Cardinal Sarah's Revelation: Why Sleeping With a Rosary Invites a Cascad...

  

Omi

Breviar-norskStart

idag

Søn

Man

Tir

Ons

Tor

Fre

Lør

Breviar - Tidebønnene

LG

Laudes

Ters

Sext

Non

Vesper

Compl.

A+ A A-

Lesningsgudstjenesten

Den 29 august 2026, lørdag

Den hellige Johannes døperens martyrdød

Gud, kom meg til hjelp

Herre, vær snar til frelse.

Ære være Faderen og Sønnen og den Hellige Ånd.

Som det var i opphavet, så nå og alltid og i all evighet. Amen. (Halleluja!)

Hymne

Himlene, Herre, forteller din ære,

Mesteren prises av hvelvingen blå.

Solen og månen og stjernenes hære

sier oss grant hva din makt kan formå.

Ei er det ord eller tale som lyder,

over all jorden dog når deres røst.

Folkeferd alle det vitnesbyrd tyder,

gjenklang det har i hvert menneskebryst.

Solen går frem som en brudgom i smykke,

løper sin bane med kraft som en helt,

vekker av jorden til livsgledens lykke

skapningen all under himmelens telt.

Dag etter dag om din miskunnhet melder,

som våre dager, så styrke vi fikk.

Natthimlens blinkende øyne forteller:

Ei sover du om til hvile vi gikk.

Herre, ditt ord er vårt lys fra det høye,

rent og fullkomment og evig som du,

åpner for sannhet og livet vårt øye,

omvender sjelen, gir visdom i hu.

Å, at jeg aldri fra det måtte vanke!

Glem hva jeg syndet og lær meg ditt bud!

Å, at jeg kunne i tale og tanke

tekkes deg, Herre, min klippe, min Gud!

Ant. 1 Den som gjør seg liten som et barn, skal være den største i himlennes rike.

Psalm 131

Barnlig tillit til Herren

Lær av meg, for jeg er mild og ydmyk av sinn (Matt 11,29).

Herre, mitt hjerte er ikke hovmodig, *

mine øyne er ikke stolte.

Jeg sysler ikke med store ting, *

med det som er over mm evne.Jeg har roet min sjel, *

som avvent barn hos sin mor.

Som barnet på morens fang, *

slik faller min sjel til ro.Stol på Herren, Israel, *

fra nå og til evjg tid.

Ære være Faderen og Sønnen *

og den Hellige And,som det var i opphavet, så nå og alltid *

og i all evighet. Amen.

Ant. 1 Den som gjør seg liten som et barn, skal være den største i himlennes rike.

Ant. 2 Tillitsfullt og med glede, Herre, har jeg gitt deg alt.

Psalm 132

Guds løfte til Davids hus

Gud Herren skal gi ham hans far Davids trone (Luk 1,32).

I

Herre, kom David ihu *

for all hans møye.

Han som svor for Herren, *

gav Jakobs Veldige et løfte:„Jeg vil ikke gå inn i mitt telt, *

ikke stige opp på mitt leie.

Jeg vil ikke unne mine øyne søvn, *

mine øyelokk hvile,før jeg finner et sted for Herren, *

en bolig for Jakobs Veldige."

I Efrata hørte vi om Herrens ark, *

på markene i Ja’ar fant vi den.La oss gå inn i Herrens hus, *

tilbe ved hans føtters skammel.

Reis deg, Herre, kom til ditt hvilested, *

du og din veides ark.La dine prester kle seg i rettferd, *

dine fromme juble av fryd.

For din tjener Davids skyld, *

vis ikke din salvede fra deg.Ære være Faderen og Sønnen *

og den Hellige And,

som det var i opphavet, så nå og alltid *

og i all evighet. Amen.

Ant. 2 Tillitsfullt og med glede, Herre, har jeg gitt deg alt.

Ant. 3 Gud skal gi ham Davids kongestol, og hans rike skal vare evig.

II

Herren svor David en ed, han svikter den ikke: *

„Din ætling skal sitte på din trone.

Dersom dine sønner holder mm pakt, *

de bud jeg lærer dem,skal også deres sønner *

for alltid få sitte på din trone."

For Herren har kåret Sion *

som han har valgt til sin bolig:„Dette er mitt hvilested til evig tid, *

her har jeg ønsket å bo.

Maten på Sion vil jeg velsigne, *

mette hennes fattige med brød.Prestene vil jeg kle i frelse, *

de fromme skal juble av fryd.

Der vil jeg la spire Davids horn, *

berede en lampe for min salvede.Hans fiender vil jeg kle i skam, *

men på hans hode skal kronen funkle."

Ære være Faderen og Sønnen *

og den Hellige And,som det var i opphavet, så nå og alltid *

og i all evighet. Amen.

Ant. 3 Gud skal gi ham Davids kongestol, og hans rike skal vare evig.

Kom og se Guds verk.

Han har gjort vidunderlige ting på jorden.

Første lesning

Jer 7,1-20

Fra profeten Jeremias bok.

Profeti om det nytteløse i å sette sin lit til templet

Dette er det ord som kom til Jeremia fra Herren: Still deg i porten til Herrens hus. Der skal du rope ut dette budskap: Hør Herrens ord, alle dere judeere som går inn gjennom disse portene for å bøye dere og tilbe Herren. Så sier Herren over hærskarene, Israels Gud: La deres adferd og gjerninger forbedres, så lar jeg dere bo på dette sted. Sett ikke deres lit til løgnaktige ord som disse: «Her er Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel!» Men dersom dere forbedrer deres adferd og gjerninger og gjør rett mot hverandre, dersom dere ikke undertrykker innflyttere, farløse og enker, ikke lar det flyte uskyldig blod på dette sted og ikke holder dere til andre guder, til skade for dere selv, da vil jeg for alle tider la dere bo på dette sted, i det landet jeg gav deres fedre i gamle dager og for evig.

Men dere stoler på løgnaktige ord, som det ikke er noe gagn i. Er det ikke så at dere stjeler, slår i hjel, bryter ekteskapet og sverger falsk, at dere tenner offerild for Baal og holder dere til andre guder som dere ikke kjenner? Så kommer dere og trer frem for meg i dette huset som bærer mitt navn, og sier: «Vi er frelst.» Og enda holder dere på med alle disse avskyelige ting! Mener dere da at dette huset som bærer mitt navn, er en røverhule?

Også jeg kan se, lyder ordet fra Herren. Gå bare til mitt hellige sted i Sjilo, hvor jeg lot mitt navn bo i den første tiden, og se hva jeg gjorde med det på grunn av ondskapen hos mitt folk, Israel. Og nå, fordi dere har gjort alle disse gjerninger, lyder ordet fra Herren, fordi dere ikke ville høre enda jeg talte til dere sent og tidlig, og ikke svarte når jeg ropte til dere, så vil jeg gjøre med dette huset som bærer mitt navn, og som dere setter deres lit til - det stedet som jeg gav dere og fedrene deres - likedan som jeg gjorde med Sjilo. Og jeg vil støte dere bort fra mitt ansikt, likesom jeg støtte fra meg alle brødrene deres, hele Efraims ætt.

Du skal ikke gå i forbønn for dette folket og ikke bære frem klage eller bønn for det. Prøv ikke å overtale meg, for jeg vil slett ikke høre på deg. Ser du ikke hva de driver på med i byene i Juda og på gatene i Jerusalem? Barna sanker ved, fedrene gjør opp ild, og kvinnene knar deig for å bake offerkaker til himmeldronningen, og de øser ut drikkoffer til andre guder, slik at de vekker min harme. Det er ikke meg de krenker, sier Herren, men seg selv, så de skal rødme av skam. Derfor sier Herren Gud: Se, min vrede og min harme skal utøses over dette sted, over folk og fe, over skogens trær og markens grøde. Min harme skal brenne og ikke slukne.

Responsorium Jer 7,11; Jes 56,7; Joh 2,16Mener dere at dette hus som bærer mitt navn er en røverhule?

* Mitt hus skal kalles et bønnens hus for alle folk.

Gjør ikke min Fars hus til en kremmerbod.

* Mitt hus skal kalles et bønnens hus for alle folk.

Annen lesning

Fra homiliene til den hellige prest Beda den ærverdige.

Forløper for Kristus både ved sin fødsel og sin død

Den hellige forløper for Herrens fødsel, forkynnelse og død har i sin kamp vist et mannsmot som var de himmelske blikk verdig, slik Skriften sier: Menneskene trodde han ble straffet, men han var fylt av håp om udødelighet. Vi feirer igjen med rette hans fødselsdag, den dagen han gjorde til høytid for oss ved sin lidelse, og som han prydet med glansen av sitt rosenrøde blod. Med god grunn ærer vi minnet hans med åndelig glede, han som beseglet sitt vitnesbyrd for Herren med martyrdøden.

Det er ingen tvil om at den hellige Johannes utholdt fengsel og lenker for vår Forløser, som han gikk forut for ved sitt vitnesbyrd, og at han gav sitt liv for ham. Den som forfulgte ham sa ikke at han skulle fornekte Kristus, men at han skulle fortie sannheten; og likevel var det for Kristus han døde. For siden Kristus selv sier: Jeg er sannheten, var det for Kristus han utgjøt sitt blod, siden det var for sannheten. Ved å bli født, ved å forkynne og ved å døpe hadde han vitnet om ham som skulle komme: han som skulle bli født, forkynne og døpe. Når han led som den første, tilkjennega han at også Kristus skulle lide.

Av slik storhet var denne mannen som avsluttet sitt jordeliv ved å utgyte sitt blod, etter å ha lidd lenge i fengsel. Han som brakte budskapet om himmelsk fred og frihet, ble kastet i lenker av de ugudelige; i fengselsmørket ble han lukket inne, som kom for å vitne om lyset, og som av selve Lyset, det vil si Kristus, ble kalt en brennende og lysende fakkel. Han, som det ble gitt å døpe verdens Forløser, høre Faderens røst over ham og se Den Hellige Ånds nåde stige ned over ham, blir nå døpt ved sitt eget blod. Men det var ikke tungt, nei det var lett og ønskverdig å lide slike timelige pinsler for sannheten som vet å belønne dem med evige gleder.

