Cardinal Sarah's Revelation: Why Sleeping With a Rosary Invites a Cascad...

  

Omi

Breviar-norskStart

idag

Søn

Man

Tir

Ons

Tor

Fre

Lør

Breviar - Tidebønnene

LG

Laudes

Ters

Sext

Non

Vesper

Compl.

A+ A A-

Lesningsgudstjenesten

Den 29 august 2026, lørdag

Den hellige Johannes døperens martyrdød

Gud, kom meg til hjelp

Herre, vær snar til frelse.

Ære være Faderen og Sønnen og den Hellige Ånd.

Som det var i opphavet, så nå og alltid og i all evighet. Amen. (Halleluja!)

Hymne

Himlene, Herre, forteller din ære,

Mesteren prises av hvelvingen blå.

Solen og månen og stjernenes hære

sier oss grant hva din makt kan formå.

Ei er det ord eller tale som lyder,

over all jorden dog når deres røst.

Folkeferd alle det vitnesbyrd tyder,

gjenklang det har i hvert menneskebryst.

Solen går frem som en brudgom i smykke,

løper sin bane med kraft som en helt,

vekker av jorden til livsgledens lykke

skapningen all under himmelens telt.

Dag etter dag om din miskunnhet melder,

som våre dager, så styrke vi fikk.

Natthimlens blinkende øyne forteller:

Ei sover du om til hvile vi gikk.

Herre, ditt ord er vårt lys fra det høye,

rent og fullkomment og evig som du,

åpner for sannhet og livet vårt øye,

omvender sjelen, gir visdom i hu.

Å, at jeg aldri fra det måtte vanke!

Glem hva jeg syndet og lær meg ditt bud!

Å, at jeg kunne i tale og tanke

tekkes deg, Herre, min klippe, min Gud!

Ant. 1 Den som gjør seg liten som et barn, skal være den største i himlennes rike.

Psalm 131

Barnlig tillit til Herren

Lær av meg, for jeg er mild og ydmyk av sinn (Matt 11,29).

Herre, mitt hjerte er ikke hovmodig, *

mine øyne er ikke stolte.

Jeg sysler ikke med store ting, *

med det som er over mm evne.Jeg har roet min sjel, *

som avvent barn hos sin mor.

Som barnet på morens fang, *

slik faller min sjel til ro.Stol på Herren, Israel, *

fra nå og til evjg tid.

Ære være Faderen og Sønnen *

og den Hellige And,som det var i opphavet, så nå og alltid *

og i all evighet. Amen.

Ant. 1 Den som gjør seg liten som et barn, skal være den største i himlennes rike.

Ant. 2 Tillitsfullt og med glede, Herre, har jeg gitt deg alt.

Psalm 132

Guds løfte til Davids hus

Gud Herren skal gi ham hans far Davids trone (Luk 1,32).

I

Herre, kom David ihu *

for all hans møye.

Han som svor for Herren, *

gav Jakobs Veldige et løfte:„Jeg vil ikke gå inn i mitt telt, *

ikke stige opp på mitt leie.

Jeg vil ikke unne mine øyne søvn, *

mine øyelokk hvile,før jeg finner et sted for Herren, *

en bolig for Jakobs Veldige."

I Efrata hørte vi om Herrens ark, *

på markene i Ja’ar fant vi den.La oss gå inn i Herrens hus, *

tilbe ved hans føtters skammel.

Reis deg, Herre, kom til ditt hvilested, *

du og din veides ark.La dine prester kle seg i rettferd, *

dine fromme juble av fryd.

For din tjener Davids skyld, *

vis ikke din salvede fra deg.Ære være Faderen og Sønnen *

og den Hellige And,

som det var i opphavet, så nå og alltid *

og i all evighet. Amen.

Ant. 2 Tillitsfullt og med glede, Herre, har jeg gitt deg alt.

Ant. 3 Gud skal gi ham Davids kongestol, og hans rike skal vare evig.

II

Herren svor David en ed, han svikter den ikke: *

„Din ætling skal sitte på din trone.

Dersom dine sønner holder mm pakt, *

de bud jeg lærer dem,skal også deres sønner *

for alltid få sitte på din trone."

