Cardinal Sarah's Revelation: Why Sleeping With a Rosary Invites a Cascad...

   

Allt fler ifrågasätter sina mediciner enligt ny svensk studie

Allt fler ifrågasätter sina mediciner enligt ny svensk studie

Allt fler äldre använder många läkemedel samtidigt. Nu visar svensk forskning att en tydlig majoritet är positiva till att minska medicineringen, men få tar själva initiativ till samtalet.

E55 har tidigare rapporterat om hur läkemedel, hälsa och åldrande hänger ihop och hur äldre påverkas särskilt mycket av förändringar i vården och medicineringen.

Sponsrad

Många äldre i Sverige använder flera läkemedel samtidigt, något som inom vården brukar kallas polyfarmaci. För vissa patienter är det nödvändigt, men risken för biverkningar och läkemedelskrockar ökar ofta med antalet mediciner.

Nu visar en svensk studie publicerad i PubMed att många äldre patienter är öppna för att minska eller avsluta vissa läkemedel om deras läkare rekommenderar det.

Studien bygger på en enkät bland äldre patienter inom svensk primärvård och undersökte hur de ser på så kallad deprescribing, alltså att trappa ner eller avsluta läkemedel som kanske inte längre behövs.

Många vill minska antalet läkemedel

Forskarna såg att en tydlig majoritet av deltagarna var positiva till att minska antalet läkemedel om det kunde göras på ett säkert sätt och i samråd med vården.

Samtidigt visade studien att många patienter inte själva tog upp frågan med läkaren. Flera uppgav att de litade på att vården redan gjort rätt bedömning eller att de var osäkra på om medicinerna verkligen kunde tas bort.

Forskarna lyfter därför fram vikten av bättre dialog mellan patienter och vårdpersonal kring läkemedelsanvändning hos äldre.

Fler läkemedel ökar risken för problem

Användningen av många läkemedel samtidigt är vanlig bland äldre personer, särskilt vid kroniska sjukdomar. Men forskning visar också att risken för biverkningar, fallolyckor och sjukhusinläggningar kan öka när medicinlistorna blir långa.

Socialstyrelsen har tidigare pekat på att äldre är särskilt känsliga för vissa läkemedel och att regelbundna läkemedelsgenomgångar är viktiga.

Det handlar inte om att patienter ska sluta med viktiga behandlingar på egen hand, utan om att regelbundet utvärdera om alla läkemedel fortfarande behövs.

Forskare ser behov av bättre samtal

En slutsats i studien är att många äldre vill vara delaktiga i beslut kring sina läkemedel, men att frågan ofta är känslig.

För vissa patienter kan läkemedlen skapa trygghet, även när nyttan är osäker. Det gör att samtal om att minska medicineringen behöver ske med tydlig information och individuella bedömningar.

Forskarna menar att primärvården har en viktig roll när det gäller att identifiera patienter som kan ha nytta av att se över sin medicinlista.

Sponsrad

För många äldre blir läkemedelslistan längre med åren. Samtidigt förändras både kroppen och behovet av behandling över tid.

Det gör att mediciner som tidigare fungerat bra inte alltid är lika lämpliga senare i livet. Studien tyder också på att många äldre är öppna för att se över sin behandling, särskilt om initiativet kommer från läkaren.

Forskarna menar därför att regelbundna läkemedelsgenomgångar kan få större betydelse framöver, inte minst inom primärvården.

Frågor att ställa om dina läkemedel 

Om du önskar att ha en läkemedelsgenomgång kan du kontakta din vårdcentral och be om att få sin behandling genomgången. Här är exempel på frågor att ta med till genomgången:

Behöver jag fortfarande alla mina mediciner?

Finns det läkemedel som kan ge onödiga biverkningar?

Hur påverkar medicinerna varandra?

Har min kropp förändrats sedan behandlingen började?

Kan eller bör dosen justeras?

När gjordes min senaste läkemedelsgenomgång?