Døden, som er uunngåelig etter naturens orden, var noe de så frem til: å ta imot det evige livs palme etter å ha bekjent Kristi navn. Så Apostelen sier det godt: Det er dere gitt av Kristus ikke bare å tro på Ham, men også å lide for Ham. Han sier at det er en Kristi gave når de utvalgte lider for Ham, for som han også sier: De lidelser vi har å gjennomgå her i verden, er for ingenting å regne mot den herlighet som en gang skal åpenbares og bli vår.

Responsorium Mark 6,17. 27Herodes hadde sendt ut folk for å gripe Johannes og hadde kastet ham i fengsel og bundet ham,

* på grunn av Herodias, hans brors hustru, som Herodes hadde giftet seg med.

Han sendte en bøddel som halshugget Johannes i fengslet.

* På grunn av Herodias, hans brors bustru, som Herodes hadde giftet seg med.

Bønn

Allmektige Gud, du gjorde den salige Johannes Døper til forløper for din Sønn, ved sin fødsel og sin død. Han gikk i døden for å vitne om sannhet og rettferd. Vi ber deg, hjelp oss som du hjalp Johannes, å kjempe for den tro som vi bekjenner. Ved vår Herre Jesus Kristus, din Sønn, som lever og råder med deg i den Hellige Ånds enhet, Gud fra evighet til evighet.

Predikningar

Kortpredikan Johannes Döparens martyrium

Ingmar Svanteson 29/08

– Jer 1:17-19 Ps 71:1-4a,5-6b.15ab,17 Mark 6:17-29 –

Vad är kyrkans profetiska kallelse när vi hör dagens evan­gelium? ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med…”

Vad säger den profetiska kyrkan om dagens samboförhållanden, otillåt­na äk­tenskap och homosexuella relationer?

Det som bara för kort tid sedan erkändes som norm, har idag förvand­lats till något som inte ens får nämnas.

Må vi be om mod att i rätt tid och med rätta ord säga det som måste sä­gas. Ve den kyrka som tiger.

Att ”leva ihop med” en annan människa är något heligt.

De tidiga munkarna kände igen sin inre kamp i profe­tens kallelse. Som när Jeremia stod ensam ”mot hela landet, mot dess präster och mot fol­ket i allmänhet”.

När de destruktiva tankarna tillåts ocku­pe­ra hjärtat är det inte svårt att tvivla på både Gud och på kallelsen.

Men det är ingen naturlag att så sker. Människan har en gudomligt gi­ven frihet att välja vad hon släp­per in i hjärtat. Att tugga i sig sanningens ord är att omges av ”en järnpelare och en kopparmur”.

Vi har tillgång till Guds vapen­rust­ning. Kristus själv kämpar i oss och med oss, även om kam­pen tycks skoningslös och nederlagen blir många.

Johannes Döparens martyrium var inte ett nederlag utan en se­ger. Jo­hannes blev ”sanningens och rättvisans martyr”.

I eukaristin dras vi in i samma mysterium.

Slutbönen i denna mässa säger att eukaris­tin ”förenar våra eg­na lidanden till en oupplöslig enhet med Jesus Kristus, vår Her­re”.

Eukaristin bekräftar vad profeten Jeremia fick höra: ”Var inte förfärad… jag gör dig till en järnpelare och en kopparmur… ty jag är med dig, sä­ger Herren, och jag vill hjälpa dig”.

Ingmar Svanteson

Jag läste en bok av Vedrana Rudan. Jag svalde den, för att vara mer exakt.

Jag blev överväldigad av hennes död, en känsla jag inte kan beskriva. Hur kan man påverkas av döden av någon man inte ens kände?

Okej, hon signerade min bok på en bokmässa för 10 år sedan, men enligt den logiken känner jag också Putin, som jag såg på paraden som organiserades till ära för hans besök i Belgrad för 20 år sedan. Jag är full av dina kontakter.

Naturligtvis handlar det inte om för tidig död, så man måste klaga på någons ouppfyllda år och allt liv som fortfarande kunde ha levts. Damen var i sin ålder, framgångsrik inom alla områden, åtminstone de som det genomsnittliga och ytliga samhället värdesätter – att man gifte sig, fick barn, hade en karriär och pengar, reste lite och inte dog i plågor.

Men det slog mig verkligen.

Och naturligtvis, eftersom vi alltid värderar konstnärer mer än de döda (välsignade är förlag nuförtiden), tog jag äntligen fram den där boken – A Man in the Throat – signerad för tio år sedan, som varken jag eller min mor öppnade (till vilken dedikationen var riktad – För Vesna, Vedrana Rudan, vi förstod inte en sådan kvinna och hennes humor under de där tre minuterna av samtal, Jag önskar att jag inte hade haft något mer inspirerande.

För att inte upprepa de vanliga plattityderna som – det finns inget hår på tungan, det säger vad andra inte borde, det är vulgärt men det träffar målet direkt... När man filtrerar bort all svordom och sexuella avskyvärdheter, när man går igenom kritiken – alla, allt, allt och sedan om igen – är själva boken faktiskt en kärlekshistoria. Mogen kärlek, det vill säga utvecklingen av kärlek med åldern, vad händer efter äktenskap, hushållsarbete och barn? Det finns ingen i världen som verkligen inte ger ett recept för den där lyckliga slutet, bara det grå håret eller döden av en av dem.

Det är intressant, särskilt om du växte upp i en miljö där inget äktenskap var normalt, du vet egentligen inte ens hur samexistensen borde se ut efter att ungdomshormoner har förbrukats och ideal och romantiska idéer om livet har pumpats ut.

Och bara jag, som ska gifta mig med gammal, på vilken myt ska jag ens bygga det ödesdigra JA, när jag länge haft en fot djupt i cynism (tack Harari, allt började med honom)?

Jag har alltid tyckt att min cynism borde döljas för folk eftersom den inte accepteras glatt av dem som föredrar att bära rosafärgade glasögon. Jag behöver inte mörka och sprida min svarthet, när det finns människor som inte alls blivit bortskämda av livet, så de finner skönhet i varje dag. Vad är poängen med att se det negativa när man måste leva sitt öde, vad det än är som serveras för en?

Men, vad döljer sig, varför inte kalla saker vid deras namn? Vedrana spred det med sådan karisma att ingen förblev likgiltig. Kanske blev någon arg, de som är mindre sinnesgranna, eller de som är beroende av en väl paketerad berättelse för att sälja till allmänheten eller miljön.

Jag säger, vad är poängen med att vrida på sig, spela idyllen när vi alla ser ditt öga dansa medan vi tittar på dina 'vackra män' som har lämnat sina strumpor på golvet igen, eller för att en bok på hyllan sticker ut lite mer än de andra, eller för att du i hemlighet hatar alla runt omkring dig, men 'när de ser dig lycklig betyder det att du mår bra' (Artan Lilly)?

Och hon slutade aldrig skriva. Faktum är att de senaste bloggarna publicerades från sjukhuset och från hembehandling. Bladet har gett vika, det har alltid varit ett försvar mot en grym värld som skulle slita dig i stycken av nyfikenhet.

Och jag kommer att dissekera mina texter som om de måste vara vetenskapliga verk, så att internet kan bekräfta om min slutsats är korrekt. Jag håller tyst och gömmer mig så att ingen ska tyngas av mina ord, så att jag inte ska provocera fram en reaktion från mina överordnade på jobbet, även när de har fel. Hej till min enda läsare just nu – en kollega från jobbet som försökte följa mig på Instagram och jag blockerade honom, vem har skulden när man inte har en bild på sig själv? Jag förstår fortfarande inte vad som är intressant med dessa ord. Jag försöker fortfarande lista ut vad jag ska göra med ChatGPT.

I slutändan, vem bryr sig om mina ord? Vi har alla känslor, tankar, en laddning, och sedan exploderar den laddningen, vi bråkar, vi skriker, vi smäller igen dörren lite, alla säger sitt och spänningen försvinner från luften. Det finns inget vackrare än försoning.

I slutändan har jag ingen smart slutsats, för jag tänker inte bara prata smart längre. Och jag känner för att prata mycket.

Startsida

Kyrkan

Dagens Text

Kungörelser

Trosundervisning

Kontakt

Veckoprogram 2026 – v.35

2026/08/22 av Sankt Ansgar

Söndag 23 augusti (Dagens läsningar)

TJUGOFÖRSTA SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

kl. 10:00 – Högmässa

kl. 12:30 – Armenisk-katolsk mässa

kl. 15:30 – Syrisk-katolsk mässa

Måndag 24 augusti (Dagens läsningar)

S:T BARTOLOMAIOS, APOSTEL – Fest

kl. 17:30 – Mässa

Tisdag 25 augusti (Dagens läsningar)

kl. 17:00 – Bikt och rosenkrans

kl. 17:30 – Mässa

Onsdag 26 augusti (Dagens läsningar)

kl. 07:30 – Mässa

kl. 18:30 – Kateketgruppen sammanträde

Torsdag 27 augusti (Dagens läsningar)

kl. 17:00 – Tillbedjan

kl. 17:30 – Mässa

Fredag 28 augusti (Dagens läsningar)

S:T AUGUSTINUS

kl. 12:30 – Mässa

Lördag 29 augusti (Dagens läsningar)

S:T JOHANNES DÖPARENS MARTYRIUM – Minnesdag

kl. 08:30 – Rosenkrans

kl. 09:00 – Mässa

Söndag 30 augusti (Dagens läsningar)

TJUGOANDRA SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

kl. 10:00 – Familjemässa – Trosundervisning (upprop)

kl. 12:30 – Armenisk-katolsk mässa

kl. 15:30 – Syrisk-katolsk mässaKategorierKanalen, Veckoprogram

Kungörelser 2026 – v.34

Kungörelser 2026 – v.35

Sök

Sök

Kontakt

E-postadress: sodertalje@katolskakyrkan.se

Telefon: 073-564 97 35 under expeditions öppettider

Expeditionstider: Tisdag mellan kl. 10:00 och 13:00.

