Omi
Breviar-norskStart
Den 31 juli 2026, fredagIgnatius av Loyola präst
Läsningar: Jer 26:1-9, Ps 69, Matt 13:54-58
Länkar:
* Breviar (norsk) - Tidebønnene
* Breviary (english) - The Divine Office
* Brewiarz (polski) - Liturgia Godzin
* Brevijar (hrvatski) - Božanski časoslov
* Brevier (deutsch) - Stundengebet
* Breviaire (français) - Liturgie des Heures
* Breviárium (magyarul) - Az Imaórák Liturgiája
Jesuitorden, egentligen Jesu sällskap (latin Societas Iesu), är en manlig katolsk orden.
Historik
Grundande och syfte
Jesuitorden grundades av Ignatius av Loyola 1534. Han hade blivit allvarligt sårad i strid och medan han låg på sjukbädden och led i svåra plågor fördjupade han sig i läsning av helgonsägner.[1] Dessa berättelser väckte hans fantasi och snart började han sträva efter att själv bli ett berömt helgon. Han insåg att han aldrig mer kunde vinna ära med svärdet, men med andens vapen ville han utföra heroiska handlingar och skaffa sig ett odödligt rykte. Hans mål var att erövra hela världen åt den romerska kyrkan.[1]
Jesuitorden stadfästes av påven Paulus III 1540. Under ordens valspråk Ad maiorem Dei gloriam, "Till Guds större ära",[2] utvecklades sällskapet, under de kommande decennierna, till att bli en kår av påvetrogna lärare och predikanter.
Orden fungerade också som en front för motreformationen. Vid Tridentinska mötet (1545–1563) uppträdde orden för första gången med det uttalade målet att hindra reformationens utbredning. Jesuiterna försvarade här också den av Pius IV uppställda principen om påvens ofelbarhet. Efter detta kyrkomöte såg orden det som sin huvuduppgift att bekämpa kättarna.[3]
Ordens författning, Constitutions, lade alla medlemmarnas makt i ledarens, generalens, hand. Generalen avlägger löfte till påven om obrottslig lydnad, men är för övrigt inte ansvarig för någon. Assistenterna är hans ministrar. Endast generalen väljs på livstid, provinsialerna utses på tre år, rektorerna av generalen och hans assistenter. Hela ordenssamfundet får det största inflytandet på generalen genom att det utser hans biktfader.[3]
Tidig verksamhet
Till ordens första angelägenheter hörde missionen, och den inledde en missionsverksamhet i Indien genom bland andra Frans Xavier som började predika den kristna läran 1542 med början i Goa. De fortsatte med att missionera i Sydostasiens ö-värld, Japan och i slutet av 1500-talet i Kina. Man räknar med att cirka 300 000 kineser bekände sig till kristendomen omkring 1600.[4] Missionsverksamheten i Kina och övriga Asien var under många år föremål för strider inom katolicismen med avseende på hur lokala religiösa yttringar som förfädersdyrkan och lokala språkliga gudsbegrepp var förenliga med den katolska läran.
Jesuiterna förde under denna period även kristendomen till Afrika och Amerika, exempelvis till indianer i västra Kanada och till städer i Sydamerika. I Paraguay kom de att styra ett område på 32 byar med omkring 160 000 människor.[4]
Jesuiterna fick snabbt fotfäste vid Europas skolor och universitet och fick stort inflytande i stat och samhälle. Inte minst inom pedagogiken blev jesuiterna föregångsmän och i mitten av 1600-talet hade de etablerat cirka 500 kollegier för högre utbildning i Europa och denna siffra ökade fram till början på 1700-talet. Än idag leder de flera skolor och högre utbildningar över hela världen.
Många svenska, norska och danska katoliker i exil utbildades vid jesuitkollegier under 1500–1600-talet[5] och sedan 1879 har jesuitorden varit etablerad i Sverige.
Orden förbjuds och förföljs
Ett kraftigt bakslag för jesuiterna kom under andra halvan av 1700-talet. I Portugal tog markisen av Pombal upp striden mot den mäktiga orden. Redan 1757 blev den portugisiska kungafamiljens biktfäder ställda under uppsikt. Därpå framställde Pombal vittgående krav hos påven och begärde en reform av orden som skulle minska dess världsliga inflytande och sätta en gräns för tillväxten av dess rikedomar.[6] Benedikt XIV gick 1758 med på att förbjuda orden att utöva affärsverksamhet i Portugal och dess kolonier och fråntog i Portugal jesuiterna rätten att tjänstgöra som biktfäder. Nu följde ett attentat mot kungen i Lissabon, och detta hade till följd att regeringen vidtog nya åtgärder. I januari 1759 beslagtogs ordens jordegendomar, och av den nye påven Clemens XIII (1758–1769) nöjde sig den portugisiska regeringen inte med en reform av orden utan beslutade att förvisa den helt från Portugal. Från oktober 1759 började portugisiska fartyg från Portugal, Madeira, Azorerna och de afrikanska kolonierna, från Brasilien och Ostindien, anlända till Civitavecchia vid Kyrkostatens kust och landsatte där stora skaror av jesuiter.[7]
Reformrörelsen spreds sedan till hela den romansk-katolska världen. I Spanien var det Karl III som i största hemlighet förberedde en plan mot jesuiterna, och i april 1767 landsatte även spanska skepp från när och fjärran moderlandets och koloniernas jesuiter i Civitavecchia. Denna gång vägrade Kyrkostaten dock att ta emot dem. Med Choiseuls tillåtelse blev därför en stor del av de fördrivna överförda till Korsika, som Frankrike just då stod i begrepp att förvärva från Genua. Snart fördrevs jesuiterna även från Bägge Sicilierna, där Karl III regerat innan han besteg Spaniens tron.[7]
År 1768 framställde Spanien, Neapel och Frankrike hos påven kravet på Jesuitordens fullständiga upphävande. Den 82-årige Clemens XIII dog i början av år 1769. Hans efterträdare Clemens XIV avlät den 21 juli 1773 bullan Dominus ac redemptor noster, som kungjorde upphävandet av Jesuitorden, med hänvisning till att orden numera inte gjorde den nytta den avsetts för och dessutom hindrade freden inom kyrkan.[8] Påven, vars hälsa varit god, insjuknade följande år på ett egendomligt sätt och dog den 21 september. Det ryktades att han hade blivit förgiftad av jesuiterna och Clemens XIV:s efterträdare, Pius VI, lät när orden kom på tal undslippa sig att han kände väl till sin föregångares död och föredrog att inte riskera att sluta på samma sätt.[8]
Efter den våldsamma förföljelsen blev Jesuitorden hänvisad till en hemlig tillvaro och hemliga medel. Sedan orden upphävts började dess forna medlemmar strömma in i hemliga sällskap som Rosenkreuzarna, Illuminaterorden och i Frimurarnas loger.[9] Jesuiterna beskyddades också av furstar som var inspirerade av upplysningsidéerna om religiös tolerans: Fredrik II av Preussen och Katarina II av Ryssland erbjöd jesuiterna fristäder (Katarina i de områden Ryssland fått efter den första delningen av Polen).[10]
Upplösningen av Jesuitorden hävdes den 7 augusti 1814 av påve Pius VII genom bullan Sollicitudo omnium ecclesiarum.