FREDAG DEN 30 MAJ Läsning Apg 18:9–18 När Paulus var i Korinth sade Herren i en syn till honom om natten: »Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas, ty jag är med dig. Ingen skall angripa dig och göra dig något ont; här i staden är det många som hör till mitt folk.« Paulus stannade kvar där i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds ord. Det år då Gallio var ståthållare i Achaia förenade sig judarna i ett angrepp på Paulus, drog honom inför domstolen och sade att han förledde människor till att dyrka Gud på ett sätt som stred mot lagen. Men innan Paulus hann ta till orda, sade Gallio till judarna: »Om det gällde något brott eller skurkstreck skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar. Men grälar ni om ord och namn och er egen lag, då är det er ensak. I sådana tvister vill inte jag vara domare.« Därmed körde han bort dem från domstolen. Då kastade sig alla över synagogföreståndaren Sosthenes och misshandlade honom mitt framför domartribunen. Men det tog Gallio ingen notis om. Paulus stannade där ännu en tid men tog sedan farväl av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila; i Kenchreai hade han dessförinnan låtit klippa av håret, eftersom han hade avlagt ett löfte. Responsoriepsalm Ps 47:2–7 (R. 8a) R. Gud är konung över hela jorden eller: Halleluja. Klappa i händerna, alla folk, höj jubel till Gud med fröjderop. Ty Herren är den Högste, han är värd att frukta, en väldig konung över hela jorden. R. Han tvingar folken under oss och folkslagen under våra fötter. Han utväljer åt oss ett eget land, Jakobs, hans älskades, stolthet. R. Gud har stigit upp under jubel, Herren, till dånet av basuner. Lovsjung Gud, ja, lovsjung, lovsjung vår konung, lovsjung. R. Halleluja Jfr Luk 24:46, 26 Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 1992: V. Kristus måste lida och uppstå från de döda och så gå in i sin härlighet. Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 2022: V. Messias skulle lida och uppstå från de döda och så gå in i sin härlighet. Evangelium Joh 16:20–23a Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. När en kvinna skall föda, har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn, minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting.« LÖRDAG DEN 31 MAJ DEN SALIGA JUNGFRU MARIAS BESÖK Fest Ur Lektionarium för vardagar band IVa utgivet 1994: Läsning Sef 3:14–18 Jubla, du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel. Var glad och fröjda dig av allt hjärta, du dotter Jerusalem. Herren har tagit bort straffdomarna från dig, han har röjt din fiende ur vägen. Herren, som bor i dig, är Israels konung, du behöver ej mer frukta något ont. På den tiden skall det sägas till Jerusalem: »Frukta inte, Sion, låt ej modet falla. Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som kan frälsa. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.« Dem som med bedrövelse måste sakna högtiderna, dem skall jag då församla, dem som levde skilda från dig, du som själv bar förödmjukelsens börda. eller: Läsning Rom 12:9–16 Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Responsoriepsalm Jes 12:2–3, 4bcd, 5–6 (R. 6b) R. Israels Helige är stor bland er. Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar inte, ty Herren, Herren är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning. R. Ni skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken, förkunna att hans namn är högt. R. Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting. Må detta bli känt över hela jorden. Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor bland er. R. Halleluja Jfr Luk 1:45 V. Salig är du, jungfru Maria, du som trodde, ty det som Herren har låtit säga dig skall ske. Evangelium Luk 1:39–56 Vid den tiden gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning, sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig, att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning, sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.« Då sade Maria: »Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.« Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem. Ur Lektionarium för vardagar band IVa utgivet 2023: Läsning Sef 3:14–18 Jubla, dotter Sion, ropa ut din glädje, Israel ! Gläd dig, dotter Jerusalem, fröjda dig av hela ditt hjärta ! Herren har upphävt domen över dig och undanröjt dina fiender. Herren, Israels konung, bor hos dig. Du har ingenting mer att frukta. Den dagen skall Jerusalem få höra : ”Sion, var inte rädd, låt inte händerna sjunka i missmod. Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.” Högt skall de fröjda sig över dig, de som sörjer, fjärran från tempelfesterna. Jag befriar dig i dag från den skam som du fått bära. eller: Rom 12:9-16b Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Så lyder Herrens ord. Responsoriepsalm Jes 12:2–3, 4b–6 (R. 6b) R. Stor är han mitt ibland er, Israels Helige. Gud är min frälsning, jag är trygg och behöver inte frukta. Herren är min styrka och min lovsång, han blev min räddning. R. Jublande skall ni ösa vatten ur frälsningens källor. Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken, förkunna att hans namn är upphöjt. R. Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting, låt dem bli kända över hela jorden. Höj jubelrop, ni som bor på Sion, ty stor är han mitt ibland er, Israels Helige. R. Halleluja Jfr Luk 1:45 V. Salig är du, jungfru Maria, du som trodde, ty det som sagts till dig från Herren skall gå i uppfyllelse. Evangelium Luk 1:39–56 Vid den tiden gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd ; hon gick till Sakarías hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig ? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.” Då sade Maria : ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare : han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig : stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder : att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.” Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem. SJUNDE PÅSKSÖNDAGEN DEN 1 JUNI Första läsningen Apg 7:55–60 Stefanos, fylld av helig ande, riktade blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: »Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.« Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: »Herre Jesus, ta emot min ande.« Han föll på knä och ropade högt: »Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.« Med de orden dog han. Responsoriepsalm Ps 97:1, 2b, 6, 7c, 9 (R. jfr 9) Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2000: R. Herren är den Högste, upphöjd över jorden. Herren är konung! Må jorden jubla, de fjärran kusterna glädja sig. På rätt och rättfärdighet vilar hans tron. R. Himlen förkunnar hans rättfärdighet, hans härlighet skådas av alla folk. Alla gudar faller ner inför honom. R. Ty du, Herre, är den Högste, upphöjd över jorden, högt över alla gudar. R. Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2025: R. Herren är nu konung, upphöjd över jorden eller Halleluja. Herren är konung, därför må jorden fröjda, och alla havsländerna glädja sig, rättfärdighet och rätt är fästet för hans tron. R. Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, och alla folk ser hans ära, honom skall änglar tillbe. R. Ty du, Herre, är den Högste, över jorden, du är högt upphöjd alla gudar. R. Andra läsningen Upp 22:12–14, 16–17, 20 Jag, Johannes, hörde en röst som sade: »Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet. Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar. Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.« Och Anden och bruden säger: »Kom!« Och den som hör det skall säga: »Kom!« Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten. Han som vittnar om detta säger: »Ja, jag kommer snart.« Amen, kom, Herre Jesus. Halleluja Jfr Joh 14:18 V. Jag skall inte lämna er ensamma, säger Herren: jag skall komma till er, och era hjärtan skall glädja sig. Evangelium Joh 17:20–26 Vid den tiden lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: »Fader, jag ber inte bara för dem som du har gett mig, utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig. Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.«