Övriga dagar och tider ni når oss via e-post.

Själavård

Bikt: Tisdagar eller efter överenskommelse.

Sjukas smörjelse: f. Markus Kungel (070 278 15 12)

S:t Johannes Döparens martyrium

Publicerat på 29 augusti, 2023 av F. Gustav Ahlman

Läsningar: Jer 1:17–19; Ps 71:1–4a, 5–6b, 15ab, 17; Mark 6:17–29.

Kära bröder och systrar

Den främsta högtiden för att fira den helige Johannes Döparen har sedan äldsta tid varit hans födelsedag den 24 juni. Det är först på 5- eller 600-talet som man även började ihågkomma dagen för hans martyrium idag den 29 augusti, som vi firar som en enkel minnesdag. Det finns två förklaringar till att Johannes Döparens födelse firas mer högtidligt än hans dödsdag. För det första så föddes han på ett mirakulöst sätt i och med att hans mor Elisabeth var gammal och hade varit ofruktsam hela sitt liv, och när hans födelse bebådades för hans far Sakarias av ängeln Gabriel så sade denne dessutom att ”han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet” (Luk 1:25). För det andra så vittnade Johannes Döparen som vuxen om Jesus efter att han hade honom att ”han skall bli större och jag bli mindre” (Joh 3:30). Eftersom Johannes Döparen hela tiden blir mindre för att ge mer plats åt Jesus är det alltså logiskt att slutet av hans liv uppmärksammas mindre än början.

Man kan också fråga sig om Johannes Döparens martyrium verkligen var ett kristet martyrium i egentlig mening. Den helige Stefanos som vi firar på Annandag jul kallas ju för den första martyren, eftersom han var den första att ge sig liv för tron på Kristus efter Kristi död och uppståndelse. Och på fjärdedag jul, den 28 december, firar vi också martyrer som levde och dog före såväl Stefanos som Johannes Döparen, nämligen de oskyldiga barnen i Betlehem, som på ett speciellt sätt fick ge sina liv för Kristi skull, även om de inte kunde bekänna tron på honom med sina läppar.

I strikt mening led inte heller den helige Johannes Döparen martyrdöden på grund av sin tro på Kristus, utan han var, som vi bad i kollektbönen, en ”sanningens och rättvisans martyr”. Rent specifikt så gav han sitt liv för sanningen om äktenskapets oupplöslighet och rättvisan att ingen ska behöva se sin rättmätige maka eller make överge en för någon annan, om det så vore kungen själv.

Det bästa vi kan göra för att hedra Johannes Döparens minne och se till att han inte dog förgäves, det är därför att göra vad vi kan för att bidra till att äktenskapets helgd alltid blir respekterad i vår tid. Låt oss därför be om Johannes Döparens egen förbön för detta, samt att vi också får modet att alltid stå upp för sanningen och rättvisan samt för den rena och oavkortade trons bevarande (jfr kollektbönen), även om det skulle gå så långt att det kostar oss våra egna liv. Amen.

XXII söndag i ordinarie tid

8/28/2026

Lämna en kommentar nedan

Kära bröder och systrar, Fiat!

Dagens evangelieavsnitt (jfr. Matt 16:21-27) är fortsättningen på förra söndagens, som lyfte fram Petrus trosbekännelse, den "klippa" på vilken Jesus vill bygga sin kyrka. Idag, i skarp kontrast, visar Matteus oss reaktionen hos samma Petrus när Jesus uppenbarar för sina lärjungar att Han måste lida, bli dödad och återuppstå (jfr 21). Petrus tar läraren åt sidan och förebrant honom eftersom detta — säger han — inte kan hända Honom, Kristus. Men Jesus tillrättavisar i sin tur Petrus med hårda ord: "Ställ dig bakom mig, Satan! Du är ett hinder för mig; ty ni står inte på Guds sida, utan människornas" (v. 23). Ett ögonblick tidigare hade aposteln blivit välsignad av Fadern, eftersom han hade mottagit den uppenbarelsen från Honom; han var en solid "klippa" så att Jesus kunde bygga sin gemenskap på honom; och omedelbart därefter blir han ett hinder, en klippa men inte för byggande, en snubbelsten på Messias väg. Jesus vet väl att Petrus och de andra fortfarande har en lång väg kvar för att bli hans apostlar!

Då vänder sig Läraren till alla som följer Honom och visar tydligt vägen att följa: "Om någon kommer efter mig, låt honom förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig" (v. 24). Alltid är frestelsen idag också att vilja följa en Kristus utan korset, tvärtom, att lära Gud vilken väg som är rätt; som Peter: "Nej, nej Herre! Detta ska aldrig hända". Men Jesus påminner oss om att hans väg är kärlekens väg, och att det inte finns någon sann kärlek utan självuppoffring. Vi är kallade att inte låta oss uppslukas av denna världsvision, utan att bli allt mer medvetna om behovet och ansträngningen för oss kristna att gå mot strömmen och uppför.

Jesus fullbordar sitt förslag med ord som uttrycker en stor och alltid giltig visdom, eftersom de utmanar den egocentriska mentaliteten och beteendet. Han uppmanar honom: "Den som räddar sitt liv förlorar det, och den som förlorar sitt liv för min skull ska finna det (v. 25). Denna paradox innehåller den gyllene regel som Gud inskrev i den mänskliga natur som skapats i Kristus: regeln att endast kärlek ger livet mening och lycka. Att använda sina egna talanger, sin energi och sin tid bara för att spara, skydda och uppfylla sig själv leder i verkligheten till att man förlorar sig själv, det vill säga till en sorglig och karg tillvaro. Låt oss istället leva för Herren och basera vårt liv på kärlek, som Jesus gjorde: vi kommer att kunna njuta av äkta glädje, och vårt liv ska inte vara fruktlöst; Det kommer att bli fruktbart.

Den 16 april 1933 förklarade Jesus för Luisa hur Han, i alla återlösningens handlingar, inneslutit kärlek, erövringar och triumfer. "Det är Guds långa kärlekshistoria. Det är en oändlig kedja av oavbruten kärlek, aldrig avbruten. Gud skapade ju varelsen för att älska henne, för att hålla henne förenad med Honom, och genom att inte älska henne skulle Han gå emot sin egen vilja, han skulle agera mot sin egen natur, som är all kärlek. Och dessutom skapade Gud henne för att Han kände behovet av att externisera sin kärlek och låta henne höra det ständiga viskandet 'Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.'

Från det ögonblick Jesus blev till, och under hela Hans livs gång, innehöll han kärlek, erövring och triumf i alla handlingar Han utförde. Hans verksamhet var helt annorlunda än varelsernas: att göra eller inte göra, lida eller inte lida, låg i Hans makt; Hans allseende förmåga skulle inte dölja något för Honom. Och Jesus, först lade Han sin vilja i sina handlingar, Han inneslut fullhet av helighet, fullhet av kärlek, fullhet av alla goda; och sedan, med full vetskap, erbjöd Han sig själv till att verka eller lida, enligt vad Han själv ville; och genom detta gjorde Han sig själv till segrare och segrare av sina gärningar. Han gjorde dessa erövringar och dessa triumfer för varelserna.

Jesus älskade dem för mycket, och Han ville ge, Han ville vara den Jesus som segrade, Han själv gav dem sina erövringar och sina triumfer för att vinna dem till Honom. Så hans liv här nere var inget annat än en ständig handling av hjältemodig kärlek som aldrig säger tillräckligt; om erövringar och triumfer, för att göra sina barn lyckliga. Och Jesus gjorde detta i allt: om Han gav sig ut på vägen, hade Han dygden att kunna gå från en stad till en annan utan att använda sina steg, men Han ville gå, lägga sin kärlek i varje steg – i varje steg som sprang och sprang, och Han gjorde sig själv till segrare och segrare i sina steg. Om varelser lyssnade på Honom, skulle de höra i Hans steg det ständiga ropet: 'Jag springer – jag springer i sökandet efter varelser, för att älska dem och bli älskad.'"

För att forma Försoning räckte en tår, en suck, för Honom, men Hans kärlek skulle inte ha varit nöjd; att kunna ge och göra mer, skulle Hans kärlek ha förblivit hämpad inom sig själv, och han kunde inte ha fått påståendet att säga: 'Jag har gjort allt, jag har lidit allt, jag har gett dig allt – mina erövringar är överflödiga, min triumf är fullständig.' Han nådde den punkt där han förväxlade människans otacksamhet med sin kärlek, sina överdrifter och med ohörda smärtor.

Så Jesus lade i varje smärta intensiteten av den mest intensiva och bittra smärtan, de mest förödmjukande förvirringarna, de grymmaste grymheterna; och efter att Han försett den med alla de mest smärtsamma effekter, som bara en Människa-Gud kunde uthärda, erbjöd Han sig själv att lida den, och – åh! de beundransvärda erövringarna i Hans smärta, och den fulla triumf som Hans kärlek uppnådde! Ingen skulle ha kunnat röra Honom, om han inte velat det; och här är hela hemligheten: Hans smärtor var frivilliga, önskade av Honom, och därför innehåller de den mirakulösa hemligheten, den vinnande kraften, kärleken som förtrollar; och de har dygden att överväldiga hela världen och förändra jordens ansikte.

I eukaristifirandet återupplever vi korsets mysterium; vi minns inte bara, utan vi minns det frälsande offret där Guds Son fullständigt förlorar sig själv för att bli mottagen på nytt av Fadern och därigenom återfinna oss, oss som var förlorade, tillsammans med alla skapelser. Varje gång vi deltar i den heliga mässan förmedlas den korsfäste och uppståndne Kristi kärlek till oss som mat och dryck, så att vi kan följa Honom på den dagliga vägen, i konkret tjänst för våra bröder och systrar.

av don Marco

Det har hänt att jag har fått spela Johannes döparen som miniteater för konfirmander. Med fötterna i en kall vik, tillrufsat hår, inga glasögon och konstiga kläder. Johannes är känd för att ha levt i öknen på sträng diet. Och där predikade han till folket och sade till dem att de måste omvända sig och bli döpta.

