Things I'm learning to leave at the feet of Jesus... . The conversation I keep replaying. . The person who misunderstood me. . The future I'm afraid of. . The outcome I desperately want. . The thing I wish I could change. . The grief I don't know what to do with. . The version of my life I thought I'd have. Some burdens were never meant for us to carry forever. The conversation we keep replaying, the future we fear, the outcome we cannot control, and the grief we do not know how to handle can all be placed at the feet of Jesus. Letting go does not mean we stop caring. It means we trust that Jesus cares even more and can handle what we cannot. We may need to surrender the same burden again tomorrow, but each time we do, He meets us with grace, peace, and the strength to keep moving forward. “Cast all your anxiety on him because he cares for you.” 1 Peter 5:7
The Exaltation of the Holy Cross (629) "Towards the end of the reign of Phocas, Chosroes, King of Persia, says the legend of the Breviary, took Jerusalem, where he put to death several thousand Christians and carried off to Persia the Cross of our Lord Jesus Christ, which Helen had deposited on Mount Calvary. Heraclius, the successor of Phocas, had recourse to many fasts and prayers, imploring with great fervour the help of God. He assembled an army and defeated Chosroes. He then insisted on the restitution of the Cross of the Lord. “Thus was recovered the precious relic after an interval of fourteen years. . . On his return to Jerusalem, Heraclius carried it on his shoulders in great pomp to the mountain where the Saviour Himself had borne it. An extraordinary miracle marked the occasion. Heraclius who was loaded with ornaments of gold and precious stones was held back by an invincible force at the entrance gate of Mount Calvary, in vain were his efforts to enter. As the Emperor and all those who witnessed the scene were astounded, Zacharias, Bishop of Jerusalem, said to him: "Consider, O Emperor, that with these triumphal ornaments you are far from imitating the poverty of Jesus Christ and His humility in bearing His Cross." Heraclius thereupon doffed his splendid garb and walked barefooted with a common cloak on his shoulders, to Calvary, where he again deposited the Cross. The feast of the exaltation of the holy Cross on the original spot, the anniversary of which was celebrated on this day, became of great importance." - St. Andrew Missal
Prayer to St. Gabriel the Archangel for Good News and Blessings O blessed St. Gabriel the Archangel, messenger of God and bearer of good news, intercede for me before
the Lord. Bring my prayers and intentions before God, and ask Him to bless me and my loved ones with good news, guidance, peace, and abundant grace. When I am anxious or uncertain, strengthen my faith and remind me to trust in God’s perfect timing. Open the doors that are according to His holy will and give me courage to accept whatever He sends. May the Lord bless my family, my work, my plans, and all the intentions I carry in my heart. St. Gabriel the Archangel, messenger of hope, pray for us and bring us good news according to God’s will. Amen. St. Gabriel the Archangel, pray for us!
If you only go to Mass to “get something out of it,” you may be missing the whole point... The Mass was never meant to entertain us. It was never meant to compete for our attention or prove that Catholicism is worth our time. The Mass is first about God. We come to worship Him, hear His Word, unite ourselves to the sacrifice of Christ, and receive Jesus truly present in the Eucharist. So the value of Mass does not depend on whether you liked the music, enjoyed the homily, or walked away feeling emotional. Shia LaBeouf once put it this way: “The Mass isn’t about selling you Catholicism; it’s about the worship of Almighty God, of which we are privileged to take part.” That changes everything. You are not sitting in the pews as an audience waiting to be impressed. You are standing before God and being invited into the sacrifice of Jesus made present on the altar. Jesus said, “Do this in memory of me” (Luke 22:19). Even on the Sundays when you feel distracted, tired, dry, or completely unmoved, God is still worthy of your worship. If you felt absolutely nothing at Mass, would you still go because you believe God deserves your worship? Someone struggling with Mass may need this reminder today
Father Tim Vakoc was a U.S. Catholic Army chaplain who would travel to remote places in Iraq just to celebrate Mass for two or three soldiers. After suffering devastating brain and eye injuries in a 2004 roadside bombing while returning from Mass, he remained severely disabled until his death in 2009.
https://x.com/Sachinettiyil/status/2099330071605440862?s=20
On the day we become one flesh we also meet again with the One who is the center of it all. The Eucharist awaited us. And on that day, through tears and grace, we came Home!!! Congratulations to the couple Instagram: anacoliveira_ireno
https://x.com/chiamaka___o/status/2099214232466198904?s=20
https://youtu.be/I2R6pJWYZAw?si=9Qz6izkz9KzrHr8N
"Peaceful Catholic instrumental music inspired by Carmelite spirituality, created for anxiety relief, prayer and rest in God. Step away from inner noise, breathe calmly and entrust every worry to God's loving care.
Use this music during personal prayer, Bible reading, meditation, journaling or quiet rest. Gentle felt piano leads with spacious phrases and discreet supporting textures, leaving room for silence and reflection.
There are no vocals, lyrics, choir, bells, percussion or marked rhythms. The calm, unhurried arrangement is designed to support prayer without distracting from it.
Reflection: Carmelite prayer. May this time of relief from anxiety draw you closer to the Lord and fill your heart with trust and peace.
Subscribe to Christian Meditation Sounds for more Catholic instrumental music, contemplative prayer music and peaceful vocal-free soundscapes.
@PaolaCavedoniMadile
3 hours ago
Koliko me Gospodin voli. ❤ Hvala ti, Gospodine. Hvala ti. Amen.
2
Reply
@ChristianMeditation97
1 hour ago
Jako mi je drago što ti ova glazba pomaže osjetiti Gospodinovu neizmjernu ljubav. Hvala što si podijelio/la!
24 söndagen ”under året” A - featured image
Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Syr 27:30 – 28:7; Rom 14:7–9; Matt 18:21–35.
Kära bröder och systrar
Evangeliet som vi nyss har hört är, precis som förra söndagens evangelium, hämtat ur Matteusevangeliets 18:e kapitel, som utgör ett av Jesu fem stora tal i detta evangelium. Det första och mest kända av dessa tal är bergspredikan i kapitel 5-7, sedan följer utsändningstalet till lärjungarna i kapitel 10 och liknelsetalet i kapitel 13. Det sista stora talet i Matteusevangeliet är talet om tidens slut i kapitel 24-25, och i den officiella svenska Bibelöversättningen Bibel 2000 är bara dessa fyra tal utmärkta i rubrikerna. Men i katolska bibelöversättningar på andra språk som franska så markeras även kapitel 18 som ett av evangeliets stora tal, med överskrifter som ”Talet om livet i Kyrkan” eller ”Talet om lärjungarnas gemenskap”, eftersom det utgörs flera föreskrifter om hur vi som Kristi lärjungar ska handla mot varandra inom gemenskapen, alltså församlingen eller Kyrkan. Eftersom betoningen av det gemensamma livet i Kyrkan är någonting typiskt katolskt så tenderar detta tal att accentueras mindre i protestantisk tradition, och jag vill därför slå ett slag för att uppmärksamma detta tal, som vi skulle kunna kalla för ”Talet om Kyrkan”. Att det verkligen är ett tal framgår också uttryckligen i det efterföljande 19:e kapitlet, som inleds med orden ”När Jesus hade avslutat detta tal…” (Matt 19:1).
Förra söndagen fick vi höra Jesu undervisning om broderlig tillrättavisning, ett av de sju andliga barmhärtighetsverkan. Idag får vi höra om ytterligare ett andligt barmhärtighetsverk, nämligen att förlåta synder. Errare humanum est, ignoscere divinum – ”Att fela är mänskligt, att förlåta gudomligt”. Början av detta talesätt, som har tillskrivits både Seneca och Cicero, är en sanning med modifikation. Det hör visserligen till den fallna, mänskliga naturen att fela. Vi är aldrig dömda på förhand att begå några dödssynder, men alltsedan syndafallet är det i praktiken omöjligt för oss att helt undvika alla lättare synder. Men människan skapades inte syndig från början, och den sanna människan, Jesus Kristus, som helt och hållet uppenbarar människan för henne själv (Andra Vatikankonciliets pastoralkonstitution Gaudium et Spes, n. 22), är helt och hållet fri från synd. Och även om vi vanliga människor som sagt inte kan undvika alla synder, så är vi samtidigt ansvariga för var och en av dem, och med Guds hjälp kan vi hela tiden bli benägna att synda mindre och komma ännu närmre honom. Därför bör man inte lättvindigt använda uttrycket att ”det är mänskligt att fela” som en ursäkt när man har begått fel som man faktiskt själv är ansvarig för.
Den andra halvan av detta talesätt, tillagt av den engelske 1700-talspoeten Alexander Pope, är dock otvetydigt korrekt: ”Det är gudomligt att förlåta”. Den strikta rättvisan kräver att man betalar tillbaka exakt vad man är skyldig. Mose lag i Gamla testamentet inskärper som bekant lex talionis, talionprincipen, dvs. att brott skall betalas tillbaka med exakt samma mynt – öga för öga och tand för tand. Detta är ett nödvändigt första steg för att förhindra överdrivna hämndattacker och våldsspiraler.
Men i bergspredikan uppmanar Jesus som bekant sina lärjungar att gå ytterligare ett steg genom att inte värja sig mot det onda och att vända andra kinden till. Detta går utöver den strikta, mänskliga rättvisan. Om vi bara ser på vilka synder vi människor har begått mot varandra, då vore det inte rättvist att ha överseende med dem och lämna dem ostraffade. Men om vi ser på den oräkneliga mängd av synder som vi människor har begått mot Gud och som han har förlåtit oss, då blir det helt plötsligt djupt orättvist att vägra förlåta andra människor deras förhållandevis mindre synder mot oss. Och det är det som Jesus vill klargöra i dagens evangelium. En talent motsvarade 6000 denarer, och en denar motsvarade en dagslön. 10 000 talenter motsvarar således 60 miljoner denarer eller mer än 192 307 årslöner, om vi utgår från att man inte arbetar på sabbaten. Det säger sig självt att en sådan skuld är obetalbar. Men Gud älskar oss så mycket trots våra oräkneliga fel och brister att han är beredd att förlåta oss allt, eftersom det inte finns någonting som han längtar efter mer än att få dela med sig till oss av sitt eviga liv i ofattbar lycka i himmelriket. Och eftersom vi inte kan betala själva så är hans enda möjlighet för att ge oss del i sitt eget eviga liv den att efterskänka vår skuld. I gengäld förväntar han sig av oss att vi också är beredda att förlåta varandra.
Det kan ibland vara svårt att förlåta andra, även om man vill. Framförallt kan det vara mycket svårt att förlåta dem som sårat en djupt utan att ångra sig och be om förlåtelse. För att vi ska kunna ta emot Guds förlåtelse så måste vi ju ångra våra synder och be om förlåtelse, och för detta ändamål har Gud skänkt oss biktens eller försoningens sakrament. Så hur kan Gud i sådana fall begära av oss att vi ska förlåta andra som inte ångrar sig och ber om förlåtelse? Men det är inte så att Gud från sin sida bara förlåter dem som ångrar sig. Gud har redan förlåtit oss allt och utplånat all vår syndaskuld genom att gottgöra för hela världshistoriens synder på korset.
Gud tvingar oss dock inte att ta emot hans förlåtelse. För att kunna ta emot förlåtelse måste man nämligen vara villig till detta. Att säga ”Jag förlåter dig” till någon som inte ens upplever att han eller hon gjort något fel, det kommer bara att uppfattas som en anklagelse. För att försoning ska vara möjlig krävs ömsesidighet, dvs. att både den som blivit utsatt för ett fel är beredd att förlåta, och att den felande är beredd att erkänna sitt fel och be om förlåtelse. Gud kräver inte det omöjliga av oss, som att försonas med någon som inte vill försonas. Även om man är beredd att förlåta någon som sårat en djupt, så är relationen ändå inte helt återställd så länge den andre inte ångrar sig. Det är naturligt att detta kan leda till en besvikelse över den andres obotfärdighet, och att man inte helt kan komma över det som har hänt. Detta är inte detsamma som att inte kunna eller vilja förlåta. Men om den som är skyldig oss hundra dagslöner kastar sig ner på marken och ber: ”Ge mig tid, så skall jag betala” (Matt 18:29), då måste vi i Kristi efterföljd också känna medlidande med honom och efterskänka hans skuld.
Låt oss be om nåden att vi blir ödmjukt medvetna om våra egna synder och ännu mer anar vidden av Guds gränslösa barmhärtighet, och att vi blir beredda att alltid förlåta andra, liksom Gud har förlåtit oss. Amen.
Don’t let the storm Distract you from His Holy Face
veilofveronica
Mar 23, 2020
Veil of Veronica
Prayer
Anxiety
Mass
Fear
Sacraments
3+
37
14
Subscribed
peaceful place susan
So Peter got out of the boat and walked on the water and came to Jesus; but when he saw the wind, he was afraid, and beginning to sink he cried out, “Lord save me.” Matthew 14:29-30
Fear is a beast. It can make people act in ways they never would. So for the Christian, it is imperative to not be distracted by the storms and keep your eyes on Christ in order to maintain your interior peace. Keeping your eyes on Christ keeps you from drowning.