Karaktär och utbildning
Sällskapets medlemmar står till kyrkans förfogande och är förpliktigade att resa dit påven befaller dem. De består främst av präster; av dagens 20 000 medlemmar är 14 000 präster, och en stor andel av de icke prästvigda är präststuderande. Medlemmarna har sedan den protestantiska reformationen kallats ”Jesu soldater”, och ”påvens soldater till fots”, bland annat på grund av att Ignatius av Loyola var soldat innan han blev präst.
Jesuitorden skiljer sig från andra ordnar genom att den utöver löften om lydnad, kyskhet och fattigdom har löfte om lydnad under påven. Ordensmedlemmarna skall vara rörliga och avstår från gemensam korbön och ordensdräkt varför orden har ett individualistiskt drag. Provinsialerna, ledarna för ordens provinser, väljer ordensgeneralen på livstid, och denne styr orden från Rom, där moderkyrkan Il Gesù är belägen.
Utbildningen är längre än inom andra ordnar. För jesuiter som ska bli präster är det normalt att studierna inleds med två års novitiat, varpå följer två år av filosofiska studier. Efter filosofistudier och två år i någon av jesuitordens verksamheter följer omkring fyra års teologistudier. Prästvigning sker normalt i slutet av teologistudierna. På detta följer vanligtvis doktorandstudier och det så kallade tertiatet. Utbildningstiden kan ibland uppgå till 15 år.
De traditionella påståendena att jesuitorden handhaft inkvisitionen är felaktiga.[11] Orden hade dock starka motståndare; den var officiellt upphävd mellan 1773 och 1814, då Pius VII återställde den, men överlevde i bland annat Ryssland.
Se ävenIgnatius av Loyola
Frans Xavier
Franciskus Borja
Stanislaus Kostka
Aloysius Gonzaga
Sankta Eugenia katolska församling
Jesuitbosättningarna i Cordoba
De jesuitiska missionsstationerna hos guaraniindianerna
Referenser
Noter
Carl Grimberg. ”413 (Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611)”. runeberg.org. Läst 26 november 2023.
Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974
Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”428 (Världshistoria / Nya tiden 1500-1650)”. runeberg.org. Läst 19 november 2021.
Dick Harrison (2003). I skuggan av Cathay: Västeuropéers möte med Asien 1400–1600. (första upplagan). Lund: Historiska Media. sid. 197-198. ISBN 91-89442-91-1
Vello Helk. Laurentius Nicolai Norvegus S. J. En biografi med bidrag til belysning af romerkirkens forsøg på at genvinde Danmark-Norge i tiden fra reformationen til 1622. Köpenhamn 1966; Oskar Garstein. Rome and the Counter-Reformation in Scandinavia. Leiden 1992; Jürgen Beyer. En gotländsk prästson som var bångstyrig jesuitskoleelev (1639–1641): Lars Andersen från Othem, i: Haimdagar 2010:3/4.
Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”366 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. Läst 4 februari 2022.
Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”367 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. Läst 4 februari 2022.
Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”368 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. Läst 4 februari 2022.
Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”368 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. Läst 4 februari 2022.
Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”371 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. Läst 4 februari 2022.
Hexmasters Faktoider: Inkvisitionen med källhänvisning till Nationalencyklopedin.
KällorDick Harrison (2003). I skuggan av Cathay: Västeuropéers möte med Asien 1400-1600. (första upplagan). Lund: Historiska Media. ISBN 91-89442-91-1
Externa länkarJesuiterna i Sverige; officiell hemsida.
Newmaninstitutet; högskola i Uppsala, driven av jesuiterna i Sverige.
Tidskriften Signum; svensk katolsk kulturtidskrift, 8 nr per år, driven av jesuiterna i Sverige
v • rRomersk-katolska kyrkan
Kategori: Jesuitorden
San Ignacio de Loyola biografi och verk
San Ignacio de Loyola (1491-1556) var en spansk präst som präglades av hans religiositet och trohet mot den katolska kyrkan och av hans högsta lydnad mot påven. Han ansågs av många som en andlig ledare på grund av hans tjänstgöring för de mest behövande.
Han tänkte och materialiserade tanken på att skapa Jesu samhälle eller av jesuiterna. Han var den första generalen i den religiösa organisationen. Han uppnådde tillsammans med sina andra kollegor att tillväxten i organisationen tog enorma steg. Dessutom var de Loyola en aktiv deltagare under processerna för kontrareformationen.
Det bör noteras att Ignacio var första militären. Senare gav sitt liv en andlig förändring, och det var där han började sin religiösa studier. Trots att han under hela sitt prästliga liv hade flera olägenheter, särskilt ideologiska, gick han aldrig av sin trosgåva och lämnade inte sin kärlek till sin granne.
index1 Biografi1.1 Ignacios ungdom
1.2 Andlig omvandling
1.3 Paris och födelsen av bolaget
1.4 Godkännande av bolaget
1.5 Död och helighet
2 verk2.1 Andliga övningar
2.2 Andlig dagbok
2.3 Överläggning om fattigdom
2.4 Regler för eleverna i Jesu samhälle
2.5 Andra verk
3 referenser
biografi
Ignacio de Loyola föddes den 23 oktober 1491. Hans förnamn var Íñigo López de Loyola. Hans föräldrar var Beltrán Yáñez de Oñaz och Loyola, som fungerade som VIII av Loyolas hus (relaterat till monarkin) och María Sáez de Licona, en kvinna av erkänd familj.
Han var den yngsta av tretton bröder. Hans föräldrar försökte ge honom en bra utbildning i alla aspekter. Från en mycket ung ålder var han relaterad till den spanska adeln, och därför till militärkunsten, därifrån utbildade han sig senare som soldat och gick i strid
Ignacios ungdom
Vid 16 års ålder dog hans mamma. Som en följd av den händelsen bestämde sin pappa att han, efter inbjudan från hustrun till den högsta revisoren av Castile Maria Velasco, skulle skicka honom till domstolen så att han utbildades. Där, i Castilla, spenderade Ignacio de kommande tolv åren av sitt liv.
Det var vid den tiden att han tränade som soldat. Han blev också en vanlig läsare och utvecklade sin förmåga att skriva. På den tiden gick han för att tjäna hertigen av Nájera Antonio Manrique de Lara och förde ut sin kärlek och respekt för frihet, och även hans kreativitet och dom.
Vid 30 års ålder skadades han i ett ben under en strid som försvarade slottet Pamplona. Han var tvungen att drivas. Som de säger var ingreppet gjort utan bedövning, och alla blev beundrade för sin förmåga att motstå smärta. Av denna skada hade han svårt att gå.
Andlig omvandling
Efter händelsen i Pamplona måste han stanna länge på sjukhuset. Detta gjorde det möjligt för honom att ägna sig åt att läsa, särskilt religiösa ämnen. Det var där han började sin resa genom en andlig omvandling som gjorde att han övergav det jordiska livet som han hade tills dess..
