”Johannes Döparen hade orsakat protester om han hade predikat i en gudstjänst idag”
27/9: 26:e söndagen under året
Årgång A: Hes 18:25-28; Ps 25; Fil 2:1-11; Matt 21:28-32
S:t Dominicus kapell, Berget, Rättvik
Kära systrar och bröder i Kristus,
Jesus liknelse i dagens evangelium slår fast att det inte är vad vi säger utan vad vi gör, i vårt fysiska handlande, som uttrycker det vi egentligen håller för värdefullt.
Utifrån det förklarar Jesus innebörden av ånger och omvändelse i mötet med honom, Guds människoblivna ord.
Omvändelse, som är att handla annorlunda på basis av ett helt nytt sätt att se på sig själv och allt annat, betyder att vi vänder oss bort från synd, det som går emot Guds vilja och plan så som den uppenbaras i Jesus Kristus och på hans uppdrag förklaras av hans Kyrka i alla tider, för att kunna leva alltmer i gemenskap med Gud, vilket betyder med Guds vilja, redan här i tiden. För fullbordan i det eviga livet. Och för att något ska kunna fullbordas bortom detta behöver det ju ha fått en början här.
Jesus exemplifierar, som vi hörde, med Johannes Döparen som förkunnade omvändelse, och därmed också vad den innebär att man vänder sig från. Dvs Johannes förkunnade vad som var synd och väjde inte ens för de allra mäktigaste, hans tids politiker och ”influencers”. Detta blev slutligen hans död, eftersom kungen och hans nya fru kände sig kränkta av Johannes påpekande att de, som redan var gifta med andra, inte alls var fria att gifta sig med varandra. Tyvärr tror jag att Johannes Döparen idag, om han kom till en genomsnittlig kristen församling i Västvärlden och predikade, skulle anklagas för ”fel tonläge” och förorsaka protestmail till kyrkoherden eller församlingsföreståndaren. Sådan är nu både den mänskliga viljan, också bland oss troende, att förbli där vi är och där vi tycker att Gud också borde uppskatta att vi är, och den i grunden felaktiga definitionen av ”kärlek” som sympati med allt vad den älskade gör och säger.
Prostituerade och tullindrivare sågs på Jesus tid som de värsta syndarna. Tullindrivare var landsförrädare som blev synligt rika på sitt förräderi och prostituerade bröt synligt mot äktenskapets helighet. När Jesus säger, som vi hörde, att just de ska komma före hans tids religiösa elit till Guds rike, säger han inte att de gör rätt och lugnt kan fortsätta med sin prostitutition och sitt lukrativa landsförräderi för att de nu inuti ”känner sig” väl till mods och vet att allt ändå kommer bli bra för dem. Tvärtom säger Jesus att det som räddar dem är deras omvändelse, avståndstagande från sina tidigare liv och handlingar och vilja att nu låta Gud upprätta gemenskapen med dem igen genom att säga ja till Guds plan och därmed bejaka en förändring av dem själva och deras handlande.
Vem vi än är eller varifrån vi kommer spelar ingen som helst roll om vi lyssnar till Jesus och det han förkunnar genom sin Kyrka, och omvänder oss, från vilka synder det än må vara, och med hjälp av hans nåd försöker leva alltmer i Guds kärleks och sannings ljus. Precis det som försäkrades oss i vår första läsning ur profeten Hesekiels bok.
Vi har alla områden i våra liv, stora och små, där vi behöver omvända oss. Men vi bygger lätt skydd runt dessa områden och gör dem fredade med olika argument, som ofta handlar om att Gud nog egentligen vill det jag starkt känner för. När vår tids Johannes Döparen, den Katolska kyrkan, inspirerad av samme Helige Ande, genom sin förkunnelse om vad som leder oss närmare eller längre bort från Gud sticker hål på ballongen, utropar vi lätt med arvsyndens logik, precis om de ”kränkta" på Johannes tid: ”Vem är du att tala om för mig hur jag ska leva? Jag vet väl bäst vad som är rätt för mig!" Men utan Gud vet vi inte det. Och vi kan inte tänka bort betydelsen av Guds vilja enbart av oss själva, "i vårt inre”.
Med Gud som visat sig för oss i Jesus Kristus, vilket han i alla tider fortsätter göra genom Kyrkan byggd på apostlarna som mötte honom uppstånden och tog emot tron från honom, förändras emellertid allt.
Om vi öppnar oss för Kristus kan vi förstå vilka vi verkligen är kallade att bli: heliga, i det eviga livet med Gud, med början här och nu. Gud vill föra oss dit; inte för sin skull, Gud behöver det inte, utan för vår skull. Och det är för vår skull som Gud blir människa i Jesus Kristus och var ”lydig”, mot sitt uppdrag att besegra synden och dess absoluta konsekvens, den eviga döden, ”ända till döden, döden på ett kors”, som vår andra läsning i den s k Filipperhymnen i brevet till Filipperna, beskrev.
Gud vill i sin stora kärlek, och därmed stora tålamod, aldrig bagatellisera våra synder utan med vårt samarbete, om än så svagt och ofullkomligt, lyfta oss ur dem genom att förlåta oss om vi ber om det, och så ofta vi gör det. Det är innebörden i den försäkran vi fick i dagens responsoriepsalm om att Gud ”leder de ödmjuka rätt, de ödmjuka lär han sin väg”. Att vara ödmjuk är precis detta, att inse sina egna brister och sitt behov av Guds förlåtelse, för att så kunna ge den vidare. En förlåtelse som alltid ges den som ber om det, av den kärlek som övervinner t o m döden, och som nu möter oss i den Heliga Eukaristin. Amen.
The devil wants you far from the woman who keeps pointing you straight to Jesus. Mary does not compete with her Son. She leads you to Him. At the Annunciation, her “yes” helped bring Jesus into the world. At Cana, when the servants needed help, Mary gave them one simple command: → “Do whatever He tells you.” That is still the heart of true devotion to Mary. Stay close to her, and she will always point you toward Jesus. Through prayer, humility, and trust, she helps us recognize the lies that pull us away from God. Not because Mary saves us by her own power. Jesus alone is our Savior. But a good mother protects her children by keeping them close to the One who can save them.
Has growing closer to Mary brought you closer to Jesus, or is devotion to her still something you struggle to understand?
Kommentarer
Skicka en kommentar