Amen
Omi
Breviar-norsk
Start
Den 21 maj 2026, torsdag
torsdag i 7 påskveckan
Kristoffer Magallanes präst och hans följeslagare martyrer, Hemming av Åbo biskop
Läsningar: Apg 22:30,23:6-11, Ps 16, Joh 17:20-26
Länkar:
* Breviar (norsk) - Tidebønnene
* Breviary (english) - The Divine Office
* Brewiarz (polski) - Liturgia Godzin
* Brevijar (hrvatski) - Božanski časoslov
* Brevier (deutsch) - Stundengebet
* Breviaire (français) - Liturgie des Heures
* Breviárium (magyarul) - Az Imaórák Liturgiája
Omi
Breviar-norsk
Start
Månads liturgi
2026-05-21 - 2026-06-20
2026-05-21
torsdag i 7 påskveckan
torsdag
Apg 22:30,23:6-11, Ps 16, Joh 17:20-26
Kristoffer Magallanes präst och hans följeslagare martyrer, Hemming av Åbo biskop
Eugene de Mazenod föddes 1782 i Aix-en-Provence i en adlig familj. Hans familj flydde från Frankrike under franska revolutionen. Han tillbringade ungdomsåren i Italien. 20 år gammal återvände han till Frankrike och blev prästvigd 1811 i Amiens. 1816 grundade han kongregationen: Den obefläckade Jungfru Marias oblatmissionärer. Från 1837 och fram till sin död 1861 var han biskop av Marseille. Han saligförklarades den 19 oktober 1975 av den dåvarande påven Paulus VI och helgonförklarades den 3 December 1995 av påven Johannes Paulus II.
Cristobal Magallañes föddes i byn San Rafaél Totatiche i Mexico 1869. Under den svåra förföljelsen mot katolska kyrkan led han martyriet 1927 tillsammans med de 24 andra präster och lekmän som dödades under samma period. De var från olika regioner i Mexico och i alla åldrar och mördades av hat mot kristendomen. In i det sista bekände de sig till Kristus Konungen.
Hemming av Åbo Född i Bälinge utanför Uppsala i slutet av 1200-talet, valdes enhälligt till biskop av Åbo 1338. På sin tid den resligaste gestalten i det svenska episkopatet, en god organisatör, from herde, uppskattad av den heliga Birgitta. Hans skrinläggning (beatificering) ägde rum 1514.
2026-05-22
fredag i 7 påskveckan
fredag
Apg 25:13-21, Ps 103, Joh 21:15-19
Rita av Cascia ordenskvinna
Rita. Levde i Umbrien på 1400-talet. Till en början gift med en våldsam man, vars utbrott hon uthärdade och som hon småningom försonade med Gud. Efter att ha förlorat man och barn inträdde hon som syster i augustinorden och blev där ett lysande föredöme i tålamod och hjärtats förkrosselse. Död före år 1457.
2026-05-23
lördag i 7 påskveckan
lördag
Apg 28:1620,30-31, Ps 11, Joh 21:20-25
2026-05-24
Pingstdagen
söndag
Apg 2:1-11, Ps 104, 1 Kor 12:3b-7,12-13, Joh 20:19-23
2026-05-25
Jungfru Maria, kyrkans moder
måndag
1 Mos 3:9-15, 20, Ps 87:1–2, 3, 5, 6–7, Joh 19:25–34
Jungfru Maria, kyrkans moder
2026-05-26
Filippo Neri präst
Mariavall: Gregorius VII påve
tisdag
Syr 35:1-12, Ps 50, Mark 10:28-31
Född i Florens 1515. Begav sig till Rom, där han gjorde en stor insats för människor i både kroppslig och andlig nöd. Sedan han prästvigts 1551 grundade han en prästsammanslutning, som han kallade "oratoriet" och som skulle verka genom andliga föredrag och karitativ verksamhet. Filippo Neri utmärktes av kärlek till nästan, ett intensivt böneliv, enkelhet och humor. Han dog 1595.
2026-05-27
onsdag i 8 veckan 'under året'
onsdag
Syr 36:1-2,4-5a,10-17, Ps 79, Mark 10:32-45
Augustinus av Canterbury biskop
Augustinus var munk i Rom när han sändes iväg av påven Gregorius den store för att utbreda tron i England. ("Omvänd hedningarna, men förstör ingenting för dem!") 597 landsteg han i Kent med några följeslagare och mottogs välvilligt av kung Ethelbert, Han ordnade det kyrkliga livet och omvände många till tron. Död 604 eller 605.
2026-05-28
Vår Herre Jesus Kristus, den evige Översteprästen
torsdag
1 Mos 22:9-18 Ps 40, Matt 26:36-42
2026-05-29
fredag i 8 veckan 'under året'
fredag
Syr 44:1,9-13, Ps 149, Mark 11:11-25
2026-05-30
lördag i 8 veckan 'under året'
lördag
Syr 51:12-20, Ps 19, Mark 11:27-33
2026-05-31
Heliga Trefaldighets dag
söndag
2 Mos 34:4b-6,8-9, Ps Dan B:29-33, 2 Kor 13:11-13, Joh 3:16-18
2026-06-01
Justinus martyr
måndag
Tob 1:1-2,2:1-8, Ps 112, Mark 12:1-12
Kom från Nablus i Samarien. Efter att som filosof ha sökt sanningen fann han den till slut i den kristna tron. Av hans skrifter finns två bevarade: en apologi och en dialog med juden Tryfon. Justinus verkade som kristen lärare i Rom, där hem dog som martyr omkr. 165 under Marcus Aurelius regering.
