
Omi
Breviar-norskStart
Den 4 maj 2026, måndagmåndag i 5 påskveckan
Läsningar: Apg 14:5-18, Ps 115, Joh 14:21-26
Länkar:
* Breviar (norsk) - Tidebønnene
* Breviary (english) - The Divine Office
* Brewiarz (polski) - Liturgia Godzin
* Brevijar (hrvatski) - Božanski časoslov
* Brevier (deutsch) - Stundengebet
* Breviaire (français) - Liturgie des Heures
* Breviárium (magyarul) - Az Imaórák Liturgiája
Predikningar
Kortpredikan
Ingmar Svanteson 19/05
– Apg 14:5-18 Ps 115:1-4,15-16 Joh 14:21-26 –
Paulus Och Barnabas förkunnar i Lystra. Där fanns en man som varit lam sedan födelsen. Lukas berättar: ”Han hörde på när Pau-lus talade.”
Paulus måste ha märkt det och fäster blicken på honom. Han ser att mannen har tro så att han kan bli botad. Så sker också.
De flesta som bevittnar det underverk som skedde såg bara något mirakulöst och häftigt. De gav sig inte tid att tänka efter. De trodde att ”gudarna” har stigit ner ibland dem. De ger dem grekiska gudanamn och kallar Paulus för Zeus och Barnabas för Hermes.
För apostlarna blir det ett tillfälle att förkunna skillnaden mellan ”maktlösa gudar” och ”den levande Guden”.
De försöker få människorna att tänka efter, ”Vad tar ni er till?”, inte bara reagera med känslan.
Så talar de om den Gud ”som har skapat himmel och jord” och som ”gav vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör”. Själva är apostlarna ”svaga människor”, trots de gåvor som Gud har lagt i deras händer.
Av liknande skäl vill inte Jesus ”visa sig för världen”. Det skulle uppfattas som mirakulöst och häftigt, men stanna vid det.
Den lame mannen måste ha tänkt efter när han hörde Paulus tala. Då var också sinnet berett för tron.
En tro som öppnar sig för det som miraklerna hänvisar till, tron på honom och hans enhet med Fadern.
Jesus säger om den troende, den som älskar hans ord och bevarar det: ”Vi (Sonen och Fadern) skall komma till honom och stanna hos honom”.
Vi firar det i varje eukaristi, det största av alla mirakler.
FEMTE PÅSKVECKAN MÅNDAG DEN 4 MAJ Läsning Apg 14:5–18 När Paulus och Barnabas förstod att hedningarna och judarna med sina ledare i spetsen hade satt sig i sinnet att misshandla dem och stena dem, flydde de till Lystra och Derbe, två städer i Lykaonien, och trakterna där omkring, och där fortsatte de att förkunna budskapet. I Lystra fanns en man som inte kunde bruka sina ben; han hade varit lam från födseln och aldrig kunnat gå. Han hörde på när Paulus talade. Denne fäste blicken på honom, och då han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad, sade han med hög röst: »Res dig och stå på benen!« Då sprang mannen upp och började gå. När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de högt på lykaoniska: »Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt.« De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. Prästen i Zeustemplet utanför staden kom med tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. När apostlarna, Barnabas och Paulus, hörde det, rev de sönder sina mantlar och rusade in i folkhopen och ropade: »Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni. Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer. Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje.« Genom att säga så lyckades de avhålla folket från att offra åt dem. Responsoriepsalm Ps 115:1–4, 15–16 (R.1) R. Ge inte äran åt oss, Herre, utan åt dig eller: Halleluja. Ge inte äran åt oss, Herre, inte åt oss, utan åt dig, för din nåds, för din sannings skull. Varför skulle folken få säga: »Var är nu deras Gud?« R. Vår Gud är ju i himlen, han kan göra allt vad han vill. Men deras avgudar är silver och guld, verk av människors händer. R. Var välsignade av Herren, av honom som har skapat himmel och jord. Himlen är Herrens himmel, åt människorna har han givit jorden. R. Halleluja Joh 14:26 V. Den helige Ande skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Evangelium Joh 14:21–26 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.« Judas — inte Judas Iskariot — frågade: »Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?« Jesus svarade: »Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. Detta har jag sagt er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.« TISDAG DEN 5 MAJ Läsning Apg 14:19–28 Till Lystra kom några judar från Antiochia och Ikonion. Dessa fick med sig folket. Man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden. Nästa dag fortsatte han med Barnabas till Derbe. Här förkunnade de evangeliet och gjorde många till lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia och styrkte lärjungarna och manade dem att behålla sin tro. »Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike«, sade de. I varje församling utsåg de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt den herre som de hade kommit till tro på. Sedan for de vidare genom Pisidien och Pamfylien, och när de hade förkunnat ordet i Perge, fortsatte de ner till Attaleia. Därifrån seglade de till Antiochia, den plats där man hade överlämnat dem åt Guds nåd inför det uppdrag som de nu hade fullgjort. Efter sin ankomst dit kallade de samman församlingen och berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. Och de stannade en ganska lång tid hos lärjungarna där. Responsoriepsalm Ps 145:10–13b, 21 (R. jfr 12) R. Dina vänner skall förkunna ditt rikes ära eller Halleluja. Alla dina verk, Herre, skall tacka dig, dina heliga skall välsigna dig. De skall tala om ditt rikes ära, och din makt skall de besjunga. R. De skall förkunna för människorna dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet. Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herravälde varar från släkte till släkte. R. Min mun skall förkunna Herrens lov, allt som lever skall prisa hans heliga namn alltid och i evighet. R. Halleluja Jfr Luk 24:46, 26 V. Messias skulle lida och uppstå från de döda och så gå in i sin härlighet. Evangelium Joh 14:27–31a Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det, när det har skett. Jag säger inte mycket mer till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig.« ONSDAG DEN 6 MAJ Läsning Apg 15:1–6 Några som hade rest ner från Judeen ville lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig efter mosaiskt bruk. Detta ledde till ständiga uppträden och diskussioner mellan dem och Paulus och Barnabas. Man beslöt då att dessa båda och några till skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att få frågan utredd av dem. Församlingen gav dem vad de behövde för resan, och de for sedan genom Fenikien och Samarien och beskrev hur hedningarna omvände sig, vilket väckte stor glädje bland alla bröderna. Vid sin ankomst till Jerusalem togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem. Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg upp och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Moses lag. Apostlarna och de äldste kom då samman för att utreda frågan. Responsoriepsalm Ps 122:1–5 (R. jfr 1) R. Med glädje får vi komma till Herrens hus eller Halleluja. Vilken glädje, när man sade till mig : ”Låt oss gå till Herrens hus.” Våra fötter har fått träda in i dina portar, Jerusalem. R. Jerusalem, du mäktiga stad, där hus sluter sig väl till hus, dit stammarna drar upp, Herrens stammar, enligt lagen för Israel, för att prisa Herrens namn. R. Där står domarsäten, säten för Davids hus. R. Halleluja Joh 15:4a, 5b V. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Om någon är kvar i mig, bär han rik frukt. Evangelium Joh 15:1–8 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det, om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.