Senare den 25 mars 1522, framför bilden av Jungfru i klostret Montserrat i Barcelona, hängde hon sin militära klädsel. Det var det första steget som markerade vad som slutade vara resten av sitt liv. Han gick ut ur barfota.
Under dessa år bodde han i en grotta och ägnade sig åt meditation, bön och fastande. Han ägnade sig också till pilgrimsfärd med dem som ville följa i hans fotspår. Han gjorde några resor bland dem som räknar Rom och Jerusalem. Han gick in på college och vände på latin.
När han bodde ensam skrev han sin berömda Andliga övningar, Samma som i Salamanca orsakade honom problem för att de inte såg väl, och tog honom några dagar i fängelse. Han tillbringade ett år vid universitetet i Henares; och tjänstgjorde sjukhuset på sjukhuset.
Paris och bolagets födelse
I början av året 1528, i februari månad, gick han till staden Paris. Han gick in på universitetet för att utöka sin kunskap i teologi och litteratur. Hans angelägenhet för andlighet var så mycket att han genom sina övningar tillämpade sina första anhängare.
Paris var scenen av hans vänskap med Francisco Javier, Diego Laínez, Alfonso Salmerón, Pedro Fabro, Simao Rodrigues och Nicolás de Bobadilla. Det var just dem som han bestämde sig för att skapa Jesu samhälle. De kontaktade många människor för att få pengar till organisationen.
I Paris själv bestämde sig i Montmartre, Ignatius och hans anhängare att tjäna Gud, och lämnade allt från sina liv alla de saker på jorden som skulle påverka deras andliga liv. Efter denna ed, 15 augusti 1534, föddes det nu kända företaget av Jesus.
Bolagsgodkännande
I början gick Loyola till Venedig, där han stannade i ett år. Tanken var att när deras vänner gick med, skulle de resa till det heliga landet, men de kunde inte. Med godkännande av påven Paul III ordinerades präster i den italienska staden den 24 juni.
Under sin vistelse i Venedig ägnade de sig till att evangelisera och ge en hjälpande hand till de mest behövande. År 1538, på julafton, gjorde Ignacio de Loyola sin prästadöms tjänsteman genom att ge den första massan. Två år senare bekräftade samma påve som ordinerade sitt prästadöme officiellt skapandet av den religiösa ordningen.
Ignacio de Loyola utnämndes som överordnad generalsekreterare i företaget. Faktumet att ha skickat sina följeslagare för att göra en pilgrimsfärd i hela Europa, gjorde den religiösa ordningen växa. Det fanns också problem med desertering och avslöjande av vissa medlemmar.
Död och helighet
Det var mycket vanligt att Ignacio blev sjuk, men det var det faktum att han återhämtade sig. Men när den sista sjukdomen invaderade sin kropp kunde han inte stå fast.
Hans död överraskade alla den 31 juli 1556, när han var bara 65 år gammal. Hans död hände i Rom, där han tillbringade mycket av sitt liv.
Hans kvarlevor vilar i Italien, i kyrkan Gesu, i Rom. Han var värd för beatification den 27 juli 1609. Några år senare, den 22 maj 1622, var han kanoniserad av påven Gregory XV. Varje 31 juli hölls festivalen i hans namn.
verk
Verken som skrivs av San Ignacio de Loyola är baserade på religiositet, andlighet och tro. Bland de mest kända är Andliga övningar. Han riskerade också att skriva sin egen självbiografi.
Nedan följer några av hans verk:
Andliga övningar
San Ignacio började skriva denna bok under sin ungdom. Det var just detta arbete som under hans studierår i Paris lockade sina första anhängare. Texten består av meningar, meditationer och mentala övningar.
Boken är utvecklad på cirka 200 sidor. Dessutom utövas deras övningar så att de äger rum mellan 28 och 30 dagar. De Loyola tänkte att de skulle ske på avskilda platser och under ledning av en andlig guide.
En höjdpunkt i övningarna är att hålla tystnad medan de utförs. Detta utesluter naturligtvis de tankeväckande diskussioner som uppstår. När det gäller lärdomarna inramas i de katolska idéerna i det sextonde århundradet, tiden för hans skrivande.
Från seklet skrivs de med böner till Jungfru Maria, stöd för de kända korstogarna, absolut lydnad mot överordnade. En inbjudan att utföra uppdrag och att predika ordet till de mest behövande kan också hittas där; och försvaret av katolicismen.
Ur andlig synpunkt innehåller den Loyolas upplevelser. Rör frågor som rör synd, ödmjukhet, natur och helighet. Sök efter att all ära ges till Gud och inte till män.
utdrag:
"Man är uppvuxen för att lova, vörda och tjäna Gud, vår Herre, och genom detta rädda hans själ; och de andra sakerna på jordens sida är skapade för människan och för att hjälpa honom i strävan efter slutet för vilket han är uppfödd ... "
Andlig dagbok
Som namnet antyder var det en tidning där Saint of Loyola skrev sin glädje att ta emot Guds nåd varje dag i hans liv. De flesta annotationerna har försvunnit genom historien. Men de två texterna som de är medvetna om, har nyligen restaurerats i Rom.
I den här andliga dagboken lämnade Saint Ignatius kvar behovet av att finna Gud genom fattigdom. Var och en av broschyren som återställdes innehåller tolv folios. Den första omfattar från 12 februari till 12 mars 1544.
Medan en andra del utvecklades av Ignacio mellan 13 mars 1544 och 27 februari 1545. Han var 53 år när han började skriva Journal. Han ägnade sig då till att bygga hem och träningscenter för ungdomar och kvinnor. Följande är ett fragment av manuskriptet:
"Gud älskar mig mer än jag.
Efter dig, Jesus, jag kan inte sakna!
Gud kommer att ge vad som är bäst för dig.
Herre, jag är ett barn! Var tar du mig?
Jesus, för ingenting i världen skulle jag lämna dig!
Den tidigare reflektionen av San Ignacio de Loyola var ett exempel på det värde, kärlek och respekt han hade för Gud. Jag litade på honom fullt ut och han visste att han med sitt löfte av fattigdom inte behövde något annat att leva, eftersom hans himmelske Fader var leverantör och leverantör av hans behov. Han betrode Gud alla sina vägar.
Överläggning om fattigdom
Med detta arbete kompletterar Loyola sin redan beskrivna andliga dagbok. Bland de aspekter som prästen utvecklade var de relaterade till debatten om huruvida Jesu samhälle skulle få någon form av konstant inkomst eller om det behöll på allmosor eller donationer..
I brevet belyser helgonen fördelar och nackdelar med båda tillvägagångssätten. Han gjorde det ur rationell synvinkel, alltid med tanke på den katolska troens gåva. Några aspekter att inte få inkomst:
"Samhället tar större andlig styrka och större hängivenhet som assimilerar och ser Jungfru Maria, vår Skapare och Herre, både fattiga och så många motgångar.
Det är lättare att vänta på allt i Gud, vår Herre, att skilja sig från cirkelns saker.