2026-06-02
tisdag i 9 veckan 'under året'
tisdag
Tob 2:9-14,3:1a, Ps 112, Mark 12:13-17
Marcellinus och Petrus martyrer
Påven Damasus berättar om deras martyrium (omkr. 305), som han fått kunskap om genom deras egen bödel. De halshöggs i en lund, varefter kropparna gravsattes i kyrkogården Ad duas lauros, där en basilika sedan kom att uppföras över deras grav. De nämns i den romerska kanonbönen.
2026-06-03
onsdag i 9 veckan 'under året'
onsdag
Tob 3:1-13,16-17a, Ps 25, Mark 12:18-27
Charles Lwanga och hans följeslagare martyrer
Under åren 1885-1887 dödades ett stort antal kristna i Uganda av hövding Mwanga. Några av dem tjänstgjorde i hövdingens närmaste omgivning. Bland dessa var C. L. och hans 21 följeslagare de mest framstående. De var uthålliga i sin tro och dödades genom svärd och bål därför att de vägrade ge efter för hövdingens otuktiga önskningar. De helgonförklarades 1964.
2026-06-04
torsdag i 9 veckan 'under året'
torsdag
Tob 6:10-12,7:1,7b-14, Ps 128, Mark 12:28b-34
2026-06-05
Bonifatius biskop och martyr
fredag
Tob 11:5-14, Ps 146, Mark 12:35-37
Född i England på 670-talet. Blev munk i Exeter men begav sig 719 till Tyskland för att förkunna evangeliet och hade stora framgångar. Blev biskop av Mainz, varifrån han med hjälp av sina medarbetare grundade kyrkor och kloster på flera håll i Tyskland. Dog som martyr 754, då han förkunnade bland friserna. Hans grav finns i Fulda.
2026-06-06
lördag i 9 veckan 'under året'
lördag
Tob 12:1-15,20, Ps Tob 13:2,6-8, Mark 12:38-44
Norbert av Xanten biskop
Föddes omkr. 1080 i Rhenlandet. Prästvigd 1115 levde han ett apostoliskt liv och predikade särskilt i Frankrike och Tyskland. Grundade premonstratensorden, som skulle kunna rycka in överallt där det lokala prästerskapet inte räckte till. Han grundade flera kloster och blev ärkebiskop av Magdeburg år 1126. Dog år 1134.
2026-06-07
Kristi Kropps och Blods högtid
söndag
5 Mos 8:2-3,14b-16a, Ps 147, 1 Kor 10:16-17, Joh 6:51-58
FJÄRDE PÅSKSÖNDAGEN ÅRGÅNG A Första läsningen: Apg 2:14a, 36-41 (Gud har gjort honom till Herre och till Messias) Vi får här slutsatsen i aposteln Petrus inträngande tal på pingstdagen, där han visar att löftet om den helige Ande från Gud (Joel 2:28 ff, i vissa biblar = 3:1ff) har uppfyllts i Jesus, och att Jesus är den ”Herre” som kung David sjöng om (Ps 16:8-11; 110:1). I Jesu död och uppståndelse visade Fadern att Jesus var Kristus = Messias. Petrus säger att Gud har ”gjort” honom till Herre och till Messias (v. 36) d.v.s. kungjort honom så för världens ögon – Jesus var ju också Messias innan! Han ”blev” inte Messias (hela poängen är ju att Messias led och uppstod, jfr Apg 17:3). De som omvänder sig ska döpas ”i Jesu Kristi namn” (v. 38). Detta är inte den officiella dopformel som vi fått av Jesus själv i Matt 28:19 (”Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”). Petrus vill säga att detta dop ger tillhörighet till Jesus som han predikar om – liksom fåren hör till sin herde. Så hjälper han också åhörarna att skilja detta dop från Johannes döparens dop och judarnas dop av konvertiter (proselyter). 3 000 låter döpa sig. Det krävde plats. Döptes de i Betesdabadet (Joh 5:2) eller i Siloadammen (Joh 9:7 f)? Det måste ha pågått i flera dagar. Andra läsningen: 1 Pet 2:20b-25 (Ni har vänt tillbaka till era själars herde) Ofta blir vi besvikna på våra medmänniskor när vi kommer dem nära in på livet. Med Jesus är det tvärtom: ju mer vi lär känna honom, desto större vördnad känner vi. Hans godhet avslöjar oss. Men istället för att avvisa oss för våra synder erbjuder han att sona dem. Petrus lär oss idag – på Den gode herdens söndag – att Jesus ville dö i vårt ställe (jfr 2 Kor 5:21). Så ville han få oss att leva för rättfärdigheten (v. 24). Evangelium: Joh 10:1-10 (Jag är grinden in till fåren) Gud lovade i Gamla förbundet att en gång själv bli sitt folks herde (Jer 23:3 ff; Hes 34:11 f; jfr Ps 119:176; Luk 15:4 f). Jesus är denne herde, och Petrus blev hans ställföreträdare (Joh 21:16). I Jesu ögon är människorna som får utan herde (Mark 6:34), förlorade (Luk 15:3-7), utsatta för vargar (Matt 7:15), d.v.s. falska profeter (Matt 10:16). Men de får som förblir trogna herden och hjälper nödlidande ska bestå i den yttersta domen (Matt 25:32-34). Man ska följa Jesus in i fårfållan, den kyrka han har grundat. Grindvakten (v. 3) – vem är det om inte Petrus, och efter honom påvarna (jfr Matt 16:18 f)? Fåren som känner Jesu röst förskräcks om en annan ”pastor” närmar sig, en som inte är legitimerad av Jesus och hans apostlar, en som inte står i gemenskap med katolska kyrkan. Eva