It’s hard right now to maintain this peace with the constant flow of media in our faces. If you are watching endless news and counting Corona virus deaths, then you are watching the storm instead of Jesus. It’s okay to maintain a sense of what is happening, but eating from the tree the knowledge of good and evil will leave you in a state of panic and fear. Now is the time to fill up on the Word of God. God is in control. He is the giver and taker of life. In that you can Trust, and have no fear. Just get yourself right with Him. Turn off the noise that distracts you and raises panic.
I read an article the other day by Sonja Corbitt called Redemption Happens in the Dark. It was probably the best thing I have read to date about this storm we are in. In it she outlines how God has worked in the dark using Scripture. It is a thing of beauty. If you have been keeping up with the daily readings, they are speaking to us for these times we live in right now. God is calling you back to Him. God is calling you to repentance.
I don’t know about you, but hunkering down in my home with my family has shown me all of the idols I have in my life. These are idols that need to be purged, from slothful comfort, to vanity, to pride, one by one the Lord is showing them to me and knocking me over, bringing me to my knees, humbling me. And I am grateful for it. Yes, I said I am grateful for it. I want anything that keeps me from Him removed from my life. Lord purify me. Purify my family. Make us who you want us to be because I trust that it is greater than anything we could imagine. Even a virus can be used to work all things for the good of those who love Jesus.
The church is walking a Passion. I do have to say the greatest ache in my life was having the Eucharist removed. The Sacraments taken away from us in this hour of immense need. But as a friend of mine used to say, “these things must come.” We have, as a church, been violating our covenant with God which brings curse. From molestation, to cover up, to liturgical abuse, to abuse of the Eucharist, to bowing down to idols, and laying in bed with communist governments, God is fully aware of our sin. He is making it transparent and he is dealing with it Himself. Servant of God Louisa Piccarreta said over 100 years ago the following;
Deserted churches, and without ministers. Continuing in my usual state, my always lovable Jesus made Himself seen so very afflicted, and I said to Him: ‘My Love, why are You so afflicted?’ And He: “Ah! my daughter (Luisa), when I allow that churches remain deserted, ministers dispersed, Masses reduced, it means that the Sacrifices are offenses for Me, that the prayers are insults, the adorations irreverences, the confessions amusements, and without Fruit. Therefore, no longer finding My Glory, but offenses, nor any Good for them – making no use of them, I take them away. But this tearing ministers away from the Sanctuary means also that things have reached the ugliest point, and that the variety of scourges will multiply. How hard man is – how hard!” Volume 12 February 12, 1918
This has all been predicted and should give us great pause. It is a chastisement. It is a cleansing. But not because God is mean and unloving, because He is the opposite of that and He sees how the choices we have made have brought destruction. He wants to bring us life abundantly. For you personally he wants to pour gifts over you and He will use many means to purify your soul so that you can receive these gifts to the fullest. Trust in that.
When Mass was cancelled it felt as though Jesus was falling the first time, and I suspect we will see a rapid succession of our Passion as a church. This is not meant to scare you. It is meant to strengthen you. Remember what happened after the Cross? Resurrection. God knows we are weak and he can lift us up and do the impossible. We must hand everything to him. Our fear, our jobs, our health, all of it. Examine your conscience and if you still can get to confession. If not, make a heartfelt Act of Contrition with the resolve to get to confession whenever you can. Do not look to your own false expectations of what God should be doing and instead just Trust Him. Trust that He loves you more than you can fathom.
Let go of hatred and rage, even that directed towards our authority. We must forgive everything as Jesus did, trust that he takes care of the sin, and we must fight Satan with all that we have. Do not give into the poison arrows of fear he is flinging at you. Renounce and rebuke it. Use your Sacramentals, your holy water, blessed salt and holy oil. And pray. Pray every single day. In this time of the absence of Sacraments, Prayer is the most powerful remedy at your disposal.
Prayer of Command
In His name and by the power of His Cross and Blood, I ask Jesus to bind any evil spirits, forces and powers of the earth, air, fire, or water, of the netherworld and the satanic forces of nature. By the power of the Holy Spirit and by His authority, I ask Jesus Christ to break any curses, hexes, or spells and to send them back where they came from, if it be His holy Will. I beseech thee Lord Jesus to protect us by pouring Thy Precious Blood on us and our families, which Thou hast shed for us and I ask Thee to command that any departing spirits leave quietly, without disturbance, and go straight to Thy Cross to dispose of as Thou sees fit. I ask Thee to bind any demonic interaction , interplay or communications. I place (Name a person, place or thing) under the protection of the Blood of Jesus Christ which he shed for us. Amen. – Deliverance Prayers for Use by the Liaty
I leave you with a beautiful Mass from yesterday March 22, 2020 by Father Mike Schmitz. His homily begins at the fourteen minute mark.
37
14
37 comments
Follow conversation
Add a comment…
Send
for the sake of ... sorrowful passion
for the sake of ... sorrowful passion
Mar 27, 2020
countdowntothekingdom.com
Reply
1
Sally
Sally
for the sake of ... sorrowful passion
Mar 30, 2020
I dont think this applies to our situation yet. The Mass has not been abolished. The priests are still offering the Mass at this time, we are just not present. The Word is still being preached, online. We shouldn’t get ahead of ourselves. When stressed or confronted with trial, it is easy to discern improperly. We want to make sense of things and know what God is doing. These prophecies mentioned indicate a time when the Mass is truly forbidden, by the AntiChrist who is in command of the world at the time. That has not happened yet. What we are experiencing is a permissive judgment of God in order to open our hearts and eyes, to restore holiness to the Sacrifice, to the priesthood, to the laity. God answers prayers based on desire, this trial may create a desire for us to take stock, repent, and come back to Him in a way that is pleasing to Him, not us. Much of the Catholic Church is secularized, and most certainly displeasing to God. Many of us know and see this. Pray that this trial have its effect, the effect GOD desires.
1
veilofveronica
veilofveronica
Sally
Mar 30, 2020
I agree.
Like
Sally
Sally
Sally
Mar 30, 2020
I just sent you an email to the gmail account on your profile. ☺
Like
veilofveronica
veilofveronica
Sally
Mar 30, 2020
I received it. I would love to hear what you have to say.
Like
Arwen Evenstar
Arwen Evenstar
Mar 25, 2020
Perfect! So beautiful and calming. Thank you!
Reply
1
Phillip Frank
Phillip Frank
Arwen Evenstar
Mar 26, 2020
ST. ALPHONSUS LIGOURI “It is true that the Mass will cease on earth at the time of the Antichrist: the Sacrifice of the Mass is to be suspended…according to the prophecy of Daniel 12:11.”
ST. HIPPOLYTUS (3rd century) “And the churches too will wail with a mighty lamentation, because neither oblation nor incense is attended to, nor a service acceptable to God; but the sanctuaries of the churches will become like a garden-watcher’s hut, and the Holy Body and Blood of Christ will not be shown in those days. The public service of God shall be extinguished.”
ST. FRANCIS DE SALES “The revolt and separation must come…the Sacrifice shall cease and…the Son of Man shall hardly find faith on earth…All these passages are understood of the affliction which Antichrist shall cause in the Church…But the Church… shall not fail, and shall be fed and preserved amidst the deserts and solitudes to which She shall retire, as the Scripture says, (Apoc. Ch. 12).
BLESSED ANNE CATHERINE EMMERICH(19th century) “The Church is completely isolated and as if completely deserted. It seems that everyone is running away.”
BOOK: HOLY EUCHARIST “St. Alphonsus “The Son of God, Eternal Priest, will always continue to offer Himself to God, the Father, in Heaven as an Eternal Sacrifice.”
“In Daniel 11:31, we read that the Holy Sacrifice of the Mass will cease. This prophecy does not just pertain to the Jewish sacrifice, for Christ reiterated the prophecy in Matthew 24:15. That the Sacrifice would be suspended, as Christ Himself was suspended.
“The hour is coming, indeed it has come, when you will be scattered,
each one to his home, and you will leave me alone.”
John 16:32
“See, days are coming… when I will send a famine upon the land: not a hunger for bread, or a thirst for water, but for hearing the word of the Lord.” (Amos 8:11)
Like
veilofveronica
veilofveronica
Phillip Frank
Mar 26, 2020
countdowntothekingdom.com
Like
Jeff
Jeff
Mar 25, 2020
Nice, and if you have time to amend this, point out that Father Chad reminds us in the introduction to that powerful book that we should pray the Seven Sorrows devotion so the Blessed Mother can help us with the specificity of our prayer intentions.
Reply
Like
veilofveronica
veilofveronica
Jeff
Mar 25, 2020
I think you just did!
Like
Alice
Alice
Mar 25, 2020
Pray the chaplet of the holy face. St. Athanasius said that demons despise the verse, “Arise o lord, and let thy enemies be scattered, and let them that hate thee flee before thy face.” He said it always forces them to run.
Reply
1
veilofveronica
veilofveronica
Alice
Mar 25, 2020
Amen
Like
Annie W.
Annie W.
Alice
Mar 25, 2020
I say this verse from Scripture all the time! I trust that St. Athanasius was correct!
Dear Lord, and Mother Mary’s mantle, protect us all!
1
Suzanne Mc Cormick
Suzanne Mc Cormick
Mar 25, 2020
What a powerful and anointed writing this is! Thank you. May the Lord watch over and protect you and your loved ones.
Jesus, we trust in You
St. Faustina, please pray for us
Reply
1
veilofveronica
veilofveronica
Suzanne Mc Cormick
Mar 25, 2020
Thank you and God Bless you. May the Lord watch over you.
Like
Laurel Gorney
Laurel Gorney
Mar 25, 2020
Thank you!
Reply
1
veilofveronica
veilofveronica
Laurel Gorney
Mar 25, 2020
You’re welcome. God Bless you and stay safe.
Like
ShealTiel
ShealTiel
Mar 25, 2020
FYI: The “Miracle Prayer” is on the inter-net! – 1 CORINTHIANS 16:22 -Greetings from Paul: “Whoever does not love the Lord — a curse on him! Marana-tha — Our Lord, come!
Reply
Like
Paul Mc Ginley
Paul Mc Ginley
Mar 25, 2020
I wish to receive your new posts via email.
Reply
Like
veilofveronica
veilofveronica
Paul Mc Ginley
Mar 25, 2020
I believe there’s a subscribe tab to the bottom right on the computer. God Bless you and stay safe.
Like
Lisa
Lisa
Mar 25, 2020
I have the feeling that the Church is in the Garden praying. This real suffering has not even started. We are beginning to know who we are and what God is asking from us. We need to say thy will be done.
Reply
Like
veilofveronica
veilofveronica
Lisa
Mar 25, 2020
I think where we are is both Global and personal. Some people are just now awakening and entering the garden.
Like
ShealTiel
ShealTiel
Mar 25, 2020
“FEAR”- WISDOM OF SOLOMON 17:12-13 “Fear is nothing but the failure to use the help reason gives. When you lack the confidence to rely on reason, you give in to the fears caused by ignorance.” – ROMANS 9:16 – “So then, everything depends, not on what we humans want or do, but only on God’s mercy.” –
Reply
1
Startsida
Om oss
Galleri
Kolumn
Nyheter – Familjen Lilla Mary
Medianärvaro
Länkar
Kontakt nu
Övrigt
Helgedomen Rue du Bac i Paris – Vår Fru av det Mirakulösa Medaljen (1)
av Marija S. · Publicerad 2025-01-10 · Uppdaterad 2025-04-10
Oktober månad har börjat – Vår Frus månad, då vi på ett särskilt sätt kommer att skriva om den saliga Jungfrun, hennes uppenbarelser och de helgedomar som rests till hennes ära. Vi dedikerar den första texten till Jungfru Marias uppenbarelse för St. Catherine Labouré i Paris.
Den första uppenbarelsen natten mellan 18 och 19 juli 1830. Syster Catherine Labouré vilade sina händer på den saliga jungfru jungfrus knän.
Från och med 1830 är varje marianskt fenomen på något sätt kopplat till någon genomträngning av sataniska krafter i kampen för världen.
Kanske var det, mest tydligt, med den uppenbarelse av den allra heligaste jungfrun i Paris. Ty striden som redan har annonserats i Första Moseboken har börjat: "Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan ditt avkomma och hennes säde: han kommer att blåslägga ditt huvud, och du kommer att ligga på lur efter hans häla". (1 Mos. 3:15). Det är kampen mellan Draken och Kvinnan som uppenbarats för oss av Uppenbarelseboken (Uppenbarelseboken 12). Jungfru Maria, Kristi moder, den krönta drottningen av himmel och jord, har den moderliga och kungliga plikten att rycka jorden från denna världs furste så att hon kan förbereda Kristus kungens regeringstid. "För," som Sankt Grignion de Montfort brukade säga, "kunskapen och riket om Jesus Kristus, som kom till denna värld, är endast en nödvändig fortsättning på den saliga jungfru Marias kunskap och regeringstid, som förde honom till världen för första gången och kommer att låta honom visa sig i prakt en andra gång" (Avhandling om sann fromhet, 13).
