Världen
Maria Drottningen, en "ny" högtid med gamla rötter
Charlotta Smeds - Vatikanstaten
Dagen för Maria Drottningen har sina rötter i kristendomens första sekler. Först att kalla henne drottning är Sankt Efraim på 300-talet. Andra kyrkofäder följde honom och erkände hennes kungliga värdighet. Vid konciliet i Efesos på 500-talet, som svar på Nestorius teser, bekräftades Maria Theotókos, Guds Moder. I och med det fick vördnaden för Marias kröning till drottning utrymme i de kristnas trosliv, vilket både konst, skrift och musik genom seklerna vittnar om. Men först på 1900-talet fick denna vördnad en konkret festdag.
Minnesdagen inrättades
Det är påven Pius XII som 1954 med encyklikan Ad Coeli Reginam, inrättar en liturgisk minnesdag för Maria Universums Drottning, fyra år efter att han högtidligt hade förkunnat dogmen om Jungfru Marias Upptagning i himmelen. Till en början inrättades dagen den 31 maj, men efter den liturgiska reformen, flyttades minnesdagen, 1969, av påven Paulus VI till den 22 augusti, åtta dagar efter Jungfru Marias Upptagning i himmelen, för att betona hennes kroppsliga förhärligande.
Folklig fromhet bakom dagen
I början av 1900-talet stärktes önskan att utropa Jungfru Maria till drottning, under tre Maria-kongresser i början av seklet. Ytterligare drivkraft gav Pius XI som i slutet av det heliga året 1925 utropade Kristus Konungens högtid. På 1930-talet startade en kvinna, Maria Desideri, rörelsen Pro regalitatae Mariae i Rom för att samla in underskrifter från hela världen, för att Maria Drottningen skulle få en egen minnesdag.
Det var denna process som ledde Pius XII till att ta beslutet att instifta en liturgisk minnesdag, med encyklikan Ad Coeli Reginam, till 100-årsminnet av dogmen om Marias obefläckade avlelse. En månad senare, i november 1954, höll påven Pacelli ett starkt tal för att hedra Maria Drottningen i samband med att han krönte den antika bilden "Salus populi Romani". 1953 hade påven kallat till ett Marianskt år, under vilket han inledde traditionen att påvarna den 8 december, beger sig till Spanska trappan för att hylla statyn av Jungfru Maria, i hjärtat av Rom.
Benedictus XVI och Maria Drottningen
Oförglömliga är de många bönerna och vigningarna till Jungfru Maria som gjordes av Johannes Paulus II, under hans pontifikat. Benedictus XVI höll sin trosundervisning under den allmänna audiensen den 22 augusti 2012 om Maria Drottningen, och förklarade vad hennes regalitet innebär:
”I den dogmatiska konstitutionen Lumen Gentium står det skrivet: ’Maria upphöjdes av Herren till universums drottning, för att vara mer i linje med sin Son, herrarnas Herre’ (nr 59). På samma sätt som Kristi rike helt genomsyras av ödmjukhet, tjänst och kärlek och skiljer sig från de världsliga rikena och maktblocken, så gör även Marias regalitet det: Hon är en drottning i Guds tjänst och i människornas tjänst. Hon är kärlekens drottning, som lever sitt engagemang för Gud och i därav i frälsningsplanen. Som Himlens Drottning är hon både mycket nära Gud och nära er alla som en moder som älskar er och känner er.”
Påven Franciskus ord
När påven Franciskus sände ett tal på video i samband med firandet av Vår Fru av Częstochowa, i Polen, sa han: ”Maria är inte en avlägsen drottning som sitter på en tron, utan en moder som omfamnar sin Son och med honom alla sina barn. Hon är en riktig moder, med ett ansikte som är märkt, som en moder som lider, eftersom hon verkligen tar våra livs problem till sitt hjärta.”