i paradiset tog emot ormens tal, men fåren flyr liksom jungfru Maria flydde från draken som rasade mot hennes barn, mot kyrkan (Upp 12:6, 13-17). V. 10 säger det rakt ut: vargarna, villolärarna, vill stjäla (läroämbetet), slakta (ta över kyrkans tillgångar) och döda (minnet om hur det en gång var, traditionen). MÅNDAGEN I FJÄRDE PÅSKVECKAN Första läsningen: Apg 11:1-18 (Gud har gett hedningarna möjlighet att omvända sig) Petrus var urkyrkans främste ledare, men man kunde ställa honom till svars när han verkade göra något som stred mot rätt tro och sed. Även påven i vår tid, Petrus efterträdare, måste ju förklara sina beslut och kan få kritik för dem. Petrus presenterar här ett oerhört vågat och radikalt steg: Att ta in hedningar i kyrkan utan att låta dem bli judar först. Det är svårt för oss idag att fatta vilka hinder av traditionella föreställningar och fördomar som först måste övervinnas – även hos Petrus själv! Gud själv fick ingripa och upprepa sitt budskap tre gånger (v. 10). Hela sammanhanget – kapitel 10 och 11 – är Nya testamentets mest detaljerade omvändelsehistoria. Händelsen blev en avgörande vändpunkt för urkyrkan. För Lukas var det viktigt att visa att steget togs av Petrus innan Paulus. När det sedan skär sig mellan dessa två (se Gal 2:11-14 – en smärtsam episod som inte nämns i Apostlagärningarna), så är det för att Petrus inte vågar stå fast vid vad han lär. Observera (v. 18) att Petrus förklaring accepteras, inte ”godkänns” (de troende stod inte över Petrus). När påven uttalar sig ”ex cathedra” (dvs. fäller ett slutgiltigt avgörande i frågor om tro och moral, i kraft av sitt ämbete, se Katolska kyrkans katekes, nr 891), då ska alla kristna samtycka såsom urkyrkan i Jerusalem gjorde. Det utesluter inte debatt och frågor – tron måste ju förstås innan den kan bejakas! Evangelium: Joh 10:1-10 (Jag är grinden in till fåren) Profeten Hesekiels bok, kapitel 34, är bakgrund till hela detta kapitel hos Johannes (liksom också Ps 23; Jes 40:10-11). Folkets falska ledare är som herdar som inte bryr sig om fåren. Gud väljer då att själv bli deras herde (Hes 34: 11 f). Att Jesus, Guds Son, är vår herde märks på att vi har en djup livsgemenskap med honom, hör och känner igen hans röst och gör hans vilja. Bilden i v. 7 av Jesus som dörr (grind) kan verka förvirrande. Läs den i ljuset av 5 Mos 6:4-9, där kärleken till Gud är det avgörande, innanför och utanför hemmets portar! De kristna går fritt in och ut genom Jesus, kärlekens dörr (v. 9). Prisa Herren, alla folk, lova honom, alla länder! (Ps 117:1) TISDAGEN I FJÄRDE PÅSKVECKAN Första läsningen: Apg 11:19-26 (De lät icke-judar höra budskapet om Herren Jesus) Ju mer kyrkan förföljs, desto mer växer den. Martyrernas blod är kyrkans utsäde, så skrev kyrkofadern Tertullianus omkring år 200. Kyrkor grundades överallt kring Medelhavet. Historikern Lukas kan inte följa alla apostlarna och alla förgreningar i detalj. Hans bok handlar i det följande alltmer om Paulus och evangeliets väg som slutar i imperiets huvudstad, Rom, maktens och hedendomens gigantiska huvudstad. Vi får veta att de som reste ut och förkunnade om Jesus enbart vände sig till judar (märkligt nog med tanke på läsningen igår). Men i rikets tredje största stad, Antiochia i Syrien, fick ”greker” (= hedningar) också höra budskapet. Vi vet att judar som inte trodde på Jesus också var starkt missionerande där. Det måste ha lett till bråk. Urkyrkan i Jerusalem hade tydligtvis auktoritet över lokalkyrkorna. Barnabas (se Apg 4:36-37) skickas därifrån (som ”kontrollör”?) till Antiochia. Han hämtar sedan dit Paulus, vars kunskaper tydligen behövdes i konvertitundervisningen. Det måste ha väckt förbittring hos judar som ännu mindes den f. d. fariseens ”svek” (Apg kap. 9). Jesu anhängare får nu ett nytt namn – ”kristna” (v. 26). Ordet var väl nedsättande menat – övriga judar ville inte ha med denna grupp att göra. Namnet ”kristna” används inte mycket i Nya testamentet. Genom Paulus och Petrus får det en positiv klang (t.ex. Gal 1:22; Filem v. 16; 1 Pet 4:16). Ignatios av Antiochia (ca år 100) nämner det flitigt. Då var det alltså etablerat. Han har även uttrycket ”katolsk”. Ett annat helgon, Pacianus, (300-talet) skrev: Kristen är mitt namn, katolik mitt tillnamn. Evangelium: Joh 10:22-30 (Jag och Fadern är ett) Den fest som nämns i början var Chanukka, ljushögtiden för renandet av Jerusalems tempel från avgudadyrkan under mackabeerna år 164 f. Kr. (1 Mack 13:50-52). Möjligtvis blåste det kallt från nordost. Jesus står i lä i Salomos pelarhall på templets östsida. Hans motståndare