Gud, som skapade världen i kärlek, kan inte låta människan falla i fiendens fällor.
Så kommer den saliga jungfru Maria, i sin Sons namn, för att tala "till dem han har förvärvat med sitt blod" (Apg 20:28). Genom att ta upp de önskemål som det Heliga Hjärtat uppenbarat för Margaret-Mary, visar Jungfru Maria för världen den väg som ska följas, för att tränga in i sin Sons hjärta, och lär att denna väg går genom det obefläckade hjärtat, som hon måste helga. Även i vår rationalistiska tid påminner Vår Fru oss om vikten av enkla handlingar inför Gud, att bära skapularet och den mirakulösa medaljen, som tecken på denna helgelse.
"Vi vet alla att Maria är det säkraste och säkraste sättet genom vilket vi kan nå Jesus Kristus" (Encyklika brev 10:10). Pius X, daterad 2 februari 1904).
Guds moder slutar aldrig att erbjuda oss rosenkransen, denna kristnocentriska bön, och i Paris 1830 gav hon oss ett annat enkelt och stort verktyg — "Mirakulösa medaljen", som hon ofta kommer att minnas i sina senaste uppenbarelser. För "det finns ingen gudomlig gåva från himlen som vi fritt kan kasta bort", oavsett hur enkla och obetydliga de kan verka för oss i vår stolthet, ges de till oss för vår frälsning.
På Rue du Bac i Paris är den utvalda av de Obefläckade den ödmjuka Catherine Laboure, en person utan höga intellektuella förmågor eller en respektabel ställning i samhället. Hon kallades Zoe i sin familj, hon föddes den 2 maj 1806. På landsbygden och i Fains-les-Moutiers, i Frankrike, i en mycket stor familj; Flickan hade tio syskon. Hon förlorade sin mor i tidig ålder. När hon blev vuxen ville hon gå i kloster, liksom sin äldre syster före henne, till S:t Vincents Barmhärtighetssystrar. Hennes far lät henne gå med tungt hjärta. Han var bonde, så det var inte lätt för honom att tro att hans döttrar, som kunde vara en bra arbetskraft på gården, skulle gå till kloster och senare gifta sig. Hon blev inbjuden att inträda i novitiatet hos Barmhärtighetssystrarna. Hon blev inbjuden av Sankt Antonius själv. Vincent de Paul, som uppenbarar sig för henne i en dröm: "Du flyr nu, men en dag kommer du till mig; käre Gud, har en plan för dig, glöm inte den." Hon gick in i novitiatet den 21 april 1830. Han flyttade till moderhuset på Rue du Bac i Paris.
Uppenbarelse den 19 juli 1830
I slutet av april överfördes Johannes Döparens heliga reliker högtidligt till Paris. Vincent de Paul, till lazaristernas moderkloster, på rue de Sevres. Vid det tillfället överlämnades en betydande relik till novitiatet för Barmhärtighetssystrarna. Under novenan, som följde på denna ceremoni, firades ordens grundare framför relikskrinet. Syster Katarina upplevde ovanliga fenomen:
"När jag återvände från Saint-Lazare hade jag stora svårigheter, och det verkade som att jag i gemenskapen mötte Sankt Vincent de Paul, eller åtminstone hans hjärta som visade sig för mig. Jag fick den ljuva trösten att se honom ovanför en liten kista, där relikerna av Sankt Johannes visades ut. Vincent, i systrarnas kapell. Tre gånger såg den annorlunda ut för mig, tre dagar i rad: vit, av naturlig färg, vilket symboliserade frid, vila, kyskhet och enhet. Och efteråt såg jag honom eldröd, vilket tände kärlek i mitt hjärta; det verkade för mig som att hela gemenskapen behövde förnyas och spridas över hela världen; då såg jag honom röd och svart, vilket gjorde mig mycket ledsen i hjärtat; Jag blev så ledsen att jag knappt stod ut. Jag vet inte varför eller hur denna sorg hängde ihop med regeringsförändringarna."
I enlighet med sin andliga vägledares befallningar skrev Catherine Laboure detta uttalande 1836:
"På den allra heligaste treenighetens dag (6 maj 1830) Vår Herre uppenbarade sig för mig som kung, med korset på bröstet, i det heliga sakramentet, under mässan. Under evangeliet verkade det för mig som att korset höll på att föll ner till Herrens fötter, som själv var berövad alla smycken. Jag hade de mörkaste och sorgligaste tankarna att den jordiske kungen skulle fråntas sin tron och att hans kungliga dräkt skulle tas av hans kungliga mantel; tankar på de märkbara förluster som kommer att ske och som jag dessutom inte kan uttrycka."
Den 18 juli 1830, på kvällen före Vincent de Pauls fest, gav novitiatets chef en lektion i fromhet till helgonen och till den saliga Jungfrun. Detta ökade syster Catherines längtan efter att se sin himmelska moder. När hon gick för att vila rekommenderade hon sig själv till St. Vincent de Paul och hennes skyddsängel, övertygade om att hon skulle bli hörd. Ungefär elva och en halv hörde hon någon ropa henne vid namn tre gånger. Hon drog undan gardinen på sidan där rösten kommit och såg ett barn klädt helt i vitt, av enastående skönhet. Den kan ha varit ungefär fyra och ett halvt år gammal. Från hans blå huvud, och från hela hans kropp, strålade strålar som lyste upp allt runt omkring. "Kom," sade hon, "kom till kapellet, den saliga Jungfrun väntar på dig!" — "Men," tänkte syster Catherine, som sov i det stora sovsalen, "De kommer att höra mig, de kommer att upptäcka mig!" — "Var inte rädd," sade barnet och svarade hennes tankar, "klockan är elva och en halv, alla sover; Jag följer dig!" Syster Catherine klär snabbt på sig och följer sin ljusa ledare, som alltid går till vänster om henne.
Till min systers stora förvåning var alla lampor i korridorerna tända. Hennes förvåning blev ännu större när hon såg att kapellets dörr, som vanligtvis alltid var stängd, öppnades så snart barnet rörde vid den med fingret. Kapellets interiör var helt upplyst, vilket påminde henne om midnattsmässan. Han kommer till nattvardsstängslet, knäböjer och ber...
Det verkade för syster Catherine som att hon hade väntat länge. Till slut, runt midnatt, sade barnet till henne: "Var försiktig, den saliga jungfrun är här!" Samtidigt hör "lillasystern" ett svagt ljud från sidan av Episteln, som prasslet från en sidenklänning. Omedelbart därefter visade sig den underbara skönhetens dam för henne, som sedan satte sig i koret. Syster Catherine, en ödmjuk novis i Barmhärtighetens systrar, följde bara sitt hjärtas slag, kastade sig vid den saliga jungfruns fötter och vilade självsäkert händerna på knäna. Senare, på uppmaning av sin andliga handledare, skrev syster Catherine denna berättelse:
"Här har jag tillbringat de ljuvaste stunderna i mitt liv. Det hade varit omöjligt för mig att säga vad jag kände. Hon pekade mot altarets trappa med vänster hand och berättade för mig hur jag skulle bete mig när jag hade det svårt. Jag måste kasta mig vid altarets fot och öppna mitt hjärta helt. Hon tillade att jag skulle få all den trygghet jag behövde där." Då sade den saliga jungfrun till mig: "Mitt barn, den gode Gud vill ge dig en uppgift. Du kommer att ha många svårigheter, men du kommer att övervinna dem alla vid tanken på att du gör det för Guds ära. Du kommer att möta motstånd, men barmhärtighet kommer att vara med dig, var inte rädd. Berätta allt som händer dig med enkelhet och självförtroende för den som har till uppgift att vägleda dig. Du skall se ovanliga saker..." Efter några ord, som syftade på syster Katarina, gick Vår Fru vidare till fenomen av allmänt intresse:
"... Tiderna är dåliga, och ondska kommer att falla över Frankrike, tronen kommer att störtas och hela världen kommer att skaka av olyckor av alla slag (den saliga jungfrun hade ett sorgset uttryck när hon sade detta). Men kom till foten av detta altare, där ska nåd utgjutas över alla som söker det med förtroende och iver, och de ska utgjutas över de stora och de små..."
Då talade Jungfrun om svagheterna i de två församlingarna och fortsatte: "Men stora olyckor kommer att komma; faran blir stor: var inte rädd; den gode Gud och St. Vinko kommer att skydda samhället... (Den saliga jungfrun var fortfarande ledsen.) Och jag själv kommer att vara med dig... det kommer att finnas offer (den saliga jungfrun hade tårar i ögonen när hon sa detta till mig). Det kommer att bli förluster bland prästerskapet i Paris... Ärkebiskopen kommer att dö (tårar dök upp i hennes ögon igen). Mitt barn, korset kommer att föraktas, blodet ska flöda på gatorna (här ordförande Jungfrun kunde inte tala; lidande manifesterades i hennes ansikte). Mitt barn," sa hon till mig, "hela världen kommer att vara i sorg. Jag menar, när kommer det att hända: fyrtio år och tio och efter den freden."
Ingripanden från himlen, omständigheterna kring uppenbarelserna, orden och lidandet hos den saliga Jungfru Maria. Jungfru Maria, de är verkligen oproportionerliga i förhållande till en enkel maktförändring. Det var en allvarlig fråga om Satans seger... Jungfrun dök upp i Paris, där martinister, synarkister och andra para-frimuraraktörer inom teknokrati och storkapital planerade världshegemoni och en universell republik. Vad kunde den lilla novisen i Barmhärtighetens Systrar veta eller ens misstänka om dessa mystiska världsintriger? Jungfrun kom dock till Paris för att sätta sin fot på ormens huvud, precis som hon gjorde med ormen.detta var vad Catherine Labouré såg i en senare uppenbarelse.
Mörka moln sänkte sig över Paris och Frankrike; De offer som har förebådats har fallit.
Mason Asweld från New Temple Lodge förklarade: "Ett enda hat mättar alla våra anhängare, och det är hat mot bourbonerna och jesuiterna. De nya tempelriddarna (frimurarna) har inget annat votivmål än att förstöra katolicismen. .« Men kanske hade de ett annat mål: att bygga sitt imperium på ruinerna av katolicismen och världen!
I Frankrike utkämpades det mest grymma kriget mot kristendomen; vanföreställningar spred sig, liberalismen trängde in i kyrkliga folket själva, under inflytande av de Lamennais, de Lacordaire och de Montalembert. Och det var början. Men Jungfrun grät över just dessa början, som över ondskans bakterier, som med tiden skulle gro och föra sina bittra frukter till hela mänskligheten. Men människor bryr sig föga om himlens varningar, även när Guds Moder själv ger dem till människor och gråter över sitt öde.
Vår Fru Marias upptagning den 27 november 1830. De
turbulenta julidagarna passerade. De olika fenomenen i den övernaturliga ordningen var himlens svar. Självklart har händelser passerat, men nyktra människor som lär sig historia och följer goda råd tar dem som en ständig varning; De kommer att veta att blodiga händelser kan komma igen, särskilt när människors närsynthet kombineras med kort minne. Fruktansvärda händelser kommer att upprepas i allt fler fruktansvärda repriser, och de små medel som Himlen, genom vår Frus, vår Hjälpare och Förbedjarens, ingripande har tillåtit att smidas på jorden, verkar ha glömts bort; Så sällan bärs en mirakulös medalj runt halsen, även under dagarna före en stor katastrof, som denna gång tillkännages av mystiker, lärda och politiker!
Från september 1830 till september 1831 visade sig Jungfrun minst fem gånger, men den mest betydelsefulla är uppenbarelsen den 27 november 1830. Syster
Catherine vittnade om dessa fenomen på följande sätt:
"Det var den 27 november 1830, lördagen före adventsdagen... Jag var övertygad om att jag skulle få se det Heliga Korset. Jungfrun... Jag levde i det hoppet...
Klockan fem och en halv på kvällen, några ögonblick efter meditationens början, i stor tystnad, verkade det som om något ljud kom från tribunen, på andra sidan där det fanns en bild av Sankt Franciskus. Ett ljud som prasslet av siden.
När jag tittade hit lade jag märke till prästen. Jungfrun på höjdpunkten av Sankt Sankt Jungfruns bild Joseph. Förevändande. Jungfrun stod upprätt; av medellängd, i en lång klänning av vit siden, gjord "á la vierge", som man säger, med raka ärmar, med en vit slöja som täcker huvudet och når på båda sidor till anklarna...