Grejen är den att jag har tyckt att det varit otroligt befriande att få spela Johannes döparen. Det är skönt att få vara som honom för en stund. Johannes säger allt det som vi normalt drar oss för att säga. Utan omsvep säger han till folket att deras sätt att leva inte håller. De måste sluta handla kärlekslöst och göra gott istället. Och de måste vända sig till Gud på nytt för att be om förlåtelse och börja om.

I teatern vi spelar brukar någon få ifrågasätta Johannes. Skulle Gud verkligen vara så hård och sträng? Då har Johannes svar på tal. Det är ju just för att Gud är god och kärleksfull som Johannes fått i uppdrag att säga ifrån på skarpen. Så här kan det inte få fortsätta i världen!

En profet

Johannes döparen står i en lång tradition av bibliska profeter som är minst lika stränga. Ett sätt att sammanfatta deras budskap är att Gud vill att vi ska värna om livet, tro på Gud och leva i fred med skapelsen och medmänniskan. När vi inte gör det leder det till elände och då måste vi vända in på bättre vägar, alltså omvända oss. För människorna som lyssnade till Johannes döparen var dopet tecknet på denna omvändelse.

Vi kan läsa om att det kom massor av människor ut i öknen för att höra Johannes ord. För min del tror jag det berodde på att de såg att Johannes sa sina obekväma sanningar av kärlek. Han ville verkligen att de skulle få möjlighet att hitta en bättre väg.

Jesus kom efter Johannes

När jag spelat Johannes har jag förstås också talat med iver om den han sade att han förberedde vägen för: Jesus Kristus. Och efter teatern är det viktigt att berätta för konfirmanderna att det dop vi döper med i den kristna kyrkan inte har samma innebörd som det Johannes döpte med. Det kristna dopet handlar om att få höra ihop med Jesus själv. Om att få ett löfte att vi oförtjänt får ta del av Guds nåd.

Vi får fortfarande sträva efter att göra så mycket gott vi kan men det gör vi inte för att duga inför Gud utan för att världen behöver det.

Själva ordet omvändelse får också en ny innebörd tack vare Jesus. Den viktigaste omvändelsen vi kan göra är att om och om igen vända oss till Gud med våra liv och bejaka hans goda vilja för världen. Det är en betydligt positivare utgångspunkt än att behöva försöka vara god helt på egen hand.

Inte vet jag om mitt lilla skådespel med Johannes döparen lyckats få konfirmanderna att förstå allt detta. Jag får nog tänka som Johannes själv gjorde, att jag får vara nöjd om jag lyckas peka på den som är större än jag själv.