Lev mer i kontinuerligt gudomligt hopp och med större noggrannhet i din tjänst.
Fattigdom, som inte har något av inkomst, är mer perfekt än att ha del eller allt "
Regler för eleverna i Jesu samhälle
De grundades på Loyolas eget intresse att eleverna kunde urskilja och ha egna kriterier avseende det andliga livet. Med dem föreslog han att en jesuiters dagliga liv fokuserar på att alltid ge Gud ära och försöka ha ett heligt och perfekt liv.
Han hänvisade bland annat till den integrerade bildningen som en student i Jesu samhälle skulle ha. Några tydliga exempel är att lära sig nya språk, ta anteckningar om viktiga anteckningar, granska författare och, det viktigaste: ha en ren själ och den sanna intentionen att studera.
Andra arbeten
För att komplettera de arbeten som skrivits av San Ignacio de Loyola finns också hans självbiografi, The Övningskatalog, Det är några skrifter som kommer från Andliga övningar och försök att klargöra vissa punkter av dessa. Och äntligen: Bolagsform och dess Oblation, från 1541.
referenserMoreno, Ramírez, De La Oliva och Moreno. (2018): San Ignacio de Loyola. (N / A): Sök biografier. Återställd från: buscabiografias.com
Ignacio de Loyola. (2018). Spanien: Wikipedia. Hämtad från: wikipedia.org
Caicedo, E. (2013): Minsta Företaget. Spanien: webbplatser. Hämtad från: sites.google.com
San Ignacio de Loyola. (S. f.). (N / A): EWTN Faith. Hämtad från: ewtn.com
San Ignacio de Loyola. (2009). (N / a): Hjärtan. Hämtad från: hearts.org
Current Students
Tools
Email (Microsoft Outlook)
Faculty & Staff Directory
ITS Help Desk
LOCUS (Loyola’s Online Connection to University Services) for course registration, financial information, and management
OneDrive
Password Self-Service
Sakai (Course materials, assignments, and grades)
Student Engagement
Athletics
Campus Ministry
Family Weekend
Fitness and Recreation
Graduate, Professional, & Adult Student Life
Inclusion & Belonging
Residence Life
Student Conduct and Concerns
Student Engagement Hub
Student Organizations
The Kettle undergraduate newsletter
Wellness Center
Campus Resources
Basic Needs Support (Food assistance, housing resources, financial resources)
Bursar and Business Office
Campus Safety
Campus Transportation
Career Center
CTA U-Pass
Dean of Students
English Language Learning Program
Information Commons
Libraries
Registration & Records
Student Accessibility Center
University Bookstore
Academics
Academic Advising
Academic Catalog
Center for Engaged Learning, Teaching, and Scholarship
Course Evaluations
Global & Community Engagement
Student Academic Services
Study Abroad
Summer Sessions
Tutoring Center
University Commencement
Writing Center
Loyola University Chicago1032 W. Sheridan Rd.
Chicago, IL 60660773.274.3000
Contact Us
Saint Margaret Mary Alacoque: The Herald of the Sacred Heart Devotion
Leave a Comment / Saints / By Veritas Catholica
Introduction
The tale of Saint Margaret Mary Alacoque, the herald of the Sacred Heart of Jesus devotion, is steeped in mystical fervour and divine encounters, a narrative that has stirred the hearts of many within the Catholic Church for centuries. Born into the simplicity of a 17th-century French village, her journey from a childhood marked by suffering to a life enshrined in spiritual significance is nothing short of remarkable. Herein lies the story of her life, her divine visions, and the lasting impact of her spiritual legacy.
Early Life and Religious Vocation
Margaret Mary Alacoque was born on July 22, 1647, in Verosvres, Burgundy, France. Her early years were fraught with challenges that tested her resolve and faith. At a tender age, she was stricken with a severe rheumatic fever, confining her to bed for several years. This ailment not only sapped her physical strength but also left her family grappling with financial hardships. Despite these tribulations, young Margaret Mary found solace in her burgeoning devotion to the Blessed Sacrament.
The familial challenges did not end with her illness. Her father’s untimely death plunged the family into deeper financial ruin, resulting in Margaret Mary being sent to an Ursuline convent. Here, her longing for the religious life took root. Her return home was met with opposition from her family, who wished her to marry and restore the family’s fortunes. Nonetheless, Margaret Mary, unwavering in her divine calling, joined the Order of the Visitation of Holy Mary at Paray-le-Monial in 1671.
Physical Suffering and Mystical Experiences
Life in the convent was no refuge from suffering for Margaret Mary. She endured harsh penances and severe mortifications, her body often frail from the rigours she imposed upon it. Yet, it was within these walls that her mystical experiences flourished. These were not mere fanciful daydreams but profound spiritual encounters that transcended ordinary religious experience.
Her mystical experiences began early in her religious life. She often felt a tangible presence of Jesus, which would fill her with an indescribable peace and love. These encounters, however, were not always serene. She experienced intense spiritual trials, known as “nights of the soul,” where she felt abandoned by God, her spirit plunged into darkness. These periods of desolation were as integral to her sanctity as the visions that would later define her legacy.
The Visions of the Sacred Heart
Between 1673 and 1675, Margaret Mary was graced with a series of extraordinary visions that would herald a new devotion within the Church—the Sacred Heart of Jesus.
December 1673 Vision
In the initial vision, Jesus appeared to Margaret Mary, allowing her to rest her head upon His Heart. He spoke of His infinite love for humanity and expressed deep sorrow over the ingratitude and indifference shown by mankind. He implored her to establish a feast dedicated to His Sacred Heart and to spread this devotion far and wide.
“My Divine Heart is so passionately in love with men that it can no longer withhold the flames of its burning charity.”
June 1674 Vision
During another significant vision, Jesus revealed His Heart encircled by flames, crowned with thorns, and surmounted by a cross. He requested acts of reparation for the many offences against His love, frequent Communion, particularly on the First Fridays, and the observance of a Holy Hour of prayer.
“Behold this Heart which has so loved men that it has spared nothing, even to exhausting and consuming itself, to testify to them its love.”
June 1675 Vision
The most pivotal revelation occurred during the octave of the Feast of Corpus Christi. Jesus showed Margaret Mary His Heart and expressed His desire for a special feast in honour of His Sacred Heart to be celebrated on the Friday after the octave of Corpus Christi.
“I ask of you that the Friday after the octave of Corpus Christi be set apart for a special feast to honour My Heart, by communicating on that day and making reparation for the indignities which It has received.”
Promoting the Devotion
The initial reception of these visions was met with skepticism and resistance. Theologically, some Church authorities found the notion of focusing on Christ’s physical heart to be overly sentimental and lacking in doctrinal rigor. Others were wary of the private revelations of a relatively obscure nun. Despite this, Margaret Mary’s unwavering conviction and the support of her spiritual director, Father Claude de la Colombière, were instrumental in championing the devotion.
Father Claude, a Jesuit priest renowned for his eloquence and piety, believed wholeheartedly in the authenticity of Margaret Mary’s visions. His advocacy extended beyond the convent walls, as he preached about the Sacred Heart and wrote extensively to promote the devotion. His efforts, combined with those of the Jesuits, facilitated the spread of the devotion across France and eventually beyond.