« TORSDAG DEN 7 MAJ Läsning Apg 15:7–21 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade: »Mina bröder, ni vet att Gud i forna dagar valde ut mig bland er, så att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. Gud, som känner allas hjärtan, har vittnat för dem genom att skänka den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. Han har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan har renat deras hjärtan genom tron. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett sådant ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har orkat bära? Nej, vi tror att det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de.« Då teg alla, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om de många tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem. När de hade slutat, tog Jakob till orda: »Mina bröder, hör på. Simon har berättat om att Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Till detta passar profeternas ord, där det står: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda. Ur dess spillror skall jag bygga upp den och resa den igen, för att alla de andra människorna skall söka Herren, alla folk över vilka mitt namn har utropats. Så säger Herren, som har gjort detta känt för länge sedan. Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud utan bara skriva till dem att de måste avhålla sig från sådant som har orenats genom avgudadyrkan och från otukt, köttet av kvävda djur och blod. Ty Mose har i alla tider haft sina förkunnare i varenda stad, och han läses i synagogorna varje sabbat.« Responsoriepsalm Ps 96:1–3, 10 (R. 3) R. Förkunna Herrens under bland folken eller: Halleluja. Sjung en ny sång till Herrens ära, sjung till Herrens ära, alla länder, sjung till Herrens ära, lova hans namn. R. Båda glädje var dag, besjung hans frälsning, förkunna bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under. R. Säg bland hedningarna: »Herren är nu konung! Därför står jordkretsen orubbligt fast, med rättvisa dömer han folken.« R. Halleluja Joh 10:27 V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren. Jag känner dem, och de följer mig. Evangelium Joh 15:9–11 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig.« FREDAG DEN 8 MAJ Läsning Apg 15:22–31 Apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen beslöt att bland sig utse några som skulle sändas till Antiochia i sällskap med Paulus och Barnabas. Det blev Judas som kallades Barsabbas, och Silas, båda i ledande ställning bland bröderna, och de fick med sig detta brev: »Hälsningar från apostlarna och de äldste till bröderna av hednisk härkomst i Antiochia och Syrien och Kilikien. Vi har hört att några som kommit härifrån men utan vårt uppdrag har oroat er och vållat förvirring med vad de sagt. Vi har därför enhälligt beslutat att utse några talesmän och skicka dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, dessa båda som har vågat livet för vår herre Jesu Kristi namn. Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen framföra samma meddelande. Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er utöver följande oeftergivliga krav: att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt. Om ni undviker allt sådant handlar ni rätt. Allt gott!« Så sände man i väg dem, och när de hade kommit fram till Antiochia sammankallade de ett möte och överlämnade brevet. Bröderna läste det och blev glada över detta uppmuntrande besked. Responsoriepsalm Ps 57:8–12 (R. 10a) R. Herre, jag vill tacka dig bland folken eller: Halleluja. Mitt hjärta är berett, o Gud, mitt hjärta är berett, jag vill sjunga och spela. Vakna upp, min själ! Vakna upp, du harpa och du lyra! Jag vill väcka gryningen. R. Herre, jag vill tacka dig bland folken, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din godhet når ända upp till himmelen, din trofasthet ända till skyarna. R. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, må din ära sträcka sig över hela jorden! R. Halleluja Joh 15:15b V. Jag kallar er vänner, säger Herren, ty jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader. Evangelium Joh 15:12–17 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.« LÖRDAG DEN 9 MAJ Läsning Apg 16:1–10 Paulus kom till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, vars mor var kristen judinna medan fadern var grek. Han hade gott namn om sig bland bröderna i Lystra och Ikonion. Denne Timotheos ville Paulus ha med sig på resan, och med hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom; alla kände ju till att hans far var grek. De reste från stad till stad och meddelade bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade utfärdat och som man skulle iaktta. Församlingarna befästes i tron och fick för var dag allt fler medlemmar. De tog sedan vägen genom Frygien och Galatien, eftersom den helige Ande hindrade dem från att förkunna ordet i Asien. När de hade nått Mysien, ville de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu ande. Då gick de genom Mysien och kom ner till Troas. På natten hade Paulus en syn; en makedonier stod där och bad honom: »Kom över till Makedonien och hjälp oss.« När han hade haft denna syn, försökte vi genast ta oss till Makedonien, ty vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet där. Responsoriepsalm Ps 100:1b–3, 5 (R. 1b) R. Höj jubel till Herren, alla länder eller: Halleluja. Höj jubel till Herren, alla länder, tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med fröjderop. R Förnim att Herren är Gud. Han har gjort oss, och inte vi själva, till sitt folk och till får i sin hjord. R Ty Herren är god, evigt varar hans nåd och hans trofasthet från släkte till släkte. R Halleluja Kol 3:1 V. Om ni har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Evangelium Joh 15:18–21 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen, skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord, kommer de också att bevara ert. Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.« SJÄTTE PÅSKSÖNDAGEN DEN 10 MAJ Första läsningen Apg 8:5–8, 14–17 Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. Det blev stor glädje i den staden. Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande. Responsoriepsalm Ps 66:1–3a, 4–7a, 16, 20 (R. 1) När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 645. När den läses används följande text: R. Höj jubel till Gud, hela världen eller: Halleluja. Hylla Gud, hela världen, spela och ära hans namn, ära honom med lovsång! Säg till Gud: Väldiga är dina verk! R. Hela världen tillber dig, spelar till din ära, lovsjunger ditt namn. Kom och se Guds gärningar, hans väldiga verk bland människor. R. Han förvandlade havet till torr mark, de gick till fots genom floden. Låt oss glädjas över honom. Han härskar för evigt i sin makt. Hans ögon vakar över folken. R. Kom och lyssna, alla som fruktar Gud, jag skall berätta vad han gjort för mig. Lovad vare Gud, som inte avvisade min bön, inte vägrade mig sin nåd. R. Andra läsningen 1 Pet 3:15–18 Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal. Bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda. Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden. Halleluja Joh 14:23 V. Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom. Evangelium Joh 14:15–21 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.«
Jesus Personally Taught St. Faustina How To Survive Spiritual Attacks…