Alla Helgons dag TEXT: Upp. 7:9-17 Den vitklädda skaran Uppenbarelseboken, som vår text i dag är hämtad från, är en bok full av bildspråk som beskriver kyrkans och helgonens kamp, strid och seger under den yttersta tidens vånda fram till Kristi återkomst. Den talar i starka bilder om den andliga kampen mot den stora draken, vilddjuret och mot Antikrist, som tränger in i kyrkan och förnekar Kristus och hans evangelium. Allt detta sker i ett antal dramatiska akter där sju insegel bryts och sju basuner ljuder och sju vredesskålar utgjuts över jorden. Aposteln Johannes fick se detta drama i en syn medan han var på ön Patmos, en liten ofruktbar klippö i Egeiska havet, dit han blivit förvisad i samband med kejsar Dominitianus förföljelse av de kristna på 90-talet. Det sjunde kapitlet är en liten mellanakt mellan två andra akter. Den är given som tröst för Guds folk på jorden. Den visar fram mot målet: den himmelska härligheten hos Gud. I dag får vi genom Johannes en inblick i den världen. Vad är det då vi får se? 1. Himlen är befolkad av en stor, vitklädd skara Det är det första Johannes gör oss uppmärksamma på. I början av kap. 7 nämns en skara på 144 000 som förses med ett sigill så att de skyddas och bevaras för straffdomar som skall övergå världen. 12 000 från varje stam av Israels tolv stammar förses med detta sigill. Tillsammans blir det 144 000. Tolvtalet är såväl det gammaltestamentliga som det nytestamentliga gudsfolkets eller kyrkans tal. Det omfattar alla som tror på Jesus Kristus, korsfäst för världen. Det är ”Guds Israel” i alla tiden (Gal. 6:16). Siffrorna i Uppenbarelseboken är symboliska och får inte tas bokstavligt, som t.ex. Jehovas Vittnen gör. De menar att exakt 144 000 trogna vittnen får evigt liv i himlen, där de får regera med Kristus, medan de övriga får nöja sig med evigt liv på jorden. Det innebär att kvoten av de frälsta i himlen redan torde vara fylld. Men fortsättningen av kap. 7 visar hur fel man kommer, när man gör symboliska talsignaturer till faktiska tal. Av vår text ser klart vi att de frälsta i himlen är långt fler än 144 000. Det står: Jag, Johannes, såg en stor skara som ingen kunde räkna ...” Han såg Gud på tronen, han såg bredvid honom Lammet, världens Frälsare, han såg runt tronen de fyra sexvingade väsendena som dag och natt ropade ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige” (Upp. 4:8) och han såg de 24 äldste – dessa har man har sett som ett kollegium av änglafurstar som representerar Israels tolv stammar och Lammets tolv apostlar. Alla dessa föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud. Men det var inte allt. Det som Johannes alldeles särskilt lägger märke till och först nämner är att denna himmel med Gud i centrum är befolkad av människor. Den är full av dem, inte av några få utan av en oräknelig skara. Det vi ser är en underbar uppfyllelse av löftet som Gud en gång gett åt Abraham. Till honom hade han sagt: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem”, och han sade till honom: ”Så skall din avkomma bli” (1 Mos. 15:5). Så stort skulle det av Gud välsignade folket bli. Det är denna väldiga skara som vi får se i Johannes syn. Himlen är befolkad inte av vissa kyrkor eller av folk från s.k. kristna länder. Den är full av människor ”av alla folkslag och stammar och länder och språk”. Det är den universella, heliga kristna kyrkan som Guds Ande samlat under tidens gång och som består av dem som trott evangelium som genom apostlarnas ord spritts ut över hela världen, där den ibland vuxit och ibland minskat. I den allra yttersta tiden skall den trogna kyrkan vara ytterst liten och stå på randen till undergång. Jesus själv antyder detta när han vid ett tillfälle frågade: ”Skall väl Människosonen, när han kommer, finna sådan tro på jorden” (Luk. 18:8). Vilken tro då? Den apostoliska tron på Jesus och hans ord och löften som ofelbart sanna. Den tron skall i yttersta tiden vara sällsynt. Men vår inblick i himlen i dag visar att den sammanlagda skaran från olika tider är för oss oräkneligt stor. Endast Gud som ser in i hjärtanas värld över hela jorden i alla tider ser hur stor den är. Han ser var den frälsande tron finns. Han ser hela skaran, har dem uppskrivna i livets bok och håller reda på varenda en. Ser han dig och mig i denna skara? Människorna i den stora skaran ”är klädd i vita kläder” och de har ”palmblad i sina händer”. De vita kläderna symboliserar renhet. De står för syndernas förlåtelse som Jesus vunnit åt världens alla syndare. Det är en dräkt som helgonen fick i sitt dop och varje dag var klädda i genom tron. Under deras livstid på jorden överskylde den deras synder, som Gud inte tillräknade dem. Istället såg han dem rättfärdiga i sin Sons rättfärdighet. Synderna var dock en realitet i deras liv och fick bekämpas under hela livet. Men här i himlen symboliserar den vita dräkten något mer och större än på jorden: de vitklädda helgonen i himlen är alltigenom rena och syndfria. Ingen enda synd finns kvar att bekänna och bekämpa. Också palmerna i händerna har en djupare betydelse. Svängande palmblad har i alla tider varit symbol för triumf och seger. De som bär palmer i händerna i himlen, är de som på jorden trodde och bekände: ”Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (1 Kor. 15:57). Här var det kamp och strid, växlingar mellan nederlag och segrar, men här i himlen är det idel segerglädje. Ändå återstår det ytterligare ett stycke av den himmelska härligheten och segerglädjen som vi inte får se i denna syn. Inblicken i himlen som vi får i vår text är förlagd till tiden före Kristi återkomst. Men när han kommer och den yttersta dagen infaller sker segerns slutsteg: kroppens uppståndelse och förening med själen i himlen. Då är frälsningsverket slutfört och den nya skapelsen fullbordad. Den gamla jorden går under och en ny jord väntar. På den dagen kastas djävulen och hans anhang i den eviga elden, som ”är beredd åt djävulen och hans änglar”, som Jesus säger (Matt. 25:41). Gud har aldrig berett något helvete för människor hur stora syndare de än är. Han har i ofattbar kärlek berett dem rum bland helgonens skara. Det har alltid varit hans mål. Att människor ändå gör djävulen och hans anhang sällskap är deras eget val. Gud har gjort allt för att rädda oss från detta öde. Han har sänt sin Son till försoning för all synd. Han räcker oss syndare gång på gång handen till räddning och kallar oss genom evangelium till tro och evigt liv. ”Hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?” frågar sig Hebreerbrevets författare (Hebr. 2:3). Det säger sig självt, att om vi inte tar vara på den är det ute med oss. Det andra vi skall notera i den himmelska synen är detta: 2. Den vitklädda skaran kommer ur den stora nöden En av de 24 äldste frågade Johannes: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?” Svaret ger han själv: ”Det är dessa som kommer ur den stora nöden ...” – eller ”den stora bedrövelsen” som det står i äldre översättningar. Vad är det för nöd eller bedrövelse? Det är inte den skapade världen och tillvaron i allmänhet. Jordelivet i sig är ingen stor bedrövelse. Människor älskar det och klamrar sig fast vid allt gott och skönt som livet på vår fantastiska planet bjuder på. Man dyrkar det hängivet, mer än Skaparen själv. Den stora nöden eller bedrövelsen är något annat. Det är den nöd som uppstår, när helgonen på jorden bekänner sin tro, när kyrkan förkunnar det sanna evangeliet klart och oavkortat och kallar människor till omvändelse och tro. Det är den nöd som består i att bli föraktad, hatad och avskydd och förföljd för att man envist håller fast vid Kristi ord och lära. Den sista av Jesu saligprisningar i Bergspredikan understryker att helgonen alltid är betvivlade och motsagda: man ”ljuger och säger allt ont om er för min skull” (Matt. 5:11). De sanna helgonen hyllas aldrig av världen. De är ständigt misstänkliggjorda. Världen föraktar och hatar dem – allra mest för deras tro på Bibelns evangelium, för att de låter all frälsning bero på Jesus som den ende Medlaren och Försonaren mellan Gud och människa. Sånt vill man inte veta av. Världen vill berömma sig av sig själv och sina gärningar, inte av någon korsfäst Jesus. För sin tro på Jesus har många helgon fått betala med sitt liv. De har blivit martyrer, blodsvittnen. Så är det fortfarande i dag. På många hålla är det livsfarligt att bekänna sig till kristen tro. Hälften av Iraks kristna har på senare år flytt landet på grund av förföljelse. Vi hör om kristna gudstjänstbesökare som dödats vid attentat mot kyrkor i Bagdad, Egypten, Nigeria och andra ställen. I Nordkorea sitter mellan 50 och 70 tusen kristna i fångläger. Somliga menar att kristna i dag börjar bli den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Kristna har mer bedrövelse än världens barn. Så har det alltid varit. ”Vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike”, sade Paulus och Barnabas till några nybildade församlingarna i Mindre Asien, som ganska snart upptäckt, att det inte alls var så härligt att bekänna Jesus som man först hade trott (Apg. 14:22). Bedrövelser för trons skull är inte undantag utan normalt för kristna. Det är deras kännetecken, att de betraktas som av högmod förblindade dårar som inbillar sig att de äger den enda saliggörande sanningen om Gud. Varför betonade både Jesus och apostlarna så ofta detta med kors och bedrövelser för trons skull som hans kristna måste utstå? Därför att bedrövelser leder till anfäktelser, och dessa utnyttjar djävulen för att få oss att avfalla från Skriftens Jesus. Vi måste därför ständigt lära oss att utstå nöd och bedrövelse, öva oss i tron och låta Gud bära oss igenom så, som han gjorde med helgonen som nu är i himlen. Men här gäller det också att komma ihåg att inga bedrövelser, vare sig stora eller små, gör oss till kristna. Vi får aldrig tänka så här: Så mycket svårt och bittert som jag fått utstå för min tros skull måste väl ändå ge mig en plats i helgonens skara. Nej, hör vad äldsten framför tronen säger: ”Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt.” Med andra ord: alla som tror på Lammets blod, vilket är detsamma som att tro på Kristi, Guds Sons, död och försoning på korset, de har i kraft av detta offer renats och blivit heliga inför Gud. Inget annat än Lammets blod har öppnat himlen för dem och gett dem tillgång till Guds tron och den himmelska saligheten. Till sist några ord om helgonens himmelska tillvaro. 3. Vad den vitklädda skaran gör i himlen För det första: Helgonen står inför tronen och tackar Gud med hög röst: ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.” Det var deras sång också på jorden. Ingen sjunger Guds och Lammets lov i himlen, om de inte gjort det redan här på jorden. Är det ditt hjärtas sång, så är även du ett helgon. Men här är vår lovsång alltid anfäktad och ofullkomlig. I himlen finns inga missljud i den. Där ljuder den rent, klart och alltigenom äkta. Helgonen sjunger Guds och lammets lov som aldrig förr. Vidare sägs det om helgonen, att de ”står inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel.” Jag har mött en del som tycker att det där låter väldigt tungt och tröttsamt. Tänk att i all evighet stå upp och lovprisa och tjäna Gud utan minsta sittpaus! Det är väl inget att se fram emot och längta efter! Felet vi gör när vi tänker så, är att vi överför våra begränsade jordiska föreställningar på livet i himlen. Men där är allt helt annorlunda. Tid och rum fungerar inte som här. Själarnas tillvaro i himlen är ofattbar och dess glädje kan bara anas med hjälp av ett bristfälligt bildspråk som inte kan täcka verkligheten. I himlen tröttnar helgonen aldrig på att sjunga Guds lov. De som står framför tronen funderar aldrig på att de står eller har stått länge. I den himmelska symboliken sitter det högsta majestätet, himlens och jordens Herre, på tronen. Hans folk står. Det är ju som sig bör. Så gör för övrigt även vi i kyrkan: Vi står upp när Gud, den Högste, talar till oss i de heliga texterna. I himlen är det en ofattbar glädje att med hela sin varelse kunna ge sig hän i kärleken till Gud som älskat oss så. Förhållandet mellan Gud och hans kyrka beskrivs i Bibeln ofta under bilden av en älskande brud som möter sin brudgum. Hur härligt är det inte när älskande som av olika omständigheter tvingas leva skilda från varandra under längre tid och bara kunnat ha brev- eller telefonkontakt äntligen får träffas och se varandra! I Bibeln är ett väsentligt drag i saligheten att få se och skåda Gud sådan han är. Ja det är den djupaste orsaken till helgonens salighet. Att få se Gud, inte som här, fragmentariskt och som i en gåtfull spegel, utan ansikte mot ansikte, dvs. ohöljt, och att genomstrålas av hans härlighet är något ofattbart stort för oss som ännu bor i syndens värld. Det handlar, som aposteln säger, om ”vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom” (1 Kor. 2:9). Vi har ännu inte upplevt den verkliga härligheten och den rena, fullkomliga och allt genomträngande kärleken. I vårt nuvarande tillstånd hade det blivit för mycket för oss. Men i himlen är det annorlunda. Där har helgonen inga som helst problem med att uppleva den eviga saligheten hos Gud. De tröttnar aldrig. Helgonen i himlen som natt och dag tjänar Gud och i allt gör han hans vilja, är inga förtryckta slavar. De är föremål för Guds ständiga kärlek och omsorg. Han slår upp sitt tabernakel över dem, en symbol för att intet ont mer skall drabba dem. Aldrig mer skall de hungra eller törsta, sörja eller gråta. Lammet är deras herde som leder dem till livets vattenkällor. Och Gud beskrivs i slutorden med en underskön bild som en mor som torkar bort sina barns tårar. Där Gud i himlen gör det, gråter man aldrig mer. Den inblick i helgonens värld, som Gud i dag har gett dig, har du fått för att du skall låta dig föras in på helgonens väg, eller om du redan är där, att du förblir på den mitt i alla dina bedrövelser. Gud kallar oss alla till omvändelse och tro. Han vill se oss i den vitklädda skaran redan här och nu och uppväcka vår längtan efter att få uppleva helgonens sällhet i himlen hos Gud. Det är verkligen något att se fram emot – och förfärligt tragiskt att gå miste om. Amen.Blessed Feast of the Immaculate Heart of Mary capuchinsistersofstjoseph Aug 22, 2026 Capuchin Sisters of St Joseph “A Son of the Immaculate Heart of Mary is a man on fire with love, who spreads its flames wherever he goes. He desires mightily and strives by all means possible to set the whole world on fire with God’s love. Nothing daunts him; he delights in privations, welcomes work, embraces sacrifices, smiles at slander, and rejoices in suffering. His only concern is how he can best follow Jesus Christ and imitate Him in working, suffering, and striving constantly and single-mindedly for the greater glory of God and the salvation of souls.” St. Anthony Mary Claret (Autobiography of St. Anthony Mary Claret) Thank you, Sisters! Pax Christi, Victoria Today we honor the parents of the Blessed Virgin Mary and the grandparents of Jesus. Their names are not recorded in the Gospels but first come to us from a mid-second-century apocryphal document called the Gospel of James. Though this “gospel” has been determined to be inauthentic, it is the earliest record we have of the Blessed Mother’s parents. At the very least, we can presume that their names are correct: Joachim and Anne. Other apocryphal literature, such as the Gospel of the Nativity of Mary and the Gospel of Pseudo-Matthew, also contain uncertain information about these holy parents and grandparents. According to those traditions, Joachim was a very wealthy and generous man. He and his wife, Anne, however, were childless until they were advanced in years. One day, before Anne conceived the Blessed Virgin Mary, Joachim arrived at the Temple to make an offering. It was rejected by a man named Rubim, most likely a Levitical priest, because Joachim was childless. “It is not right for you first to bring your