KRISTI HIMMELSFÄRDSDAG

 Ingmar Svanteson

 14/05

Apg 1:1-11 Ps 47: 2-3,6-9 Ef 1:17-23  Matt 28:16-20

Eftertrakta det eviga livet

Kristi Himmelsfärdsdag är en triumfens och glädjens dag! Texter och böner skimrar och lyser. Aposteln Paulus ber för oss i andra läsning­en. ”Må han ge ert inre öga ljus så att ni kan se vilket hopp Gud har kallat oss till”. Den helige Benedic­tus uppmanar oss att ”Ef­ter­trakta det eviga livet med an­dens hela be­gär”.

    Det är en intensiv formulering. Människans begär, concupiscentia, sö­ker ofta förströelse och njut­ning, men är i sig ingen ond kraft. Dock måste den vändas i rätt riktning. Den girige låter sig styras av begär efter pengar och ägo­de­lar. Med samma kraft skall lärjungen sträva efter det eviga livet. Den förälskade gör allt för att vinna sin älskade, som framstår som den skönaste av alla på hela jorden. Med samma glöd skall männi­skan först av allt söka Guds rike, genomskåda all fåfänglighet och ingenting föredra fram­för kärleken till Kristus.

     Det sker inte av sig själv. Människan måste vak­na upp och förstå att hon utan det-ta uppvaknande sover en dödlig sömn. Först när hon vaknat dras hon till­baka till den himmelske Fader som hon var på väg bort ifrån. Den som vaknat känner igen sig i en av kyr­kans tidiga martyrer, Ignatius av An­tiokia. På väg mot sitt mar­tyrium säger han: ”Det finns ett levande och talan­de vat­ten inom mig som inifrån säger till mig: ’Gå till Fadern’”.