For Herren har kåret Sion *

som han har valgt til sin bolig:„Dette er mitt hvilested til evig tid, *

her har jeg ønsket å bo.

Maten på Sion vil jeg velsigne, *

mette hennes fattige med brød.Prestene vil jeg kle i frelse, *

de fromme skal juble av fryd.

Der vil jeg la spire Davids horn, *

berede en lampe for min salvede.Hans fiender vil jeg kle i skam, *

men på hans hode skal kronen funkle."

Ære være Faderen og Sønnen *

og den Hellige And,som det var i opphavet, så nå og alltid *

og i all evighet. Amen.

Ant. 3 Gud skal gi ham Davids kongestol, og hans rike skal vare evig.

Kom og se Guds verk.

Han har gjort vidunderlige ting på jorden.

Første lesning

Jer 7,1-20

Fra profeten Jeremias bok.

Profeti om det nytteløse i å sette sin lit til templet

Dette er det ord som kom til Jeremia fra Herren: Still deg i porten til Herrens hus. Der skal du rope ut dette budskap: Hør Herrens ord, alle dere judeere som går inn gjennom disse portene for å bøye dere og tilbe Herren. Så sier Herren over hærskarene, Israels Gud: La deres adferd og gjerninger forbedres, så lar jeg dere bo på dette sted. Sett ikke deres lit til løgnaktige ord som disse: «Her er Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel!» Men dersom dere forbedrer deres adferd og gjerninger og gjør rett mot hverandre, dersom dere ikke undertrykker innflyttere, farløse og enker, ikke lar det flyte uskyldig blod på dette sted og ikke holder dere til andre guder, til skade for dere selv, da vil jeg for alle tider la dere bo på dette sted, i det landet jeg gav deres fedre i gamle dager og for evig.

Men dere stoler på løgnaktige ord, som det ikke er noe gagn i. Er det ikke så at dere stjeler, slår i hjel, bryter ekteskapet og sverger falsk, at dere tenner offerild for Baal og holder dere til andre guder som dere ikke kjenner? Så kommer dere og trer frem for meg i dette huset som bærer mitt navn, og sier: «Vi er frelst.» Og enda holder dere på med alle disse avskyelige ting! Mener dere da at dette huset som bærer mitt navn, er en røverhule?

Også jeg kan se, lyder ordet fra Herren. Gå bare til mitt hellige sted i Sjilo, hvor jeg lot mitt navn bo i den første tiden, og se hva jeg gjorde med det på grunn av ondskapen hos mitt folk, Israel. Og nå, fordi dere har gjort alle disse gjerninger, lyder ordet fra Herren, fordi dere ikke ville høre enda jeg talte til dere sent og tidlig, og ikke svarte når jeg ropte til dere, så vil jeg gjøre med dette huset som bærer mitt navn, og som dere setter deres lit til - det stedet som jeg gav dere og fedrene deres - likedan som jeg gjorde med Sjilo. Og jeg vil støte dere bort fra mitt ansikt, likesom jeg støtte fra meg alle brødrene deres, hele Efraims ætt.

Du skal ikke gå i forbønn for dette folket og ikke bære frem klage eller bønn for det. Prøv ikke å overtale meg, for jeg vil slett ikke høre på deg. Ser du ikke hva de driver på med i byene i Juda og på gatene i Jerusalem? Barna sanker ved, fedrene gjør opp ild, og kvinnene knar deig for å bake offerkaker til himmeldronningen, og de øser ut drikkoffer til andre guder, slik at de vekker min harme. Det er ikke meg de krenker, sier Herren, men seg selv, så de skal rødme av skam. Derfor sier Herren Gud: Se, min vrede og min harme skal utøses over dette sted, over folk og fe, over skogens trær og markens grøde. Min harme skal brenne og ikke slukne.

Responsorium Jer 7,11; Jes 56,7; Joh 2,16Mener dere at dette hus som bærer mitt navn er en røverhule?

* Mitt hus skal kalles et bønnens hus for alle folk.

Gjør ikke min Fars hus til en kremmerbod.

* Mitt hus skal kalles et bønnens hus for alle folk.

Annen lesning

Fra homiliene til den hellige prest Beda den ærverdige.