The Spread and Establishment of the Devotion
The message of the Sacred Heart devotion slowly gained traction. By the late 18th century, it had found a foothold in many parts of Europe, with numerous confraternities and religious communities, such as the Jesuits and the Visitation Sisters, ardently promoting it. The devotion’s widespread acceptance can be attributed to its profound appeal—it encapsulated the very essence of Christ’s love and sacrifice.
The universal Church formally recognised the devotion when Pope Pius IX extended the Feast of the Sacred Heart to the entire Catholic Church in 1856. This recognition culminated in a significant event in 1899 when Pope Leo XIII consecrated the entire world to the Sacred Heart of Jesus, a testament to the devotion’s global embrace.
Impact on Personal and Communal Faith Practices
The devotion to the Sacred Heart has inspired various liturgical and devotional practices. Individual believers find in it a source of deep personal spirituality, focusing on Jesus’ love and mercy. Communally, it has fostered practices such as the First Friday Devotions, the Holy Hour, and the Feast of the Sacred Heart, celebrated with great fervor 19 days after Pentecost.
Passing and Canonisation
Saint Margaret Mary Alacoque passed away on October 17, 1690, after a prolonged illness. Her death was a peaceful culmination of a life spent in ardent devotion and suffering. Despite her significant contributions, her canonisation process was lengthy, reflecting the Church’s meticulous approach to verifying her visions and the fruits of her spiritual legacy. She was canonized by Pope Benedict XV on May 13, 1920, a recognition of her enduring impact on the Catholic faith.
Conclusion
Saint Margaret Mary Alacoque’s life, marked by suffering and divine encounters, continues to resonate within the Catholic Church. Her legacy, encapsulated in the devotion to the Sacred Heart of Jesus, invites the faithful to embrace Christ’s boundless love and to respond with acts of reparation and devotion. As we reflect on her life, we are called to deepen our own relationship with the Sacred Heart, finding in it a wellspring of divine love and mercy.
How can the messages and visions of Saint Margaret Mary Alacoque inspire contemporary Catholics to foster a deeper connection with the Sacred Heart of Jesus?
Read our other brief, general post on the Sacred Heart.S:t Ignatius av Loyola - featured image
Mässa i Saint Cecilia’s Abbey, Ryde, Isle of Wight, England. Läsningar: Jer 26:1–9; Matt 13:54–58.
Dear sisters and brothers,
The best-known writing of Saint Ignatius of Loyola, whom we celebrate today, is his Spiritual Exercises. They are primarily intended to be used as a guide for a 30-day retreat lead by a spiritual director. Such a retreat is usually only made once in a lifetime, and few people have the occasion to do it, other than Jesuits as a preparation for their final vows. However, the Spiritual Exercices also contain many gems that aree applicable for the spiritual life of every Christian, especially in the Introduction and the Supplement. So please allow me to share, or perhaps remind you of, some of these.
”Principle and foundation: Human beings are created to praise, reverence, and serve God our Lord, and by means of doing this to save their souls. The other things on the face of the earth are created for the human beings, to help them in the pursuit of the end for which they are created.” (n. 23)
”Rules for the discernment of spirits: About spiritual desolation. By desolation I mean (…) for example, obtuseness of soul, turmoil within it, an impulsive motion toward low and earthly things, or disquiet from various agitations and temptations. These move one toward lack of faith and leave one without hope and without love. One is completely listless, tepid, and unhappy, and feels separated from our Creator and Lord.” (n. 317)
”During a time of desolation one should never make a change. Instead, one should remain firm and constant in the resolutions and in the decision which one had on the day before the desolation, or in a decision in which one was during a previous time of consolation. For just as the good spirit is chiefly the one who guides and counsels us in time of consolation, so it is the evil spirit who does this in time of desolation. By following his counsels we can never find the way to a right decision.” (n. 318)
”Although we ought not to change our former resolutions in time of desolation, it is very profitable to make vigorous changes in ourselves against the desolation, for example, by insisting more on prayer, meditation, earnest self-examination, and some suitable way of doing penance.” (n. 319)
”One who is in consolation should consider how he or she will act in future desolation, and store up new strength for that time.” (n. 323)
”Rules for thinking, judging, and feeling with the Church: With all judgment of our own put aside, we ought to keep our minds disposed and ready to be obedient in everything to the true Spouse of Christ our Lord, which is our holy Mother the hierarchical Church.” (n. 353)
”To keep ourselves right in all things, we ought to hold fast to this principle: What seems to me to be white, I will believe to be black if the hierarchical Church thus determines it.” (n. 365)
Let us ask for the intercession of Saint Ignatius, that we may wisely use the means at our disposal in order to attain our final end; that we may always find the right way to act in times of spiritual desolation; and that all the members of the Church may always obey and think with our holy Mother the hierarchical Church, for the greater glory of God. Amen.
Omi
BreviarnorskStart
idag
lör
sön
mån tis
ons
tors
fre
Breviar - Tidebønnene
LG
Laudes
ters
sekst
Non
Vesper
compl.
A+ A A-
Läsgudstjänst
31 juli 2026, fredag
Ignatius av Loyola-präst
Gud, kom till min hjälp
, Herre, var snabb till frälsning.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.
Som det var i början, så nu och för evigt och i all evighet. Amen. (Halleluja!)
Hymn: Himlen, o Herre, säg din härlighet, den
Välsignade prisas av den blå himlavalvet.
Solen och månen och stjärnornas aréer
berättar tydligt vad din kraft kan göra.
Inte heller är ordet eller talet som ljuder,
men ändå över hela jorden når deras röst.
Folk, alla vittnesmål om vittnesmålen ekar
i varje mänskligt bröst.
Solen går upp som en brudgum i prydnad,
springer sin väg med kraft som en hjälte, vaknar
från jorden till livets glädje,
varelsen under himlens tält.
Dag efter dag, om din kärleksfulla vänlighet rapporterar,
som våra dagar, så har vi fått styrka.
De glittrande ögonen på natthimlen berättar:
Och du sover inte igen för att vila gick vi.
Herre, Ditt ord är vårt ljus från ovan, rent och fullkomligt,
och evigt som Du, som öppnar vårt öga för sanning och liv,
omvänder själen, minns visdom.
Åh, att jag aldrig behövde vandra ifrån det!
Glöm vad jag syndat och lär mig ditt bud.
Åh, att jag talade och tänkte
att jag kanske kunde behaga dig, o Herre min klippa, min Gud!
Ant. 1 Stig upp, o Herre, kom till min hjälp.
Psalm 35
Herren är en Frälsare under förföljelse
De samlades och överlade på ett listigt sätt att få Jesus arresterad och avrättad (Matteus 26:3, 4)
Herre
, kämpa mot dem som strider mot mig, *
kämpa mot dem som kämpar mot mig.
Ta tag i din sköld och din väktare, och
stig upp, och kom till min undsättning.Ta fram spjutet och yxan, *
gå ut mot dem som förföljer mig.
