyddad av munkarnas och några av hans lärjungars kärlek, dog han fridfullt den 24 oktober 1870, 62 år gammal.
År 1897 flyttades hans kvarlevor till Vic. Han saligförklarades av påve Pius XI 1934 och helgonförklarades av Pius XII 1950.
Antonio María Claret, ärkebiskop och grundare (1807–1870)
Antonio María Claret, ärkebiskop och grundare (1807–1870)
St. Anthony Mary Claret, ärkebiskop, grundare; Audacto, Januarius, präster; Sjunde, Fortunatus, Aretas, Markus, Poncia, Petronilla, Soteric, Valentine, martyrer; Proklos, Maglorio, Bernard, Calvus, Evergislo, biskopar; Felix, biskop och martyr; Martín, abbot; Nicephorus, munk.
Mycket nära vår tid är den sista kungliga biktfadern, just den biktfader som drottning Isabel II måste ha behövt honom väl, en av dessa speciella män; han ville och visste hur man var trogen sina principer och sin tjänst; Han ägnade sig inte åt politik, men hans närhet till centrum av det elisabetanska hovet gjorde att han betraktades som motorn i nationell politik som inte förläts av motståndarnas politiker. Så pass att dagens historia och litteratur ännu inte har kunnat bli helt oberoende av det gift och skräp som förtalen kastade på honom.
Men hans liv är mycket rikare än Madridperioden.
Antonio Adiutorio Juan föddes i Sallent (Barcelona) 1807 och döptes dagen därpå. Senare lade han till namnet Maria till sitt namn eftersom den saliga Jungfrun var i början, i utvecklingen och i kulmen av hela hans liv. Han lärde sig yrket av sin far som hade en vävstol; och han skaffade sig sådan erfarenhet att han till och med föreslogs som direktör för textilfabriker när han bara var tjugo år gammal, eftersom han, förutom sin kunskap utan hemligheter, talade flytande franska och engelska. Men han bytte ut vävstolen mot latin.
Vid tjugotvå års ålder omprövade han sin gamla önskan om hängivenhet och satte sig på bänkarna bredvid de unga studenterna vid Vichs seminarium. Den 13 juni 1835 prästvigdes han och utnämndes till församlingspräst i Sallent. Han reste sedan till Rom till Collège de Propaganda Fide, men gick in i jesuiternas novitiat och återvände till Spanien.
Han tillbringade sju år på apostoliska resor genom nordöstra delen av halvön, predikade sex till åtta timmar om dagen och biktade för tusentals människor, alltid utan att ta ut en krona. Den blir känd och det sker uppriktiga omvändelser. Hans biografer säger att djävulen ogillade detta verk och mer än en gång försökte döda honom med stenar och eld, men att Jungfrun vakade över honom.
Den apostoliska framgången under året han var på Kanarieöarna 1848 är en apoteos, templen räckte inte för att hysa de som vill höra honom och måste upprepade gånger göra det på offentliga torg eller vid havet.
Tillbaka på halvön satte han sin gamla dröm i praktiken om att grunda något som skulle gynna missionsapostolatet, kring Jungfrun och så som han förstod det. I Vichs seminarium, där han träffade sju präster, grundade han Kongregationen Missionärssönerna av Marias hjärta, vulgära klaretianer, den 16 juli 1849.
Oväntat utnämnd till ärkebiskop av Santiago de Cuba månaden därpå, tvingades han acceptera, eftersom hans avsikt var att grunda den nya stiftelsen, förse den med lämpliga juridiska instrument och fortsätta med den pastorala vården av predikan.
På Karibiska ön fortsatte han sina apostoliska äventyr med riklig predikan, han genomförde fyra pastorala besök i sitt stift, han var engagerad i att organisera undervisningen för sina troende, han arrangerade ett stort antal äktenskap och slog ner mer än ett folkligt uppror endast genom att predika principerna för kristen välgörenhet. Men detta är tider av uppror och revolutioner; trots allt kommer han, trots att han är ärkebiskop, från Spanien och utländska intressen finns närvarande. Han utsattes för förföljelser, såsom den av Holguín, där han blev knivhuggen; men han förlät sin angripare, fick ut honom ur fängelset och betalade till och med för hans resa till sitt land.