offerings, because you have not made seed in Israel.” Children were exceedingly important at that time; to be childless was understood as disfavor from God. Distressed, Joachim left the Temple and studied the Scriptures to see if he could find anyone of importance who, like he and Anne, were childless. When he came upon Abraham, he recalled that Abraham was only given a child in his old age. Rather than returning home to Anne, Joachim embarked on a forty-day period of fasting and praying in the desert, beseeching God for a child. Anne, for her part, also went to pray, asking God for a child. As she prayed, an angel appeared to her and said, “Anne, Anne, the Lord has heard your prayer, and you shall conceive, and shall bring forth; and your seed shall be spoken of in all the world.” An angel also appeared to Joachim and said, “Joachim, Joachim, the Lord God has heard your prayer. Go down hence; for, behold, your wife Anne shall conceive.” Nine months later, Anne bore a daughter, and the couple named her Mary. Because of a vow they had made, when Mary was only three, Joachim and Anne brought her to the Temple where she took up residence until it was time for her to be married. She was educated by the priests and holy women and spent her days in prayer and union with God. Though the story of the Blessed Virgin Mary’s birth and presentation in the Temple comes from apocryphal sources, the Presentation of Mary in the Temple is a liturgical feast first celebrated in the Eastern Church as early as the sixth century and the Western Church in the eleventh century, giving credence to a lived faith and liturgical acceptance of her presentation by her parents. Interestingly, in the old city of Jerusalem, there is an ancient church that still stands next to the Temple Mount in which it is believed that the Blessed Virgin Mary was born and might have lived during her early days after being presented in the Temple. Though not much more is known about Saints Joachim and Anne, devotion to them, especially to Saint Anne, began to grow as early as the sixth century. Churches were built in her honor, prayers were offered for her intercession, devotions were formulated, and patronages were attributed to her. It wasn’t until the sixteenth century that devotion to Saint Joachim began to grow when his feast day was placed on the General Roman Calendar. Regardless of the authenticity of the legends about Saints Joachim and Anne, we know for certain that the Blessed Virgin Mary, the Immaculate Conception, had parents. They loved her, raised her, and offered her to God. Today they are saints under the names of Joachim and Anne, and the faithful continue to seek their intercession. They are especially called upon for their intercession for grandparents. In fact, on a spiritual level, just as the Blessed Virgin Mary can be seen as our spiritual mother, so also Saint Joachim and Anne can be seen as our spiritual grandparents in the order of grace. Pray to this holy couple today, especially asking their intercession for your grandparents or your grandchildren. Ponder what it would have been like to give birth to the Mother of the Son of God. Prayerfully imagine what it would have been like to watch their daughter, who was “full of grace,” grow and mature into adulthood. Though these holy parents might not have understood all of the mysteries that surrounded their daughter, they would have known, by a grace of spiritual intuition, that their daughter was chosen by God and given a singular grace that budded forth in an abundance of virtue for all to see, especially for her parents to see. PRAYER Saints Joachim and Anne, you were given the incredible privilege and responsibility to give birth to and raise the Immaculate Conception, the Mother of God. Her presence in your lives touched you both deeply and left you in awe of God’s grace. Please pray for me, that I may come to love your daughter and your Grandson with the same love you bore for each of them, so that I will enjoy their company in Heaven one day, just as you do today. Saints Joachim and Anne, pray for me. Jesus, I trust in You. “In the household of Bethany the Lord Jesus experienced the family spirit and friendship of Martha, Mary and Lazarus, and for this reason the Gospel of John states that he loved them. Martha generously offered him hospitality, Mary listened attentively to his words and Lazarus promptly emerged from the tomb at the command of the One who humiliated death.” ~Congregation for Divine Worship, February 2, 2021 “Jesus loved Martha and her sister and Lazarus” (John 11:5). This is how John’s Gospel describes Jesus’ relationship with these siblings whom we honor together today. Of course, Jesus loves all people equally with the perfection of divine charity. So why does John’s Gospel single these three out this way? In the Gospel passage, the word “love” does not only mean the perfect charity in the Heart of Christ for all people. It also implies that Jesus had a special relationship with them, perhaps throughout His life, but at least during the time of His public ministry. This fact is helpful to ponder since it gives us a glimpse into the authentic humanity of Jesus. He formed friendships. He enjoyed spending time with those friends. As both God and man, He ate with them, laughed with them, listened to them, and loved them. Now, from Heaven, Jesus wants to extend that human and divine love He perfectly offers to everyone. In Luke’s Gospel, after Jesus begins His public ministry in Galilee, northern Israel, He travels with His disciples to Jerusalem and continues His ministry. It is on that journey that Martha and Mary are introduced. Luke 10:38–42 tells the familiar story of Jesus entering their home in Bethany, just several miles east of Jerusalem, where He is a guest for dinner. As Jesus reclines, Mary also reclines with Him, at His feet, listening to Him. Martha, busy preparing the meal, rebukes her sister by asking Jesus to tell Mary to help her with the meal preparation. “Lord, do you not care that my sister has left me by myself to do the serving? Tell her to help me.” Jesus responds, “Martha, Martha, you are anxious and worried about many things. There is need of only one thing. Mary has chosen the better part and it will not be taken from her.” This passage provides us with much to prayerfully ponder. First, it’s clear that Jesus is very familiar with Martha and Mary. Martha would not have spoken so bluntly, in an almost critical way toward Jesus, if she did not know Jesus well. Hence, this passage highlights the very real human friendships Jesus enjoyed. Second, Martha’s work of preparing the meal should be seen as a labor of love. Though she is frustrated, that doesn’t change the fact that her service is a service of love and is very important to the fostering of the siblings’ friendship with Jesus. Third, the image of Mary sitting at Jesus’ feet is often used as an image of the contemplative life in which we are all called to sit at His feet in adoration. This “better part” must remind us that nothing is better or more important than prayer. The activity and good works we do will always pale in comparison to the act of adoration of God. Furthermore, only when adoration and worship of God come first do good works follow. Martha, Mary, and Lazarus appear for the first time in John’s Gospel toward the end of Jesus’ public ministry, just prior to the first Holy Week (see John 11:1–44). The context of the story makes it clear that Jesus and His apostles are all very familiar with these three siblings from Bethany. Lazarus is ill, at the point of death, and Martha and Mary summon Jesus. Jesus waits for two days until Lazarus dies before He journeys to Bethany, converses with Mary and Martha, and then raises Lazarus from the dead. In this passage, Martha emerges as the witness to faith, not Mary. In her conversation with Jesus, Martha proclaims, “I have come to believe that you are the Messiah, the Son of God, the one who is coming into the world.” This is true faith in the face of the painful situation of the death of her beloved brother. In contrast to Martha who had run out to meet Jesus when He arrived, Mary stayed home, sorrowful, perhaps sulking. When Martha told Mary that Jesus wanted to see her, she went out to see Jesus in apparent despair. The Gospel says that Jesus became “perturbed” at the weeping of Mary and “the Jews who had come with her.” The Greek word literally means “He snorted in spirit,” which seems to be a response to Mary’s lack of hope. After this, Jesus raises Lazarus from the dead. All three of today’s saints appeared in the 1749 (updated in 1916) Roman Martyrology, the Church’s official list of saints. However, only Saint Martha appeared on the General Roman Calendar as a memorial until 2021 when Pope Francis added Saint Mary and Saint Lazarus to the July 29 memorial. As we honor these sibling saints, ponder the real, personal, and human friendship that the Savior of the World had with them. He loved them as God and as a man, with a pure, perfect, and holy love. In so many ways, this is exactly what Jesus wants with you. He wants you to know Him, spend time with Him, converse with Him, worship Him, and trust Him in good times and bad. Today’s sibling saints are not much different than you. Seek to imitate them, learn from their holy witness, and even from their mistakes. Become a friend of our Lord by inviting Him to dine in the home of your soul. PRAYER Saints Martha, Mary, and Lazarus, you befriended Jesus as your Lord and God, and as the Son of Man, to Whom you opened your home and lives. Please pray for me, that I will also open the home of my soul so as to befriend Him Who is my God and is the Resurrection and the Life. Saints Martha, Mary, and Lazarus, pray for me. Jesus, I trust in You. Reading Time: 10-12 minutes Bethany was a small village tucked against the eastern slope of the Mount of Olives, less than two miles from Jerusalem. Travelers passed through it often, yet it somehow retained the warmth of a place where neighbors still knew one another. Olive trees dotted the surrounding hillsides, vineyards climbed the terraces, and narrow stone paths wound between modest homes built from the pale limestone common to Judea. It was here, away from the crowds that so often surrounded Him, that Jesus found something every weary traveler treasures. He found friends. Martha, Mary, and Lazarus were not merely names in a Bible story. Their home seems to have become a place where Jesus was always welcome. One can almost picture the familiar rhythm of His visits: Martha making certain everyone had enough to eat, Mary listening intently to every word He spoke, and Lazarus laughing somewhere nearby as another ordinary evening unfolded. Then one ordinary day became anything but ordinary. Lazarus became sick. At first, no one may have been overly alarmed. Fevers were common. Rest, cool water, and time often accomplished what medicine could not. But the days passed, and instead of improving, Lazarus grew weaker. Whatever strength he had possessed yesterday seemed absent today. Finally, the sisters sent word to Jesus. Their message was remarkably brief. “Lord, behold, he whom thou lovest is sick” (John 11:3). There were no instructions telling Jesus what needed to be done. There was no attempt to persuade Him to care. They simply placed their need into the hands of the One they trusted most. Then they waited. I have often wondered what those hours must have felt like. Every distant figure on the road to Bethany may have caused Martha to glance up from her work. Mary may have paused whenever footsteps approached the house, hoping this time it would be Jesus. Yet each hopeful glance ended the same way. It was not Him. Meanwhile, the room grew quieter. Friends came and went carrying food, fresh water, and whispered words of encouragement. The conversation that once filled the house slowly gave way to anxious silence. Every labored breath reminded the sisters that time was slipping away. Then came the moment they had feared. Lazarus died. In keeping with Jewish custom, loving hands gently washed his body. Linen strips were wrapped around him, with fragrant spices placed among the folds. A separate cloth covered his face. Before the day ended, family and friends carried him to a nearby tomb cut into the hillside. A heavy stone was rolled across its entrance, and with the grinding of stone against rock, every earthly hope seemed to disappear behind it. The house filled with mourners. Neighbors came because grief was never meant to be carried alone. Some sat quietly. Others wept openly. The sound of sorrow drifted through the little village, mingling with conversations spoken in hushed tones. Four days passed, and with every sunrise it became easier to believe that this chapter of their lives had closed forever. Then Jesus came. Martha hurried out to meet Him, and her first words have always touched my heart because they sound so wonderfully human. “Lord, if thou hadst been here, my brother had not died” (John 11:21). Can you hear both faith and heartbreak in the same sentence? She still believed Jesus could have changed everything. She simply could not understand why He had not. There is something comforting in the way Jesus received her words. He did not rebuke her for bringing Him an honest heart. He was not offended by her sorrow or threatened by her questions. He met her where she was, just as He still meets us. Martha returned to the house, found Mary, and quietly told her, “The Master is come, and calleth for thee” (John 11:28). Mary rose immediately. The mourners, assuming she was going to the tomb to weep, followed behind her. Before long, a quiet procession wound its way out of Bethany toward the hillside where Lazarus had been laid to rest. When Mary reached Jesus, she fell at His feet and spoke the same words Martha had spoken. “Lord, if thou hadst been here, my brother had not died” (John 11:32). That has always fascinated me. Two different sisters. Two different personalities. Yet grief gave them the same sentence. Jesus looked upon Mary’s tears, the sorrow of the mourners, and the heartbreak death had carved into every face around Him. John tells us that He “groaned in the spirit, and was troubled” (John 11:33). The word John chose carries the idea of deep emotion, even indignation. Jesus was not angry with Mary or Martha. He was standing face-to-face with the terrible work of sin. Death had never been part of God’s original creation. It was an intruder. Every tear was another reminder of what rebellion had done to the world His Father once declared “very good.” Then comes the shortest verse in Scripture. “Jesus wept” (John 11:35). How remarkable that the One who was only moments away from calling Lazarus back to life still entered fully into the grief of those who mourned. He did not tell them to stop crying because everything would soon be all right. He did not dismiss their pain because He already knew the ending. He wept. Sometimes we imagine that because God knows tomorrow, He must somehow be untouched by today’s sorrow. Yet Jesus reminds us that divine foreknowledge has never diminished divine compassion. He does not merely resolve our grief from a distance. He steps into it with us. When they arrived at the tomb, Jesus gave an unexpected command. “Take ye away the stone” (John 11:39). For a moment, everything must have grown very quiet. Martha, ever practical, protested. “Lord, by this time he stinketh: for he hath been dead four days.” I have always appreciated Martha’s honesty. She was not questioning Christ’s love. She was simply saying aloud what everyone else was thinking. Four days is a long time. The miracle they had once hoped for seemed buried behind that stone along with Lazarus himself. Several men stepped forward and leaned their