vill ha en klar messiasbekännelse från Jesu läppar, inte för att bli övertygade utan för att kunna avvisa honom – ”en sån kan omöjligt vara den riktiga Messias!” Det nyttar inget till att förklara för någon som ändå inte vill tro (jfr Matt 7:6). Att tillhöra Messias är att lyssna till honom. Det gör vi än i dag i liturgin. Och att följa honom – det gör vi i gärningar gjorda i kärlek (v. 27). ”Vi har templet, Guds hus” kan judarna ha sagt, ”och vad har du?” Jesu svar var: Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand (v. 29). Vi kan höra dem hånskratta: ”Din hand eller din faders hand? Jaha?” Jesu ord gjorde dem rasande: Jag och Fadern är ett (v. 30). Då ville de stena honom. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er. (Joh 15:20) ONSDAGEN I FJÄRDE PÅSKVECKAN Första läsningen: Apg 12:24 – 13:5a (Avdela Barnabas och Saul) Läsningen väcker många frågor om den första kyrkan i Antiochia. Vem exakt gav Barnabas och Paulus (som ännu kallas Saul) i uppdrag att åka till apostlarna i Jerusalem? På vägen tillbaka har de med sig Johannes Markus, som Paulus senare blir så besviken på (Apg 13:13; 15:37 f). Han var son till en rik kvinna i vars hus i Jerusalem urkyrkan brukade samlas (Apg 12:12). Var han tänkt som biskop i Antiochia? Vi hör att kyrkan där redan hade ”profeter” och ”lärare”. Vilka befogenheter hade de, och vem utnämnde dem? Vi förbluffas när vi hör att en av dem, Manaen, var fosterbror till självaste Herodes Antipas som ville döda Jesus (Luk 13:31; jfr Luk 23:8-9). Antipas var farbror till den Herodes (Agrippa I) som var kung 41-44 e.Kr. och som förföljde kyrkan (Apg 12:1 f). Lukas vet för övrigt att en viss Johanna, hustru till Antipas förvaltare Kusas, var lärjunge till Jesus (Luk 8:3). Världen var liten: Nya testamentets bovar och hjältar kände nog varandra rätt så väl! Vidare frågor: genom vem sade den helige Ande att Paulus och Barnabas skulle skickas iväg? Genom Johannes Markus? Hur? Betyder handpåläggningen (v. 3) att de två vigdes till biskopar? (Senare, i Apg 14:23, ser vi dem själva insätta ”äldste”, s.k. presbyterer = präster). Eller är handlingen en välsignelse inför resan? Varför ska de till Cypern, som ju var Barnabas hemtrakter? Flyr de? Ville någon köra iväg dem? Försöker Lukas släta över skandalrykten genom att upprepa att det var den helige Andes beslut (v. 2 och 4)? Vi vet för litet för att kunna dra slutsatser om denna kyrkas liv. Säkert är: den växte och tog Jesu universella missionsbefallning på allvar (Apg 1:8; Matt 28:19). Resten av Lukas bok fokuserar på Paulus resor tills han når Rom (Lukas själv kryper in i berättelsen och är ögonvittne från och med Apg 16:11). Evangelium: Joh 12:44-50 (Jag är ljuset som har kommit hit i världen) Dessa verser kan ursprungligen ha funnits direkt efter v. 36 (och inte som nu efter v. 43). De passar bättre in där, som en högtidlig sammanfattning av kap. 1 12. Det insåg man redan i antiken. Kyrkofadern Tatianos ville flytta dem, men det var för sent. Ja, det är slutord! Jesus har slutat argumentera. Allt han har kvar inför Jerusalems förstockade hjärtan är rop och vädjanden. Han vill säga: ”Fäst er inte vid mitt yttre, min dialekt, min bakgrund! TRO PÅ MIG! Mina ord är från Fadern! Om några av er går förlorade, så har ni blivit förvarnade. Det ska ni härmed veta!” Den som inte bryr sig om Jesu ord dömer sig själv. Här möter vi en syn på domen som är så typiskt för Johannes evangelium: vi ska en gång dömas av Gud, men vi dömer oss själva redan nu i det ögonblick då vi avvisar Jesus, och vi är räddade redan nu när vi tror (jfr Joh 5:24). Detta ”NU!” bevarar minnet av Jesu kraftfulla sätt att tala. Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan. (Hebr 3:15) TORSDAGEN I FJÄRDE PÅSKVECKAN Första läsningen: Apg 13:13-25 (Av Davids släkt har Gud gett en frälsare, Jesus) Paulus lämnade i slutet av Apostlagärningarnas kap. 12 Jerusalem, och Lukas intresse för urkyrkans interna liv slutar också där. Två gånger till återvänder Paulus, men bara för att lösa problem eller lämna pengar (Apg kap. 15 och 21 f). Från och med nu handlar allt om evangeliets väg till imperiets huvudstad: Rom. Petrus flydde till en okänd plats från Herodes Agrippa I, som i sin tur dog en förnedrande död som straff från Gud. Detta var år 44. Paulus fick med sig Johannes Markus (nog = den senare evangelisten Markus, Petrus tolk enligt fornkyrkans källor, se 1 Pet 5:13, och kusin till Barnabas, se Kol 4:10). Han hjälpte till i början av denna den första missionsresan (se även Apg 12:12, 25; 13:5) men han vägrade att fullfölja resan och