Drottningen kallade på honom 1857 utan att berätta varför. Han utses till hans biktfader; han accepterar endast med det dubbla villkoret att han inte är skyldig att bo i palatset och inte hindras från sitt ämbete. Det fanns tio år då han växlade den officiella närvaron vid palatsets offentliga evenemang med rundor av andliga övningar för alla möjliga människor, publikationer, många biktstolar och personliga svar på de mer än hundra brev han fick om dagen. Det ger också tid för hobbyn hos en inbiten läsare.
Den antiklerikala förtal som drivs av regimens motståndare livnär sig på honom. Tidningsartiklar, böcker skrivna under hans namn, teater, tidskrifter, broschyrer, flygblad och till och med tändsticksaskar lämnar en låg och vulgär förtal, systematiskt programmerad mot hans person. Hela handlingen slutar med att drottning Elizabeth II och hans egen förvisas.
Från Frankrike flyttade han till Rom till Första Vatikankonciliet, där han ingrep som en fast och villkorslös försvarare av den högste påvens ofelbarhet. Vid återkomsten avled han i cistercienserklostret Carcassonne den 24 oktober 1870. Missionärerna flyttade sedan hans kvarlevor till sin kyrka i Vich.
Han helgonförklarades av påve Pius XII den 7 maj 1950. Han är den första helgonet vid Första Vatikankonciliet.
Även om han var en formidabel kateket av pennan, thaumaturgist, grundare, siare och outtröttlig apostel, var han inte fri från förföljelse, förtal, attacker och exil. Att vara trogen Gud på maktens hala terräng, så omdiskuterad och ofta korrupt, har sina risker.
Antonio María Claret, ärkebiskop och grundare (1807–1870)
Sankt Bartolomeus och Sankt Stefans
läsningar från mässan, dagens helgon och bönetexter
Månads liturgi
2026-10-24 - 2026-11-23
| lördag i 29 veckan 'under året' | |
| Ef 4:7-16, Ps 122, Luk 13:1-9 | |
 | Antonio Maria Claret biskop Född i Spanien 1807. Verkade under flera år som predikant i Katalonien. Han instiftade ett missionssällskap, och sedan han blivit biskop på Kuba gjorde han sig känd som en föredömlig herde. Han återvände till Europa och dog i Frankrike 1870. |
| 30 söndagen 'under året' | |
| 2 Mos 22:21-27, Ps 18, 1 Thess 1:5-10, Matt 22:34-40 | |
 |
| måndag i 30 veckan 'under året' | |
| Ef 4:32-5:8, Ps 1, Luk 13:10-17 | |
| tisdag i 30 veckan 'under året' | |
| Ef 5:21-33, Ps 128, Luk 13:18-21 | |
| Simon och Judas apostlar | |
| Ef 2:19-22, Ps 19, Luk 6:12-19 | |
 | Simon nämns i slutet av apostlaförteckningen i evangelierna och har tillnamnet Kananaios eller "seloten". I övrigt är inget känt om honom. Judos, även kallad Taddaios, var den apostel som under den sista måltiden frågade Jesus varför han skulle visa sig endast för lärjungarna och inte för världen. |
| torsdag i 30 veckan 'under året' | |
| Ef 6:10-20, Ps 144, Luk 13:31-35 | |
| fredag i 30 veckan 'under året' | |
| Fil 1:1-11, Ps 111, Luk 14:1-6 | |
| lördag i 30 veckan 'under året' | |
| Fil 1:18b-26, Ps 42, Luk 14:1,7-11 | |
| Alla Helgons Dag | |
| Upp 7:2-4,9-14, Ps 24, 1 Joh 3:1-3, Matt 5:1-12a | |
 |
| Alla Själars Dag | |
| Klag 3:17-26, Ps 23, Rom 8:14-23, Joh 6:37-40 | |
 |
| tisdag i 31 veckan 'under året' | |
| Fil 2:5-11, Ps 22, Luk 14:15-24 | |
| Carlo Borromeo biskop | |
| Fil 2:12-18, Ps 27, Luk 14:25-33 | |
 | Kardinal och ärkebiskop av Milano, där han dog 1584, 46 år gammal. Deltog i det tridentinska konciliet, vars beslut han arbetade intensivt på att förverkliga i sitt stift. Höll visitationer och synoder och försåg också sitt stift med en rad sociala institutioner. |