Hennes fötter lutade sig mot en vit boll, faktiskt var det en halvklot, eller åtminstone såg en halv sfär ut för mig; Under hennes fötter fanns en orm, grönaktig till färgen, med gula fläckar; Dessutom höll hon i händerna en sfär som representerade en glob, och hon höll sina händer i maghöjd, på ett varsamt sätt; Hennes blick var vänt mot himlen en stund, och sänktes sedan igen. Hennes utseende var underbart, och jag kan inte beskriva det...
När globen försvann spred den saliga Jungfrun ut sina armar. Jag lade märke till ringarna på hennes händer; Det fanns tre ringar på varje finger: de största var nära handen, de medelstora i mitten.Inte ens de minsta, och varje ring var täckt med juveler av proportionell storlek. Strålar som blev vackrare från varandra strålade ut från dessa stenar, de största strålade ut de största strålarna, och de minsta var de minsta, strålarna förlängdes, strålarna expanderade mer och mer, så att längst ner var allt fyllt med dessa strålar och jag kunde inte se mina fötter... Just nu, medan jag iakttog henne, var pastor Jungfrun tittade ner och stirrade på mig. Jag hörde en röst säga dessa ord till mig: "Den här globen du ser representerar hela världen, särskilt Frankrike... och varje person separat..." Här kan jag inte uttrycka mig om allt jag har upplevt och vad jag har sett, om skönheten och prakten i de vackra strålarna... "Detta är en symbol för nåd, som jag utgjuter över alla som söker den"; den del av världen där de hällde ut mest var Frankrike. Få mig att förstå hur trevligt det är att be till den saliga Jungfru Maria. Jungfrun och hur hon är full av mildhet mot alla som ber till henne, vilka nåder hon delar ut till alla som söker dem, och vilken glädje hon känner när hon ger dem nåd...
I det ögonblicket... En bild skapas runt presbyteriet. Jungfrun, något oval, på vilken dessa ord var inristade i en halvcirkel, med början från hennes högra hand, sedan ovanför huvudet och slutande vid höjden av hennes vänstra hand: "O MARIA, AVLAT UTAN SYND, BE FÖR OSS SOM SÖKER TILLFLYKT TILL DIG" — det var skrivet med gyllene bokstäver. Då hörde jag en röst säga till mig: "Gör, låt en medalj smidas enligt detta mönster, alla som bär den med välsignelse och som ber denna korta bön hängivet, bärande medaljen runt halsen, kommer att få stora nåder: nåder ska vara rikliga för dem som bär den med förtroende..."
att bilden var omvänd. På andra sidan av medaljen såg jag monogrammet av den saliga Jungfrun gjort av tecknet M, de två hjärtan, Jesus och Maria, som jag skilde åt eftersom det ena var omgivet av en törnekrona och det andra genomborrat av ett svärd. Runt medaljen fanns en krona med tolv stjärnor.
Nyfiken, för att ta reda på vad som borde stå på baksidan av medaljen, trodde jag mig en dag under meditation höra en röst som sa till mig: "M och två hjärtan säger nog." I en senare uppenbarelse, i december 1830, visar sig Jungfrun inte längre på höjden av Josefs bild, utan nära tabernaklet och lite tillbaka; Förevändande. Jungfrun var klädd som tidigare och höll globen i sina händer, som hon överlämnade till vår Herre; Och sedan strålade hennes händer ut.
"Mitt barn," förklarade hon återigen för visionären, "denna klot representerar hela världen, särskilt Frankrike, och varje själ i synnerhet. Kom ihåg noga: "Hela världen, särskilt Frankrike och särskilt varje själ." Dessa juveler ur vilka inget växer fram är de nåder de glömt att be mig om."
Det bör noteras att redan före Jungfru Marias födelse i Chartres-regionen accepterade det galliska folket Jesajas profetia att "en jungfru skulle bli gravid och föda en son" (Is 7). Priskos, kung av Chartres, tillägnade "Virgina Pariturae" till Jungfrun som skulle föda, hennes rike och hennes undersåtar. Notre-Dame de Sous-Terre i Chartres är därmed världens äldsta helgedom tillägnad Jungfru Maria.
Vi ser Jungfru Maria utföra den första förbönsakten: frambärelsen, men som mediatrix mellan Jesus och människor ber hon också och delar ut nåder. Vi har sett i Catherine Labourés uttalanden att Jungfru Maria var fäst vid himlen med en blick full av bön, medan hon spred ut armarna och strömmade ut Grace. Strålarna, som strålade från ringarna, representerade nåder, som han ger till dem som söker dem. Dessa strålar är så täta att de översvämmar hela jordklotet med ljus. Om en plats är mer upplyst på den jorden beror det inte på att vissa nationer har hedrats, utan för att vissa länder, liksom vissa människor, har svarat mer.
Denna ovanliga händelse i Rue duB ac förblev en hemlighet under lång tid. Det var inte lätt för en ung, oerfaren novis att uppfylla Vår Frus befallning. Hon vände sig till sin biktfader och han ingriper hos överordnaden för att få denna order att förverkliga. Han avslöjade dock inte hemligheten om vem denna visionär av Vår Fru av den obefläckade avlelsen var.
År 1835 inrättades en kanonisk kommission för att fastställa sanningshalten i syster Catherine Labourés vision. Ärkebiskopen av Paris lät själv prägla Mirakulösmedaljen 18 månader senare. Sedan dess har mirakulösa medaljer spridits över hela världen. Den största aposteln för att sprida hängivenhet till Guds moder av den mirakulösa medaljen under 1900-talet var den obefläckade riddaren, en klosterpräst och martyr i Auschwitz, Sankt Maximilian Kolbe.
O död, var är din seger?
Sveto gick bort vid 70 års ålder, den 31 december. 1876 Processen för saligförklaring (saligförklaring) i Rom inleddes 1907, och den 11 december 1907 fick Guds tjänare titeln "Vördnadsvärd".
År 1933, på order av den Heliga Kongregationen för riter, måste helgonets dyrbara kvarlevor grävas upp. Uppgrävningen av hennes kropp ägde rum den 21 mars 1933 i närvaro av kardinal Verdier, dåvarande ärkebiskop av Paris.
Det var ett ögonblick av chock. Till doktorernas, prästernas och några av systrarnas stora förvåning fann de hennes heliga kropp helt bevarad, till och med hennes ögon behöll sin blå färg; och ögonen som så ofta såg på Guds Moder. Döden skonade också kläderna på den jungfruliga kroppen, vars hoplagda händer vilade på den obefläckade jungfruns knän i över två timmar. En vårstråle av solsken lyste mystiskt upp denna bild. Det var faktiskt brudens mystiska källa i Salomos Höga Visan, som förenades med jordens vår:
"Blommorna visar sig på jorden, sångens stund kommer, och turturduvans röst hörs i vårt område. Fikonträdet har satt sina första frukter, vingården i blom doftar,
stig upp, min kära, min skönhet, kom." (Joh 2:11-12)
Hon saligförklarades av påve Pius XI 1933 och helgonförklarades av påve Pius XII 1947. Bibliografi
: Josip Sukner, Veliki Znak 1, Zagreb 1974. 9-17. Josip
Antolović, Andliga storheter, katolska kyrkans helgon, Zagreb 1998, Del II s. 538-539. Källa
: marijinaukazanja
*första gången publicerad den 1 oktober 2017.
Things I'm learning to leave at the feet of Jesus... . The conversation I keep replaying. . The person who misunderstood me. . The future I'm afraid of. . The outcome I desperately want. . The thing I wish I could change. . The grief I don't know what to do with. . The version of my life I thought I'd have. Some burdens were never meant for us to carry forever. The conversation we keep replaying, the future we fear, the outcome we cannot control, and the grief we do not know how to handle can all be placed at the feet of Jesus. Letting go does not mean we stop caring. It means we trust that Jesus cares even more and can handle what we cannot. We may need to surrender the same burden again tomorrow, but each time we do, He meets us with grace, peace, and the strength to keep moving forward. “Cast all your anxiety on him because he cares for you.” 1 Peter 5:7
The Exaltation of the Holy Cross (629) "Towards the end of the reign of Phocas, Chosroes, King of Persia, says the legend of the Breviary, took Jerusalem, where he put to death several thousand Christians and carried off to Persia the Cross of our Lord Jesus Christ, which Helen had deposited on Mount Calvary. Heraclius, the successor of Phocas, had recourse to many fasts and prayers, imploring with great fervour the help of God. He assembled an army and defeated Chosroes. He then insisted on the restitution of the Cross of the Lord. “Thus was recovered the precious relic after an interval of fourteen years. . . On his return to Jerusalem, Heraclius carried it on his shoulders in great pomp to the mountain where the Saviour Himself had borne it. An extraordinary miracle marked the occasion. Heraclius who was loaded with ornaments of gold and precious stones was held back by an invincible force at the entrance gate of Mount Calvary, in vain were his efforts to enter. As the Emperor and all those who witnessed the scene were astounded, Zacharias, Bishop of Jerusalem, said to him: "Consider, O Emperor, that with these triumphal ornaments you are far from imitating the poverty of Jesus Christ and His humility in bearing His Cross." Heraclius thereupon doffed his splendid garb and walked barefooted with a common cloak on his shoulders, to Calvary, where he again deposited the Cross. The feast of the exaltation of the holy Cross on the original spot, the anniversary of which was celebrated on this day, became of great importance." - St. Andrew Missal
Prayer to St. Gabriel the Archangel for Good News and Blessings O blessed St. Gabriel the Archangel, messenger of God and bearer of good news, intercede for me before
the Lord. Bring my prayers and intentions before God, and ask Him to bless me and my loved ones with good news, guidance, peace, and abundant grace. When I am anxious or uncertain, strengthen my faith and remind me to trust in God’s perfect timing. Open the doors that are according to His holy will and give me courage to accept whatever He sends. May the Lord bless my family, my work, my plans, and all the intentions I carry in my heart. St. Gabriel the Archangel, messenger of hope, pray for us and bring us good news according to God’s will. Amen. St. Gabriel the Archangel, pray for us!
If you only go to Mass to “get something out of it,” you may be missing the whole point... The Mass was never meant to entertain us. It was never meant to compete for our attention or prove that Catholicism is worth our time. The Mass is first about God. We come to worship Him, hear His Word, unite ourselves to the sacrifice of Christ, and receive Jesus truly present in the Eucharist. So the value of Mass does not depend on whether you liked the music, enjoyed the homily, or walked away feeling emotional. Shia LaBeouf once put it this way: “The Mass isn’t about selling you Catholicism; it’s about the worship of Almighty God, of which we are privileged to take part.” That changes everything. You are not sitting in the pews as an audience waiting to be impressed. You are standing before God and being invited into the sacrifice of Jesus made present on the altar. Jesus said, “Do this in memory of me” (Luke 22:19). Even on the Sundays when you feel distracted, tired, dry, or completely unmoved, God is still worthy of your worship. If you felt absolutely nothing at Mass, would you still go because you believe God deserves your worship? Someone struggling with Mass may need this reminder today
Father Tim Vakoc was a U.S. Catholic Army chaplain who would travel to remote places in Iraq just to celebrate Mass for two or three soldiers. After suffering devastating brain and eye injuries in a 2004 roadside bombing while returning from Mass, he remained severely disabled until his death in 2009.
https://x.com/Sachinettiyil/status/2099330071605440862?s=20
On the day we become one flesh we also meet again with the One who is the center of it all. The Eucharist awaited us. And on that day, through tears and grace, we came Home!!! Congratulations to the couple Instagram: anacoliveira_ireno
https://x.com/chiamaka___o/status/2099214232466198904?s=20
https://youtu.be/I2R6pJWYZAw?si=9Qz6izkz9KzrHr8N
"Peaceful Catholic instrumental music inspired by Carmelite spirituality, created for anxiety relief, prayer and rest in God. Step away from inner noise, breathe calmly and entrust every worry to God's loving care.
Use this music during personal prayer, Bible reading, meditation, journaling or quiet rest. Gentle felt piano leads with spacious phrases and discreet supporting textures, leaving room for silence and reflection.
There are no vocals, lyrics, choir, bells, percussion or marked rhythms. The calm, unhurried arrangement is designed to support prayer without distracting from it.
Reflection: Carmelite prayer. May this time of relief from anxiety draw you closer to the Lord and fill your heart with trust and peace.
Subscribe to Christian Meditation Sounds for more Catholic instrumental music, contemplative prayer music and peaceful vocal-free soundscapes.
@PaolaCavedoniMadile
3 hours ago
Koliko me Gospodin voli. ❤ Hvala ti, Gospodine. Hvala ti. Amen.
2
Reply
@ChristianMeditation97
1 hour ago
Jako mi je drago što ti ova glazba pomaže osjetiti Gospodinovu neizmjernu ljubav. Hvala što si podijelio/la!