weight against the great circular stone. Slowly it began to move, scraping against the rock with a deep grinding sound. As the opening widened, the cool air from inside the tomb escaped into the warm afternoon. With it came the unmistakable evidence Martha had feared. Death was real. No one standing there could question that. Jesus lifted His eyes toward heaven and thanked His Father so that those gathered around Him might know the source of the power they were about to witness. Then the silence was broken. With a voice carrying both authority and life itself, Jesus cried, “Lazarus, come forth” (John 11:43). For a heartbeat, nothing happened. Then something moved inside the darkness. At first, there may have been little more than the shuffling of feet against stone. Slowly, a figure emerged from the shadow of the tomb into the afternoon light. It was Lazarus. Alive. The man they had buried four days earlier stood before them once again. Yet something about the scene has always captured my attention. Lazarus came out of the tomb still wrapped. His hands remained bound. His feet were still tied. Even his face was covered by the cloth that had been placed around his head. The same linen strips that testified he had once been dead now clung to a man who was very much alive. I doubt Lazarus made a particularly graceful entrance. He was not striding confidently into the sunlight like a man finishing a morning stroll. Wrapped as he was, he could only move slowly and awkwardly. If anyone ever literally needed a helping hand, it was Lazarus. Then Jesus turned to the people standing nearby and spoke again. “Loose him, and let him go” (John 11:44). The voice that had called life back into a body dead for four days could certainly have caused every strip of linen to fall harmlessly to the ground. Yet the grave clothes remained. For a few extraordinary moments, Lazarus stood alive but still bound by what belonged to his death. Then ordinary hands reached for him. Someone loosened the cloth around his face. Someone worked at the linen binding his hands. Someone else knelt to free his feet. Those standing nearest the miracle were not asked to give Lazarus life. They could not have done that. They were asked to help him walk in the life Christ had already given. We do not always know what to do with people who come stumbling out of dark places. We rejoice that Christ has reached them, but we may quietly expect them to emerge already steady on their feet, knowing how to walk, what to say, and how to leave every old habit behind. We forget that resurrection and unwrapping are not always the same moment. A man may come to Christ carrying years of bitterness that do not disappear in a single Sabbath. A young woman may still wrestle with fear, guilt, or habits she sincerely longs to leave behind. A new believer may know Christ as Savior while only beginning to understand what it means to walk with Him day by day. And sometimes the linen is not obvious. Some bindings appear as caution. Others reveal themselves through anger, silence, suspicion, pride, or the desperate need to keep everyone at a safe distance. We may be tempted to step back from the awkwardness, never realizing that the person before us is alive because Christ has called them, yet still waiting for someone patient enough to help loosen what death left behind. Paul wrote, “Brethren, if a man be overtaken in a fault, ye which are spiritual, restore such an one in the spirit of meekness” (Galatians 6:1). Meekness does not stand at the mouth of the tomb complaining that Lazarus should be walking better by now. It draws near. It handles the bindings gently. It remembers that linen wound tightly around wounded places cannot always be removed with one impatient tug. Once the grave clothes had been taken away, Lazarus was not meant to remain standing at the entrance of the tomb. Somewhere beyond the pages of John’s Gospel, he went home. He embraced Martha and Mary. He sat once again at the family table. He walked the familiar paths through Bethany beneath the olive trees. Ordinary moments must have felt different after nearly being lost forever. Yet I wonder whether Lazarus ever forgot the hands that reached for him outside the tomb. He would always know who had given him life. But I imagine he also remembered those who did not recoil from the smell of the grave, the awkwardness of his first steps, or the linen still clinging to him. He may have carried with him the faces of those who came close enough to obey the words of Jesus that day: “Loose him, and let him go.” Somewhere near us, there may be a person Christ has already called out of the darkness. He has given them new life, but remnants of the grave may still cling to them—old fears, painful habits, wounded thinking, or ways of surviving that no longer belong to where Christ is leading them. We cannot give them life. Only Christ can do that. But He may have placed us near them for what comes next. Perhaps ours are the hands called to loosen one binding through patient friendship, another through faithful instruction, and still another through the kind of love that remains near while they learn to walk in the life Christ has already given. So, the question is whether, when He says, “Loose him, and let him go,” we will draw near enough to help. If this Fireside Chat warmed your spirit and sparked fresh resolve to live what you believe, fan that flame with Scripture—“Let the word of Christ dwell in you richly” (Colossians 3:16). Pull a little closer to the Light, and carry it into the week ahead.Memorial of Saints Martha, Mary, and Lazarus Baccalaureate Mass for the Catholic College Graduates of Mindanao State University–Marawi Click here for the readings (https://bible.usccb.org/bible/readings/072926.cfm) Today is a day of gratitude. After years of your sleepless nights, deadlines, examinations, group projects, OJT’s, disappointments, and countless sacrifices, you finally stand at the threshold of a new chapter in your life. Remember, your college diploma is more than a piece of paper. It carries the story of your perseverance, the support and prayers of your parents, the guidance of your teachers, and the grace of God who quietly accompanied you even in moments when you hardly noticed Him. Yet, as joyful as graduation is, it also brings uncertainty. Many of you may be asking questions that no examination can answer. Will I find work? Will I be able to settle down? Am I ready for the responsibilities that await me? What if life does not go according to my plans? These questions are not new. They are the same questions that people of faith have carried throughout history. In the first reading, Prophet Jeremiah speaks from a heart that is both faithful and also wounded. He loved God and remained faithful to His mission, yet he experienced rejection, loneliness, and misunderstanding. At one point, Jeremiah even cried out to God because the road before him seemed too difficult. But in the middle of his struggles, Jeremiah remembered something important: “When I found your words, I devoured them, and they became my joy.” Here God did not promise Jeremiah an easy life. Instead, God promised His presence. “I am with you to deliver you.” That promise is perhaps the greatest gift you can receive as you leave the university. The future may not always be clear, but the Lord who walks with you, is. The Gospel gives us another beautiful image through a family in Bethany – of Martha, Mary, and Lazarus. Each one of them encountered Jesus differently. Martha met Jesus with questions. She was practical, courageous, and honest enough to say, “Lord, if you had been here, my brother would not have died.” Yet, in that painful conversation, Jesus led her beyond her questions towards a deeper faith. Jesus said, “I am the resurrection and the life.” Meanwhile, Mary encountered Jesus through tears. She carried her grief without pretending to be strong. When Jesus saw her weeping, the Lord Himself wept. And so, before performing the miracle, Jesus first shared their pain of losing a loved one. Lastly, Lazarus encountered Jesus through new life. When everyone thought that Lazarus’ story had already ended, Jesus called him out of the tomb. Lazarus was freed and was given new life. These are three different people with three different experiences. Yet, one same Lord. Perhaps among you graduates, some are like Martha. You have many questions about tomorrow. Some may also be like Mary, carrying silent struggles that no one else knows. Others perhaps are like Lazarus, grateful because God has brought you through moments you thought you would never survive. Whatever your story may be, Jesus offers the same assurance to us: “I am the resurrection and the life.” From the very words of Jesus, he did not simply say, “I give resurrection.” Jesus said, “I am the resurrection.” This means that our hope is not merely found in what He gives but in who He is. As long as Christ walks beside us, no failure is final, no disappointment is permanent, and no closed door can prevent God from opening another. As you leave MSU-Marawi and this Chaplaincy, you also carry a unique mission. You have studied in a place that has known conflict, displacement, rebuilding, and hope. You have learned not only from books but also from the resilience of people who continue to believe that peace is possible. That reconciliation is possible. And that healing is possible. That experience is part of your education. Wherever life brings you, become graduates who build bridges instead of walls, who listen before judging, who choose dialogue over division, and who bring hope where others bring fear. The university may have taught you how to make a living. Today, the Gospel reminds you to learn how to make a life, how to give life. Indeed, the world needs young graduates who are competent, but even more, it needs graduates who are compassionate. Your degree may open doors for your career, but your character will open hearts. Thus, never allow success to make you forget kindness, humility, or your concern for others. As we honor Saints Martha, Mary, and Lazarus today, may their friendship with Jesus become the model of your own life. Hence, stay close to the Lord in your work like Martha, remain close to Jesus in prayer like Mary, and trust Jesus with your future like Lazarus. And so, I leave you now with two invitations as your takeaways. First, wherever life takes you, never lose your friendship with Jesus. Remember, your profession will shape your career, but your relationship with Christ will shape the kind of person you become. Second, use your education not only to build a successful life, but to give life to others. Let every talent you have become a blessing, especially for those who have less, those who are forgotten, and those who are still searching for hope. Today, we pray with three fascinating friends of Jesus: Martha, Mary, and Lazarus. Let’s shake them out of the Bible today and let them live in our imaginations. The three are usually named in the above order, inviting us to imagine Lazarus as the younger brother of two unmarried older sisters. Martha, likely the oldest, is the most practical. Mary, the middle sister, is the romantic, wrapped in tales of perfumed hair, contemplative sitting, and tearful pleading. Lazarus, who has little to say in scripture, actually looms large in their story! Thinking about the Bethany trio today, I remember a similar family from my childhood neighborhood. Helen, Agnes, and Mickey O’Rourke were amazingly like the Bethany Sibs in many ways. Helen, the oldest, had become a young and childless widow many years before I knew the family. By the 1950s, she was elderly, but still meticulously kept the home while the younger two worked. Agnes was about a decade younger and had a long career as a Bell Tell operator. She once spoke of wanting to become a Pink Sister, one of the Holy Spirit Adoration Sisters whose monastery stood not far from our neighborhood. Mickey, in his 40s, was a police officer who was known to enjoy his bachelorhood. The O’Rourkes were devoted to one another. When Agnes was widowed, the other two assumed loving responsibility for her. In turn, Agnes, always the most vigilant and practical of the three, undertook responsibility for their guidance. The three kept a hospitable home where neighbors enjoyed their easy camaraderie and delightful Irish wit. They shared a happy, supportive, and generous life. Then Mickey was shot and killed by a drunken reveler on New Year’s Eve. Think about the devastation in his sisters’ hearts. Think about the deadly silence that fell upon their joyful home. Think about their neighbors’ fumbling efforts to offer help or hope. It was into a grief like this that Jesus arrived one ancient afternoon in Bethany. Read about it in John, chapter 11. Click for Scripture This story offers so many points for meditation and prayer. You know where your heart softened at the story of the O’Rourkes. Maybe that is where your prayer should rest today as you ponder the Bethany family. Did Helen’s early widowhood touch your heart — her possible loneliness, blessedly softened only by the love of her siblings? Then pray with Martha. Did Agnes’s quiet self-sacrifice move you — setting aside religious life to sustain her family? Then pray with Mary. Did Mickey’s sudden death awaken memories of your own losses? Then pray with Lazarus. Was it the shock and sadness of those who so helplessly wanted to heal the hurtful situation? Then pray with the unnamed neighbors whose remarks pepper the bible account. But give these first prayers only short attention. Let your real meditation engage your feelings when you hear the words, “Lazarus, come forth!”, and you see the funeral bindings start to fall! Is there something dead in you that longs to rise again? The O’Rourke sisters did not have their brother restored in the way that Lazarus was restored. But finally, their deep faith did revive their joy and unshakeable trust that they would all meet again in God’s time. All these very real people offer us encouragement for our own faith and spiritual resilience. Why not spend some time with them? Music: Come Out, Lazarus – Stephen McWhirter Tisdag den 1 september Läsning 1 Kor 2:10b–16 Det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud. Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss — vi tolkar andliga ting med Andens hjälp. Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon. Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar. Responsoriepsalm Ps 145:8–14 (R. 17a) R. Herren är rättfärdig i alla sina vägar. Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Herren är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk. R. Alla dina verk, Herre, skall tacka dig, dina heliga skall välsigna dig. De skall tala om ditt rikes ära, och din makt skall de besjunga. R. De skall förkunna för människorna dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet. Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herravälde varar från släkte till släkte. R. Herren är trofast i alla sina ord och helig i alla sina verk. Herren uppehåller alla dem som är på väg att falla, och han upprättar alla förnedrade. R. Halleluja Luk 7:16 V. En stor profet har uppstått bland oss, Gud har besökt sitt folk. Evangelium Luk 4:31–37 Vid den tiden kom Jesus till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten. De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord. I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt: »Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.« Men Jesus hutade åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. Alla greps av bävan och frågade varandra: »Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.« Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.Sick for 38 years and healed by Jesus, John 5:14