återvände till Jerusalem (Apg 13:13). Detta kunde Paulus inte glömma (Apg 15:36-39). Markus kanske tillhörde dem som då ansåg att de som omvände sig till Kristus först skulle bli judar helt och hållet (jfr Apg 15:1-2). Precis innan han hoppar av har han sett hur Paulus omvände en romersk ståthållare på Cypern (Sergius – flera inskriptioner med hans namn har hittats). Från och med nu kallar Lukas sin hjälte inte längre för Saul (det hebreiska namnet) utan enbart Paulus (ett romerskt namn, som betyder ”Lillen”, samma familjenamn som Sergius, lustigt nog). Nu betonas apostelns romerska medborgarskap. Dörren öppnas alltmer till hedningarnas värld. Avståndet till Heliga landet ökar: Paulus seglar till Antiochia i Pisidien (nuvarande Turkiet), en stad med en stor romersk koloni, där ju för övrigt Quirinius från julevangeliet (Luk 2:2) hade varit borgmästare en gång. Obs. än en gång: inte Antiochia i Syrien, som Paulus missionsresa utgick ifrån (Apg 13:1 f). Evangelium: Joh 13:16-20 (Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig) Jesus tvättar lärjungarnas fötter och visar att apostlaämbetets natur är tjänst (jfr Matt 10:24; Luk 6:40). När han kom till Judas fötter tänkte han kanske på hälen i Ps 41:10, som otacksamt riktas mot en vän (man visade föraktfullt fotsulan – kanske gjorde Judas så!). Ps 41:10 nämner ett bröd, alltså måltidsgemenskap. Möjligtvis syftas här på att Judas genom sitt svek tog emot den heliga kommunionen ovärdigt (Jfr 1 Kor 11:27). V. 19 tolkas bäst i ljuset av Joh 8:28: först efter Jesu förnedring och uppståndelse kommer lärjungarna helt att förstå hans gudomlighet (orden JAG ÄR DEN JAG ÄR eller JAG ÄR är Guds namn, Jahvé, i 2 Mos 3:14). Denna gudomlighet är gränslös kärlek, ty ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner (Joh 15:13) och Gud är kärlek (1 Joh 4:16). Jesus hoppas att dem han sänder (v. 20, samma ord som ”apostlar”, utsända, dvs. biskopar, präster och diakoner) tas emot med mer tacksamhet än han själv fick se. Exemplet Paulus visar att det sällan blev så. Jag skickar er som får in bland vargar. (Matt 10:16) FREDAGEN I FJÄRDE PÅSKVECKAN Första läsningen: Apg 13:26-33 (Gud har uppfyllt sitt löfte genom att han uppväckte Jesus) Talet i synagogan i Pisidien som inleddes igår fortsätter här. Precis som med de övriga stora talen i Apostlagärningarna är allt inriktat på åhörarnas situation. Lukas återger sina källor troget – här som med Petrus pingstpredikan (Apg 2:14 36) och Stefanos flammande tal till Stora rådet (Apg 7:2-53), där Lukas avviker från sin vanliga stil. Det känns som om Lukas vill återge inte bara dessa mäns ord utan även deras individuella stil. Nu målar han en levande och trogen bild av hur Paulus talade (se t.ex. hur Paulus räknar år i v. 20 precis som i Galaterbrevet 3:17). Det är även typiskt Paulus att utgå från det han har gemensamt med åhörarna, hans bröder (v. 26), här: tron på frälsningshistorien och känslan att tillhöra ett utvalt folk. Paulus vill visa att Gud inte slutat ingripa i folkets historia. Messias har verkligen kommit. Att Jesus avvisades av Jerusalem är tragiskt, men att han har uppstått är anledning till ett glädjebudskap (v. 32). Evangelium: Joh 14:1-6 (Jag är vägen, sanningen och livet) Jesu odödliga ord om att han är vägen, sanningen och livet är faktiskt gåtfulla. Det glömmer man lätt för att de är så vackra och tröstande. Jesus vill ta avsked, det märker vi. Han ska till himlen för att förbereda bostäder där åt lärjungarna. De kommer att sakna honom, men han ska återvända och ta dem dit. De ska alltså vänta. Att de redan känner vägen dit han går låter som en uppmaning att aktivt komma efter. Men hur går det ihop – följa efter eller vänta? Texten innehåller en motsägelse som kräver en lösning. Någon måste fråga, och det blir den undrande Tomas: Nej, Jesus, vi har ingen aning om vart du är på väg! Bra för oss att han sade så! Utan hans tvivel hade vi aldrig fått höra Jesu oförglömliga svar att han själv är vägen (jfr även Tomas tvivel och Jesu svar i Joh 20:24-28). Svaret verkar betyda att Jesus, fast han är skild ifrån oss, ändå är lika nära oss som den väg vi går på när vi lever som han (1 Joh 2:6). Andliga ledare i alla religioner, till exempel buddhismen, vill alltid visa oss en väg. De har funnit den men inte skapat den. Jesus banar själv vägen och är vägen. Han öppnar vägen för oss genom att skingra dödens mörker, ungefär som vid en födelse, när huvudet tränger ut först och resten av kroppens lemmar (vi, hans kyrka) följer med ut i ljuset. Jesus är både vägen och målet. Att vara på väg med honom