24 söndagen ”under året” A - featured image
Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Syr 27:30 – 28:7; Rom 14:7–9; Matt 18:21–35.
Kära bröder och systrar
Evangeliet som vi nyss har hört är, precis som förra söndagens evangelium, hämtat ur Matteusevangeliets 18:e kapitel, som utgör ett av Jesu fem stora tal i detta evangelium. Det första och mest kända av dessa tal är bergspredikan i kapitel 5-7, sedan följer utsändningstalet till lärjungarna i kapitel 10 och liknelsetalet i kapitel 13. Det sista stora talet i Matteusevangeliet är talet om tidens slut i kapitel 24-25, och i den officiella svenska Bibelöversättningen Bibel 2000 är bara dessa fyra tal utmärkta i rubrikerna. Men i katolska bibelöversättningar på andra språk som franska så markeras även kapitel 18 som ett av evangeliets stora tal, med överskrifter som ”Talet om livet i Kyrkan” eller ”Talet om lärjungarnas gemenskap”, eftersom det utgörs flera föreskrifter om hur vi som Kristi lärjungar ska handla mot varandra inom gemenskapen, alltså församlingen eller Kyrkan. Eftersom betoningen av det gemensamma livet i Kyrkan är någonting typiskt katolskt så tenderar detta tal att accentueras mindre i protestantisk tradition, och jag vill därför slå ett slag för att uppmärksamma detta tal, som vi skulle kunna kalla för ”Talet om Kyrkan”. Att det verkligen är ett tal framgår också uttryckligen i det efterföljande 19:e kapitlet, som inleds med orden ”När Jesus hade avslutat detta tal…” (Matt 19:1).
Förra söndagen fick vi höra Jesu undervisning om broderlig tillrättavisning, ett av de sju andliga barmhärtighetsverkan. Idag får vi höra om ytterligare ett andligt barmhärtighetsverk, nämligen att förlåta synder. Errare humanum est, ignoscere divinum – ”Att fela är mänskligt, att förlåta gudomligt”. Början av detta talesätt, som har tillskrivits både Seneca och Cicero, är en sanning med modifikation. Det hör visserligen till den fallna, mänskliga naturen att fela. Vi är aldrig dömda på förhand att begå några dödssynder, men alltsedan syndafallet är det i praktiken omöjligt för oss att helt undvika alla lättare synder. Men människan skapades inte syndig från början, och den sanna människan, Jesus Kristus, som helt och hållet uppenbarar människan för henne själv (Andra Vatikankonciliets pastoralkonstitution Gaudium et Spes, n. 22), är helt och hållet fri från synd. Och även om vi vanliga människor som sagt inte kan undvika alla synder, så är vi samtidigt ansvariga för var och en av dem, och med Guds hjälp kan vi hela tiden bli benägna att synda mindre och komma ännu närmre honom. Därför bör man inte lättvindigt använda uttrycket att ”det är mänskligt att fela” som en ursäkt när man har begått fel som man faktiskt själv är ansvarig för.
Den andra halvan av detta talesätt, tillagt av den engelske 1700-talspoeten Alexander Pope, är dock otvetydigt korrekt: ”Det är gudomligt att förlåta”. Den strikta rättvisan kräver att man betalar tillbaka exakt vad man är skyldig. Mose lag i Gamla testamentet inskärper som bekant lex talionis, talionprincipen, dvs. att brott skall betalas tillbaka med exakt samma mynt – öga för öga och tand för tand. Detta är ett nödvändigt första steg för att förhindra överdrivna hämndattacker och våldsspiraler.
Men i bergspredikan uppmanar Jesus som bekant sina lärjungar att gå ytterligare ett steg genom att inte värja sig mot det onda och att vända andra kinden till. Detta går utöver den strikta, mänskliga rättvisan. Om vi bara ser på vilka synder vi människor har begått mot varandra, då vore det inte rättvist att ha överseende med dem och lämna dem ostraffade. Men om vi ser på den oräkneliga mängd av synder som vi människor har begått mot Gud och som han har förlåtit oss, då blir det helt plötsligt djupt orättvist att vägra förlåta andra människor deras förhållandevis mindre synder mot oss. Och det är det som Jesus vill klargöra i dagens evangelium. En talent motsvarade 6000 denarer, och en denar motsvarade en dagslön. 10 000 talenter motsvarar således 60 miljoner denarer eller mer än 192 307 årslöner, om vi utgår från att man inte arbetar på sabbaten. Det säger sig självt att en sådan skuld är obetalbar. Men Gud älskar oss så mycket trots våra oräkneliga fel och brister att han är beredd att förlåta oss allt, eftersom det inte finns någonting som han längtar efter mer än att få dela med sig till oss av sitt eviga liv i ofattbar lycka i himmelriket. Och eftersom vi inte kan betala själva så är hans enda möjlighet för att ge oss del i sitt eget eviga liv den att efterskänka vår skuld. I gengäld förväntar han sig av oss att vi också är beredda att förlåta varandra.
Det kan ibland vara svårt att förlåta andra, även om man vill. Framförallt kan det vara mycket svårt att förlåta dem som sårat en djupt utan att ångra sig och be om förlåtelse. För att vi ska kunna ta emot Guds förlåtelse så måste vi ju ångra våra synder och be om förlåtelse, och för detta ändamål har Gud skänkt oss biktens eller försoningens sakrament. Så hur kan Gud i sådana fall begära av oss att vi ska förlåta andra som inte ångrar sig och ber om förlåtelse? Men det är inte så att Gud från sin sida bara förlåter dem som ångrar sig. Gud har redan förlåtit oss allt och utplånat all vår syndaskuld genom att gottgöra för hela världshistoriens synder på korset.
Gud tvingar oss dock inte att ta emot hans förlåtelse. För att kunna ta emot förlåtelse måste man nämligen vara villig till detta. Att säga ”Jag förlåter dig” till någon som inte ens upplever att han eller hon gjort något fel, det kommer bara att uppfattas som en anklagelse. För att försoning ska vara möjlig krävs ömsesidighet, dvs. att både den som blivit utsatt för ett fel är beredd att förlåta, och att den felande är beredd att erkänna sitt fel och be om förlåtelse. Gud kräver inte det omöjliga av oss, som att försonas med någon som inte vill försonas. Även om man är beredd att förlåta någon som sårat en djupt, så är relationen ändå inte helt återställd så länge den andre inte ångrar sig. Det är naturligt att detta kan leda till en besvikelse över den andres obotfärdighet, och att man inte helt kan komma över det som har hänt. Detta är inte detsamma som att inte kunna eller vilja förlåta. Men om den som är skyldig oss hundra dagslöner kastar sig ner på marken och ber: ”Ge mig tid, så skall jag betala” (Matt 18:29), då måste vi i Kristi efterföljd också känna medlidande med honom och efterskänka hans skuld.
Låt oss be om nåden att vi blir ödmjukt medvetna om våra egna synder och ännu mer anar vidden av Guds gränslösa barmhärtighet, och att vi blir beredda att alltid förlåta andra, liksom Gud har förlåtit oss. Amen.
Don’t let the storm Distract you from His Holy Face
veilofveronica
Mar 23, 2020
Veil of Veronica
Prayer
Anxiety
Mass
Fear
Sacraments
3+
37
14
Subscribed
peaceful place susan
So Peter got out of the boat and walked on the water and came to Jesus; but when he saw the wind, he was afraid, and beginning to sink he cried out, “Lord save me.” Matthew 14:29-30
Fear is a beast. It can make people act in ways they never would. So for the Christian, it is imperative to not be distracted by the storms and keep your eyes on Christ in order to maintain your interior peace. Keeping your eyes on Christ keeps you from drowning.
It’s hard right now to maintain this peace with the constant flow of media in our faces. If you are watching endless news and counting Corona virus deaths, then you are watching the storm instead of Jesus. It’s okay to maintain a sense of what is happening, but eating from the tree the knowledge of good and evil will leave you in a state of panic and fear. Now is the time to fill up on the Word of God. God is in control. He is the giver and taker of life. In that you can Trust, and have no fear. Just get yourself right with Him. Turn off the noise that distracts you and raises panic.
I read an article the other day by Sonja Corbitt called Redemption Happens in the Dark. It was probably the best thing I have read to date about this storm we are in. In it she outlines how God has worked in the dark using Scripture. It is a thing of beauty. If you have been keeping up with the daily readings, they are speaking to us for these times we live in right now. God is calling you back to Him. God is calling you to repentance.
I don’t know about you, but hunkering down in my home with my family has shown me all of the idols I have in my life. These are idols that need to be purged, from slothful comfort, to vanity, to pride, one by one the Lord is showing them to me and knocking me over, bringing me to my knees, humbling me. And I am grateful for it. Yes, I said I am grateful for it. I want anything that keeps me from Him removed from my life. Lord purify me. Purify my family. Make us who you want us to be because I trust that it is greater than anything we could imagine. Even a virus can be used to work all things for the good of those who love Jesus.
The church is walking a Passion. I do have to say the greatest ache in my life was having the Eucharist removed. The Sacraments taken away from us in this hour of immense need. But as a friend of mine used to say, “these things must come.” We have, as a church, been violating our covenant with God which brings curse. From molestation, to cover up, to liturgical abuse, to abuse of the Eucharist, to bowing down to idols, and laying in bed with communist governments, God is fully aware of our sin. He is making it transparent and he is dealing with it Himself. Servant of God Louisa Piccarreta said over 100 years ago the following;
Deserted churches, and without ministers. Continuing in my usual state, my always lovable Jesus made Himself seen so very afflicted, and I said to Him: ‘My Love, why are You so afflicted?’ And He: “Ah! my daughter (Luisa), when I allow that churches remain deserted, ministers dispersed, Masses reduced, it means that the Sacrifices are offenses for Me, that the prayers are insults, the adorations irreverences, the confessions amusements, and without Fruit. Therefore, no longer finding My Glory, but offenses, nor any Good for them – making no use of them, I take them away. But this tearing ministers away from the Sanctuary means also that things have reached the ugliest point, and that the variety of scourges will multiply. How hard man is – how hard!” Volume 12 February 12, 1918
This has all been predicted and should give us great pause. It is a chastisement. It is a cleansing. But not because God is mean and unloving, because He is the opposite of that and He sees how the choices we have made have brought destruction. He wants to bring us life abundantly. For you personally he wants to pour gifts over you and He will use many means to purify your soul so that you can receive these gifts to the fullest. Trust in that.
When Mass was cancelled it felt as though Jesus was falling the first time, and I suspect we will see a rapid succession of our Passion as a church. This is not meant to scare you. It is meant to strengthen you. Remember what happened after the Cross? Resurrection. God knows we are weak and he can lift us up and do the impossible. We must hand everything to him. Our fear, our jobs, our health, all of it. Examine your conscience and if you still can get to confession. If not, make a heartfelt Act of Contrition with the resolve to get to confession whenever you can. Do not look to your own false expectations of what God should be doing and instead just Trust Him. Trust that He loves you more than you can fathom.
Let go of hatred and rage, even that directed towards our authority. We must forgive everything as Jesus did, trust that he takes care of the sin, and we must fight Satan with all that we have. Do not give into the poison arrows of fear he is flinging at you. Renounce and rebuke it. Use your Sacramentals, your holy water, blessed salt and holy oil. And pray. Pray every single day. In this time of the absence of Sacraments, Prayer is the most powerful remedy at your disposal.
Prayer of Command
In His name and by the power of His Cross and Blood, I ask Jesus to bind any evil spirits, forces and powers of the earth, air, fire, or water, of the netherworld and the satanic forces of nature. By the power of the Holy Spirit and by His authority, I ask Jesus Christ to break any curses, hexes, or spells and to send them back where they came from, if it be His holy Will. I beseech thee Lord Jesus to protect us by pouring Thy Precious Blood on us and our families, which Thou hast shed for us and I ask Thee to command that any departing spirits leave quietly, without disturbance, and go straight to Thy Cross to dispose of as Thou sees fit. I ask Thee to bind any demonic interaction , interplay or communications. I place (Name a person, place or thing) under the protection of the Blood of Jesus Christ which he shed for us. Amen. – Deliverance Prayers for Use by the Liaty
I leave you with a beautiful Mass from yesterday March 22, 2020 by Father Mike Schmitz. His homily begins at the fourteen minute mark.
37
14
37 comments
Follow conversation
Add a comment…
Send
for the sake of ... sorrowful passion
for the sake of ... sorrowful passion
Mar 27, 2020
countdowntothekingdom.com
Reply
1
Sally
Sally
for the sake of ... sorrowful passion
Mar 30, 2020
I dont think this applies to our situation yet. The Mass has not been abolished. The priests are still offering the Mass at this time, we are just not present. The Word is still being preached, online. We shouldn’t get ahead of ourselves. When stressed or confronted with trial, it is easy to discern improperly. We want to make sense of things and know what God is doing. These prophecies mentioned indicate a time when the Mass is truly forbidden, by the AntiChrist who is in command of the world at the time. That has not happened yet. What we are experiencing is a permissive judgment of God in order to open our hearts and eyes, to restore holiness to the Sacrifice, to the priesthood, to the laity. God answers prayers based on desire, this trial may create a desire for us to take stock, repent, and come back to Him in a way that is pleasing to Him, not us. Much of the Catholic Church is secularized, and most certainly displeasing to God. Many of us know and see this. Pray that this trial have its effect, the effect GOD desires.