I bön och sång
När man ber rosenkransen är det sista mysteriet man begrundar just Maria, himlarnas och jordens Drottning, och i de lauretanska litaniorna åkallas Maria som drottning flera gånger: änglarnas drottning, Patriarkernas drottning, Profeternas drottning, Apostlarnas drottning, Martyrernas drottning, Bekännarnas drottning, Jungfrurnas drottning, Alla de heligas drottning, Du drottning avlad utan arvsyndens fläck, Du drottning upptagen i himmelen, Du drottning av den heliga rosenkransen, Du fredens drottning.
I tre av de mest kända Maria antifonerna åberopar de kristna Maria med titeln Drottning; Salve Regina, Regina Coeli och Ave Regina Coelorum. Och en av de mest älskade Mariapsalmerna i Cecilia, den katolska kyrkans psalmbok i Sverige, är just ”Du drottning över nordens land”.
Läsningar: Höga V 3:1-4a; Ps 63:2–6, 8–9; Joh 20:1–2, 11–18.
Kära bröder och systrar
Vi firar idag den heliga Maria från Magdala, eller Maria Magdalena. Hon är framförallt känd för att vara det första vittnet till den uppståndne Jesus enligt evangelierna, och såsom den som fick i uppdrag att berätta detta för apostlarna brukar hon kallas för ”apostlarnas apostel”. Evangelierna säger även att Jesus dessförinnan hade drivit ut sju demoner ur henne, och baserat på detta har man antagit att hon var en omvänd synderska. Det är förmodligen framförallt på grund av det sistnämnda som påven Franciskus under barmhärtighetens år 2016 upphöjde den heliga Maria från Magdalas minnesdag till graden av en fest. Traditionellt har den heliga Maria från Magdala också identifierats med synderskan som smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår i Lukasevangeliets sjunde kapitel, som före liturgireformen 1970 utgjorde denna dags evangelium. Inom västkyrkan har hon dessutom sedan länge ofta dentifierats med den Maria som var syster till Marta och Lasaros och som smorde Jesu fötter inför hans begravning. Redan i det romerska martyrologiet från 2001 åtskildes dock de båda genom att Maria och Lasaros nämndes samtidigt med sin syster Marta den 29 juli, och år 2021 infördes deras namn även i den universella kalendern, i Norden dock den 27 juli för att inte krocka med S:t Olav. Med andra ord är den heliga Maria från Magdala inte samma Maria som smorde Jesu fötter i Betania sex dagar före påsken. Däremot finns det inget som utesluter att hon skulle kunna vara samma person som synderskan som smorde Jesu fötter hemma hos farisén Simon den spetälske i början av Jesu offentliga verksamhet, inte minst med tanke på att hon strax därefter nämns vid namn som den främsta av de kvinnor som följde Jesus och hjälpte honom och de tolv apostlarna med sina tillgångar.
Själv är jag i alla fall övertygad om att det denna traditionella identifiering är korrekt, och att följande ord av Jesus således handlar om dagens helgon: ”Hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek” (Luk 7:47a). Den heliga Thérèse av Jesusbarnet kommenterar i sina självbiografiska skrifter att ”jag erkänner att jag utan [den gode Guden] också kunde ha fallit lika djupt som den heliga Magdalena, och vår Herres djupa ord till Simon lyder med en stor mildhet i min själ … Jag vet det: ’Den som får litet förlåtet visar liten kärlek’ (Luk 7:47b), men jag vet också att Jesus har förlåtit mig mer än den heliga Magdalena, eftersom han har förlåtit mig i förväg, genom att hindra mig från att falla.” Den heliga Maria från Magdalas stora kärlek till Jesus visade sig inte minst i att hon tillsammans med hans heliga moder var en av få som stod kvar hos honom ända in i det sista vid korsets fot, och även var den som stod kvar sist vid den tomma graven på påskdagens morgon. För denna hennes kärlek och trofasthet till vår Herre belönades hon med att få vara den första som fick se honom efter hans uppståndelse, möjligen endast med undantag av den saliga Jungfrun Maria i enlighet med en utombiblisk tradition.