Forløper for Kristus både ved sin fødsel og sin død

Den hellige forløper for Herrens fødsel, forkynnelse og død har i sin kamp vist et mannsmot som var de himmelske blikk verdig, slik Skriften sier: Menneskene trodde han ble straffet, men han var fylt av håp om udødelighet. Vi feirer igjen med rette hans fødselsdag, den dagen han gjorde til høytid for oss ved sin lidelse, og som han prydet med glansen av sitt rosenrøde blod. Med god grunn ærer vi minnet hans med åndelig glede, han som beseglet sitt vitnesbyrd for Herren med martyrdøden.

Det er ingen tvil om at den hellige Johannes utholdt fengsel og lenker for vår Forløser, som han gikk forut for ved sitt vitnesbyrd, og at han gav sitt liv for ham. Den som forfulgte ham sa ikke at han skulle fornekte Kristus, men at han skulle fortie sannheten; og likevel var det for Kristus han døde. For siden Kristus selv sier: Jeg er sannheten, var det for Kristus han utgjøt sitt blod, siden det var for sannheten. Ved å bli født, ved å forkynne og ved å døpe hadde han vitnet om ham som skulle komme: han som skulle bli født, forkynne og døpe. Når han led som den første, tilkjennega han at også Kristus skulle lide.

Av slik storhet var denne mannen som avsluttet sitt jordeliv ved å utgyte sitt blod, etter å ha lidd lenge i fengsel. Han som brakte budskapet om himmelsk fred og frihet, ble kastet i lenker av de ugudelige; i fengselsmørket ble han lukket inne, som kom for å vitne om lyset, og som av selve Lyset, det vil si Kristus, ble kalt en brennende og lysende fakkel. Han, som det ble gitt å døpe verdens Forløser, høre Faderens røst over ham og se Den Hellige Ånds nåde stige ned over ham, blir nå døpt ved sitt eget blod. Men det var ikke tungt, nei det var lett og ønskverdig å lide slike timelige pinsler for sannheten som vet å belønne dem med evige gleder.

Døden, som er uunngåelig etter naturens orden, var noe de så frem til: å ta imot det evige livs palme etter å ha bekjent Kristi navn. Så Apostelen sier det godt: Det er dere gitt av Kristus ikke bare å tro på Ham, men også å lide for Ham. Han sier at det er en Kristi gave når de utvalgte lider for Ham, for som han også sier: De lidelser vi har å gjennomgå her i verden, er for ingenting å regne mot den herlighet som en gang skal åpenbares og bli vår.

Responsorium Mark 6,17. 27Herodes hadde sendt ut folk for å gripe Johannes og hadde kastet ham i fengsel og bundet ham,

* på grunn av Herodias, hans brors hustru, som Herodes hadde giftet seg med.

Han sendte en bøddel som halshugget Johannes i fengslet.

* På grunn av Herodias, hans brors bustru, som Herodes hadde giftet seg med.

Bønn

Allmektige Gud, du gjorde den salige Johannes Døper til forløper for din Sønn, ved sin fødsel og sin død. Han gikk i døden for å vitne om sannhet og rettferd. Vi ber deg, hjelp oss som du hjalp Johannes, å kjempe for den tro som vi bekjenner. Ved vår Herre Jesus Kristus, din Sønn, som lever og råder med deg i den Hellige Ånds enhet, Gud fra evighet til evighet.

Predikningar

Kortpredikan Johannes Döparens martyrium

Ingmar Svanteson 29/08

– Jer 1:17-19 Ps 71:1-4a,5-6b.15ab,17 Mark 6:17-29 –

Vad är kyrkans profetiska kallelse när vi hör dagens evan­gelium? ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med…”

Vad säger den profetiska kyrkan om dagens samboförhållanden, otillåt­na äk­tenskap och homosexuella relationer?

Det som bara för kort tid sedan erkändes som norm, har idag förvand­lats till något som inte ens får nämnas.

Må vi be om mod att i rätt tid och med rätta ord säga det som måste sä­gas. Ve den kyrka som tiger.

Att ”leva ihop med” en annan människa är något heligt.