| torsdag i 31 veckan 'under året' | |
| Fil 3:3-8a, Ps 105, Luk 15:1-10 | |
| fredag i 31 veckan 'under året' | |
| Fil 3:17-4:1, Ps 122, Luk 16:1-8 | |
| lördag i 31 veckan 'under året' | |
| Fil 4:10-19, Ps 112, Luk 16:9-15 | |
| 32 söndagen 'under året' | |
| Vish 6:12-16, Ps 63, 1 Thess 4:13-18, Matt 25:1-13 | |
 |
| Lateranbasilikans invigning | |
| Hes 47:1-2,8-9,12, Ps 46, 1 Kor 3:9b-11,16-17, Joh 2:13-22 | |
 |
| Leo den store påve och kyrkolärare | |
| Tit 2:1-8, 11-14, Ps 37, Luk 17:7-10 | |
 | Kom från Etrurien och blev påve 440. Var en framstående predikant, vars omkr. hundra bevarade predikningar är ett viktigt vittnesbörd om västerländsk teologi vid denna tid. Ingrep aktivt i samband med striderna om Kristi gudomliga och mänskliga natur (konciliet i Kalcedon). Försvarade ihärdigt kyrkans enhet. Han skall ha hindrat Attila och hunnerna att angripa Rom men fick tre år senare bevittna hur staden skövlades av vandalerna. Dog år 461. |
| Martin av Tours biskop | |
| Tit 3:1-7, Ps 23, Luk 17:11-19 | |
 | Föddes i Pannonien 316 av hedniska föräldrar. Var först soldat. Sedan han blivit döpt grundade han klostret Ligugé i f rankrike, där han levde som munk under andlig vägledning av S:t Hilarius. Blev sedan biskop i Tours, där han framstod som ett mönster för en stiftsherde, han grundade kloster, utbildade prästerna och visade de fattiga omsorg till både kropp och själ. Dog 397. |
| Josafat biskop och martyr Mariavall: Theodoros av Studion abbot | |
| Filem v. 7-20, Ps 146, Luk 17:20-25 | |
 | Född i Ukraina omkr. 1580 av ortodoxa föräldrar. Som biskop av Polock (Polotz) ivrade han för kyrkans enhet med Rom utifrån unionen i Brest Litovsk. Han mördades 1632 av motståndare till unionen. |
| fredag i 32 veckan 'under året' | |
| 2 Joh v. 4-9, Ps 119, Luk 17:26-37 | |
| lördag i 32 veckan 'under året' | |
| 2 Joh v. 5-6, Ps 112, Luk 18:1-8 | |
| 33 söndagen 'under året' | |
| Ords 31:10-13,19-20,30-31, Ps 128, 1 Thess 5:1-6, Matt 25:14-30 | |
| måndag i 33 veckan 'under året' | |
| Upp 1:1-4,2:1-5a, Ps 119, Luk 18:35-43 | |
 | Margareta av Skottland, Gertrud av Helfta jungfru Mariavall: Gertrud av Helfta jungfu Margareta. Född i Ungern 1046, där hennes far då vistades i landsflykt. Gifte sig med Malcolm III av Skottland, med vilken hon fick åtta barn. Framstod som ett föredöme både som mor och som drottning, främjade undervisning och kultur Dog i Edinburgh 1093. Gertrud. Född i Eisleben 1256, inträdde redan som flicka i cisterciensklostret i Helfta. Där ägnade hon sig med stor iver åt studier, särskilt i litteratur och filosofi. Räknas som en av Tysklands största mystiker. Hennes skrifter utmärks av kärlek till liturgin och andakten till Jesu hjärta. Dog den 17 november 1301 |
| Elisabeth av Ungern ordenskvinna | |
| Upp 3:1-6,14-22, Ps 15, Luk 19:1-10 | |
 | En prinsessa i Ungern, som helt ung giftes med Ludvig, lantgreve av Thuringen, med vilken hon fick tre barn. Efter sin makes död ägnade hon sig åt att vårda de sjuka och upprättade ett sjukhus där hon själv tjänstgjorde. Dog i Marburg 1231. |
| onsdag i 33 veckan 'under året' | |
| Upp 4:1-11, Ps 150, Luk 19:11-28 | |
 | Petrus- och Paulusbasilikornas invigning De båda basilikorna invigdes på 300-talet av påvarna Silvester (Petrusbasilikan) och Siricius (Paulusbasilikan), Firandet av invigningsdagen utsträcktes sedan till kyrkan i stort. Den nuvarande Peterskyrkan invigdes 1626, Paulusbasilikan 1854. |