1
veilofveronica
veilofveronica
Sally
Mar 30, 2020
I agree.
Like
Sally
Sally
Sally
Mar 30, 2020
I just sent you an email to the gmail account on your profile. ☺
Like
veilofveronica
veilofveronica
Sally
Mar 30, 2020
I received it. I would love to hear what you have to say.
Like
Arwen Evenstar
Arwen Evenstar
Mar 25, 2020
Perfect! So beautiful and calming. Thank you!
Reply
1
Phillip Frank
Phillip Frank
Arwen Evenstar
Mar 26, 2020
ST. ALPHONSUS LIGOURI “It is true that the Mass will cease on earth at the time of the Antichrist: the Sacrifice of the Mass is to be suspended…according to the prophecy of Daniel 12:11.”
ST. HIPPOLYTUS (3rd century) “And the churches too will wail with a mighty lamentation, because neither oblation nor incense is attended to, nor a service acceptable to God; but the sanctuaries of the churches will become like a garden-watcher’s hut, and the Holy Body and Blood of Christ will not be shown in those days. The public service of God shall be extinguished.”
ST. FRANCIS DE SALES “The revolt and separation must come…the Sacrifice shall cease and…the Son of Man shall hardly find faith on earth…All these passages are understood of the affliction which Antichrist shall cause in the Church…But the Church… shall not fail, and shall be fed and preserved amidst the deserts and solitudes to which She shall retire, as the Scripture says, (Apoc. Ch. 12).
BLESSED ANNE CATHERINE EMMERICH(19th century) “The Church is completely isolated and as if completely deserted. It seems that everyone is running away.”
BOOK: HOLY EUCHARIST “St. Alphonsus “The Son of God, Eternal Priest, will always continue to offer Himself to God, the Father, in Heaven as an Eternal Sacrifice.”
“In Daniel 11:31, we read that the Holy Sacrifice of the Mass will cease. This prophecy does not just pertain to the Jewish sacrifice, for Christ reiterated the prophecy in Matthew 24:15. That the Sacrifice would be suspended, as Christ Himself was suspended.
“The hour is coming, indeed it has come, when you will be scattered,
each one to his home, and you will leave me alone.”
John 16:32
“See, days are coming… when I will send a famine upon the land: not a hunger for bread, or a thirst for water, but for hearing the word of the Lord.” (Amos 8:11)
Like
veilofveronica
veilofveronica
Phillip Frank
Mar 26, 2020
countdowntothekingdom.com
Like
Jeff
Jeff
Mar 25, 2020
Nice, and if you have time to amend this, point out that Father Chad reminds us in the introduction to that powerful book that we should pray the Seven Sorrows devotion so the Blessed Mother can help us with the specificity of our prayer intentions.
Reply
Like
veilofveronica
veilofveronica
Jeff
Mar 25, 2020
I think you just did!
Like
Alice
Alice
Mar 25, 2020
Pray the chaplet of the holy face. St. Athanasius said that demons despise the verse, “Arise o lord, and let thy enemies be scattered, and let them that hate thee flee before thy face.” He said it always forces them to run.
Reply
1
veilofveronica
veilofveronica
Alice
Mar 25, 2020
Amen
Like
Annie W.
Annie W.
Alice
Mar 25, 2020
I say this verse from Scripture all the time! I trust that St. Athanasius was correct!
Dear Lord, and Mother Mary’s mantle, protect us all!
1
Suzanne Mc Cormick
Suzanne Mc Cormick
Mar 25, 2020
What a powerful and anointed writing this is! Thank you. May the Lord watch over and protect you and your loved ones.
Jesus, we trust in You
St. Faustina, please pray for us
Reply
1
veilofveronica
veilofveronica
Suzanne Mc Cormick
Mar 25, 2020
Thank you and God Bless you. May the Lord watch over you.
Like
Laurel Gorney
Laurel Gorney
Mar 25, 2020
Thank you!
Reply
1
veilofveronica
veilofveronica
Laurel Gorney
Mar 25, 2020
You’re welcome. God Bless you and stay safe.
Like
ShealTiel
ShealTiel
Mar 25, 2020
FYI: The “Miracle Prayer” is on the inter-net! – 1 CORINTHIANS 16:22 -Greetings from Paul: “Whoever does not love the Lord — a curse on him! Marana-tha — Our Lord, come!
Reply
Like
Paul Mc Ginley
Paul Mc Ginley
Mar 25, 2020
I wish to receive your new posts via email.
Reply
Like
veilofveronica
veilofveronica
Paul Mc Ginley
Mar 25, 2020
I believe there’s a subscribe tab to the bottom right on the computer. God Bless you and stay safe.
Like
Lisa
Lisa
Mar 25, 2020
I have the feeling that the Church is in the Garden praying. This real suffering has not even started. We are beginning to know who we are and what God is asking from us. We need to say thy will be done.
Reply
Like
veilofveronica
veilofveronica
Lisa
Mar 25, 2020
I think where we are is both Global and personal. Some people are just now awakening and entering the garden.
Like
ShealTiel
ShealTiel
Mar 25, 2020
“FEAR”- WISDOM OF SOLOMON 17:12-13 “Fear is nothing but the failure to use the help reason gives. When you lack the confidence to rely on reason, you give in to the fears caused by ignorance.” – ROMANS 9:16 – “So then, everything depends, not on what we humans want or do, but only on God’s mercy.” –
Reply
1
Startsida
Om oss
Galleri
Kolumn
Nyheter – Familjen Lilla Mary
Medianärvaro
Länkar
Kontakt nu
Övrigt
Helgedomen Rue du Bac i Paris – Vår Fru av det Mirakulösa Medaljen (1)
av Marija S. · Publicerad 2025-01-10 · Uppdaterad 2025-04-10
Oktober månad har börjat – Vår Frus månad, då vi på ett särskilt sätt kommer att skriva om den saliga Jungfrun, hennes uppenbarelser och de helgedomar som rests till hennes ära. Vi dedikerar den första texten till Jungfru Marias uppenbarelse för St. Catherine Labouré i Paris.
Den första uppenbarelsen natten mellan 18 och 19 juli 1830. Syster Catherine Labouré vilade sina händer på den saliga jungfru jungfrus knän.
Från och med 1830 är varje marianskt fenomen på något sätt kopplat till någon genomträngning av sataniska krafter i kampen för världen.
Kanske var det, mest tydligt, med den uppenbarelse av den allra heligaste jungfrun i Paris. Ty striden som redan har annonserats i Första Moseboken har börjat: "Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan ditt avkomma och hennes säde: han kommer att blåslägga ditt huvud, och du kommer att ligga på lur efter hans häla". (1 Mos. 3:15). Det är kampen mellan Draken och Kvinnan som uppenbarats för oss av Uppenbarelseboken (Uppenbarelseboken 12). Jungfru Maria, Kristi moder, den krönta drottningen av himmel och jord, har den moderliga och kungliga plikten att rycka jorden från denna världs furste så att hon kan förbereda Kristus kungens regeringstid. "För," som Sankt Grignion de Montfort brukade säga, "kunskapen och riket om Jesus Kristus, som kom till denna värld, är endast en nödvändig fortsättning på den saliga jungfru Marias kunskap och regeringstid, som förde honom till världen för första gången och kommer att låta honom visa sig i prakt en andra gång" (Avhandling om sann fromhet, 13).
Gud, som skapade världen i kärlek, kan inte låta människan falla i fiendens fällor.
Så kommer den saliga jungfru Maria, i sin Sons namn, för att tala "till dem han har förvärvat med sitt blod" (Apg 20:28). Genom att ta upp de önskemål som det Heliga Hjärtat uppenbarat för Margaret-Mary, visar Jungfru Maria för världen den väg som ska följas, för att tränga in i sin Sons hjärta, och lär att denna väg går genom det obefläckade hjärtat, som hon måste helga. Även i vår rationalistiska tid påminner Vår Fru oss om vikten av enkla handlingar inför Gud, att bära skapularet och den mirakulösa medaljen, som tecken på denna helgelse."Vi vet alla att Maria är det säkraste och säkraste sättet genom vilket vi kan nå Jesus Kristus" (Encyklika brev 10:10). Pius X, daterad 2 februari 1904).
Guds moder slutar aldrig att erbjuda oss rosenkransen, denna kristnocentriska bön, och i Paris 1830 gav hon oss ett annat enkelt och stort verktyg — "Mirakulösa medaljen", som hon ofta kommer att minnas i sina senaste uppenbarelser. För "det finns ingen gudomlig gåva från himlen som vi fritt kan kasta bort", oavsett hur enkla och obetydliga de kan verka för oss i vår stolthet, ges de till oss för vår frälsning.
På Rue du Bac i Paris är den utvalda av de Obefläckade den ödmjuka Catherine Laboure, en person utan höga intellektuella förmågor eller en respektabel ställning i samhället. Hon kallades Zoe i sin familj, hon föddes den 2 maj 1806. På landsbygden och i Fains-les-Moutiers, i Frankrike, i en mycket stor familj; Flickan hade tio syskon. Hon förlorade sin mor i tidig ålder. När hon blev vuxen ville hon gå i kloster, liksom sin äldre syster före henne, till S:t Vincents Barmhärtighetssystrar. Hennes far lät henne gå med tungt hjärta. Han var bonde, så det var inte lätt för honom att tro att hans döttrar, som kunde vara en bra arbetskraft på gården, skulle gå till kloster och senare gifta sig. Hon blev inbjuden att inträda i novitiatet hos Barmhärtighetssystrarna. Hon blev inbjuden av Sankt Antonius själv. Vincent de Paul, som uppenbarar sig för henne i en dröm: "Du flyr nu, men en dag kommer du till mig; käre Gud, har en plan för dig, glöm inte den." Hon gick in i novitiatet den 21 april 1830. Han flyttade till moderhuset på Rue du Bac i Paris.
Uppenbarelse den 19 juli 1830
I slutet av april överfördes Johannes Döparens heliga reliker högtidligt till Paris. Vincent de Paul, till lazaristernas moderkloster, på rue de Sevres. Vid det tillfället överlämnades en betydande relik till novitiatet för Barmhärtighetssystrarna. Under novenan, som följde på denna ceremoni, firades ordens grundare framför relikskrinet. Syster Katarina upplevde ovanliga fenomen:"När jag återvände från Saint-Lazare hade jag stora svårigheter, och det verkade som att jag i gemenskapen mötte Sankt Vincent de Paul, eller åtminstone hans hjärta som visade sig för mig. Jag fick den ljuva trösten att se honom ovanför en liten kista, där relikerna av Sankt Johannes visades ut. Vincent, i systrarnas kapell. Tre gånger såg den annorlunda ut för mig, tre dagar i rad: vit, av naturlig färg, vilket symboliserade frid, vila, kyskhet och enhet. Och efteråt såg jag honom eldröd, vilket tände kärlek i mitt hjärta; det verkade för mig som att hela gemenskapen behövde förnyas och spridas över hela världen; då såg jag honom röd och svart, vilket gjorde mig mycket ledsen i hjärtat; Jag blev så ledsen att jag knappt stod ut. Jag vet inte varför eller hur denna sorg hängde ihop med regeringsförändringarna."
I enlighet med sin andliga vägledares befallningar skrev Catherine Laboure detta uttalande 1836:
"På den allra heligaste treenighetens dag (6 maj 1830) Vår Herre uppenbarade sig för mig som kung, med korset på bröstet, i det heliga sakramentet, under mässan. Under evangeliet verkade det för mig som att korset höll på att föll ner till Herrens fötter, som själv var berövad alla smycken. Jag hade de mörkaste och sorgligaste tankarna att den jordiske kungen skulle fråntas sin tron och att hans kungliga dräkt skulle tas av hans kungliga mantel; tankar på de märkbara förluster som kommer att ske och som jag dessutom inte kan uttrycka."
Den 18 juli 1830, på kvällen före Vincent de Pauls fest, gav novitiatets chef en lektion i fromhet till helgonen och till den saliga Jungfrun. Detta ökade syster Catherines längtan efter att se sin himmelska moder. När hon gick för att vila rekommenderade hon sig själv till St. Vincent de Paul och hennes skyddsängel, övertygade om att hon skulle bli hörd. Ungefär elva och en halv hörde hon någon ropa henne vid namn tre gånger. Hon drog undan gardinen på sidan där rösten kommit och såg ett barn klädt helt i vitt, av enastående skönhet. Den kan ha varit ungefär fyra och ett halvt år gammal. Från hans blå huvud, och från hela hans kropp, strålade strålar som lyste upp allt runt omkring. "Kom," sade hon, "kom till kapellet, den saliga Jungfrun väntar på dig!" — "Men," tänkte syster Catherine, som sov i det stora sovsalen, "De kommer att höra mig, de kommer att upptäcka mig!" — "Var inte rädd," sade barnet och svarade hennes tankar, "klockan är elva och en halv, alla sover; Jag följer dig!" Syster Catherine klär snabbt på sig och följer sin ljusa ledare, som alltid går till vänster om henne.