De tidiga munkarna kände igen sin inre kamp i profe­tens kallelse. Som när Jeremia stod ensam ”mot hela landet, mot dess präster och mot fol­ket i allmänhet”.

När de destruktiva tankarna tillåts ocku­pe­ra hjärtat är det inte svårt att tvivla på både Gud och på kallelsen.

Men det är ingen naturlag att så sker. Människan har en gudomligt gi­ven frihet att välja vad hon släp­per in i hjärtat. Att tugga i sig sanningens ord är att omges av ”en järnpelare och en kopparmur”.

Vi har tillgång till Guds vapen­rust­ning. Kristus själv kämpar i oss och med oss, även om kam­pen tycks skoningslös och nederlagen blir många.

Johannes Döparens martyrium var inte ett nederlag utan en se­ger. Jo­hannes blev ”sanningens och rättvisans martyr”.

I eukaristin dras vi in i samma mysterium.

Slutbönen i denna mässa säger att eukaris­tin ”förenar våra eg­na lidanden till en oupplöslig enhet med Jesus Kristus, vår Her­re”.

Eukaristin bekräftar vad profeten Jeremia fick höra: ”Var inte förfärad… jag gör dig till en järnpelare och en kopparmur… ty jag är med dig, sä­ger Herren, och jag vill hjälpa dig”.

Ingmar Svanteson

Jag läste en bok av Vedrana Rudan. Jag svalde den, för att vara mer exakt.

Jag blev överväldigad av hennes död, en känsla jag inte kan beskriva. Hur kan man påverkas av döden av någon man inte ens kände?

Okej, hon signerade min bok på en bokmässa för 10 år sedan, men enligt den logiken känner jag också Putin, som jag såg på paraden som organiserades till ära för hans besök i Belgrad för 20 år sedan. Jag är full av dina kontakter.

Naturligtvis handlar det inte om för tidig död, så man måste klaga på någons ouppfyllda år och allt liv som fortfarande kunde ha levts. Damen var i sin ålder, framgångsrik inom alla områden, åtminstone de som det genomsnittliga och ytliga samhället värdesätter – att man gifte sig, fick barn, hade en karriär och pengar, reste lite och inte dog i plågor.

Men det slog mig verkligen.

Och naturligtvis, eftersom vi alltid värderar konstnärer mer än de döda (välsignade är förlag nuförtiden), tog jag äntligen fram den där boken – A Man in the Throat – signerad för tio år sedan, som varken jag eller min mor öppnade (till vilken dedikationen var riktad – För Vesna, Vedrana Rudan, vi förstod inte en sådan kvinna och hennes humor under de där tre minuterna av samtal, Jag önskar att jag inte hade haft något mer inspirerande.

För att inte upprepa de vanliga plattityderna som – det finns inget hår på tungan, det säger vad andra inte borde, det är vulgärt men det träffar målet direkt... När man filtrerar bort all svordom och sexuella avskyvärdheter, när man går igenom kritiken – alla, allt, allt och sedan om igen – är själva boken faktiskt en kärlekshistoria. Mogen kärlek, det vill säga utvecklingen av kärlek med åldern, vad händer efter äktenskap, hushållsarbete och barn? Det finns ingen i världen som verkligen inte ger ett recept för den där lyckliga slutet, bara det grå håret eller döden av en av dem.

Det är intressant, särskilt om du växte upp i en miljö där inget äktenskap var normalt, du vet egentligen inte ens hur samexistensen borde se ut efter att ungdomshormoner har förbrukats och ideal och romantiska idéer om livet har pumpats ut.

Och bara jag, som ska gifta mig med gammal, på vilken myt ska jag ens bygga det ödesdigra JA, när jag länge haft en fot djupt i cynism (tack Harari, allt började med honom)?

Jag har alltid tyckt att min cynism borde döljas för folk eftersom den inte accepteras glatt av dem som föredrar att bära rosafärgade glasögon. Jag behöver inte mörka och sprida min svarthet, när det finns människor som inte alls blivit bortskämda av livet, så de finner skönhet i varje dag. Vad är poängen med att se det negativa när man måste leva sitt öde, vad det än är som serveras för en?