| torsdag i 33 veckan 'under året' | |
| Upp 5:1-10, Ps 149, Luk 19:41-44 | |
| fredag i 33 veckan 'under året' | |
| Upp 10:8-11, Ps 119, Luk 19:45-48 | |
| Jungfru Marias tempelgång | |
| Sak 2:10-13, Ps Luk 1:46-55, Matt 12:46-50 | |
 | Jungfru Marias tempelgång Frän början firades denna dag invigningen av en Mariakyrka nära templet i Jerusalem, dit Maria enligt ett apokryft evangelium fördes för att fostras i Herrens tjänst medan hon ännu var liten. På 1300-talet — då denna kyrka sedan länge var förstörd — togs festen in i det romerska kalendariet. Den firar Maria, vars hela varelse från första ögonblicket var vigd åt Gud. |
| Kristi Konungens Dag | |
| Hes 34:11-12,15-17, Ps 23, 1 Kor 15:20-26,28, Matt 25:31-46 | |
 Läsgudstjänst – St. Anthony Mary Claret
Lästjänst24 oktober 2026 ST. ANTHONY MARY CLARET, BISKOP: Han föddes i Sallento, Spanien, år 1807. Efter att ha blivit präst reste han genom Katalonien i många år och predikade ℣ Gud, kom till min undsättning. Ära vare Fadern, och Sonen Utelämnad när den omedelbart föregicks av Inbjudan. HYMN Vi är Kristi vete, Förvandla oss till bröd, Fader, O Kristus, härlige Herde, 1 myra. Den som ödmjukar sig som PSALM 131 (130) Lär av mig, för jag är ödmjuk och ödmjuk till hjärtat. Herre, mitt hjärta är inte stolt, och Nej, jag har lugnat mig, * Lita på 1 myra. Den som ödmjukar sig som 2 Ant. Min Gud, jag har frivilligt offrat allt till Dig med ett uppriktigt hjärta PSALM 132 (131) 1–10 (I) Guds löfte till Davids hus Till honom ska Herren Gud ge Davids tron (Luk 1:32). Kom ihåg, o Herre, David, och "Jag ska inte gå in i mitt hus, * Se, vi hörde talas om honom i Efrata, och "Stig upp, o Herre, gå till din viloplats, du För Davids din tjänares skull, * 2 Ant. Min Gud, jag har frivilligt offrat allt till Dig med ett uppriktigt hjärta 3 Ant. Herren svor vid David med en fast ed att PSALM 132 (131), 11-18 (II) Guds löfte till Davids hus Och dessa löften gavs till Abraham och hans efterkomma Herren svor till David med Om dessa söner håller mitt förbund * Ty Herren valde Sion, * Jag ska välsigna hans grots, * Jag ska låta styrka växa där för David, * 3 Ant. Herren svor vid David med en fast ed att ℣ Kom, se Herrens verk. FÖRSTA LÄSNING: Israels frälsning bygger på visdom Hör, Israel, livets bud, lyssna för att lära vishet. Varför, o Israel, varför är du i fiendens land, och varför åldras du i ett främmande land, förorenar dig med de döda, räknas bland dem som är i Hades? För att du lämnade Visdomens Källa! Om du hade gått Guds väg skulle du ha varit i frid för alltid. Lär dig därför var visdom finns, var styrka finns, var klokhet finns, så att du samtidigt kan veta var livslängd och liv finns, och var faderns och fridens ljus finns. Men vem har upptäckt Visdomens bostad, vem har trängt in i dess skatter? USA:S SÅNG Rom 11:33; Bar 3:32-37 ANDRA LÄSNINGEN: Kristi kärlek tänder oss Drivna av den Helige Andes eld sprang de heliga apostlarna runt jorden. Uppeldade av samma eld har de apostoliska missionärerna nått, nått och kommer att nå jordens ändar, från ena änden av jorden till den andra, för att förkunna Guds ord. De kan med rätta säga till sig själva dessa ord av aposteln Paulus: Kristi kärlek tänder oss. CHANT, jfr 1 Thess 2:8; Gal 4:19 BÖN Låt oss välsigna Herren. |
Kommentarer
Skicka en kommentar