Den heliga Maria från Magdala är därför ett mycket bra exempel på en omvänd syndare som slutade som ett mycket stort helgon, precis som exempelvis den helige Augustinus. Det här är en stor källa till tröst och hopp för alla syndare, stora som små, att det aldrig är för sent att omvända sig och inte bara bli frälst, utan även bli ett stort helgon och ett föredöme och en kraftfull förebedjare för andra. Så låt oss be om den heliga Maria från Magdalas förböner idag för alla syndares omvändelse, inklusive oss själva, så att vi alla, var och en på vårt eget sätt, får bli minst lika stora och fina helgon som hon, och precis som hon en dag får komma till himmelen och där glädja oss åt att få skåda vår uppståndne Herre ansikte mot ansikte i alla evigheters evighet. Amen.
Världen
Maria Drottningen, en "ny" högtid med gamla rötter
En vecka efter högtiden Jungfru Marias Upptagning i himlen, infaller ytterligare en dag tillägnad Maria. Idag den 22 augusti firar kyrkan den saliga Jungfru Maria Drottningen. Pius XII, som 1950 förkunnade dogmen om Marias upptagning i himmelen, inrättade denna minnesdag fyra år senare, 1954, och bekräftade så det de heliga skrifterna, liturgin, konsten och det kristna folket redan hade vittnat om sedan de första århundradena.
Charlotta Smeds - Vatikanstaten
Dagen för Maria Drottningen har sina rötter i kristendomens första sekler. Först att kalla henne drottning är Sankt Efraim på 300-talet. Andra kyrkofäder följde honom och erkände hennes kungliga värdighet. Vid konciliet i Efesos på 500-talet, som svar på Nestorius teser, bekräftades Maria Theotókos, Guds Moder. I och med det fick vördnaden för Marias kröning till drottning utrymme i de kristnas trosliv, vilket både konst, skrift och musik genom seklerna vittnar om. Men först på 1900-talet fick denna vördnad en konkret festdag.
Minnesdagen inrättades
Det är påven Pius XII som 1954 med encyklikan Ad Coeli Reginam, inrättar en liturgisk minnesdag för Maria Universums Drottning, fyra år efter att han högtidligt hade förkunnat dogmen om Jungfru Marias Upptagning i himmelen. Till en början inrättades dagen den 31 maj, men efter den liturgiska reformen, flyttades minnesdagen, 1969, av påven Paulus VI till den 22 augusti, åtta dagar efter Jungfru Marias Upptagning i himmelen, för att betona hennes kroppsliga förhärligande.
Läs också
Påvens Angelus: Prisa Herrens storhet som Jungfru Maria
15/08/2020
Påvens Angelus: Prisa Herrens storhet som Jungfru Maria
Folklig fromhet bakom dagen
I början av 1900-talet stärktes önskan att utropa Jungfru Maria till drottning, under tre Maria-kongresser i början av seklet. Ytterligare drivkraft gav Pius XI som i slutet av det heliga året 1925 utropade Kristus Konungens högtid. På 1930-talet startade en kvinna, Maria Desideri, rörelsen Pro regalitatae Mariae i Rom för att samla in underskrifter från hela världen, för att Maria Drottningen skulle få en egen minnesdag.
Det var denna process som ledde Pius XII till att ta beslutet att instifta en liturgisk minnesdag, med encyklikan Ad Coeli Reginam, till 100-årsminnet av dogmen om Marias obefläckade avlelse. En månad senare, i november 1954, höll påven Pacelli ett starkt tal för att hedra Maria Drottningen i samband med att han krönte den antika bilden "Salus populi Romani". 1953 hade påven kallat till ett Marianskt år, under vilket han inledde traditionen att påvarna den 8 december, beger sig till Spanska trappan för att hylla statyn av Jungfru Maria, i hjärtat av Rom.