Men, vad döljer sig, varför inte kalla saker vid deras namn? Vedrana spred det med sådan karisma att ingen förblev likgiltig. Kanske blev någon arg, de som är mindre sinnesgranna, eller de som är beroende av en väl paketerad berättelse för att sälja till allmänheten eller miljön.

Jag säger, vad är poängen med att vrida på sig, spela idyllen när vi alla ser ditt öga dansa medan vi tittar på dina 'vackra män' som har lämnat sina strumpor på golvet igen, eller för att en bok på hyllan sticker ut lite mer än de andra, eller för att du i hemlighet hatar alla runt omkring dig, men 'när de ser dig lycklig betyder det att du mår bra' (Artan Lilly)?

Och hon slutade aldrig skriva. Faktum är att de senaste bloggarna publicerades från sjukhuset och från hembehandling. Bladet har gett vika, det har alltid varit ett försvar mot en grym värld som skulle slita dig i stycken av nyfikenhet.

Och jag kommer att dissekera mina texter som om de måste vara vetenskapliga verk, så att internet kan bekräfta om min slutsats är korrekt. Jag håller tyst och gömmer mig så att ingen ska tyngas av mina ord, så att jag inte ska provocera fram en reaktion från mina överordnade på jobbet, även när de har fel. Hej till min enda läsare just nu – en kollega från jobbet som försökte följa mig på Instagram och jag blockerade honom, vem har skulden när man inte har en bild på sig själv? Jag förstår fortfarande inte vad som är intressant med dessa ord. Jag försöker fortfarande lista ut vad jag ska göra med ChatGPT.

I slutändan, vem bryr sig om mina ord? Vi har alla känslor, tankar, en laddning, och sedan exploderar den laddningen, vi bråkar, vi skriker, vi smäller igen dörren lite, alla säger sitt och spänningen försvinner från luften. Det finns inget vackrare än försoning.

I slutändan har jag ingen smart slutsats, för jag tänker inte bara prata smart längre. Och jag känner för att prata mycket.

Startsida

Kyrkan

Dagens Text

Kungörelser

Trosundervisning

Kontakt

Veckoprogram 2026 – v.35

2026/08/22 av Sankt Ansgar

Söndag 23 augusti (Dagens läsningar)

TJUGOFÖRSTA SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

kl. 10:00 – Högmässa

kl. 12:30 – Armenisk-katolsk mässa

kl. 15:30 – Syrisk-katolsk mässa

Måndag 24 augusti (Dagens läsningar)

S:T BARTOLOMAIOS, APOSTEL – Fest

kl. 17:30 – Mässa

Tisdag 25 augusti (Dagens läsningar)

kl. 17:00 – Bikt och rosenkrans

kl. 17:30 – Mässa

Onsdag 26 augusti (Dagens läsningar)

kl. 07:30 – Mässa

kl. 18:30 – Kateketgruppen sammanträde

Torsdag 27 augusti (Dagens läsningar)

kl. 17:00 – Tillbedjan

kl. 17:30 – Mässa

Fredag 28 augusti (Dagens läsningar)

S:T AUGUSTINUS

kl. 12:30 – Mässa

Lördag 29 augusti (Dagens läsningar)

S:T JOHANNES DÖPARENS MARTYRIUM – Minnesdag

kl. 08:30 – Rosenkrans

kl. 09:00 – Mässa

Söndag 30 augusti (Dagens läsningar)

TJUGOANDRA SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

kl. 10:00 – Familjemässa – Trosundervisning (upprop)

kl. 12:30 – Armenisk-katolsk mässa

kl. 15:30 – Syrisk-katolsk mässaKategorierKanalen, Veckoprogram

Kungörelser 2026 – v.34

Kungörelser 2026 – v.35

Sök

Sök

Kontakt

E-postadress: sodertalje@katolskakyrkan.se

Telefon: 073-564 97 35 under expeditions öppettider

Expeditionstider: Tisdag mellan kl. 10:00 och 13:00.

Övriga dagar och tider ni når oss via e-post.

Själavård

Bikt: Tisdagar eller efter överenskommelse.

Sjukas smörjelse: f. Markus Kungel (070 278 15 12)

S:t Johannes Döparens martyrium

Publicerat på 29 augusti, 2023 av F. Gustav Ahlman

Läsningar: Jer 1:17–19; Ps 71:1–4a, 5–6b, 15ab, 17; Mark 6:17–29.