Till min systers stora förvåning var alla lampor i korridorerna tända. Hennes förvåning blev ännu större när hon såg att kapellets dörr, som vanligtvis alltid var stängd, öppnades så snart barnet rörde vid den med fingret. Kapellets interiör var helt upplyst, vilket påminde henne om midnattsmässan. Han kommer till nattvardsstängslet, knäböjer och ber...
Det verkade för syster Catherine som att hon hade väntat länge. Till slut, runt midnatt, sade barnet till henne: "Var försiktig, den saliga jungfrun är här!" Samtidigt hör "lillasystern" ett svagt ljud från sidan av Episteln, som prasslet från en sidenklänning. Omedelbart därefter visade sig den underbara skönhetens dam för henne, som sedan satte sig i koret. Syster Catherine, en ödmjuk novis i Barmhärtighetens systrar, följde bara sitt hjärtas slag, kastade sig vid den saliga jungfruns fötter och vilade självsäkert händerna på knäna. Senare, på uppmaning av sin andliga handledare, skrev syster Catherine denna berättelse:
"Här har jag tillbringat de ljuvaste stunderna i mitt liv. Det hade varit omöjligt för mig att säga vad jag kände. Hon pekade mot altarets trappa med vänster hand och berättade för mig hur jag skulle bete mig när jag hade det svårt. Jag måste kasta mig vid altarets fot och öppna mitt hjärta helt. Hon tillade att jag skulle få all den trygghet jag behövde där." Då sade den saliga jungfrun till mig: "Mitt barn, den gode Gud vill ge dig en uppgift. Du kommer att ha många svårigheter, men du kommer att övervinna dem alla vid tanken på att du gör det för Guds ära. Du kommer att möta motstånd, men barmhärtighet kommer att vara med dig, var inte rädd. Berätta allt som händer dig med enkelhet och självförtroende för den som har till uppgift att vägleda dig. Du skall se ovanliga saker..." Efter några ord, som syftade på syster Katarina, gick Vår Fru vidare till fenomen av allmänt intresse:
"... Tiderna är dåliga, och ondska kommer att falla över Frankrike, tronen kommer att störtas och hela världen kommer att skaka av olyckor av alla slag (den saliga jungfrun hade ett sorgset uttryck när hon sade detta). Men kom till foten av detta altare, där ska nåd utgjutas över alla som söker det med förtroende och iver, och de ska utgjutas över de stora och de små..."
Då talade Jungfrun om svagheterna i de två församlingarna och fortsatte: "Men stora olyckor kommer att komma; faran blir stor: var inte rädd; den gode Gud och St. Vinko kommer att skydda samhället... (Den saliga jungfrun var fortfarande ledsen.) Och jag själv kommer att vara med dig... det kommer att finnas offer (den saliga jungfrun hade tårar i ögonen när hon sa detta till mig). Det kommer att bli förluster bland prästerskapet i Paris... Ärkebiskopen kommer att dö (tårar dök upp i hennes ögon igen). Mitt barn, korset kommer att föraktas, blodet ska flöda på gatorna (här ordförande Jungfrun kunde inte tala; lidande manifesterades i hennes ansikte). Mitt barn," sa hon till mig, "hela världen kommer att vara i sorg. Jag menar, när kommer det att hända: fyrtio år och tio och efter den freden."
Ingripanden från himlen, omständigheterna kring uppenbarelserna, orden och lidandet hos den saliga Jungfru Maria. Jungfru Maria, de är verkligen oproportionerliga i förhållande till en enkel maktförändring. Det var en allvarlig fråga om Satans seger... Jungfrun dök upp i Paris, där martinister, synarkister och andra para-frimuraraktörer inom teknokrati och storkapital planerade världshegemoni och en universell republik. Vad kunde den lilla novisen i Barmhärtighetens Systrar veta eller ens misstänka om dessa mystiska världsintriger? Jungfrun kom dock till Paris för att sätta sin fot på ormens huvud, precis som hon gjorde med ormen.detta var vad Catherine Labouré såg i en senare uppenbarelse.
Mörka moln sänkte sig över Paris och Frankrike; De offer som har förebådats har fallit.
Mason Asweld från New Temple Lodge förklarade: "Ett enda hat mättar alla våra anhängare, och det är hat mot bourbonerna och jesuiterna. De nya tempelriddarna (frimurarna) har inget annat votivmål än att förstöra katolicismen. .« Men kanske hade de ett annat mål: att bygga sitt imperium på ruinerna av katolicismen och världen!
I Frankrike utkämpades det mest grymma kriget mot kristendomen; vanföreställningar spred sig, liberalismen trängde in i kyrkliga folket själva, under inflytande av de Lamennais, de Lacordaire och de Montalembert. Och det var början. Men Jungfrun grät över just dessa början, som över ondskans bakterier, som med tiden skulle gro och föra sina bittra frukter till hela mänskligheten. Men människor bryr sig föga om himlens varningar, även när Guds Moder själv ger dem till människor och gråter över sitt öde.
Vår Fru Marias upptagning den 27 november 1830. De
turbulenta julidagarna passerade. De olika fenomenen i den övernaturliga ordningen var himlens svar. Självklart har händelser passerat, men nyktra människor som lär sig historia och följer goda råd tar dem som en ständig varning; De kommer att veta att blodiga händelser kan komma igen, särskilt när människors närsynthet kombineras med kort minne. Fruktansvärda händelser kommer att upprepas i allt fler fruktansvärda repriser, och de små medel som Himlen, genom vår Frus, vår Hjälpare och Förbedjarens, ingripande har tillåtit att smidas på jorden, verkar ha glömts bort; Så sällan bärs en mirakulös medalj runt halsen, även under dagarna före en stor katastrof, som denna gång tillkännages av mystiker, lärda och politiker!
Från september 1830 till september 1831 visade sig Jungfrun minst fem gånger, men den mest betydelsefulla är uppenbarelsen den 27 november 1830. Syster
Catherine vittnade om dessa fenomen på följande sätt:
"Det var den 27 november 1830, lördagen före adventsdagen... Jag var övertygad om att jag skulle få se det Heliga Korset. Jungfrun... Jag levde i det hoppet...
Klockan fem och en halv på kvällen, några ögonblick efter meditationens början, i stor tystnad, verkade det som om något ljud kom från tribunen, på andra sidan där det fanns en bild av Sankt Franciskus. Ett ljud som prasslet av siden.
När jag tittade hit lade jag märke till prästen. Jungfrun på höjdpunkten av Sankt Sankt Jungfruns bild Joseph. Förevändande. Jungfrun stod upprätt; av medellängd, i en lång klänning av vit siden, gjord "á la vierge", som man säger, med raka ärmar, med en vit slöja som täcker huvudet och når på båda sidor till anklarna...
Hennes fötter lutade sig mot en vit boll, faktiskt var det en halvklot, eller åtminstone såg en halv sfär ut för mig; Under hennes fötter fanns en orm, grönaktig till färgen, med gula fläckar; Dessutom höll hon i händerna en sfär som representerade en glob, och hon höll sina händer i maghöjd, på ett varsamt sätt; Hennes blick var vänt mot himlen en stund, och sänktes sedan igen. Hennes utseende var underbart, och jag kan inte beskriva det...
När globen försvann spred den saliga Jungfrun ut sina armar. Jag lade märke till ringarna på hennes händer; Det fanns tre ringar på varje finger: de största var nära handen, de medelstora i mitten.Inte ens de minsta, och varje ring var täckt med juveler av proportionell storlek. Strålar som blev vackrare från varandra strålade ut från dessa stenar, de största strålade ut de största strålarna, och de minsta var de minsta, strålarna förlängdes, strålarna expanderade mer och mer, så att längst ner var allt fyllt med dessa strålar och jag kunde inte se mina fötter... Just nu, medan jag iakttog henne, var pastor Jungfrun tittade ner och stirrade på mig. Jag hörde en röst säga dessa ord till mig: "Den här globen du ser representerar hela världen, särskilt Frankrike... och varje person separat..." Här kan jag inte uttrycka mig om allt jag har upplevt och vad jag har sett, om skönheten och prakten i de vackra strålarna... "Detta är en symbol för nåd, som jag utgjuter över alla som söker den"; den del av världen där de hällde ut mest var Frankrike. Få mig att förstå hur trevligt det är att be till den saliga Jungfru Maria. Jungfrun och hur hon är full av mildhet mot alla som ber till henne, vilka nåder hon delar ut till alla som söker dem, och vilken glädje hon känner när hon ger dem nåd...
I det ögonblicket... En bild skapas runt presbyteriet. Jungfrun, något oval, på vilken dessa ord var inristade i en halvcirkel, med början från hennes högra hand, sedan ovanför huvudet och slutande vid höjden av hennes vänstra hand: "O MARIA, AVLAT UTAN SYND, BE FÖR OSS SOM SÖKER TILLFLYKT TILL DIG" — det var skrivet med gyllene bokstäver. Då hörde jag en röst säga till mig: "Gör, låt en medalj smidas enligt detta mönster, alla som bär den med välsignelse och som ber denna korta bön hängivet, bärande medaljen runt halsen, kommer att få stora nåder: nåder ska vara rikliga för dem som bär den med förtroende..."
att bilden var omvänd. På andra sidan av medaljen såg jag monogrammet av den saliga Jungfrun gjort av tecknet M, de två hjärtan, Jesus och Maria, som jag skilde åt eftersom det ena var omgivet av en törnekrona och det andra genomborrat av ett svärd. Runt medaljen fanns en krona med tolv stjärnor.
Nyfiken, för att ta reda på vad som borde stå på baksidan av medaljen, trodde jag mig en dag under meditation höra en röst som sa till mig: "M och två hjärtan säger nog." I en senare uppenbarelse, i december 1830, visar sig Jungfrun inte längre på höjden av Josefs bild, utan nära tabernaklet och lite tillbaka; Förevändande. Jungfrun var klädd som tidigare och höll globen i sina händer, som hon överlämnade till vår Herre; Och sedan strålade hennes händer ut.
"Mitt barn," förklarade hon återigen för visionären, "denna klot representerar hela världen, särskilt Frankrike, och varje själ i synnerhet. Kom ihåg noga: "Hela världen, särskilt Frankrike och särskilt varje själ." Dessa juveler ur vilka inget växer fram är de nåder de glömt att be mig om."
Det bör noteras att redan före Jungfru Marias födelse i Chartres-regionen accepterade det galliska folket Jesajas profetia att "en jungfru skulle bli gravid och föda en son" (Is 7). Priskos, kung av Chartres, tillägnade "Virgina Pariturae" till Jungfrun som skulle föda, hennes rike och hennes undersåtar. Notre-Dame de Sous-Terre i Chartres är därmed världens äldsta helgedom tillägnad Jungfru Maria.
Vi ser Jungfru Maria utföra den första förbönsakten: frambärelsen, men som mediatrix mellan Jesus och människor ber hon också och delar ut nåder. Vi har sett i Catherine Labourés uttalanden att Jungfru Maria var fäst vid himlen med en blick full av bön, medan hon spred ut armarna och strömmade ut Grace. Strålarna, som strålade från ringarna, representerade nåder, som han ger till dem som söker dem. Dessa strålar är så täta att de översvämmar hela jordklotet med ljus. Om en plats är mer upplyst på den jorden beror det inte på att vissa nationer har hedrats, utan för att vissa länder, liksom vissa människor, har svarat mer. Denna ovanliga händelse i Rue duB ac förblev en hemlighet under lång tid. Det var inte lätt för en ung, oerfaren novis att uppfylla Vår Frus befallning. Hon vände sig till sin biktfader och han ingriper hos överordnaden för att få denna order att förverkliga. Han avslöjade dock inte hemligheten om vem denna visionär av Vår Fru av den obefläckade avlelsen var.
År 1835 inrättades en kanonisk kommission för att fastställa sanningshalten i syster Catherine Labourés vision. Ärkebiskopen av Paris lät själv prägla Mirakulösmedaljen 18 månader senare. Sedan dess har mirakulösa medaljer spridits över hela världen. Den största aposteln för att sprida hängivenhet till Guds moder av den mirakulösa medaljen under 1900-talet var den obefläckade riddaren, en klosterpräst och martyr i Auschwitz, Sankt Maximilian Kolbe.
O död, var är din seger?