Benedictus XVI och Maria Drottningen
Oförglömliga är de många bönerna och vigningarna till Jungfru Maria som gjordes av Johannes Paulus II, under hans pontifikat. Benedictus XVI höll sin trosundervisning under den allmänna audiensen den 22 augusti 2012 om Maria Drottningen, och förklarade vad hennes regalitet innebär:
”I den dogmatiska konstitutionen Lumen Gentium står det skrivet: ’Maria upphöjdes av Herren till universums drottning, för att vara mer i linje med sin Son, herrarnas Herre’ (nr 59). På samma sätt som Kristi rike helt genomsyras av ödmjukhet, tjänst och kärlek och skiljer sig från de världsliga rikena och maktblocken, så gör även Marias regalitet det: Hon är en drottning i Guds tjänst och i människornas tjänst. Hon är kärlekens drottning, som lever sitt engagemang för Gud och i därav i frälsningsplanen. Som Himlens Drottning är hon både mycket nära Gud och nära er alla som en moder som älskar er och känner er.”
Läs också
Påven lägger till tre invokationer till den Lauretanska litanian
20/06/2020
Påven lägger till tre invokationer till den Lauretanska litanian
Påven Franciskus ord
När påven Franciskus sände ett tal på video i samband med firandet av Vår Fru av Częstochowa, i Polen, sa han: ”Maria är inte en avlägsen drottning som sitter på en tron, utan en moder som omfamnar sin Son och med honom alla sina barn. Hon är en riktig moder, med ett ansikte som är märkt, som en moder som lider, eftersom hon verkligen tar våra livs problem till sitt hjärta.”
I bön och sång
När man ber rosenkransen är det sista mysteriet man begrundar just Maria, himlarnas och jordens Drottning, och i de lauretanska litaniorna åkallas Maria som drottning flera gånger: änglarnas drottning, Patriarkernas drottning, Profeternas drottning, Apostlarnas drottning, Martyrernas drottning, Bekännarnas drottning, Jungfrurnas drottning, Alla de heligas drottning, Du drottning avlad utan arvsyndens fläck, Du drottning upptagen i himmelen, Du drottning av den heliga rosenkransen, Du fredens drottning.
I tre av de mest kända Maria antifonerna åberopar de kristna Maria med titeln Drottning; Salve Regina, Regina Coeli och Ave Regina Coelorum. Och en av de mest älskade Mariapsalmerna i Cecilia, den katolska kyrkans psalmbok i Sverige, är just ”Du drottning över nordens land”.
Läsningar: Höga V 3:1-4a; Ps 63:2–6, 8–9; Joh 20:1–2, 11–18.
Kära bröder och systrar
Vi firar idag den heliga Maria från Magdala, eller Maria Magdalena. Hon är framförallt känd för att vara det första vittnet till den uppståndne Jesus enligt evangelierna, och såsom den som fick i uppdrag att berätta detta för apostlarna brukar hon kallas för ”apostlarnas apostel”. Evangelierna säger även att Jesus dessförinnan hade drivit ut sju demoner ur henne, och baserat på detta har man antagit att hon var en omvänd synderska. Det är förmodligen framförallt på grund av det sistnämnda som påven Franciskus under barmhärtighetens år 2016 upphöjde den heliga Maria från Magdalas minnesdag till graden av en fest. Traditionellt har den heliga Maria från Magdala också identifierats med synderskan som smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår i Lukasevangeliets sjunde kapitel, som före liturgireformen 1970 utgjorde denna dags evangelium. Inom västkyrkan har hon dessutom sedan länge ofta dentifierats med den Maria som var syster till Marta och Lasaros och som smorde Jesu fötter inför hans begravning. Redan i det romerska martyrologiet från 2001 åtskildes dock de båda genom att Maria och Lasaros nämndes samtidigt med sin syster Marta den 29 juli, och år 2021 infördes deras namn även i den universella kalendern, i Norden dock den 27 juli för att inte krocka med S:t Olav. Med andra ord är den heliga Maria från Magdala inte samma Maria som smorde Jesu fötter i Betania sex dagar före påsken. Däremot finns det inget som utesluter att hon skulle kunna vara samma person som synderskan som smorde Jesu fötter hemma hos farisén Simon den spetälske i början av Jesu offentliga verksamhet, inte minst med tanke på att hon strax därefter nämns vid namn som den främsta av de kvinnor som följde Jesus och hjälpte honom och de tolv apostlarna med sina tillgångar.