Kära bröder och systrar

Den främsta högtiden för att fira den helige Johannes Döparen har sedan äldsta tid varit hans födelsedag den 24 juni. Det är först på 5- eller 600-talet som man även började ihågkomma dagen för hans martyrium idag den 29 augusti, som vi firar som en enkel minnesdag. Det finns två förklaringar till att Johannes Döparens födelse firas mer högtidligt än hans dödsdag. För det första så föddes han på ett mirakulöst sätt i och med att hans mor Elisabeth var gammal och hade varit ofruktsam hela sitt liv, och när hans födelse bebådades för hans far Sakarias av ängeln Gabriel så sade denne dessutom att ”han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet” (Luk 1:25). För det andra så vittnade Johannes Döparen som vuxen om Jesus efter att han hade honom att ”han skall bli större och jag bli mindre” (Joh 3:30). Eftersom Johannes Döparen hela tiden blir mindre för att ge mer plats åt Jesus är det alltså logiskt att slutet av hans liv uppmärksammas mindre än början.

Man kan också fråga sig om Johannes Döparens martyrium verkligen var ett kristet martyrium i egentlig mening. Den helige Stefanos som vi firar på Annandag jul kallas ju för den första martyren, eftersom han var den första att ge sig liv för tron på Kristus efter Kristi död och uppståndelse. Och på fjärdedag jul, den 28 december, firar vi också martyrer som levde och dog före såväl Stefanos som Johannes Döparen, nämligen de oskyldiga barnen i Betlehem, som på ett speciellt sätt fick ge sina liv för Kristi skull, även om de inte kunde bekänna tron på honom med sina läppar.

I strikt mening led inte heller den helige Johannes Döparen martyrdöden på grund av sin tro på Kristus, utan han var, som vi bad i kollektbönen, en ”sanningens och rättvisans martyr”. Rent specifikt så gav han sitt liv för sanningen om äktenskapets oupplöslighet och rättvisan att ingen ska behöva se sin rättmätige maka eller make överge en för någon annan, om det så vore kungen själv.

Det bästa vi kan göra för att hedra Johannes Döparens minne och se till att han inte dog förgäves, det är därför att göra vad vi kan för att bidra till att äktenskapets helgd alltid blir respekterad i vår tid. Låt oss därför be om Johannes Döparens egen förbön för detta, samt att vi också får modet att alltid stå upp för sanningen och rättvisan samt för den rena och oavkortade trons bevarande (jfr kollektbönen), även om det skulle gå så långt att det kostar oss våra egna liv. Amen.

XXII söndag i ordinarie tid

8/28/2026

Lämna en kommentar nedan

Kära bröder och systrar, Fiat!

Dagens evangelieavsnitt (jfr. Matt 16:21-27) är fortsättningen på förra söndagens, som lyfte fram Petrus trosbekännelse, den "klippa" på vilken Jesus vill bygga sin kyrka. Idag, i skarp kontrast, visar Matteus oss reaktionen hos samma Petrus när Jesus uppenbarar för sina lärjungar att Han måste lida, bli dödad och återuppstå (jfr 21). Petrus tar läraren åt sidan och förebrant honom eftersom detta — säger han — inte kan hända Honom, Kristus. Men Jesus tillrättavisar i sin tur Petrus med hårda ord: "Ställ dig bakom mig, Satan! Du är ett hinder för mig; ty ni står inte på Guds sida, utan människornas" (v. 23). Ett ögonblick tidigare hade aposteln blivit välsignad av Fadern, eftersom han hade mottagit den uppenbarelsen från Honom; han var en solid "klippa" så att Jesus kunde bygga sin gemenskap på honom; och omedelbart därefter blir han ett hinder, en klippa men inte för byggande, en snubbelsten på Messias väg. Jesus vet väl att Petrus och de andra fortfarande har en lång väg kvar för att bli hans apostlar!

