Cardinal Sarah's Revelation: Why Sleeping With a Rosary Invites a Cascad...

 

Söndag den 6 september

TJUGOTREDJE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET« 

 

Första läsningen Hes 33:7–9

 

Herrens ord kom till mig: Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning. Om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och du inte har varnat honom för hans gärningar, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. Men om du har varnat den gudlöse för hans gärningar så att han kan upphöra med dem och han ändå inte gör det, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv.

 

Responsoriepsalm Ps 95:1–2, 6–9 (R. jfr 8)

 

R. I dag, när vi får höra hans röst,

må vi inte förhärda våra hjärtan.

 

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 662. När den läses används följande text:

 

Kom, låt oss jubla till Herrens ära

     och hylla vår klippa, vår räddning!

Låt oss träda fram inför honom och tacka,

     hylla honom med sång och spel! R.

Kom, låt oss falla ner och tillbe,

     knäböja inför Herren, vår skapare,

ty han är vår Gud

     och vi hans folk, fåren i hans hjord. R.

 

Om ni ändå ville lyssna till honom i dag!

     Förhärda er inte som vid Meriva,

     som den gången vid Massa i öknen,

där era fäder satte mig på prov,

     prövade mig fast de sett vad jag gjort. R.

 

Andra läsningen Rom 13:8–10

 

Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.

 

Halleluja Jfr 2 Kor 5:19

 

V. Gud var i Kristus

och försonade hela världen med sig själv,

och han har anförtrott oss försoningens ord.

 

Evangelium Matt 18:15–20

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.«

identitet har bara ett syfte: att hjälpa oss att göra oss av med hållningar som försvårar att ta emot Guds kärlek, låta den genomsyra alltmer av vårt liv och därigenom, som en levd, inte en abstrakt eller teoretisk, realitet, naturligt ges vidare, för vår gemensamma färd mot det goda här i tiden och till det eviga livet. Som del i detta ingår då naturligt att fälla omdömen om varandras handlingar med tilliten att de, med Guds hjälp, bättre kan uttrycka människans sanna natur och Guds vilja så som Kyrkan oföränderligt framhåller som den väg som både öppnar oss för det eviga livet och är ett tecken på att vi vandrar på den.

Den brittiske, katolske författaren G.K. Chesterton har träffande formulerat vårt behov av denna Kyrkans kärlekstjänst så här: ”Jag behöver inte en kyrka för att tala om att jag har fel när jag vet att jag har fel; jag behöver en kyrka för att tala om att jag har fel när jag tror att jag har rätt.” Amen.

Visa färre

Kommentarer

Febe M Lann

Det där kan vara lite lurigt...

Förvisso är det kärlekslöst att blunda för allvarliga synder, medan det är kärleksfullt att varna; samtidigt finns en stor risk att "fel" människor påtar sig rollen som tillrättavisare.

Jag förklarar nog bäst hur jag menar genom två olika exempel.

Hes 33:7–9; Rom 13:8–10; Matt 18:15–20

”Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna friheten och det arv som du har berett åt oss långt före världens skapelse.”

Dessa ord är dagens kollektbön. Den påminner oss om vad som är det väsentliga: att Gud har älskat oss och tagit människorna till sina barn genom den andliga adoptionen i sin älskade Son. Detta är också grunden för det uppdrag som Herren ger profeten Hesekiel: att varna Israels folk för deras synd.

Gud lägger ett stort ansvar på Hesekiel. Han ska göra som Gud befaller honom och varna sin nästa när denne syndar. Om han misslyckas med sitt uppdrag och underlåter att framföra varningen, blir han ansvarig för sin nästas undergång.

I evangeliet visar Jesus hur den broderliga förmaningen ska gå till: ”Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder.” Jesu ord manar först och främst till diskretion. Ingenting gott kommer av en offentlig konfrontation. Syftet är att försona och vinna tillbaka sin broder, inte att få rätt.

Sankt Paulus påminner de kristna i Rom om att ”alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv.” Ty lagens fullbordan finns i kärleken.

p Henrik-Maria av de Heliga Hjärtana Duenas OCD

Bok: Varför gör de kristna så?

Sommaren kom med efterlängtad semester och vila från vardagen med dess alla måsten, och för mig som kateket är årstiden en speciell tid att söka efter inspiration till ett kommande år av undervisning. Besök i hemlandet och en helig plats i ett katolskt land ger alltid nya idéer!

I år blev jag även överraskad av denna bok, som följde med i semesterpackningen. Så roligt med en ny bok översatt till svenska, där man på ett enkelt sätt kan ta del av vad den katolska tron innebär. Varje uppslag har en huvudrubrik och några underrubriker med trevliga illustrationer. På ett fint sätt handlar de inledande uppslagen om vilka de kristna är i allmänhet, och om Bibeln som de kristnas bok, för att sedan komma till sidor som tydligare framför det katolska budskapet och berättar om katolska böner, om mässan och sakramenten som finns i katolska kyrkan. Man behöver inte läsa allt i ordning utan kan just läsa ett uppslag i taget, som en enkel uppslagsbok. 

Det finns ett uppslag som enligt mig är sämre skrivet, och det är presentationen av de stora högtiderna i den kristna tron. Advent förklaras med att läsaren ombedes relatera till en adventskalender med godsaker och själva julen omnämns inte alls (julen omnämns i stället på uppslaget med titeln Jesu familj), medan fastan har en egen rubrik som högtid. Som tur är känner de flesta svenskar till våra högtider advent, jul och påsk.

Mina favoriter i boken är små ”pratbubblor” på varje uppslag med titeln ”Visste du?” samt små stycken som heter ”Zooma in”. Där får man till exempel reda på vad ordet Amen betyder, varför fisken alltid varit de kristnas symbol eller vad korsvägen bestående av fjorton tavlor betyder i våra kyrkor. Innehållet från dessa kommer jag på ett roligt sätt kunna presentera för mina 7–8 år gamla elever i kateketgruppen. Resterande text är lite svårare och passar en läsare i mellanstadiet och uppåt. 

Min snart tioårige son Jakub har nyligen tagit emot sin första heliga kommunion och har fått vara medrecensent av denna bok. Han har gärna högläst ett eller två uppslag i taget, fastnat på enstaka ord men förstått det mesta och fått en fin repetition av viktiga ämnen gällande vår tro. Vi har tillsammans funderat på vem som skulle kunna ha nytta av boken, eller vem man kan ge den till i present. Vi tror att katolska barn i hans ålder, eller lite äldre, med hjälp av boken kan få hjälp att förklara för oss självklara saker om vår tro för sina vänner. Det finns nog även äldre församlingsmedlemmar som har barnbarn som säkert är nyfikna på vad mormor gör i kyrkan, och våra nyblivna katoliker kan få hjälp av ett enkelt sätt att förklara tron på för sin omgivning. Det är också en bra bok att läsa tillsammans, en liten bit i taget. Tänk att tillsammans få reflektera över Treenigheten … I boken läser vi: ”För att älska behövs tre: den som älskar (Fadern), den som tar emot kärleken (Sonen) och kärleken som förenar dem (den helige Ande).”

Bernadetta & Jakub Majerczyk