The Imitation of Mary 1. Earthly mothers are delighted when they see a reflection of themselves in the features and mannerisms of their children. In the same way Mary, our Heavenly Mother, is pleased when her sons seek to reproduce as far as possible in their lives the faithful imprint of her spiritual motherhood. We should imitate Mary, therefore. Especially in this month which is dedicated to her, we should not be content merely to pray before her altar and decorate it with flowers, but we should make daily progress in imitating her virtues, particularly the virtue which we need most. We may be lacking in humility, that virtue which is so outstanding in Our Lady. Or perhaps we are lacking in purity, the most difficult yet the most necessary of all the virtues. Then again we may be wanting in acceptance of God's will when we are suffering or misunderstood. We should try and do God's will in everything and with perfect trust in Him, as Mary did at Nazareth and at Bethlehem, in exile and in her own country, in her humble home and on the apostolic journeys in which she followed her divine Son, on the sorrowful way of the Cross, on Calvary at the feet of Jesus, at the Resurrection and glorious Ascension, and in the years in which she waited on earth for the final loving reunion in Heaven. Let us repeat with her always: “Be it done to me according to thy word.” (Luke 1:38) There is a story told about a holy man who prayed to Mary in all his difficulties: “Show yourself to be my mother.” One day he heard the reply: “Show yourself to be my son.” Mary says this to us as well. If we wish her to prove that she is our mother, we must show her that we are really her sons by mirroring in our lives her outstanding sanctity. 2. At first sight it seems a very difficult matter to imitate Mary. More than any other creature, she reached the highest peak of perfection. But if we examine the nature of her outstanding sanctity, it will seem easier to imitate her. According to the masters of the spiritual life, there are three kinds of holiness. First, there is extraordinary sanctity, which abounds in miracles and ecstasies, such as that of St. Aloysius Gonzaga, St. Mary Magdalen dei Pazzi, St. Catherine of Genoa, St. Gemma Galgani, and many others. Secondly, there is ordinary holiness, where perfection is achieved without being manifested in miracles or in ecstasies. Thirdly, there is hidden sanctity, a relationship entirely between the soul and God, which consists in the faithful and loving fulfilment of His holy will. It is unnoticed by men, but one day it will shine forth in the sight of God and the human race. The holiness of Mary falls into the latter two categories, for hers was a hidden sanctity, to outward appearances quite ordinary. We read nothing of her having been in ecstasy or having worked miracles. We do read, however, that she did God's will on all occasions; that she lived an obscure life of humility and love; that she followed Jesus as far as Calvary along the sorrowful road of the Cross; that she loved Him above everything else; and that she lived for Him alone. It is not too difficult to imitate Mary. With her protection and with the grace of God, it can become almost easy. All we need is a firm resolution to accomplish the will of God in all things, a great love for Jesus which will make Him the object of all our actions, and a spirit of prayer which will keep us close to God in every kind of circumstance. 3. O holy Mary, ever ready to protect and assist me, grant that I may be as truly your son as you are my heavenly Mother. Grant that I may reproduce your most outstanding virtues, especially those which are most necessary for me to imitate. Help me to be humble, pure, and inflamed with love for God and for my neighbour. Obtain for me a spirit of sacrifice and self-denial, and most of all a complete and absolute acceptance of the will of God. Amen. (Antonio Cardinal Bacci) Here are 10 Instructions That Could Change Everything. 1. Trust Me completely → Distrust opens the soul to fear. Trust disarms it. Jesus repeatedly says that graces flow according to trust (Diary 1578) and that the soul that trusts Him is never lost (Diary 723). 2. Run to My Heart immediately in temptation → Do not dialogue with temptation. Refuge is victory. “When you are about to fall, run at once to My Heart” (Diary 1485). He warns not to engage temptation but to flee to Him immediately. 3. Reveal temptations in confession → Darkness loses power when brought into the light. “The priest is My representative… reveal your soul to him” (Diary 1725). Confession breaks the power of hidden struggles. 4. Do not be guided by feelings → Feelings change. The will chooses love. “Do not be guided by feeling, because it is not always in your power” (Diary 1760). Faithfulness is measured by the will, not emotion. 5. Practice humility and patience with yourself → Impatience weakens the soul. Humility strengthens it. “My daughter, know that you are what you are before Me… nothing more” (Diary 56). Jesus calls the soul to patience in weakness and growth (Diary 1488). 6. Accept suffering with love → United to Christ, suffering becomes redemptive. “You will save more souls through prayer and suffering than through activity” (Diary 1767). Suffering embraced in union with Him has real spiritual power. 7. Remain obedient to legitimate spiritual authority → Obedience protects against deception. “My will is that you should obey your confessor in everything” (Diary 639). Obedience is tied to safety in the spiritual life. 8. Avoid curiosity about the future → Trust God’s timing. Curiosity breeds anxiety. “Do not be curious about the future… I am your security” (Diary 293). He redirects the soul from curiosity to trust. 9. Reject discouragement immediately → Discouragement never comes from God. “Why are you afraid…? Do you not know that I am always with you?” (Diary 613). Jesus corrects discouragement with His presence and truth. 10. Fight with courage, knowing I am with you → Courage rooted in Christ causes fear to retreat “Do not fear… I am with you always” (Diary 586). “Fight like a knight… do not be discourage
d” (Diary 450).
https://x.com/thyflameoflove/status/2051081913184686110?s=20
https://x.com/mbabazi_odeth/status/2050664305272492474?s=20

Omi
Breviar-norskStart
Den 4 maj 2026, måndagmåndag i 5 påskveckan
Läsningar: Apg 14:5-18, Ps 115, Joh 14:21-26
Länkar:
* Breviar (norsk) - Tidebønnene
* Breviary (english) - The Divine Office
* Brewiarz (polski) - Liturgia Godzin
* Brevijar (hrvatski) - Božanski časoslov
* Brevier (deutsch) - Stundengebet
* Breviaire (français) - Liturgie des Heures
* Breviárium (magyarul) - Az Imaórák Liturgiája
Predikningar
Kortpredikan
Ingmar Svanteson 19/05
– Apg 14:5-18 Ps 115:1-4,15-16 Joh 14:21-26 –
Paulus Och Barnabas förkunnar i Lystra. Där fanns en man som varit lam sedan födelsen. Lukas berättar: ”Han hörde på när Pau-lus talade.”
Paulus måste ha märkt det och fäster blicken på honom. Han ser att mannen har tro så att han kan bli botad. Så sker också.
De flesta som bevittnar det underverk som skedde såg bara något mirakulöst och häftigt. De gav sig inte tid att tänka efter. De trodde att ”gudarna” har stigit ner ibland dem. De ger dem grekiska gudanamn och kallar Paulus för Zeus och Barnabas för Hermes.
För apostlarna blir det ett tillfälle att förkunna skillnaden mellan ”maktlösa gudar” och ”den levande Guden”.
De försöker få människorna att tänka efter, ”Vad tar ni er till?”, inte bara reagera med känslan.
Så talar de om den Gud ”som har skapat himmel och jord” och som ”gav vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör”. Själva är apostlarna ”svaga människor”, trots de gåvor som Gud har lagt i deras händer.
Av liknande skäl vill inte Jesus ”visa sig för världen”. Det skulle uppfattas som mirakulöst och häftigt, men stanna vid det.
Den lame mannen måste ha tänkt efter när han hörde Paulus tala. Då var också sinnet berett för tron.
En tro som öppnar sig för det som miraklerna hänvisar till, tron på honom och hans enhet med Fadern.
Jesus säger om den troende, den som älskar hans ord och bevarar det: ”Vi (Sonen och Fadern) skall komma till honom och stanna hos honom”.
Vi firar det i varje eukaristi, det största av alla mirakler.