Då vänder sig Läraren till alla som följer Honom och visar tydligt vägen att följa: "Om någon kommer efter mig, låt honom förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig" (v. 24). Alltid är frestelsen idag också att vilja följa en Kristus utan korset, tvärtom, att lära Gud vilken väg som är rätt; som Peter: "Nej, nej Herre! Detta ska aldrig hända". Men Jesus påminner oss om att hans väg är kärlekens väg, och att det inte finns någon sann kärlek utan självuppoffring. Vi är kallade att inte låta oss uppslukas av denna världsvision, utan att bli allt mer medvetna om behovet och ansträngningen för oss kristna att gå mot strömmen och uppför.

Jesus fullbordar sitt förslag med ord som uttrycker en stor och alltid giltig visdom, eftersom de utmanar den egocentriska mentaliteten och beteendet. Han uppmanar honom: "Den som räddar sitt liv förlorar det, och den som förlorar sitt liv för min skull ska finna det (v. 25). Denna paradox innehåller den gyllene regel som Gud inskrev i den mänskliga natur som skapats i Kristus: regeln att endast kärlek ger livet mening och lycka. Att använda sina egna talanger, sin energi och sin tid bara för att spara, skydda och uppfylla sig själv leder i verkligheten till att man förlorar sig själv, det vill säga till en sorglig och karg tillvaro. Låt oss istället leva för Herren och basera vårt liv på kärlek, som Jesus gjorde: vi kommer att kunna njuta av äkta glädje, och vårt liv ska inte vara fruktlöst; Det kommer att bli fruktbart.

Den 16 april 1933 förklarade Jesus för Luisa hur Han, i alla återlösningens handlingar, inneslutit kärlek, erövringar och triumfer. "Det är Guds långa kärlekshistoria. Det är en oändlig kedja av oavbruten kärlek, aldrig avbruten. Gud skapade ju varelsen för att älska henne, för att hålla henne förenad med Honom, och genom att inte älska henne skulle Han gå emot sin egen vilja, han skulle agera mot sin egen natur, som är all kärlek. Och dessutom skapade Gud henne för att Han kände behovet av att externisera sin kärlek och låta henne höra det ständiga viskandet 'Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.'

Från det ögonblick Jesus blev till, och under hela Hans livs gång, innehöll han kärlek, erövring och triumf i alla handlingar Han utförde. Hans verksamhet var helt annorlunda än varelsernas: att göra eller inte göra, lida eller inte lida, låg i Hans makt; Hans allseende förmåga skulle inte dölja något för Honom. Och Jesus, först lade Han sin vilja i sina handlingar, Han inneslut fullhet av helighet, fullhet av kärlek, fullhet av alla goda; och sedan, med full vetskap, erbjöd Han sig själv till att verka eller lida, enligt vad Han själv ville; och genom detta gjorde Han sig själv till segrare och segrare av sina gärningar. Han gjorde dessa erövringar och dessa triumfer för varelserna.

Jesus älskade dem för mycket, och Han ville ge, Han ville vara den Jesus som segrade, Han själv gav dem sina erövringar och sina triumfer för att vinna dem till Honom. Så hans liv här nere var inget annat än en ständig handling av hjältemodig kärlek som aldrig säger tillräckligt; om erövringar och triumfer, för att göra sina barn lyckliga. Och Jesus gjorde detta i allt: om Han gav sig ut på vägen, hade Han dygden att kunna gå från en stad till en annan utan att använda sina steg, men Han ville gå, lägga sin kärlek i varje steg – i varje steg som sprang och sprang, och Han gjorde sig själv till segrare och segrare i sina steg. Om varelser lyssnade på Honom, skulle de höra i Hans steg det ständiga ropet: 'Jag springer – jag springer i sökandet efter varelser, för att älska dem och bli älskad.'"

För att forma Försoning räckte en tår, en suck, för Honom, men Hans kärlek skulle inte ha varit nöjd; att kunna ge och göra mer, skulle Hans kärlek ha förblivit hämpad inom sig själv, och han kunde inte ha fått påståendet att säga: 'Jag har gjort allt, jag har lidit allt, jag har gett dig allt – mina erövringar är överflödiga, min triumf är fullständig.' Han nådde den punkt där han förväxlade människans otacksamhet med sin kärlek, sina överdrifter och med ohörda smärtor.