Säg till min själ: *
"Jag är din frälsning."Jag ska glädja mig i Herren *
och glädjas åt hans frälsning.
Då ropar jag med kropp och själ: *
"Herre, vem är som du?Du befriar hjälplös man *
från den som är för stark för honom.
Du skyddar de stackars fattiga *
från den som utnyttjar honom."Falska vittnen reser sig mot mig *
och frågar mig saker jag inte vet.
De återgäldar gott med ont, *
Jag känner mig helt övergiven.Ära vare Fadern och Sonen *
och den Helige Ande,
Som det var i början, så nu och för evigt *
och för all evighet. Amen.
Kvart. 1 Stig upp, o Herre, kom till min undsättning.
Anth. 2 Försvara min sak, o Herre, försvara mig, ty du är mäktig.
II
När de var sjuka gick jag i botgöringskläder; *
Jag plågade mig själv med fasta.
Jag bad med huvudet böjt*
som om jag var en vän eller bror.Som en som sörjer sin mor bar jag
sorgkläder.
Men nu, när jag vacklar, * flockas de
runt mig;Krymplingar attackerar mig, jag vet inte varför, *
de river och kämpar oavbrutet.
De är avfällingar, och de hånar och hånar, *
de gnislar tänderna mot mig.Ära vare Fadern och Sonen *
och den Helige Ande,
Som det var i början, så nu och för evigt *
och för all evighet. Amen.
Kvart 2 Vädja min sak, o Herre, försvara mig, ty du är mäktig.
Anth. 3 Varje dag minns jag din rättfärdighet.
III
Hur länge tänker du bara titta på, Herre?
* Rädda mitt liv från dem som härjar, det bästa jag har,
från lejonets mun.
Jag kommer att tacka dig i den stora församlingen, *
prisa dig mitt i den mängdliga folkmassan.Låt inte förrädare håna mig, *
de som hatar mig utan anledning skickar föraktfulla blickar.
Du har sett det, o Herre, var inte tyst, *
Herre, var inte avlägsen.Vakna, gå upp och ge mig min rätt. *
Min Gud och min Herre, vädja min sak.
De som vill att jag ska vara rättfärdigad *
kommer att glädjas och glädjas.De säger alltid: "Herren är stor, *
som ger sin tjänare lycka och frid."
Då ska min tunga förkunna din rättfärdighet, * sjunga
lov till dig hela dagen.Ära vare Fadern och Sonen *
och den Helige Ande,
Som det var i början, så nu och för evigt *
och för all evighet. Amen.
Kvart. 3 Varje dag minns jag din rättfärdighet.
Min son, kom ihåg mina ord.
Håll mina bud, så ska du leva.
Första läsningen
av 2 Korinthierbrevet 11:30-12:13
Från Paulus andra brev till Korinthierbrevet.
Aposteln är stolt över sin svaghet
.
Om jag slutligen ska visa mig stolt över något, vill jag hellre att det beror på min maktlöshet. Och vår Herre Jesus Kristi Gud och Fader – högt prisad i Evigheten! - Han vet att det inte är en lögn. I Damaskus hade kung Aretas guvernör satt vakter runt staden för att ta mig till fånga; Men jag blev avskedad in i en korg genom en lucka i väggen och därmed undkommit från hans händer ...
Jag måste berömma mig själv – även om inget har vunnits på det. Sedan kommer jag till visioner och uppenbarelser från Herren. Jag känner en människa, en kristen, som för fjorton år sedan – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet – rycktes bort, helt in i den Tredje himlen. Och jag vet att den här mannen—om det var i kroppen eller utanför kroppen, jag vet inte, Gud vet—han blev fångad rakt in i paradiset och hörde osägbara saker, som ingen man får tala om. Jag skulle vara stolt över den mannen; men vad gäller mig själv, så kommer jag inte att göra det Skryter om något annat än min maktlöshet. Sant, om jag ville skryta skulle det inte vara tomt prat, jag ville bara säga sanningen. Ändå, Jag låter det vara; Jag vill inte att folk ska se mig som mer än vad du ser och hör från mig – inte ens på grund av dessa höga insikter.
Och därför, för att jag inte ska tänka för mycket om mig själv, har jag fått en tagg som står i min kropp, en Satans budbärare som ska slå mig i ansikte, så jag blir inte för förtjust i det. Tre gånger har jag bett Herren att göra sig av med honom. Men han har svarat: "Min nåd räcker för du; för det är genom maktlöshet som min makt vecklar ut sin styrka."
Och det är därför jag också skryter om det mesta av min maktlöshet, så att Kristi kraft kan utspela sig över mig. Ja, det är därför jag är glad över min maktlöshet - över misshandeln, över lidanden och förföljelserna och alla de lidanden jag går igenom för Kristi skull; För varje gång jag är maktlös, då är det det Jag är bara stark! Då har jag blivit galen, och det är du som har tvingat mig att göra det. I verkligheten var det du som borde ha gått i slottet för mig! Ty jag har inte varit underlägsen dessa främsta apostlar, även om jag är ingenting. Du har sett allt Utveckla bland er de tecken som manifesterar aposteln – i det tålamod vi visat i allt, i jordens tecken, i underverken, maktens uttryck. Har jag Kanske har du halkat efter de andra kyrkorna i något? - Det måste vara i detta som jag, för min del, inte har fallit för din börda! Förlåt mig den orättvisa jag har gjort dig där.
Responsorium 2 Kor 12:9; 4,7Jag föredrar att skryta om mina svagheter, så att Kristi kraft kan bo i mig.
* Ty makt blir fullkomlig i svaghet.
Vi har denna skatt i lerkärl, så den mäktiga kraften kommer från Gud.
* Ty makt blir fullkomlig i svaghet.
Annan läsning:
Från den helige Ignatius muntliga kommunikation, skriven av Luis Gonzales.
Testa andarna för att se om de är av Gud,
Ignatius tyckte om att läsa tråkiga och osanna böcker om berömda mäns stora gärningar. Så snart han kände sig frisk bad han därför om Några av dessa för att fördriva tiden. Men det fanns inga sådana böcker i huset där han var. Därför fick han en bok med titeln "Kristi liv" och en en annan kallades "Helgonblomman", och dessa var på hans modersmål.
Han läste dessa böcker ofta och utvecklade gradvis en viss känsla för vad som fanns i dem. Ibland funderade han också på vad han just hade läst. Men andra gånger återvände han till sådana tomma idéer som han tidigare varit upptagen med, och många andra liknande saker, alla som det slog honom.
Men Guds nåd kom honom till undsättning och lät sådana tankar ersättas av andra tankar som härstammade från det han senast läst. Ty när han läste om vår Herre Kristi liv och helgonens liv, blev han ofta eftertänksam och slutade med att fråga: "Vad om jag gjorde som den salige Franciskus? Eller som den Välsignade Dominic?" Så han funderade på många saker. Sådana funderingar varade ganska länge, men sedan blev han avbruten och det gamla tomt och världsligt Hans tankar återvände, och de upptog honom länge. Under lång tid hölls han uppe av dessa föränderliga tankar.