FEMTE PÅSKVECKAN MÅNDAG DEN 4 MAJ Läsning Apg 14:5–18 När Paulus och Barnabas förstod att hedningarna och judarna med sina ledare i spetsen hade satt sig i sinnet att misshandla dem och stena dem, flydde de till Lystra och Derbe, två städer i Lykaonien, och trakterna där omkring, och där fortsatte de att förkunna budskapet. I Lystra fanns en man som inte kunde bruka sina ben; han hade varit lam från födseln och aldrig kunnat gå. Han hörde på när Paulus talade. Denne fäste blicken på honom, och då han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad, sade han med hög röst: »Res dig och stå på benen!« Då sprang mannen upp och började gå. När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de högt på lykaoniska: »Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt.« De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. Prästen i Zeustemplet utanför staden kom med tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. När apostlarna, Barnabas och Paulus, hörde det, rev de sönder sina mantlar och rusade in i folkhopen och ropade: »Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni. Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer. Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje.« Genom att säga så lyckades de avhålla folket från att offra åt dem. Responsoriepsalm Ps 115:1–4, 15–16 (R.1) R. Ge inte äran åt oss, Herre, utan åt dig eller: Halleluja. Ge inte äran åt oss, Herre, inte åt oss, utan åt dig, för din nåds, för din sannings skull. Varför skulle folken få säga: »Var är nu deras Gud?« R. Vår Gud är ju i himlen, han kan göra allt vad han vill. Men deras avgudar är silver och guld, verk av människors händer. R. Var välsignade av Herren, av honom som har skapat himmel och jord. Himlen är Herrens himmel, åt människorna har han givit jorden. R. Halleluja Joh 14:26 V. Den helige Ande skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Evangelium Joh 14:21–26 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.« Judas — inte Judas Iskariot — frågade: »Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?« Jesus svarade: »Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. Detta har jag sagt er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.« TISDAG DEN 5 MAJ Läsning Apg 14:19–28 Till Lystra kom några judar från Antiochia och Ikonion. Dessa fick med sig folket. Man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden. Nästa dag fortsatte han med Barnabas till Derbe. Här förkunnade de evangeliet och gjorde många till lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia och styrkte lärjungarna och manade dem att behålla sin tro. »Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike«, sade de. I varje församling utsåg de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt den herre som de hade kommit till tro på. Sedan for de vidare genom Pisidien och Pamfylien, och när de hade förkunnat ordet i Perge, fortsatte de ner till Attaleia. Därifrån seglade de till Antiochia, den plats där man hade överlämnat dem åt Guds nåd inför det uppdrag som de nu hade fullgjort. Efter sin ankomst dit kallade de samman församlingen och berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. Och de stannade en ganska lång tid hos lärjungarna där. Responsoriepsalm Ps 145:10–13b, 21 (R. jfr 12) R. Dina vänner skall förkunna ditt rikes ära eller Halleluja. Alla dina verk, Herre, skall tacka dig, dina heliga skall välsigna dig. De skall tala om ditt rikes ära, och din makt skall de besjunga. R. De skall förkunna för människorna dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet. Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herravälde varar från släkte till släkte. R. Min mun skall förkunna Herrens lov, allt som lever skall prisa hans heliga namn alltid och i evighet. R. Halleluja Jfr Luk 24:46, 26 V. Messias skulle lida och uppstå från de döda och så gå in i sin härlighet. Evangelium Joh 14:27–31a Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det, när det har skett. Jag säger inte mycket mer till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig.« ONSDAG DEN 6 MAJ Läsning Apg 15:1–6 Några som hade rest ner från Judeen ville lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig efter mosaiskt bruk. Detta ledde till ständiga uppträden och diskussioner mellan dem och Paulus och Barnabas. Man beslöt då att dessa båda och några till skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att få frågan utredd av dem. Församlingen gav dem vad de behövde för resan, och de for sedan genom Fenikien och Samarien och beskrev hur hedningarna omvände sig, vilket väckte stor glädje bland alla bröderna. Vid sin ankomst till Jerusalem togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem. Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg upp och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Moses lag. Apostlarna och de äldste kom då samman för att utreda frågan. Responsoriepsalm Ps 122:1–5 (R. jfr 1) R. Med glädje får vi komma till Herrens hus eller Halleluja. Vilken glädje, när man sade till mig : ”Låt oss gå till Herrens hus.” Våra fötter har fått träda in i dina portar, Jerusalem. R. Jerusalem, du mäktiga stad, där hus sluter sig väl till hus, dit stammarna drar upp, Herrens stammar, enligt lagen för Israel, för att prisa Herrens namn. R. Där står domarsäten, säten för Davids hus. R. Halleluja Joh 15:4a, 5b V. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Om någon är kvar i mig, bär han rik frukt. Evangelium Joh 15:1–8 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det, om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.« TORSDAG DEN 7 MAJ Läsning Apg 15:7–21 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade: »Mina bröder, ni vet att Gud i forna dagar valde ut mig bland er, så att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. Gud, som känner allas hjärtan, har vittnat för dem genom att skänka den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. Han har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan har renat deras hjärtan genom tron. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett sådant ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har orkat bära? Nej, vi tror att det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de.« Då teg alla, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om de många tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem. När de hade slutat, tog Jakob till orda: »Mina bröder, hör på. Simon har berättat om att Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Till detta passar profeternas ord, där det står: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda. Ur dess spillror skall jag bygga upp den och resa den igen, för att alla de andra människorna skall söka Herren, alla folk över vilka mitt namn har utropats. Så säger Herren, som har gjort detta känt för länge sedan. Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud utan bara skriva till dem att de måste avhålla sig från sådant som har orenats genom avgudadyrkan och från otukt, köttet av kvävda djur och blod. Ty Mose har i alla tider haft sina förkunnare i varenda stad, och han läses i synagogorna varje sabbat.« Responsoriepsalm Ps 96:1–3, 10 (R. 3) R. Förkunna Herrens under bland folken eller: Halleluja. Sjung en ny sång till Herrens ära, sjung till Herrens ära, alla länder, sjung till Herrens ära, lova hans namn. R. Båda glädje var dag, besjung hans frälsning, förkunna bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under. R. Säg bland hedningarna: »Herren är nu konung! Därför står jordkretsen orubbligt fast, med rättvisa dömer han folken.« R. Halleluja Joh 10:27 V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren. Jag känner dem, och de följer mig. Evangelium Joh 15:9–11 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig.« FREDAG DEN 8 MAJ Läsning Apg 15:22–31 Apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen beslöt att bland sig utse några som skulle sändas till Antiochia i sällskap med Paulus och Barnabas. Det blev Judas som kallades Barsabbas, och Silas, båda i ledande ställning bland bröderna, och de fick med sig detta brev: »Hälsningar från apostlarna och de äldste till bröderna av hednisk härkomst i Antiochia och Syrien och Kilikien. Vi har hört att några som kommit härifrån men utan vårt uppdrag har oroat er och vållat förvirring med vad de sagt. Vi har därför enhälligt beslutat att utse några talesmän och skicka dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, dessa båda som har vågat livet för vår herre Jesu Kristi namn. Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen framföra samma meddelande. Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er utöver följande oeftergivliga krav: att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt. Om ni undviker allt sådant handlar ni rätt. Allt gott!« Så sände man i väg dem, och när de hade kommit fram till Antiochia sammankallade de ett möte och överlämnade brevet. Bröderna läste det och blev glada över detta uppmuntrande besked. Responsoriepsalm Ps 57:8–12 (R. 10a) R. Herre, jag vill tacka dig bland folken eller: Halleluja. Mitt hjärta är berett, o Gud, mitt hjärta är berett, jag vill sjunga och spela. Vakna upp, min själ! Vakna upp, du harpa och du lyra! Jag vill väcka gryningen. R. Herre, jag vill tacka dig bland folken, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din godhet når ända upp till himmelen, din trofasthet ända till skyarna. R. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, må din ära sträcka sig över hela jorden! R. Halleluja Joh 15:15b V. Jag kallar er vänner, säger Herren, ty jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader. Evangelium Joh 15:12–17 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.