är att redan vara framme. Han är sanningen: den som söker sanning har Jesus inom räckhåll (Joh 8:32) – och även det eviga livet han ger (Joh 10:28-30; 11:25; 12:26). Jesus lär oss att själva vara väg – här på jorden har vi ingen stad som består (Hebr 13:14). Snart kallade man hans kyrka för just Vägen (Apg 19:23). Att vilja följa Jesus är att redan ha hittats – av honom (Luk 15:5)! Nåden är där innan vi vet om det, liksom solljuset, som får blomman att öppna sig. Guds nåd drar oss till Jesus (Joh 6:44). Förslag till fredagsoffer: Be en stund för någon som känner sig långt från Gud. LÖRDAGEN I FJÄRDE PÅSKVECKAN Första läsningen: Apg 13:44-52 (Då vänder vi oss till hedningarna) Paulus första tal i Pisidien har varit huvudnyhet på torgen i flera dagar. Nyfikna skaror samlas nu för att ta ställning till hans ord. Bland dem fanns det säkert gott om hedningar med uppriktigt intresse för judisk tro och öppna för frågor om Messias ankomst. Någon gång ska väl profeternas ord gå i uppfyllelse, och varför inte i vår tid? De ledande judarna lyckas inte hejda intresset för Paulus med argument. Därför kopplas överklassen in – de som kunde sätta P för yttrandefriheten. Paulus vet med sig att det är Guds ord han förkunnar; därför kan han utan vidare applicera profetorden från Jesajas bok 49:6 på sig själv och Barnabas (v. 47). De ledande judarnas protester kallas av Lukas för smädelser, dvs. blasfemi, kränkande av Gud – de bekämpar ju Guds Son (v. 45). Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro (v. 48). Lukas vill säga att motståndet inte kunde stoppa bildandet av en lokalkyrka. Det handlar inte om ”predestination” – att allt skulle vara ”styrt” och vi inte skulle ha en verklig fri vilja (se Katolska kyrkans katekes om ”förutbestämmelse”, nr 1037 och 1058, samt 2 Pet 3:9). Evangelium: Joh 14:7-14 (Den som har sett mig har sett Fadern) En svår dialog! Den helige biskopen Ireneus av Lyon skriver på 180-talet att det osynliga i Sonen är Fadern och Faderns synlighet är Sonen (Adv. Haer. IV, XI:6). Men Filippos bön att få SE Fadern är lätt att instämma i. Det är just det jordiska livets värsta smärta att vi här inte har del av det saliga skådandet som de heliga i himlen (jfr 1 Kor 13:12). Snart kommer Filippos att få se sin mästare, den som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen (Hebr 1:3), upphängd på ett kors, vanställd och förnedrad. Så ser vi honom även på våra krucifix. Har vi sett Fadern då? Ja, för på korset syns Guds kärlek och vilja att ge allt för vår skull! Denna kärlek vill växa vidare ut över jorden. Jesus står inför att lämna sina lärjungar – som en far som vet att hans tid är knapp och önskar att barnen ska förverkliga vad han själv inte hann med. Ta över mina drömmar! Upprätta Gudsriket! Hur stora var Jesu drömmar? Utan tvivel universella som profeternas. Kyrkan ska grundas och bli Gudsfolkets välsignelse för alla folk på jorden (1 Mos 12:3; Jes 2,2-4; Jes 49,5-6). I den meningen kommer apostlarna att utföra ännu ”större” verk än Jesus (v. 12), som bara sänts till de förlorade fåren av Israels folk (Matt 15:24). Jesus går till Fadern, inte för att försvinna utanför att meddela sin Ande (Joh 16:7). Anden fyller oss med tro. Ber vi då i Jesu namn (v. 13-14), dvs. i gemenskap med honom, som hans representanter, med samma hopp som han, då kommer Fadern att göra det. dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta (Matt
17:20)
The April 25, 2026 Message from Our Lady, Queen of Peace
"Dear children, I am praying for you and encourage you to a new life, a life in joy and prayer. May the Holy Spirit fill you, little children, with joy so that you may be like a spring of pure and drinkable water; that you, little children, may be, in God and with God, missionaries of love and peace. Your life is short here on earth and that is why I am with you to lead you towards Heaven. Thank you for having responded to my call." (With ecclesiastical approval)Good night God bless you and your family with love,joy, and peace. My love and prayers The beginning
Diary 911
The same happiness that streams from the Most Holy Trinity makes all creation happy. From it springs life which vivifies and bestows all life which takes its beginning from Him.
O Blood and Water
O Blood and Water,
which gushed forth from the Heart of Jesus
as a fount of Mercy for us, I trust in You” (Diary 187).Day 27: 5/21
Let us ask Our Lady to make us more like her, and increase the virtue of Faith in our hearts, minds and souls...
Hail Mary for Faith
Hail Mary
Hail Mary, full of grace, The Lord is with thee.