Själv är jag i alla fall övertygad om att det denna traditionella identifiering är korrekt, och att följande ord av Jesus således handlar om dagens helgon: ”Hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek” (Luk 7:47a). Den heliga Thérèse av Jesusbarnet kommenterar i sina självbiografiska skrifter att ”jag erkänner att jag utan [den gode Guden] också kunde ha fallit lika djupt som den heliga Magdalena, och vår Herres djupa ord till Simon lyder med en stor mildhet i min själ … Jag vet det: ’Den som får litet förlåtet visar liten kärlek’ (Luk 7:47b), men jag vet också att Jesus har förlåtit mig mer än den heliga Magdalena, eftersom han har förlåtit mig i förväg, genom att hindra mig från att falla.” Den heliga Maria från Magdalas stora kärlek till Jesus visade sig inte minst i att hon tillsammans med hans heliga moder var en av få som stod kvar hos honom ända in i det sista vid korsets fot, och även var den som stod kvar sist vid den tomma graven på påskdagens morgon. För denna hennes kärlek och trofasthet till vår Herre belönades hon med att få vara den första som fick se honom efter hans uppståndelse, möjligen endast med undantag av den saliga Jungfrun Maria i enlighet med en utombiblisk tradition.
Den heliga Maria från Magdala är därför ett mycket bra exempel på en omvänd syndare som slutade som ett mycket stort helgon, precis som exempelvis den helige Augustinus. Det här är en stor källa till tröst och hopp för alla syndare, stora som små, att det aldrig är för sent att omvända sig och inte bara bli frälst, utan även bli ett stort helgon och ett föredöme och en kraftfull förebedjare för andra. Så låt oss be om den heliga Maria från Magdalas förböner idag för alla syndares omvändelse, inklusive oss själva, så att vi alla, var och en på vårt eget sätt, får bli minst lika stora och fina helgon som hon, och precis som hon en dag får komma till himmelen och där glädja oss åt att få skåda vår uppståndne Herre ansikte mot ansikte i alla evigheters evighet. Amen.
Rättvisa och det historiska förbundet har uppfyllts.
KRIŽ-föreningen har framgångsrikt genomfört projektet "Cross on the Cross". Nästan åtta decennier efter det kommunistiska regimens anfall 1947, då votivmonumentet över invånarnas kors i Proština revs på korset, står ett nytt monumentalt stenkors med inbyggd grundsten från 1918 stolt.
Korsets historia i Istrien är djupt rotad i halvöns kristna arv, från den tidiga kristna perioden till modern tid. Kors i Istrien är inte bara konstnärliga eller religiösa monument. De är:
- ett tecken på tro och tacksamhet,
- platser för bön och pilgrimsfärder,
- påminnelser om historiska tragedier och motstånd,
- permanenta försvarare av kroatisk och katolsk identitet.
Den mest framträdande formen av folklig korsdyrkan i Istrien är Golgata (tre kors på en kulle, ofta med korsstationer). Golgata som en symbol för Jesu lidande och uppståndelse
De tio istrianska Kalvarjaerna – Guds verkandes fulländning. Istriens Golgata visar den djupa kopplingen mellan istrianska kroater och den katolska kyrkan. Termen Golgata nämns i alla fyra evangelierna som Golgoqa, Golgata eller Calvariae locus som en del av den judisk-kristna teologin om Golgata.
Den äldsta kavalerien i Istrien är Kalvariet i Žminj, och det finns totalt tio av dem, så många som en man har fingrar. Siffran tio i Bibeln kännetecknar Guds fulländade handling;
De tio skapelsens budord.
