Den 27 maj 2026, onsdag
onsdag i 8 veckan 'under året'
Augustinus av Canterbury biskop
Läsningar: Syr 36:1-2,4-5a,10-17, Ps 79, Mark 10:32-45

Länkar:

   * Breviar (norsk) - Tidebønnene
   * Breviary (english) - The Divine Office
   * Brewiarz (polski) - Liturgia Godzin
   * Brevijar (hrvatski) - Božanski časoslov
   * Brevier (deutsch) - Stundengebet
   * Breviaire (français) - Liturgie des Heures
   * Breviárium (magyarul) - Az Imaórák Liturgiája





DAGENS ORD!
Syr 35:1-15 och Mark 10:28-31
Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder tillbe dig och fullgöra ditt uppdrag.
Hur ska man se på Petrus indirekta fråga; ”Vi har lämnat allt och följt dig”? Utifrån dagens läsningar ser vi att Kyrkan ser lärjungarnas efterföljelse som ett offer. Eller kanske snarare att det handlar om många offer. Jesus räknar ju upp olika saker lärjungarna offrat: ”hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar”. Och den vise Syrak visar just på mångfalden av offer; ”Att hålla lagen är ett rikligt offer; gemenskapsoffer frambärs när man följer buden. Att löna gott med gott är att frambära matoffer, och välgörenhet är detsamma som tackoffer.” Sedan nämner Syrka påminnelseoffret, som man tror betydde att doften från offret ville påminna Gud om den offrandes goda avsikt: ”En rättfärdig mans gåva tas nådigt emot, hans påminnelseoffer blir inte bortglömt.” Och det är väl så man kan tolka Petrus ord, det är som en påminnelse: ”kom ihåg, Herre, allt vad vi har offrat, för att följa dig”.
Och jag tänker på Berget, allt som har offrats till Herren här, alla olika slag av offer som burits fram inför Herren, till hans ära. Det som ni har offrat när ni gett ert liv, från morgon till kväll, som genuina gemenskapsoffer, matoffer, tackoffer, frikostiga förstlingsoffer… Och vi får som Petrus också frambära vårt påminnelseoffer, påminna Gud om vad vi offrat. Då säger den vise Syrak: ”Ge åt den Högste så som han gett åt dig, var frikostig så långt dina tillgångar räcker. Ty Herren är den som återgäldar; han skall återgälda dig sjufalt”. Och Jesus fortsätter dessa uppmuntrande ord med att lägga på mångdubbel belöning: ”ni skall få hundrafalt igen”, ”och sedan evigt liv i den kommande världen”.
Allt vårt arbete, alla våra ansträngningar och vår möda, ja, också livets bekymmer när de bärs med tålamod, allt detta blir andliga offer ’som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus’ (1 Pet 2:5). När Eukaristin firas, bärs dessa offer fram tillsammans med offret av Herrens kropp och vi är så med och viger världen själv åt Gud” (Lumen Gentium 34).
Alla reaktioner:
Ja, vi kan se det på detta sätt också, det är nog många som ser det så. De ord vi använder betyder något, som just ordet offer, att offra. Vi kan fylla det ordet med mycket. Det som jag tror att många gör, är att just se ordet offer som att lämna eller ge något som jag kanske inte vill. Men, jag gör det ändå.
Men att få lämna sitt liv till vår Herre ser jag inte som ett offer,när jag ger mitt liv till honom så är det inte en känsla av att ha förlorat något, utan en glädje över att få göra det.
Att bli lärjunge till Jesus Kristus är inte ett offer utan en tacksamhet att istället få något, ett nytt liv. Att lämna något kanske inte är att förlora. Det kan ske endast i glädje också





Kortpredikan S. Augustinus av Canterbury, biskop[1]

– 1 Pet 1:18-25 Ps 147:12-15,19-20 Mark 10:32-45 –

”Ni är födda på nytt”. Det är Petri budskap, som han kontrasterar mot ”det meningslösa liv”, som de kristna levde förut.

Nyfödelsen har skett genom ”Guds levande och bestående ord”. Petrus jämför detta ord med ”gräset och blommorna”, som förgår.

De troende är inte bara en gång födda på nytt. De måste fortsätta att rena sina själar genom ”att lyda sanningen och leva i uppriktig kärlek till era bröder”.

Detta liv har sin kraft och sin källa i ”Herrens ord”, som blev människa och köpte oss fria genom sitt ”dyrbara blod”.

Markus berättar hur Jesus undervisar sina lärjungar om vad som väntar honom. Jakob och Johannes är ivriga och stolta, men än­nu okunniga om priset. De säger sig vara beredda att dricka lidandets bägare.

Jesus tar emot deras löfte. Han vet vad de ännu inte vet, att hans offer äger kraft att förvandla.

Nu undervisar han i förväg om vad det kommer att kosta: ”Den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav.”

Det meningslösa livet förvandlas och bär frukt.

Det meningsfulla livet har sin källa i honom som gav sitt liv ”till lösen för många” och vars eviga offer blir en källa, närvarande i varje eukaristi.


[1] Påven Gregorius den store skickade år 597 ut fyrtio munkar för att evangelise­ra England. Missionen bar frukt. Deras ledare, munken den helige Au­gustinus, inte att förväxla med bis­kopen av Hippo, blev den förste ärke­bis­ko­pen av Can­ter­bu­ry.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Cardinal Sarah's Revelation: Why Sleeping With a Rosary Invites a Cascad...