Blessed art thou among women,
and blessed is the fruit of thy womb, Jesus.
Holy Mary, Mother of God,
pray for us sinners and increase our faith,
now and at the hour of our death.
Amen.
De gudomliga timmarna
En tid av möte med Kristus och gemenskap med kyrkan — ur tro, tystnad och kärlek.
Morgon – torsdag – VII påskveckan
Morgon (påsktid)
Torsdag 21 maj 2026
TORSDAG – VII VECKA PÅSK
TREDJE VECKAN PSALTER
Varje dag eller: Sankt Nikolaus Christopher Magallanes († 1927), präst och medmartyrer
℣ Gud, kom till min undsättning.
℞ Herre, skynda dig att hjälpa mig.
Ära vare Fadern, och Sonen
, och den Helige Ande!
Som det var i början, så nu och för alltid
och alltid . Amen. Halleluja.
Utelämnad när den omedelbart föregicks av Inbjudan. INBJUDAN
HYMN
Vi firar Jesu himmelsfärdshögtid
:
Kristus, Herren härlig,
vid Faderns högra hand regerar över världen.
Den förbannade fienden till hela världen,
den gamle ormen, ligger kuvad.
Den gamle Adam som rev
Adam håller nu på att bygga upp igen.
Ett skinande moln dolde
honom från de ivriga lärjungarnas åsyn,
men Nuets
fasta tro ser på honom överallt.
Hans kärlek binder oss till oss,
våra smärtor tystnar med hans hjärta:
Vid Faderns högra hand tänker
han på oss och ber för oss inför Fadern.
Låt oss prisa Kristus Frälsaren!
Låt oss fira Himmelsfärden!
Med Honom är vi upphöjda
, himlen är vårt hemland.
Kristus Gud, var en glädje för hela
himlen och jorden!
Med dem firar du firandet ovanför,
du är en följeslagare här hos oss.
Med hela våra hjärtan prisar vi dig,
härlige segrare Kristus!
Med din ära till din Fader,
med dig till den Helige Ande. Amen
1 myra.
Vi ska sjunga, dansa hjulet:
Alla mina fontäner är i dig, Guds stad, halleluja.
PSALM 87 (86) Jerusalem – Alla folks moder
Men Jerusalem ovanför är fritt: hon är vår
mor (Gal 4:26).
Herren
älskar sin byggnad i de heliga bergen;
Han föredrar Sions portar framför
alla Jakobs tabernakler.
Underverk talas om dig, *
O Guds stad!
"Se, Rahab och Babylon, jag ska räkna*
dem som tillber mig;
Filistéerna, och Tyrus, och folket i Etiopien, *
och de föddes där."
Om Sion sägs †
"Den ena och den föddes i henne. *
Den Högste grundade den."
Herren ska skriva i folkenas bok: *
"Dessa föddes där."
Och de kommer att sjunga, dansande hjulet, "
Alla mina fontäner är i dig."
1 myra.
Vi ska sjunga, dansa hjulet:
Alla mina fontäner är i dig, Guds stad, halleluja.
2 Ant.
Som herde samlar han lammen
och bär dem i sina armar, halleluja.
HYMNEN Jesaja 40:10-17
Den gode herden: Den upphöjde och vise Gud
Jag kommer snart, och min belöning är med mig
(Uppenbarelseboken 22:12).
Se, Herren Gud kommer i makt, *
han styr med sin arm!
Se, hans belöning är med honom, och
hans belöning är framför honom.
Som en herde matar han sin flock, *
tar lamm i sina armar,
bär dem i sina armar, *
och tar hand om ammarna.
Vem mätte havet med sin knytnäve, *
och mätte himlen med sin stjälk?
Vem mätte jorden med måttband, †
också bergen enligt standard, *
och kullarna med en vikt?
Vem rörde Herrens ande, *
som vägleddes av rådgivaren?
Vem rådfrågade han, †
som ingav visdom i honom, *
lärde honom rättfärdighetens vägar?
Vem lärde honom kunskap, *
visade honom vägen till förståelse?
Se, nationer är som en droppe ur en hink, † är
lika bra som damm på en skala. *
Öarna, se, flyter som en ruttnad!
Libanon är för litet för bål, och
dess bestar räcker inte till för brännoffer.
Alla nationer är som ingenting inför honom, *
intet och tomhet är för honom.
2 Ant.
Som herde samlar han lammen
och bär dem i sina armar, halleluja.
3 Ant.
Stor är Herren i Sion,
upphöjd över alla nationer, alleluja.
PSALM 99 (98) Gud – en helig och rättfärdig kung
Du står över keruberna; genom att bli som oss
har du förändrat vårt lands onda tillstånd
. (Sankt Athanasius).
Herren regerar – låt nationerna darra; *
Sitt över keruberna –
Låt jorden skaka!
Stor är Herren i Sion, upphöjd
över alla nationer.
Låt dem prisa ditt stora och fruktansvärda namn: det
är heligt.
Du är en mäktig kung som älskar det som är rätt, †
rättfärdighet du har etablerat, *
du utövar rättvisa och rättfärdighet i Jakob.
Upphöj Herren vår Gud †
falla ner vid hans fotpall: den
är helig.
Mose och Aron bland hans präster †
och Samuel bland dem som ropar hans namn: de
åkallade Herren, och han hörde dem.
Från molnets pelare sade han till dem: † har
lydt hans bud och
de föreskrifter han gett.