« LÖRDAG DEN 9 MAJ Läsning Apg 16:1–10 Paulus kom till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, vars mor var kristen judinna medan fadern var grek. Han hade gott namn om sig bland bröderna i Lystra och Ikonion. Denne Timotheos ville Paulus ha med sig på resan, och med hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom; alla kände ju till att hans far var grek. De reste från stad till stad och meddelade bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade utfärdat och som man skulle iaktta. Församlingarna befästes i tron och fick för var dag allt fler medlemmar. De tog sedan vägen genom Frygien och Galatien, eftersom den helige Ande hindrade dem från att förkunna ordet i Asien. När de hade nått Mysien, ville de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu ande. Då gick de genom Mysien och kom ner till Troas. På natten hade Paulus en syn; en makedonier stod där och bad honom: »Kom över till Makedonien och hjälp oss.« När han hade haft denna syn, försökte vi genast ta oss till Makedonien, ty vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet där. Responsoriepsalm Ps 100:1b–3, 5 (R. 1b) R. Höj jubel till Herren, alla länder eller: Halleluja. Höj jubel till Herren, alla länder, tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med fröjderop. R Förnim att Herren är Gud. Han har gjort oss, och inte vi själva, till sitt folk och till får i sin hjord. R Ty Herren är god, evigt varar hans nåd och hans trofasthet från släkte till släkte. R Halleluja Kol 3:1 V. Om ni har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Evangelium Joh 15:18–21 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen, skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord, kommer de också att bevara ert. Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.« SJÄTTE PÅSKSÖNDAGEN DEN 10 MAJ Första läsningen Apg 8:5–8, 14–17 Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. Det blev stor glädje i den staden. Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande. Responsoriepsalm Ps 66:1–3a, 4–7a, 16, 20 (R. 1) När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 645. När den läses används följande text: R. Höj jubel till Gud, hela världen eller: Halleluja. Hylla Gud, hela världen, spela och ära hans namn, ära honom med lovsång! Säg till Gud: Väldiga är dina verk! R. Hela världen tillber dig, spelar till din ära, lovsjunger ditt namn. Kom och se Guds gärningar, hans väldiga verk bland människor. R. Han förvandlade havet till torr mark, de gick till fots genom floden. Låt oss glädjas över honom. Han härskar för evigt i sin makt. Hans ögon vakar över folken. R. Kom och lyssna, alla som fruktar Gud, jag skall berätta vad han gjort för mig. Lovad vare Gud, som inte avvisade min bön, inte vägrade mig sin nåd. R. Andra läsningen 1 Pet 3:15–18 Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal. Bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda. Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden. Halleluja Joh 14:23 V. Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom. Evangelium Joh 14:15–21 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.«
Jesus Personally Taught St. Faustina How To Survive Spiritual Attacks…
The Imitation of Mary 1. Earthly mothers are delighted when they see a reflection of themselves in the features and mannerisms of their children. In the same way Mary, our Heavenly Mother, is pleased when her sons seek to reproduce as far as possible in their lives the faithful imprint of her spiritual motherhood. We should imitate Mary, therefore. Especially in this month which is dedicated to her, we should not be content merely to pray before her altar and decorate it with flowers, but we should make daily progress in imitating her virtues, particularly the virtue which we need most. We may be lacking in humility, that virtue which is so outstanding in Our Lady. Or perhaps we are lacking in purity, the most difficult yet the most necessary of all the virtues. Then again we may be wanting in acceptance of God's will when we are suffering or misunderstood. We should try and do God's will in everything and with perfect trust in Him, as Mary did at Nazareth and at Bethlehem, in exile and in her own country, in her humble home and on the apostolic journeys in which she followed her divine Son, on the sorrowful way of the Cross, on Calvary at the feet of Jesus, at the Resurrection and glorious Ascension, and in the years in which she waited on earth for the final loving reunion in Heaven. Let us repeat with her always: “Be it done to me according to thy word.” (Luke 1:38) There is a story told about a holy man who prayed to Mary in all his difficulties: “Show yourself to be my mother.” One day he heard the reply: “Show yourself to be my son.” Mary says this to us as well. If we wish her to prove that she is our mother, we must show her that we are really her sons by mirroring in our lives her outstanding sanctity. 2. At first sight it seems a very difficult matter to imitate Mary. More than any other creature, she reached the highest peak of perfection. But if we examine the nature of her outstanding sanctity, it will seem easier to imitate her. According to the masters of the spiritual life, there are three kinds of holiness. First, there is extraordinary sanctity, which abounds in miracles and ecstasies, such as that of St. Aloysius Gonzaga, St. Mary Magdalen dei Pazzi, St. Catherine of Genoa, St. Gemma Galgani, and many others. Secondly, there is ordinary holiness, where perfection is achieved without being manifested in miracles or in ecstasies. Thirdly, there is hidden sanctity, a relationship entirely between the soul and God, which consists in the faithful and loving fulfilment of His holy will. It is unnoticed by men, but one day it will shine forth in the sight of God and the human race. The holiness of Mary falls into the latter two categories, for hers was a hidden sanctity, to outward appearances quite ordinary. We read nothing of her having been in ecstasy or having worked miracles. We do read, however, that she did God's will on all occasions; that she lived an obscure life of humility and love; that she followed Jesus as far as Calvary along the sorrowful road of the Cross; that she loved Him above everything else; and that she lived for Him alone. It is not too difficult to imitate Mary. With her protection and with the grace of God, it can become almost easy. All we need is a firm resolution to accomplish the will of God in all things, a great love for Jesus which will make Him the object of all our actions, and a spirit of prayer which will keep us close to God in every kind of circumstance. 3. O holy Mary, ever ready to protect and assist me, grant that I may be as truly your son as you are my heavenly Mother. Grant that I may reproduce your most outstanding virtues, especially those which are most necessary for me to imitate. Help me to be humble, pure, and inflamed with love for God and for my neighbour. Obtain for me a spirit of sacrifice and self-denial, and most of all a complete and absolute acceptance of the will of God. Amen. (Antonio Cardinal Bacci) Here are 10 Instructions That Could Change Everything. 1. Trust Me completely → Distrust opens the soul to fear. Trust disarms it. Jesus repeatedly says that graces flow according to trust (Diary 1578) and that the soul that trusts Him is never lost (Diary 723). 2. Run to My Heart immediately in temptation → Do not dialogue with temptation. Refuge is victory. “When you are about to fall, run at once to My Heart” (Diary 1485). He warns not to engage temptation but to flee to Him immediately. 3. Reveal temptations in confession → Darkness loses power when brought into the light. “The priest is My representative… reveal your soul to him” (Diary 1725). Confession breaks the power of hidden struggles. 4. Do not be guided by feelings → Feelings change. The will chooses love. “Do not be guided by feeling, because it is not always in your power” (Diary 1760). Faithfulness is measured by the will, not emotion. 5. Practice humility and patience with yourself → Impatience weakens the soul. Humility strengthens it. “My daughter, know that you are what you are before Me… nothing more” (Diary 56). Jesus calls the soul to patience in weakness and growth (Diary 1488). 6. Accept suffering with love → United to Christ, suffering becomes redemptive. “You will save more souls through prayer and suffering than through activity” (Diary 1767). Suffering embraced in union with Him has real spiritual power. 7. Remain obedient to legitimate spiritual authority → Obedience protects against deception. “My will is that you should obey your confessor in everything” (Diary 639). Obedience is tied to safety in the spiritual life. 8. Avoid curiosity about the future → Trust God’s timing. Curiosity breeds anxiety. “Do not be curious about the future… I am your security” (Diary 293). He redirects the soul from curiosity to trust. 9. Reject discouragement immediately → Discouragement never comes from God. “Why are you afraid…? Do you not know that I am always with you?” (Diary 613). Jesus corrects discouragement with His presence and truth. 10. Fight with courage, knowing I am with you → Courage rooted in Christ causes fear to retreat “Do not fear… I am with you always” (Diary 586). “Fight like a knight… do not be discourage
d” (Diary 450).
https://x.com/thyflameoflove/status/2051081913184686110?s=20
https://x.com/mbabazi_odeth/status/2050664305272492474?s=20

Omi
Breviar-norskStart
Den 4 maj 2026, måndagmåndag i 5 påskveckan
Läsningar: Apg 14:5-18, Ps 115, Joh 14:21-26
Länkar:
* Breviar (norsk) - Tidebønnene
* Breviary (english) - The Divine Office
* Brewiarz (polski) - Liturgia Godzin
* Brevijar (hrvatski) - Božanski časoslov
* Brevier (deutsch) - Stundengebet
* Breviaire (français) - Liturgie des Heures
* Breviárium (magyarul) - Az Imaórák Liturgiája
Predikningar
Kortpredikan
Ingmar Svanteson 19/05
– Apg 14:5-18 Ps 115:1-4,15-16 Joh 14:21-26 –
Paulus Och Barnabas förkunnar i Lystra. Där fanns en man som varit lam sedan födelsen. Lukas berättar: ”Han hörde på när Pau-lus talade.”