Så Jesus lade i varje smärta intensiteten av den mest intensiva och bittra smärtan, de mest förödmjukande förvirringarna, de grymmaste grymheterna; och efter att Han försett den med alla de mest smärtsamma effekter, som bara en Människa-Gud kunde uthärda, erbjöd Han sig själv att lida den, och – åh! de beundransvärda erövringarna i Hans smärta, och den fulla triumf som Hans kärlek uppnådde! Ingen skulle ha kunnat röra Honom, om han inte velat det; och här är hela hemligheten: Hans smärtor var frivilliga, önskade av Honom, och därför innehåller de den mirakulösa hemligheten, den vinnande kraften, kärleken som förtrollar; och de har dygden att överväldiga hela världen och förändra jordens ansikte.

I eukaristifirandet återupplever vi korsets mysterium; vi minns inte bara, utan vi minns det frälsande offret där Guds Son fullständigt förlorar sig själv för att bli mottagen på nytt av Fadern och därigenom återfinna oss, oss som var förlorade, tillsammans med alla skapelser. Varje gång vi deltar i den heliga mässan förmedlas den korsfäste och uppståndne Kristi kärlek till oss som mat och dryck, så att vi kan följa Honom på den dagliga vägen, i konkret tjänst för våra bröder och systrar.

av don Marco

Det har hänt att jag har fått spela Johannes döparen som miniteater för konfirmander. Med fötterna i en kall vik, tillrufsat hår, inga glasögon och konstiga kläder. Johannes är känd för att ha levt i öknen på sträng diet. Och där predikade han till folket och sade till dem att de måste omvända sig och bli döpta.

Grejen är den att jag har tyckt att det varit otroligt befriande att få spela Johannes döparen. Det är skönt att få vara som honom för en stund. Johannes säger allt det som vi normalt drar oss för att säga. Utan omsvep säger han till folket att deras sätt att leva inte håller. De måste sluta handla kärlekslöst och göra gott istället. Och de måste vända sig till Gud på nytt för att be om förlåtelse och börja om.

I teatern vi spelar brukar någon få ifrågasätta Johannes. Skulle Gud verkligen vara så hård och sträng? Då har Johannes svar på tal. Det är ju just för att Gud är god och kärleksfull som Johannes fått i uppdrag att säga ifrån på skarpen. Så här kan det inte få fortsätta i världen!

En profet

Johannes döparen står i en lång tradition av bibliska profeter som är minst lika stränga. Ett sätt att sammanfatta deras budskap är att Gud vill att vi ska värna om livet, tro på Gud och leva i fred med skapelsen och medmänniskan. När vi inte gör det leder det till elände och då måste vi vända in på bättre vägar, alltså omvända oss. För människorna som lyssnade till Johannes döparen var dopet tecknet på denna omvändelse.

Vi kan läsa om att det kom massor av människor ut i öknen för att höra Johannes ord. För min del tror jag det berodde på att de såg att Johannes sa sina obekväma sanningar av kärlek. Han ville verkligen att de skulle få möjlighet att hitta en bättre väg.

Jesus kom efter Johannes

När jag spelat Johannes har jag förstås också talat med iver om den han sade att han förberedde vägen för: Jesus Kristus. Och efter teatern är det viktigt att berätta för konfirmanderna att det dop vi döper med i den kristna kyrkan inte har samma innebörd som det Johannes döpte med. Det kristna dopet handlar om att få höra ihop med Jesus själv. Om att få ett löfte att vi oförtjänt får ta del av Guds nåd.

Vi får fortfarande sträva efter att göra så mycket gott vi kan men det gör vi inte för att duga inför Gud utan för att världen behöver det.

Själva ordet omvändelse får också en ny innebörd tack vare Jesus. Den viktigaste omvändelsen vi kan göra är att om och om igen vända oss till Gud med våra liv och bejaka hans goda vilja för världen. Det är en betydligt positivare utgångspunkt än att behöva försöka vara god helt på egen hand.

Inte vet jag om mitt lilla skådespel med Johannes döparen lyckats få konfirmanderna att förstå allt detta. Jag får nog tänka som Johannes själv gjorde, att jag får vara nöjd om jag lyckas peka på den som är större än jag själv.