Aug7

What could be worse than being sick/paralyzed for 38 years?

We can read below from the NKJV about a very sick man in Jerusalem who was healed by Jesus (at the Sheep Gate) despite that the man had been very sick for 38 years. The text describes a pool, or a reservoir, with porticoes where large numbers of sick people were waiting for the chance to get down to the healing water in the pool. It was not only a matter of getting down to the water itself, because the water could potentially only heal a  person if it was stirred in a certain way.  

John 5:2 Now there is in Jerusalem by the Sheep Gate a pool, which is called in Hebrew, Bethesda, having five porches. 3In these lay a great multitude of sick people, blind, lame, paralyzed, waiting for the moving of the water. 4For an angel went down at a certain time into the pool and stirred up the water; then whoever stepped in first, after the stirring of the water, was made well of whatever disease he had. 5Now a certain man was there who had an infirmity thirty-eight years. 6When Jesus saw him lying there, and knew that he already had been in that condition a long time, He said to him, “Do you want to be made well?”7The sick man answered Him, “Sir, I have no man to put me into the pool when the water is stirred up; but while I am coming, another steps down before me.”8Jesus said to him, “Rise, take up your bed and walk.” 9And immediately the man was made well, took up his bed, and walked. And that day was the Sabbath. 10The Jews therefore said to him who was cured, “It is the Sabbath; it is not lawful for you to carry your bed.”11He answered them, “He who made me well said to me, ‘Take up your bed and walk.’ ”12Then they asked him, “Who is the Man who said to you, ‘Take up your bed and walk’?” 13But the one who was healed did not know who it was, for Jesus had withdrawn, a multitude being in that place. 14Afterward Jesus found him in the temple, and said to him, “See, you have been made well. SIN NO MORE, LEST A WORSE THING COME TO YOU.”15The man departed and told the Jews that it was Jesus who had made him well.

What could be worse than being sick, such as being paralyzed or bedridden for 38 years? Yet, Jesus warns the healed man that unless he stops sinning something worse til happen to him. I does not necessarily mean that the man could not afford to sin one more time in his life before he would be doomed to hell for eternity, because there is always a chance to repent, be forgiven and cleansed. Still, if someone believes he can serve two masters (by mixing sin with righteousness) and still be saved, he is fooling himself. He has not truly repented. Jesus words show us that it is better to have a saved soul than a non-functional body, if you really must choose. Most people must not choose either or (and this man had no choice when it comes to his body) but if there must be a choice a person’s soul is the most precious thing to take care of. It will last for eternity. 

Matt. 16:26For what is a man profited, if he shall gain the whole world, and lose his own soul? or what shall a man give in exchange for his soul?

Not all of us will get really sick such as this man, but many of us will grow very old and might have to endure increasingly more pain, and even loneliness (which is also painful albeit not physical pain). These scriptures provide assurance of that something better is in store for us. Something that is not temporary but will be a permanent home:

2 Corinthians 4:18 While we look not at the things which are seen, but at the things which are not seen: for the things which are seen are temporal; but the things which are not seen are eternal.

2 Corinthians 5:1 For we know that if our earthly house of this tabernacle were dissolved, we have a building of God, an house not made with hands, eternal in the heavens.2 For in this we groan, earnestly desiring to be clothed upon with our house which is from heaven:

Matt. 619 Lay not up for yourselves treasures upon earth, where moth and rust doth corrupt, and where thieves break through and steal:20 But lay up for yourselves treasures in heaven, where neither moth nor rust doth corrupt, and where thieves do not break through nor steal:

1 Peter 1:24 For all flesh is as grass, and all the glory of man as the flower of grass. The grass withereth, and the flower thereof falleth away.²⁵ But the word of the Lord endureth for ever. And this is the word which by the gospel is preached unto you.

2 Peter 312 Looking for and hasting unto the coming of the day of God, wherein the heavens being on fire shall be dissolved, and the elements shall melt with fervent heat?13 Nevertheless we, according to his promise, look for new heavens and a new earth, wherein dwelleth righteousness.14 Wherefore, beloved, seeing that ye look for such things, be diligent that ye may be found of him in peace, without spot, and blameless.

1 John 217 And the world passeth away, and the lust thereof: but he that doeth the will of God abideth for ever.

Hebrews 11:13 These all died in faith, not having received the promises, but having seen them afar off, and were persuaded of them, and embraced them, and confessed that they were strangers and pilgrims on the earth.—16 But now they desire a better country, that is, an heavenly: wherefore God is not ashamed to be called their God: for he hath prepared for them a city.

Romans 12:2 And be not conformed to this world: but be ye transformed by the renewing of your mind, that ye may prove what is that good, and acceptable, and perfect, will of God.

Proverbs 31:30 Charm is deceptive, and beauty is fleeting; but a woman who fears the Lord is to be praised.

Psalms 39:12 Hear my prayer, O Lord, and give ear unto my cry; hold not thy peace at my tears: for I am a stranger with thee, and a sojourner, as all my fathers were.

John 18:36  Jesus answered, My kingdom is not of this world: if my kingdom were of this world, then would my servants fight, that I should not be delivered to the Jews: but now is my kingdom not from hence.

Rev. 21:1 And I saw a new heaven and a new earth: for the first heaven and the first earth were passed away; and there was no more sea.–⁴ And God shall wipe away all tears from their eyes; and there shall be no more death, neither sorrow, nor crying, neither shall there be any more pain: for the former things are passed away.

There are occasions where pain and suffering might cause a person to seek God more passionately. Read the story about Job. Share this:

• 
  
  

Believe in Jesus for the very works’ sake – healing can cause faith, John 14:11

2017/03/26

In "*ENGLISH"

Jesus HEALED the SICK and so can we

2012/09/30

In "*ENGLISH"

Were the 70 disciples of Jesus the last ones with the gift of healing?

2019/03/24

In "*ENGLISH"This entry was posted on 2024/08/07, in *ENGLISH, Suffering and tagged 38 years, earth, jesus, john 5:14, paralyzed man, pool, sheep gate, Suffering, temporary, water, world. Bookmark the permalink.