Paulus måste ha märkt det och fäster blicken på honom. Han ser att mannen har tro så att han kan bli botad. Så sker också.
De flesta som bevittnar det underverk som skedde såg bara något mirakulöst och häftigt. De gav sig inte tid att tänka efter. De trodde att ”gudarna” har stigit ner ibland dem. De ger dem grekiska gudanamn och kallar Paulus för Zeus och Barnabas för Hermes.
För apostlarna blir det ett tillfälle att förkunna skillnaden mellan ”maktlösa gudar” och ”den levande Guden”.
De försöker få människorna att tänka efter, ”Vad tar ni er till?”, inte bara reagera med känslan.
Så talar de om den Gud ”som har skapat himmel och jord” och som ”gav vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör”. Själva är apostlarna ”svaga människor”, trots de gåvor som Gud har lagt i deras händer.
Av liknande skäl vill inte Jesus ”visa sig för världen”. Det skulle uppfattas som mirakulöst och häftigt, men stanna vid det.
Den lame mannen måste ha tänkt efter när han hörde Paulus tala. Då var också sinnet berett för tron.
En tro som öppnar sig för det som miraklerna hänvisar till, tron på honom och hans enhet med Fadern.
Jesus säger om den troende, den som älskar hans ord och bevarar det: ”Vi (Sonen och Fadern) skall komma till honom och stanna hos honom”.
Vi firar det i varje eukaristi, det största av alla mirakler.
FEMTE PÅSKVECKAN MÅNDAG DEN 4 MAJ Läsning Apg 14:5–18 När Paulus och Barnabas förstod att hedningarna och judarna med sina ledare i spetsen hade satt sig i sinnet att misshandla dem och stena dem, flydde de till Lystra och Derbe, två städer i Lykaonien, och trakterna där omkring, och där fortsatte de att förkunna budskapet. I Lystra fanns en man som inte kunde bruka sina ben; han hade varit lam från födseln och aldrig kunnat gå. Han hörde på när Paulus talade. Denne fäste blicken på honom, och då han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad, sade han med hög röst: »Res dig och stå på benen!« Då sprang mannen upp och började gå. När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de högt på lykaoniska: »Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt.« De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. Prästen i Zeustemplet utanför staden kom med tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. När apostlarna, Barnabas och Paulus, hörde det, rev de sönder sina mantlar och rusade in i folkhopen och ropade: »Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni. Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer. Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje.« Genom att säga så lyckades de avhålla folket från att offra åt dem. Responsoriepsalm Ps 115:1–4, 15–16 (R.1) R. Ge inte äran åt oss, Herre, utan åt dig eller: Halleluja. Ge inte äran åt oss, Herre, inte åt oss, utan åt dig, för din nåds, för din sannings skull. Varför skulle folken få säga: »Var är nu deras Gud?« R. Vår Gud är ju i himlen, han kan göra allt vad han vill. Men deras avgudar är silver och guld, verk av människors händer. R. Var välsignade av Herren, av honom som har skapat himmel och jord. Himlen är Herrens himmel, åt människorna har han givit jorden. R. Halleluja Joh 14:26 V. Den helige Ande skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Evangelium Joh 14:21–26 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.« Judas — inte Judas Iskariot — frågade: »Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?« Jesus svarade: »Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. Detta har jag sagt er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.« TISDAG DEN 5 MAJ Läsning Apg 14:19–28 Till Lystra kom några judar från Antiochia och Ikonion. Dessa fick med sig folket. Man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden. Nästa dag fortsatte han med Barnabas till Derbe. Här förkunnade de evangeliet och gjorde många till lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonion och Antiochia och styrkte lärjungarna och manade dem att behålla sin tro. »Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike«, sade de. I varje församling utsåg de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt den herre som de hade kommit till tro på. Sedan for de vidare genom Pisidien och Pamfylien, och när de hade förkunnat ordet i Perge, fortsatte de ner till Attaleia. Därifrån seglade de till Antiochia, den plats där man hade överlämnat dem åt Guds nåd inför det uppdrag som de nu hade fullgjort. Efter sin ankomst dit kallade de samman församlingen och berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. Och de stannade en ganska lång tid hos lärjungarna där. Responsoriepsalm Ps 145:10–13b, 21 (R. jfr 12) R. Dina vänner skall förkunna ditt rikes ära eller Halleluja. Alla dina verk, Herre, skall tacka dig, dina heliga skall välsigna dig. De skall tala om ditt rikes ära, och din makt skall de besjunga. R. De skall förkunna för människorna dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet. Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herravälde varar från släkte till släkte. R. Min mun skall förkunna Herrens lov, allt som lever skall prisa hans heliga namn alltid och i evighet. R. Halleluja Jfr Luk 24:46, 26 V. Messias skulle lida och uppstå från de döda och så gå in i sin härlighet. Evangelium Joh 14:27–31a Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det, när det har skett. Jag säger inte mycket mer till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig.« ONSDAG DEN 6 MAJ Läsning Apg 15:1–6 Några som hade rest ner från Judeen ville lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig efter mosaiskt bruk. Detta ledde till ständiga uppträden och diskussioner mellan dem och Paulus och Barnabas. Man beslöt då att dessa båda och några till skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att få frågan utredd av dem. Församlingen gav dem vad de behövde för resan, och de for sedan genom Fenikien och Samarien och beskrev hur hedningarna omvände sig, vilket väckte stor glädje bland alla bröderna. Vid sin ankomst till Jerusalem togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem. Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg upp och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Moses lag. Apostlarna och de äldste kom då samman för att utreda frågan. Responsoriepsalm Ps 122:1–5 (R. jfr 1) R. Med glädje får vi komma till Herrens hus eller Halleluja. Vilken glädje, när man sade till mig : ”Låt oss gå till Herrens hus.” Våra fötter har fått träda in i dina portar, Jerusalem. R. Jerusalem, du mäktiga stad, där hus sluter sig väl till hus, dit stammarna drar upp, Herrens stammar, enligt lagen för Israel, för att prisa Herrens namn. R. Där står domarsäten, säten för Davids hus. R. Halleluja Joh 15:4a, 5b V. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Om någon är kvar i mig, bär han rik frukt. Evangelium Joh 15:1–8 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det, om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.« TORSDAG DEN 7 MAJ Läsning Apg 15:7–21 Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade: »Mina bröder, ni vet att Gud i forna dagar valde ut mig bland er, så att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. Gud, som känner allas hjärtan, har vittnat för dem genom att skänka den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. Han har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan har renat deras hjärtan genom tron. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett sådant ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har orkat bära? Nej, vi tror att det är genom vår herre Jesu nåd som vi blir frälsta och likaså de.« Då teg alla, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om de många tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem. När de hade slutat, tog Jakob till orda: »Mina bröder, hör på. Simon har berättat om att Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Till detta passar profeternas ord, där det står: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda. Ur dess spillror skall jag bygga upp den och resa den igen, för att alla de andra människorna skall söka Herren, alla folk över vilka mitt namn har utropats. Så säger Herren, som har gjort detta känt för länge sedan. Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud utan bara skriva till dem att de måste avhålla sig från sådant som har orenats genom avgudadyrkan och från otukt, köttet av kvävda djur och blod. Ty Mose har i alla tider haft sina förkunnare i varenda stad, och han läses i synagogorna varje sabbat.« Responsoriepsalm Ps 96:1–3, 10 (R. 3) R. Förkunna Herrens under bland folken eller: Halleluja. Sjung en ny sång till Herrens ära, sjung till Herrens ära, alla länder, sjung till Herrens ära, lova hans namn. R. Båda glädje var dag, besjung hans frälsning, förkunna bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under. R. Säg bland hedningarna: »Herren är nu konung! Därför står jordkretsen orubbligt fast, med rättvisa dömer han folken.« R. Halleluja Joh 10:27 V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren. Jag känner dem, och de följer mig. Evangelium Joh 15:9–11 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig.« FREDAG DEN 8 MAJ Läsning Apg 15:22–31 Apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen beslöt att bland sig utse några som skulle sändas till Antiochia i sällskap med Paulus och Barnabas. Det blev Judas som kallades Barsabbas, och Silas, båda i ledande ställning bland bröderna, och de fick med sig detta brev: »Hälsningar från apostlarna och de äldste till bröderna av hednisk härkomst i Antiochia och Syrien och Kilikien. Vi har hört att några som kommit härifrån men utan vårt uppdrag har oroat er och vållat förvirring med vad de sagt. Vi har därför enhälligt beslutat att utse några talesmän och skicka dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, dessa båda som har vågat livet för vår herre Jesu Kristi namn. Vi sänder alltså Judas och Silas, och de skall muntligen framföra samma meddelande. Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er utöver följande oeftergivliga krav: att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och otukt. Om ni undviker allt sådant handlar ni rätt. Allt gott!« Så sände man i väg dem, och när de hade kommit fram till Antiochia sammankallade de ett möte och överlämnade brevet. Bröderna läste det och blev glada över detta uppmuntrande besked. Responsoriepsalm Ps 57:8–12 (R. 10a) R. Herre, jag vill tacka dig bland folken eller: Halleluja. Mitt hjärta är berett, o Gud, mitt hjärta är berett, jag vill sjunga och spela. Vakna upp, min själ! Vakna upp, du harpa och du lyra! Jag vill väcka gryningen. R. Herre, jag vill tacka dig bland folken, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din godhet når ända upp till himmelen, din trofasthet ända till skyarna. R. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, må din ära sträcka sig över hela jorden! R. Halleluja Joh 15:15b V. Jag kallar er vänner, säger Herren, ty jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader. Evangelium Joh 15:12–17 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.« LÖRDAG DEN 9 MAJ Läsning Apg 16:1–10 Paulus kom till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, vars mor var kristen judinna medan fadern var grek. Han hade gott namn om sig bland bröderna i Lystra och Ikonion. Denne Timotheos ville Paulus ha med sig på resan, och med hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom; alla kände ju till att hans far var grek. De reste från stad till stad och meddelade bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade utfärdat och som man skulle iaktta. Församlingarna befästes i tron och fick för var dag allt fler medlemmar. De tog sedan vägen genom Frygien och Galatien, eftersom den helige Ande hindrade dem från att förkunna ordet i Asien. När de hade nått Mysien, ville de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu ande. Då gick de genom Mysien och kom ner till Troas. På natten hade Paulus en syn; en makedonier stod där och bad honom: »Kom över till Makedonien och hjälp oss.« När han hade haft denna syn, försökte vi genast ta oss till Makedonien, ty vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet där. Responsoriepsalm Ps 100:1b–3, 5 (R. 1b) R. Höj jubel till Herren, alla länder eller: Halleluja. Höj jubel till Herren, alla länder, tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med fröjderop. R Förnim att Herren är Gud. Han har gjort oss, och inte vi själva, till sitt folk och till får i sin hjord. R Ty Herren är god, evigt varar hans nåd och hans trofasthet från släkte till släkte. R Halleluja Kol 3:1 V. Om ni har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Evangelium Joh 15:18–21 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen, skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord, kommer de också att bevara ert. Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.« SJÄTTE PÅSKSÖNDAGEN DEN 10 MAJ Första läsningen Apg 8:5–8, 14–17 Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. Det blev stor glädje i den staden. Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande. Responsoriepsalm Ps 66:1–3a, 4–7a, 16, 20 (R. 1) När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 645. När den läses används följande text: R. Höj jubel till Gud, hela världen eller: Halleluja. Hylla Gud, hela världen, spela och ära hans namn, ära honom med lovsång! Säg till Gud: Väldiga är dina verk! R. Hela världen tillber dig, spelar till din ära, lovsjunger ditt namn. Kom och se Guds gärningar, hans väldiga verk bland människor. R. Han förvandlade havet till torr mark, de gick till fots genom floden. Låt oss glädjas över honom. Han härskar för evigt i sin makt. Hans ögon vakar över folken. R. Kom och lyssna, alla som fruktar Gud, jag skall berätta vad han gjort för mig. Lovad vare Gud, som inte avvisade min bön, inte vägrade mig sin nåd. R. Andra läsningen 1 Pet 3:15–18 Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal. Bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda. Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden. Halleluja Joh 14:23 V. Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom. Evangelium Joh 14:15–21 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.«
Jesus Personally Taught St. Faustina How To Survive Spiritual Attacks…
The Imitation of Mary 1. Earthly mothers are delighted when they see a reflection of themselves in the features and mannerisms of their children. In the same way Mary, our Heavenly Mother, is pleased when her sons seek to reproduce as far as possible in their lives the faithful imprint of her spiritual motherhood. We should imitate Mary, therefore. Especially in this month which is dedicated to her, we should not be content merely to pray before her altar and decorate it with flowers, but we should make daily progress in imitating her virtues, particularly the virtue which we need most. We may be lacking in humility, that virtue which is so outstanding in Our Lady. Or perhaps we are lacking in purity, the most difficult yet the most necessary of all the virtues. Then again we may be wanting in acceptance of God's will when we are suffering or misunderstood. We should try and do God's will in everything and with perfect trust in Him, as Mary did at Nazareth and at Bethlehem, in exile and in her own country, in her humble home and on the apostolic journeys in which she followed her divine Son, on the sorrowful way of the Cross, on Calvary at the feet of Jesus, at the Resurrection and glorious Ascension, and in the years in which she waited on earth for the final loving reunion in Heaven. Let us repeat with her always: “Be it done to me according to thy word.” (Luke 1:38) There is a story told about a holy man who prayed to Mary in all his difficulties: “Show yourself to be my mother.” One day he heard the reply: “Show yourself to be my son.” Mary says this to us as well. If we wish her to prove that she is our mother, we must show her that we are really her sons by mirroring in our lives her outstanding sanctity. 