Mellan dessa två tankegångar fanns dock skillnaden att när han tänkte på världens ting, fann han stor glädje i det; men när han var Trött och slutade tänka, han kände sig deprimerad och uttorkad. När han däremot tänkte på att följa de strikta regler han märkte att helgonen hade övat, kände han sig lycklig inte bara när han funderade på detta, utan också när han släppte dessa tankar. Till och med bröd Ändå märkte han inte denna skillnad och gav den ingen betydelse förrän en dag hans sinne öppnades och han började fundera på det Skillnaden. Av egen erfarenhet förstod han att en typ av tanke gjorde honom nedslagen, den andra gjorde honom glad. Detta var hans första reflektioner över gudomliga verkligheter. Och senare, när han hade påbörjat sina andliga övningar, var det från detta perspektiv han började förstå det Han lärde sina lärjungar att "urskilja andarna."
Responsorium, jfr 1 Pet. 4:11.8Den som taler, skal tale som Guds ord. Og den som tjener, skal tjene med den styrke Gud gir.
* Slik skal Gud i alle ting bli æret ved Jesus Kristus.
Frem for alt, ha alltid gjensidig kjærlighet.
* Slik skal Gud i alle ting bli æret ved Jesus Kristus.
Bønn
Helige Gud, till ditt namns större ära gav du åt din kyrka den helige Ignatius. Låt oss med honom för ögonen och hjälpta av hans böner kämpa den goda kampen här på jorden, så att vi med honom får segerkransen i himlen. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.
Amen, I say to you, if two of you agree on earth about anything for which they are to pray, it shall be granted to them by my heavenly Father
Matthew 18:19
Communities page
Novena
786
Novena to St. Joseph
Chaste Spouse of the Most Holy Virgin Mary to whom God entrusted his only Son. May we entrust all our needs and prayers to his loving, fatherly, tender care.
Read more
By Madeleine of Our Lady of Mount Carmel, OCDS
Day 1
Video
DAY I Joseph, descendent of David
29
11
Day 2
Video
DAY II Mary's betrothal to Joseph
22
8
Day 3
Video
DAY III Joseph, guardian of the Son of Mary
6
6
Day 4
Video
DAY IV The Presentation of Jesus in the Temple
12
4
Day 5
Video
DAY V The Prophecy of the elderly Simeon
19
4
Day 6
Video
DAY VI St. Joseph, protector on the fight into Egypt
6
2
Day 7
Video
DAY VII Family life in Nazareth
11
4
Day 8
Video
DAY VIII Jesus, lost and found in the Temple
3
8
Day 9
Video
DAY IX St. Joseph's death in Mary and Jesus' company
7
11
Continue Day 3
Description
Chaste Spouse of the Most Holy Virgin Mary to whom God entrusted his only Son. May we entrust all our needs and prayers to his loving, fatherly, tender care.
Why do we invoke St. Joseph?
May we led by the light which the Saints of Carmel have had and place our trust in St. Joseph, in the knowledge that he can help us in ALL things:
•
"I don't recall up to this day ever having petitioned him for anything that he failed to grant." St. Teresa of Jesus (1515-1582)
•
"this glorious saint... helps in ALL our needs." St. Teresa of Jesus (1515-1582)
If you join us for the Novena:
🕊️You will get to know how St. Joseph is able to help us in everything and never fails, just as he cared for the Infant Jesus and did not fail our heavenly Father.
🕊️You will be illumined by the testimony of Carmelite Saints who have entrusted their prayers and supplications to St. Joseph, through the ages with many convents and monasteries dedicated to his name and unfailing patronage.
Programme of the Novena
•
Day I Joseph, descendent of David
St. Teresa of Jesus
•
Day II Mary's betrothal to Joseph
St. John of the Cross
•
Day III Joseph, guardian of the Son of Mary
Blessed Ana of St. Bartholomew
•
Day IV The Presentation of Jesus in the Temple
Blessed Francisco Palau
•
Day V The Prophecy of the elderly Simeon
St. Thérèse of the Child Jesus
•
Day VI St. Joseph, protector on the fight into Egypt
Blessed Titus Brandsma
•
Day VII Family life in Nazareth
St. Elizabeth of the Trinity
•
Day VIII Jesus, lost and found in the Temple
St. M. Maravillas of Jesus
•
Day 9 Joseph's death in Mary & Jesus' company
St. Teresa Benedicta of the Cross
Written and compiled
by María Pilar Vila, Doctor in Theology.
Translated by Chantal Roxane Haigh, OCDS.
In depth studies, articles relating to Carmel may be found on María Pilar Vila's website, which has an automatic translator for items not already in English:
https://carmeloteresajuan.wordpress.com/
The Discalced Carmelite Secular Order (OCDS)
Curious to know what it means to be a secular member of the Discalced Carmelite Secular Order of Great Britain? Then please click on the following link:
https://www.secularcarmel.org.uk/purpo
SECULAR ORDER OF DISCALCED CARMELITES
England, Wales and Scotland
Home
About
Our Groups
Our Saints
Enrichment
For Seculars
Blog
Reading
Scotland
More...
PURPOSE
The Secular Carmelites are a Catholic lay movement within the Discalced Carmelite Order devoted to learning how to pray and serve the Lord in the spirit of Carmel. This involves us both in shared prayer and study in local groups and in a commitment to a personal prayer life.
Together we sit at the feet of the great Carmelite spiritual writers like our foundress St Teresa of Avila, St John of the Cross, St Thérèse of Lisieux, St Teresa Benedicta of the Cross (Edith Stein), St Elizabeth of the Trinity, Blessed Marie-Eugene, and many other spiritual guides less well known but sources of holy wisdom and spiritual nourishment.
The writings of the Carmelite saints offer an immense treasury of wisdom and experience available to all who want to know how to draw closer to God. Our purpose is to absorb their spirit in our daily lives as laypersons living in the world.
We are called ‘Seculars’ to distinguish us from the Discalced Carmelite Friars and Sisters (OCD) who take monastic vows and live under discipline in religious communities. We are part of the same Carmelite Order and are distinguished by the letters OCDS. We do not take monastic vows but we make promises – involving a commitment to living in allegiance to Christ, to be worked out through contemplative prayer and apostolic activity in the service of the Church.
Carmel – a gift to the Church and to the world
Carmel is not just about individual spiritual growth.
The treasures of the Carmelite spirit, Carmelite communities, Carmelite prayer, and Carmelite wisdom are also a gift to the wider Church.
Countless Catholics benefit from all this without actually being Carmelites themselves.
ETHOS
Our goal is to absorb as deeply as possible the spirituality of the great Carmelite saints.
Carmel is a fundamentally Catholic spirituality and as such it does not differ substantially from other traditions within the Church. Perhaps we can discern certain emphases – and they are only distinctions of emphasis – that guide us on our path.
Finding God in the dark – an idea very characteristic of St John of the Cross. He constantly reminds us that God is always there no matter how difficult or even terrible our lives are. God’s presence doesn’t depend on our feelings or our emotions, it is something objective and we hold out our hands in the dark to hang on to him as a child hangs on to its parent.