Herre, vår Gud, du har hört dem; †
Gud, du har varit barmhärtig mot dem, även
om du har straffat deras synder.
Prisa Herren vår Gud, †
falla ner inför hans heliga berg: ty
Herren vår Gud är helig.
3 Ant.
Stor är Herren i Sion,
upphöjd över alla nationer, alleluja.
KORT LÄSNING 1 Korinthierbrevet 2:10b-12
Anden tränger igenom allt, även Guds djup. Ty vem bland människor vet vad som finns i en människa, utom människans ande i honom? Så vad som finns i Gud vet ingen utom Guds ande. Men vi, vi har inte mottagit världens ande, utan Anden som är från Gud, så att vi kan veta vad Gud har gett oss.
Faderns ande är i dig,* halleluja, halleluja.
Faderns ande finns i dig, halleluja, halleluja.
℣ Han kommer att lära dig allt.
Halleluja, halleluja.
Ära vare Fadern, Sonen och den Helige Ande.
℞ Faderns ande är inom dig, halleluja, halleluja.
Myra. med en lovsång
Gå ut i hela världen
och lär alla nationer genom att döpa dem
i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, alleluja.
SAKARJAS HYMN Lukas 1:68-79
Messias och hans föregångare.
Välsignad vare Herren, Israels Gud,
som besökte och frälste sitt folk;
lyfter frälsningens kraft för oss *
i Davids tjänares hus,
Som han lovade genom sina heliga profeters mun
från evigheten: †
att rädda oss från våra fiender och
från alla som hatar oss;
att visa godhet mot våra fäder, *
och att minnas vårt heliga förbund,
Han svor en ed till Abraham,
vår far.
att han ska ge
dig till oss, befriad från fiendens hand, *
Låt oss tjäna utan rädsla
i helighet och rättfärdighet inför honom*
i alla våra dagar.
Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för
du ska gå inför
Herren för att förbereda vägar för honom,
Att ge kunskap om frälsning till sitt folk genom
förlåtelse av deras synder,
gåvan av vår Guds barmhärtige hjärta,
genom vilken han ska besöka oss
Ung Sol från ovan,
för att lysa upp dem som sitter i mörker
och dödens skugga, *
för att leda våra fötter i fredens väg.
Ära vare Fadern och Sonen *
och den Helige Ande.
Som det var i början, så nu och för alltid och
alltid. Amen.
Myra. med en lovsång
Gå ut i hela världen
och lär alla nationer genom att döpa dem
i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, alleluja.
Välsignad
vare Kristus Herren, genom vilken vi alla har tillgång till Fadern i den Helige Ande. Låt oss be:
Herregud, hör oss.
Sänd din ande, vår själas önskade gäst
—låt honom aldrig bli bedrövad.
Du, som har uppstått från de döda och sitter vid Guds
högra sida, förbön alltid för oss hos Fadern.
Genom den Helige Ande, förena oss med dig
, så att vedermöda, förföljelse och faror aldrig skiljer oss från din kärlek.
Låt oss
ta emot varandra – så som ni har tagit emot oss till Guds ära.
Fader vår...
MOLITVA
Herre, må din Ande tränga igenom oss kraftfullt med sina gåvor. Må han ge oss ett nytt hjärta, behagligt för dig och helt i harmoni med din vilja. Genom Herren.
Allsmäktige Gud välsignade oss, bevarade oss från allt ont och förde oss till evigt liv.
℞ Amen.
Solemnity of Pentecost · Issue 6 of 6 · May 18–24 Come, Holy Spirit — the fire is nearly here.This Sunday: the Solemnity of Pentecost — the fifty days of Easter reach their summit (May 24) |
 |
This Sunday: Pentecost "The Spirit of the Lord has filled the whole world, alleluia." This Sunday is Pentecost — the fiftieth day, the birthday of the Church, the day the Spirit descended in wind and fire on the Apostles and Mary gathered in prayer. Red is the colour of the day. After fifty days of white and gold and alleluia, the Church puts on the colour of flame. The morning responsory of Pentecost says everything concisely: "All were filled with the Holy Spirit, alleluia, alleluia. They began to speak, alleluia, alleluia." Filled first, then speaking. That is the sequence. We make ourselves available through prayer — through the faithful, daily returning to the Hours — and the Spirit does the rest. Pray Every Day This Last Week Saint Paul tells us something extraordinary: the Spirit "intercedes for us with inexpressible groanings" (Romans 8:26). We do not pray alone. We have never prayed alone. Every time you open the Liturgy of the Hours — on the mornings when it feels alive, and on the days when it feels like dry wood — the Spirit is already there, already praying. This final week before Pentecost, we invite you to do what the disciples did: pray with one accord, every day. Morning Prayer. Evening Prayer. Night Prayer. The Office of Readings for Pentecost Sunday is among the most beautiful in the entire liturgical year. Read it slowly. Let the fire fall. Evening Prayer on Pentecost closes with a reading from Ephesians that is the Church's self-portrait: "There is but one body and one Spirit, just as there is but one hope given all of you by your call." (Ephesians 4:4). That one body is praying together, right now, all over the world. You are part of it. Thank You Thank you for walking these fifty days with us — from the road to Emmaus to the Upper Room. It has been a privilege and a joy to pray together. Veni Sancte Spiritus. |
Kommentarer
Skicka en kommentar