Sveto gick bort vid 70 års ålder, den 31 december. 1876 Processen för saligförklaring (saligförklaring) i Rom inleddes 1907, och den 11 december 1907 fick Guds tjänare titeln "Vördnadsvärd".
År 1933, på order av den Heliga Kongregationen för riter, måste helgonets dyrbara kvarlevor grävas upp. Uppgrävningen av hennes kropp ägde rum den 21 mars 1933 i närvaro av kardinal Verdier, dåvarande ärkebiskop av Paris.
Det var ett ögonblick av chock. Till doktorernas, prästernas och några av systrarnas stora förvåning fann de hennes heliga kropp helt bevarad, till och med hennes ögon behöll sin blå färg; och ögonen som så ofta såg på Guds Moder. Döden skonade också kläderna på den jungfruliga kroppen, vars hoplagda händer vilade på den obefläckade jungfruns knän i över två timmar. En vårstråle av solsken lyste mystiskt upp denna bild. Det var faktiskt brudens mystiska källa i Salomos Höga Visan, som förenades med jordens vår:
"Blommorna visar sig på jorden, sångens stund kommer, och turturduvans röst hörs i vårt område. Fikonträdet har satt sina första frukter, vingården i blom doftar,
stig upp, min kära, min skönhet, kom." (Joh 2:11-12)
Hon saligförklarades av påve Pius XI 1933 och helgonförklarades av påve Pius XII 1947. Bibliografi
: Josip Sukner, Veliki Znak 1, Zagreb 1974. 9-17. Josip
Antolović, Andliga storheter, katolska kyrkans helgon, Zagreb 1998, Del II s. 538-539. Källa
: marijinaukazanja
*första gången publicerad den 1 oktober 2017.
TISDAG I DEN FEMTE VECKAN: Kom, bli försonad med Gud!
"Sannerligen, om du inte tror att jag är det,
du kommer att dö i dina synder."
(Joh 8:24)
Ett gott humör djupt i vår själ beror ofta på vår förmåga att förlåta. Förlåtelse av sig själv och andra. I början är det inte lätt att överge våra uppror, vårt hat, vår bitterhet, det som gör oss så olyckliga. Att växa på förlåtelsens väg ger en känsla av andlig tillfredsställelse, det ger oss den obeskrivliga frid vi behöver så mycket.
En troende sa till mig häromdagen: "Odilon, idag är jag så lycklig eftersom jag har gått igenom den taggiga vägen av förlåtelse. Jag har upplevt stora orättvisor, missförstånd. Jag kunde inte förlåta, så en dag bad jag: 'Herre, hjälp mig, jag kan inte förlåta.' Genom den bönen insåg jag att att inte förlåta innebär att sätta sig själv över människan, till och med över Gud. Men återigen kunde jag inte. Då sa en vän till mig: 'Be för lyckan för dem som har gjort dig orätt, så ska Gud belöna dig.' "Att vilja förlåta dem är en sak, men att be för deras lycka när jag är olycklig för deras skull? "Min vän måste vara riktigt sjuk. Idag vet jag att den som var sjuk är jag och inte min vän, den barmhärtige samariten.
Idag är jag lycklig för att jag befriade mig själv, förlät mig själv, bad om lycka... Det är inte värt att lida på grund av vår stolthet, jag har förlåtit dem, och ännu mer till den jag har sårat mest – mig själv. Be för mig!" Ja, det är inte värt att lida så här, för du har fortfarande möjlighet att växa, att njuta i den barmhärtige Faderns hand. Sann förlåtelse gör att vi kan hitta vår själ, finna Guds kärlek i oss och dela den med oss. I försoningens akt är det inte människan som har sista ordet, utan Gud. Och det finns ingen försoning utan ödmjukhet eller ens förödmjukelse. Att ha sista ordet skulle innebära att betrakta sig själv som domare eller till och med offer: "Du förstår, jag har förlåtit dig, jag är oskyldig, jag är offret! Du står i skuld till mig." På detta sätt blir vi absoluta offer, generösa försoningsutdelare, vi söker rättvisa, vi skryter om vår barmhärtighet. Men detta är en arrogant nåd som inte har något med barmhärtighet att göra.
Sann försoning och barmhärtighet kräver att vi tillåter oss att försonas i Fadern och med barmhärtighetens Fader, som ensam kan förvandla oss till bröder, de "brodermordare" vi är. Vi är verkligen brodermördar om vi betraktar oss som barmhärtighetens utdelare, vars rena och verkliga källa vi är. Paulus varnar oss för detta, liksom han gjorde med korinthierna, inte som lärare, utan som en liten försoningsbudbärare, som han är den första vinnaren av. "Vi är därför Kristi budbärare; Gud övertalar dig genom oss. Istället för Kristus svär vi: 'Kom, bli försonad med Gud!'" (2 Kor 5:20). Med andra ord, försona dig inte utan Gud, för det vore själviskt, arrogant, kanske till och med satanistisk försoning. Detta kan låta överdrivet, men har vi glömt vad Paulus säger? "Inte konstigt! Denna Satan själv förklär sig till en ljusängel. Inget speciellt då, om hans ministrar också förklär sig till rättfärdighetens ministrar. Deras slut kommer att ske enligt deras handlingar." (2 Kor 11:14-15). Det betyder att du ibland ska akta dig för dina egna lampor, oavsett hur starka de är. För att verkligen förlåta utan att ge mig själv en gudomlig position är det oundvikligt att först erkänna för mig själv att jag är syndig, och mer syndig än den jag förlåter. Det finns två sidor av samma sanning – antingen har jag syndat och fått Guds förlåtelse, eller så har jag blivit befriad från synd genom särskild nåd.
Jag vet att utan denna nåd från ovan skulle jag bara vara ett vandrande skräp av synd och synd. En sådan medvetenhet hjälper mig, å ena sidan, att acceptera mig själv och den andra som bröder försonade i Kristus. Å andra sidan bör man i en sådan acceptans vara strikt och konsekvent med sig själv, eftersom tillit till Gud ibland till och med kräver försiktighet mot sig själv. Filip Neri sade till Jesus: "Akta dig för Filip!" Men det är ett tecken på stor tro som leder till en viss försiktig tvivel, inte om Gud, utan om ett överdrivet "jag". Sankt Augustinus säger: "Herre, min Gud, i dina ögon har jag blivit en gåta för mig själv, och det är just här min sjukdom ligger" (Bekännelse, X, 33, 50). Det är ödmjukhet inför försoningens mysterium, för den som upphöjer sig själv eller räknar bara med sig själv är värre än Satan.
Ödmjukhet betyder inte att förminska sig själv eller trampa på sig själv och böja sig ner, utan först och främst innebär det att låta Gud lyfta oss. Det är inte lätt. Sedan att lyfta andra inför Gud och inför människor. Det är ännu svårare, men möjligt. Och det är underbart, underbart! Detta händer ofta vid försoning! Ge, försona dig med Gud!
Things I'm learning to leave at the feet of Jesus... . The conversation I keep replaying. . The person who misunderstood me. . The future I'm afraid of. . The outcome I desperately want. . The thing I wish I could change. . The grief I don't know what to do with. . The version of my life I thought I'd have. Some burdens were never meant for us to carry forever. The conversation we keep replaying, the future we fear, the outcome we cannot control, and the grief we do not know how to handle can all be placed at the feet of Jesus. Letting go does not mean we stop caring. It means we trust that Jesus cares even more and can handle what we cannot. We may need to surrender the same burden again tomorrow, but each time we do, He meets us with grace, peace, and the strength to keep moving forward. “Cast all your anxiety on him because he cares for you.” 1 Peter 5:7
Evangeliet
gick bort, tvättades bort och kom tillbaka letande.
Från Johannesevangeliet (Joh 9:1-41)
När Jesus gick bort såg han en man som var blind från födseln. Hans lärjungar frågade honom: "Lärare, vem har syndat, han eller hans föräldrar, att han föddes blind?" Jesus svarade: "Varken han eller hans föräldrar syndade, utan det var för att Guds verk skulle visa sig i honom. När det är dagtid bör vi göra det som han som skickade mig.
Natten kommer, när ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen är jag världens ljus." Och när han sa detta spottade han på marken, gjorde lera av saliv och smetade in sina ögon med leran. Och han sade till honom: "Gå, tvätta dig i Siloams bad!" – vilket betyder "Profet." Han går därifrån, tvättar sig och kommer sedan tillbaka för att titta på. Grannar och de som tidigare sett honom som tiggare sa: "Är inte det här han som satt och tiggade?" Vissa sa, "Det är han." Den andra sa, "Nej, men han är som honom." Han själv hävdade: "Ja, det är jag!" Sedan frågade de honom, "Hur öppnades dina ögon?" Han svarade: "En man vid namn Jesus gjorde lera och gnuggade mina ögon och sade till mig: 'Gå till Siloam och tvätta dig.' Så jag gick och tvättade mig, och fick min syn." De sa till honom: "Var är han?" Han svarar, "Jag vet inte." Sedan tog de den före detta blinde mannen till fariséerna. Och det var på sabbatsdagen som Jesus gjorde lera och öppnade sina ögon. Fariséerna började fråga honom gång på gång hur han fått sin syn. Och han sade till dem: Han har lagt lera på mina ögon, och jag är tvättad, och se, jag ser. Och några av fariséerna sade: Denna man är inte av Gud: han håller inte sabbaten. Andra sa, "Och hur kunde en syndare göra sådana tecken?" Och det fanns en klyfta mellan dem. Sedan frågar de den blinde mannen, "Och vad säger du om honom? Han öppnade dina ögon!" Och han svarade: Han är en profet; men judarna trodde inte att han var blind och att han hade fått sin syn, förrän de kallade på hans föräldrar som fått hans syn och frågade dem: "Är detta er son, som ni säger föddes blind? Hur ser han nu?" Hans föräldrar svarade, "Vi vet att detta är vår son, och att han föddes blind. Och hur han ser nu vet vi inte; Och vem som öppnade sina ögon vet vi inte. Fråga honom! Han har blivit myndig: låt honom tala om sig själv!" Hans föräldrar sa det eftersom de var rädda för judarna. Judarna hade faktiskt redan kommit överens om att den som bekände honom som Kristus skulle uteslutas från synagogan. Och hans föräldrar sa, Han är myndig, fråga honom. Så de kallade på den blinde en andra gång och sade till honom: "Ge Gud ära. Vi vet att den här mannen är en syndare!" Sedan svarade han dem: "Om han är en syndare vet jag inte. En sak vet jag, att jag var blind, och nu ser jag." Och de sa till honom igen, "Vad har han gjort med dig? Hur öppnar han dina ögon?" Han svarade dem, "Jag har redan berättat för er, och ni har inte lyssnat på mig. Vad vill du höra igen? Har du inte också för avsikt att bli hans lärjungar?" Då tillrättavisade de honom och sade: "Du är hans lärjunge, och vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud talade till Moses, och vi vet inte ens var han kom ifrån." Mannen svarade dem, "Det är märkligt att ni inte vet var han kommer ifrån, men han har öppnat mina ögon. Vi vet att Gud inte hör syndare; men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, hör han. Sedan urminnes tider har man inte hört att någon skulle öppna ögonen på en man som var blind från födseln. Om detta inte vore Gud, skulle han inte kunna göra något." De svarade honom: "Du föddes helt i synder, och du lär oss?" och de kastade ut honom. När Jesus hörde att han hade blivit utkastad fann han honom och sade till honom: "Tror du på Människosonen?" Han svarade: "Och vem är det, Herre, som jag ska tro på honom?" Jesus sade till honom: "Du har sett honom. Det här är den som talar till dig!" Och han sa: "Jag tror, Herre." Och kasta dig framför honom. Då sade Jesus: "För domens skull har jag kommit till denna värld, så att de som inte ser får sin syn och de som ser blir blinda." Jesus svarade dem: "Om ni vore blinda, skulle ni inte ha någon synd. Men ni säger, 'Vi ser,' och er synd består."
Herrens ord
St. John Chrysostom, in his homilies on Matthew, does not soften what has happened: the servant who walks from the throne room to the chokehold has not merely failed a moral test, he has refused a transformation.3
Johannes Chrysostomos, i sina predikningar över Matteus, mildrar inte det som hänt: tjänaren som går från tronrummet till strypgreppet har inte bara misslyckats med ett moraliskt test, han har vägrat en förvandling.3 Han fick formellt förlåtelsen men lät den inte röra honom. Han gick ut samma man som han kom in. Och Chrysostomos drar den liturgiska implikationen direkt: vi kan inte närma oss altaret med oförsonade hjärtan och förvänta oss att få det altaret erbjuder. Eukaristin förutsätter och formar ett folk som vet att de är förlåtna.
https://youtu.be/r6eKjN-e4Rs?
https://youtu.be/9q102OZRK3U?si=6bNSjPM9a0FcRnOa
Kommentarer
Skicka en kommentar