Divine Providence – along with this trust in God’s objective presence goes the conviction that, as St Thérèse teaches, ‘everything is grace’. We learn to discern God’s grace in whatever happens to us, whether it pleases us or consoles us or cheers us or not. God is in what happens to us and our task is to look for the graces in the tough experiences as much as in the pleasurable ones.
Wanting God and not God’s gifts – our foundress St Teresa of Avila has gone down in history for her ecstasies and the miraculous experiences she was granted, but she herself never tires of warning us not to look for these things, and with this St John of the Cross is in total agreement. We should not be put off our spiritual journey by any amount of aridity or low spirits or lack of any personal awareness of God – it is all about loving God for himself, not for what he can give us.
Silence and listening – the great Carmelite teachers are teachers of contemplative prayer and so they encourage us to listen for the voice of the Spirit by silencing our own inner voices and our own worries and hopes and fears and letting Him speak to us. This of course is a discipline that has to be learned, and the fact that we do it together in our meetings is a great asset to us on our journey into silence.
Passion – Carmel is for those who are not afraid to embark on a passionate love relationship with God, the kind of love relationship that is pictured in the Old Testament Song of Songs. Teresa, John of the Cross, and Thérèse all speak of their love for Jesus in these terms.
Our Lady, Mother of Carmel, and the scapular
The first friars living on Mount Carmel were known as the Order of the Brothers of the Blessed Virgin Mary of Mount Carmel.
Our Lady has been a patroness of the Order since the beginning and we are accustomed to look to her as a model of service to Our Lord through prayer. Her special care was embodied in her gift of the scapular to St Simon Stock in the early days of the Order’s establishment in Europe.
Seculars wear the scapular under their clothes as a sign of their allegiance to Carmel and to Our Lady.
HISTORY
Our history – or at least the history that matters – is the history of the Carmelite Order.
The origins of the Order are shrouded in the mists of time but we do know that it is the only Order in the Catholic Church that was actually founded in the Holy Land; and our name reflects not the name of a founder but the place where we originated – Mount Carmel.
History records that a community of hermits living on Mount Carmel asked Bishop Albert of Jerusalem for a rule in some time between 1206 and 1214. When or how they came to be there is not known; it is generally assumed that they came to the Holy Land with the Crusaders at some point after the First Crusade of 1096.
Carmelites cherish a delightful legend which connects them to St Elijah, for he lived in caves on Mount Carmel and had a school of prophets, from which this community of hermits is said to have been descended.
The community on Mount Carmel had to leave the Holy Land in 1291 when it was eventually conquered again by the Muslims. They took refuge in Europe where they embarked on a new form of life.
Originally the Carmelites were all friars and it was not until the mid-fifteenth century that an order of nuns was established, along with the Secular Order. Barely more than half a century later St Teresa of Avila was born (1515), and she entered the Carmelite Convent of the Incarnation in her home town. It was a very large institution with well over 100 religious sisters and although there was an established prayer routine, things were complicated by the fact that townsfolk were allowed in and out and there were paying guests alongside the nuns.
Teresa had a vision to renew the Order by creating small communities of sisters observing strict enclosure and dedicating themselves to a life of prayer. Although some did follow her, the Order as a whole did not and the result was the creation of a new Order, which became known as the Discalced Carmelites (OCD). ‘Discalced’ means ‘shoeless’ and it should be taken as symbolic of devotion to poverty, as the Discalced do in fact wear sandals or indeed shoes nowadays.
The existing Order continued and was known as ‘Calced’ (wearing shoes) or O.Carm. They entitle themselves the Carmelites of the Ancient Observance, and they have their own lay followers similar to ourselves known as the Carmelite Third Order.
Teresa founded seventeen convents in Spain, and the Order spread subsequently across Europe and eventually around the world. In addition to her work as foundress of the OCD Sisters, Teresa also founded the OCD friars, an enterprise in which she was ably assisted by the young St John of the Cross.
Since Teresa's time the Order has produced a great number of lesser-known but much-loved saints like the Pole St Raphael Kalinowski , St Mariam Bouardy from the Holy Land, and the Chilean St Teresa of the Andes. It has also produced martyrs like the Carmelite Sisters of Compiègne guillotined during the French Revolution and Spanish Sisters murdered during the Spanish Civil War – not to mention St Teresa Benedicta of the Cross (Edith Stein) murdered at Auschwitz. Edith, Jewish by birth, became a Catholic partly under the inspiration of St Teresa’s Book of her Life.
Our spirituality has touched multitudes both directly from the foundress and the founder but also indirectly through their disciples – especially the hugely inspirational Thérèse of Lisieux.
In modern times Pope St John Paul II wrote a doctoral thesis on St John of the Cross and as a young priest expressed a desire to be a Carmelite but was refused permission by his bishop. He wore a scapular all his life.
St Teresa continues to be a source of inspiration to many today and she is an object of fascination among feminists for her astonishing leadership qualities, her creativity, and her success in negotiating a male-dominated world.
St John of the Cross wrote poetry which found its way into the canon of classic Spanish literary works.
COMMITMENTS
There are two dimensions to our commitments – the communal and the individual.
The communal and the individual balance each other and feed into each other.
We support each other in prayer as communities and each member’s spiritual growth nourishes the community.
Those of us who have been in Carmel for some time have discovered in these commitments a source of immense grace and nourishment for spiritual growth. Over the years, the rich teachings of our beautiful Carmelite saints infuse our lives with hope and purpose.
But spiritual growth takes time and may require great patience.
The Communal Dimension
This involves first of all attendance at local monthly meetings for prayer and study of Carmelite texts.
The times and formats and content of these meetings vary from place to place, but they usually include recitation of Morning or Evening Prayer; half an hour or so of silent prayer; study of a Carmelite text; a prayerful reading of Scripture; a time of socialising either over coffee or a shared meal. Depending on the circumstances, they may also involve attendance at Holy Mass.
Annual retreats are available at the Boars Hill Carmelite Priory outside Oxford or at Ampleforth Abbey in Yorkshire.
There are annual Regional Day conferences where members of the communities in each region meet together for shared prayer and spiritual refreshment and exchange of ideas.
There are also annual Carmelite Pilgrimages to Walsingham in which Seculars are encouraged to participate.
The Individual Dimension
The bedrock of our daily prayer is our commitment to a period of silent prayer each day.
We also commit ourselves – united with the communion of the faithful everywhere – to the private recital of the Morning and Evening Prayer of the Church at home – and to Night Prayer whenever possible.
In addition we engage in regular spiritual reading, and we attend weekday Eucharistic celebrations as far as work and family commitments allow.
INQUIRERS
If you would like to know more about the Seculars, please fill in the form on the Contact page and you will be contacted by a member of the Order. They will be able to give you further information and talk on the phone or arrange for someone to meet with you if you so wish.
Be assured that any information provided will be treated as confidential. Inquiries made in this way involve no commitment and you will not be contacted further unless you so wish.
Kommentarer
Skicka en kommentar