2. At first sight it seems a very difficult matter to imitate Mary. More than any other creature, she reached the highest peak of perfection. But if we examine the nature of her outstanding sanctity, it will seem easier to imitate her. According to the masters of the spiritual life, there are three kinds of holiness. First, there is extraordinary sanctity, which abounds in miracles and ecstasies, such as that of St. Aloysius Gonzaga, St. Mary Magdalen dei Pazzi, St. Catherine of Genoa, St. Gemma Galgani, and many others. Secondly, there is ordinary holiness, where perfection is achieved without being manifested in miracles or in ecstasies. Thirdly, there is hidden sanctity, a relationship entirely between the soul and God, which consists in the faithful and loving fulfilment of His holy will. It is unnoticed by men, but one day it will shine forth in the sight of God and the human race. The holiness of Mary falls into the latter two categories, for hers was a hidden sanctity, to outward appearances quite ordinary. We read nothing of her having been in ecstasy or having worked miracles. We do read, however, that she did God's will on all occasions; that she lived an obscure life of humility and love; that she followed Jesus as far as Calvary along the sorrowful road of the Cross; that she loved Him above everything else; and that she lived for Him alone. It is not too difficult to imitate Mary. With her protection and with the grace of God, it can become almost easy. All we need is a firm resolution to accomplish the will of God in all things, a great love for Jesus which will make Him the object of all our actions, and a spirit of prayer which will keep us close to God in every kind of circumstance. 3. O holy Mary, ever ready to protect and assist me, grant that I may be as truly your son as you are my heavenly Mother. Grant that I may reproduce your most outstanding virtues, especially those which are most necessary for me to imitate. Help me to be humble, pure, and inflamed with love for God and for my neighbour. Obtain for me a spirit of sacrifice and self-denial, and most of all a complete and absolute acceptance of the will of God. Amen. (Antonio Cardinal Bacci) Here are 10 Instructions That Could Change Everything. 1. Trust Me completely → Distrust opens the soul to fear. Trust disarms it. Jesus repeatedly says that graces flow according to trust (Diary 1578) and that the soul that trusts Him is never lost (Diary 723). 2. Run to My Heart immediately in temptation → Do not dialogue with temptation. Refuge is victory. “When you are about to fall, run at once to My Heart” (Diary 1485). He warns not to engage temptation but to flee to Him immediately. 3. Reveal temptations in confession → Darkness loses power when brought into the light. “The priest is My representative… reveal your soul to him” (Diary 1725). Confession breaks the power of hidden struggles. 4. Do not be guided by feelings → Feelings change. The will chooses love. “Do not be guided by feeling, because it is not always in your power” (Diary 1760). Faithfulness is measured by the will, not emotion. 5. Practice humility and patience with yourself → Impatience weakens the soul. Humility strengthens it. “My daughter, know that you are what you are before Me… nothing more” (Diary 56). Jesus calls the soul to patience in weakness and growth (Diary 1488). 6. Accept suffering with love → United to Christ, suffering becomes redemptive. “You will save more souls through prayer and suffering than through activity” (Diary 1767). Suffering embraced in union with Him has real spiritual power. 7. Remain obedient to legitimate spiritual authority → Obedience protects against deception. “My will is that you should obey your confessor in everything” (Diary 639). Obedience is tied to safety in the spiritual life. 8. Avoid curiosity about the future → Trust God’s timing. Curiosity breeds anxiety. “Do not be curious about the future… I am your security” (Diary 293). He redirects the soul from curiosity to trust. 9. Reject discouragement immediately → Discouragement never comes from God. “Why are you afraid…? Do you not know that I am always with you?” (Diary 613). Jesus corrects discouragement with His presence and truth. 10. Fight with courage, knowing I am with you → Courage rooted in Christ causes fear to retreat “Do not fear… I am with you always” (Diary 586). “Fight like a knight… do not be discourage
d” (Diary 450).
https://x.com/thyflameoflove/status/2051081913184686110?s=20
https://x.com/mbabazi_odeth/status/2050664305272492474?s=20
Måndag, 4 maj 2026
Evangelium: Joh 14:1-12
"Jag är vägen, sanningen och livet." (Joh 14:6)
Kära herrn/fru,
I början av denna majmorgon, den första Måndag i månaden, medan veckan precis öppnar och bär fortfarande tystnad inför det dagliga oväsendet, önskar jag dig att säga ett ord som inte bara ska läsas, utan också ska läsas att ta med. Ett ord som inte förblir utanför livet, men går in i den och formar den långsamt inifrån.
Vi har gått in i maj månad — månaden då Kyrkan kallar det Vår Frus månad av en anledning. Månen där människan spontant återvänder till enkelhet, Bön och tystnad som inte påtvingar dig, eller ledtrådar.
Det är ingen slump att det är i denna atmosfär som ett av Jesu djupaste ord klingar:
"Jag är vägen och sanningen och livet."
Det finns inte många ord i den meningen — men det finns det allt.
För hela sitt liv letar människan efter just dessa tre:
den väg han kan följa,
sanningen han kan lita på,
och ett liv som är meningsfullt.
Och hur många gånger händer det att vi letar efter exakt vad Det — men på fel ställen.
Vi söker en väg i våra egna planer,
sanning i att förändra åsikter,
liv i saker som passerar snabbt.
Och Kristus erbjuder inget utifrån.
Han ger inga instruktioner.
Han ger sig själv.
Jesus säger inte: Jag ska visa dig vägen.
Istället säger han: Jag är Vägen.
Det betyder att tro inte bara handlar om att veta vart man ska gå, än vem jag skulle gå med.
Det handlar inte bara om att förstå, utan om att anförtro sig.
Det handlar inte bara om att ha en riktning, utan om att ha en person som Vatten.
Och här kommer vi till en mycket konkret sådan sanningen om våra liv.
Man kan börja en vecka full av planer.
Han kan veta vad han ska göra, vart han ska gå, vad han ska göra måste lösas.
Men om han lämnas ensam i allt detta — mycket snart mord.
Den förlorar snabbt klarhet.
Snart känner han att han är på väg att åka – men han vet inte längre varför.
Det är därför det är omedelbart att förlita sig på Guds ord Början av veckan är så viktig.
Inte för att ge dig en tanke till —
utan för att få dig tillbaka till grunderna: du går inte ensam.
Nuförtiden, medan jag förberedde mig för det nya Kristen rockshow - "De rockar för Herre", tänkte jag på människorna som Senaste gången jag sökte.
En av dem är Dan Spitz, gitarrist från metalbandet Anthrax; Det hade han allt som världen har att erbjuda — berömmelse, framgång, trygghet — och Vid något tillfälle insåg han dock att han saknade honom Det viktigaste.
Och det här är intressant:
en man kan ha allt — och tappa riktning.
Han kan vara på toppen – och inte veta vart han är på väg.
Och det är därför han började leta.
Inte högre.
Inte snabbare.
Men djupare.
Det här är precis den väg som många av oss har Känn igen.
För kanske går du in i veckan med någon fråga.
Kanske med något som inte har lösts.
Kanske med något du inte helt förstår.
Och här kommer Kristi ord in: Jag är Sätt.
Han säger inte: allt kommer att bli klart för dig.
Han säger inte: allt kommer att bli lätt.
Men han säger: följ med mig.
I maj månad har vi katoliker fler en gåva — Mary.
Drottning av maj.
Hon pratar inte mycket.
Men hennes liv säger allt.
Hon söker inte sin egen väg.
Hon går den väg som Gud visar henne.
Och det är därför han kan säga den enkla meningen vilket fortfarande gäller idag: "Gör allt du kan för att säger han.
Det finns ingen komplikation i den meningen.
Det finns ingen filosofi.
Men det finns säkerhet.
Ty den som vandrar med Kristus går inte vilse.
Kära herrn/fru,
Och en ny vecka öppnar sig framför dig.
Det kommer att bli möten, åtaganden, kanske trötthet, kanske Och stunder då du undrar – mår du bra.
Men det kan räcka att göra i början En enkel sak:
Börja inte bara veckan med en plan –
utan med en relation.
Inte för att fråga först och främst: vad ska jag göra,
men: Herre, ska jag följa med dig?
För om du följer med Honom –
så leder även det sätt du inte förstår till Fadern.
✠ Veckans ord:
Sök inte bara din väg – vandra med den som är Sätt.
Må den gode Gud följa dig och bevara dig i allt detta Må den framför dig
ge dig klarhet i din sökande, frid i ditt hjärta och styrka i vardagen,
och må den saliga Jungfru Maria, majdrottning, Han leder dig tyst till sin son.
Välkommen
Kommentarer
Skicka en kommentar