Egyptens tio plågor (Andra Moseboken 7:14-12:28),
Guds tio budord (2 Mosebok 20:2-17) eller
Jesu tio mirakler (Matteus 8-9),
Den äldsta och mest kända är Žminj-kavaleriet från 1728.
Paz (1825),
Gračišće (ca 1856),
Pazin (1873, med stationer och kapell),
Kringa (1876),
Tinjan (1894),
Beram (1901),
Sankt Petrus i skogen (1903),
Boljun (1914),
Pićan (1938).
Projektet "Korset på korset" passar därför naturligt in i denna långa tradition – det fortsätter det som istrier har gjort i århundraden: att resa kors som ett tecken på hopp och minne.
Projektet Korset på korset innebär återlämnandet av stenkorset, som restes av invånarna i Proština 1918, tacksamma till Gud för att de återvände hem levande från Mähren, Böhmen, Tyrolen och Ungern, där de tvångsväktades av Österrike-Ungerns amiralitet 1915. Av totalt 60 000 invånare i södra Istrien som deltog i den tvångsexodus återvände 10 000, mestadels barn, på grund av svåra levnadsförhållanden i lägren, hunger och sjukdom. När de återvände möttes de av ödelagda hem, obrukade fält, hunger och spanska sjukan.
Det är just önskan att återföra detta kors till sin plats som är ett av huvudmotiven för grundandet av KRIŽ-föreningen.
Monumentet bär stolt inskriptionerna "Kom, Herre, för att rädda oss!" och "Restored in 2026", och längst ner finns en rest av ett gammalt kors med inskriptionen "Parishioners year 1918", som permanent skyddar regionens katolska och kroatiska identitet.
Med den inbyggda grundstenen till det gamla monumentet sänds ett starkt budskap om den katolska trons och traditionens oförstörbarhet hos de istrianska kroaterna.
Projektet genomfördes fullt ut på frivillig basis och med hjälp av donationer från hemlandet och emigration, med viktiga bidrag från företaget Kamen Pazin, direktören Aleksandra Krebel Kostrenčić, som donerade stenen, entreprenören för stenhuggaryrket "MRAMOR-GRANIT" Tinjan, ägaren Serđ Krizmanić, kommunen Marčana, som deltog i att ta bort den gamla grunden och ge den gratis användning av det allmänna området där grunden till korset som restes 1918, låg, Istrien län, som utfärdade nödvändiga tillstånd, samt biskopen av Poreč-Pula, Mons. Ivan Štironja för att ha tagit emot korsets välsignelse.
Med sina fyra år av hängivet och tålmodigt arbete har KRIŽ-föreningen visat att rent volontärengagemang och samhörighet kan åstadkomma historiska insatser till nytta för det lokala samhället och fosterlandet.
Med tanke på denna händelses exceptionella betydelse för den istriska och allkroatiska kyrkohistorien tog stiftet Poreč-Pula över korsets välsignelse, som kommer att upphöjas till stiftets nivå. Den högtidliga välsignelsen kommer att ledas av biskopen av Poreč och Pula, Mons. Ivan Štironja. Tillsammans med honom kommer denna exceptionella händelse att närvara av den pensionerade biskopen Mons. Ivan Milovan, som har stöttat projektet från allra första början och som en av medgrundarna till KRIŽ-föreningen.
Cross Association tackar offentligt alla givare för deras förtroende, alla medlemmar för deras personliga engagemang och alla som på något sätt bidragit till den framgångsrika genomförandet av Cross on the Cross-projektet. Utan detta stöd och samhörighet skulle detta kors inte ha rests.
Den högtidliga välsignelsen av det återställda korset kommer att hållas söndagen den 13 september 2026, med start kl. 18.00.
Alla troende, invånare i Proština och hela Istrien, liksom representanter för media, är inbjudna att förstora denna historiska högtid med sin närvaro och hylla våra förfäders tro och överlevnad.
Guds välsignelse över alla som stannar och ber inför Honom!
Lili Benčik/kroatiska rättigheter
Kommentarer
Skicka en kommentar