    När Jesus kallade lär­jungar sade han: ”Följ mig!” Genom sin död, uppståndelse och himmelsfärd går han i förväg för att bereda rum för oss hos Fadern. Vi är kalla­de att följa i hans fotspår – ända in i himlen. Utan Kris­tus hittar vi inte vägen. Inte heller orkar vi. Hop­pet blir vagt och er­sätts snart av annat, som när Esau sålde sin förstfödslorätt för en tallrik soppa. ”Bara hos Gud finner jag ro, från honom kom­mer mitt hopp.” Den som lever i detta hopp får ett märk­ligt skydd. Apos­­­teln Paulus utsattes för oupphörliga motgång­ar och an­grepp, men han sä­ger fri­mo­digt: ”Mina kortvariga lidanden väger ingenting mot den över­väldigande, eviga här­lighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det syn­liga utan mot det osyn­liga”.

    Ingen klarar av den kampen utan regelbunden meditation över det utlovade målet, inte minst kampen mot bedrövelse, leda och missmod. En munkfader sä­ger: ”Vi mås-te uthålligt och med orubbad glädje rikta blicken mot det kom­mande och eviga. Då kan vi aldrig tryc­kas ner av tillfälliga motgångar eller förföras av stundens lycka, ty bå­da är relativa och går, om vi tänker efter, snart förbi”.

    Kyrkan firar Kristi himmelsfärd. Je­sus återvän­der till den härlighet, från vilken han har kommit. Hans himmelsfärd ger grund och näring för vårt hopp. Kristus kom till oss och antog av jungfrun Maria vår mänskliga natur. När han återvänder till Fa­dern läm-nar han inte kvar sin mäns­k­liga kropp på jorden. Han ”tar den med sig” och lyfter den ”högt över alla härskare och mak­ter”. Kristi himmelsfärd är därför början till ”vår upp-höjelse”, som vi bad i kollektbönen. I Kristi himmelsfärd ser vi där­för människans eget mål, hur han ”upphö­jer vår bräck­liga mäns­k­liga natur till härlighe­ten på Guds högra sida”, som vi skall be i den eukaristiska bönen. Vi har genom dopet och tron blivit lem­mar i hans kropp, för att vi skall ”få leva i hop­pet att få följa honom dit han gått före oss”. Au­gustinus säger: ”Idag stiger vår Herre Jesus Kris­tus upp till himlen. Må vårt hjärta stiga upp till­sammans med honom”. 

    Många troende är helt enkelt o­vana att öva sig i hoppet, ovana att sträcka ut ving-arna, ovana att be om hopp. Vilket har varit en själv­klar­het för de troende i alla tider. Inte minst för de hel­gon som paradoxalt nog gjort de största insat­serna också i denna värld.

    För den ödmjuke finns det alltid hopp. Herren har ju lovat: ”Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.” För den som sörjer över sin brist och vänder om i bot och bön blir det him­melsfärd i miniatyr, redan på jorden. Att gå till bikt är att fira himmels­färd. Den enklaste bön kan bli en him­mels­färd. Då kan ingen­ting, varken död eller liv, varken krafter i höj­den eller krafter i dju­pet skil­ja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

    Att fira eukaristi är att stärkas i detta hopp. Medan änglarna häpnar ger eukaristin män­­ni­skan gudomliga gåvor. Eukaristin gör henne delaktig av gudomlig natur. Påven Leo den store jämför våra vill­kor med deras som levde samtida med Jesus. Han sä-ger: ”Det som var synligt i Återlö­sa­ren, det har nu övergått till sakramenten”. Fäderna kan därför säga att vi är mera privili­gierade en de som var samtida med Jesus. Den gudomliga närvaron är påtagligare när hans mänskliga närvaro är mer avlägsen. Ge-nom himmelsfärden börjar en annan och ”tätare” närhet till Herren. Bö­nen över offergåvorna ut­trycker det så: ”Låt det­ta mö­te mellan him­mel och jord stärka vårt för­dolda liv med Kris­tus i Gud.”

   Nåden ger kraf­t att varje dag följa Benedictus vägvis­ning: ”Eftertrakta det eviga livet med an­dens hela be­gär”.

   Lovad vare Jesus Kristus, som ger oss hoppet om det eviga livet.

   Amen.The priest's hand

Diary 671

In my spiritual life, I will always hold ont to the priest's hand. About my soul's life and its needs, I will speak only with my confessor.

O Blood and Water

O Blood and Water,

which gushed forth from the Heart of Jesus

as a fount of Mercy for us, I trust in You” (Diary 187).Ett liv i tjänst för de fattiga och de minsta

"Gud älskar de fattiga, följaktligen älskar han dem som älskar de fattiga", sade Sankt Vincent de Paul ofta till sina medarbetare. Född i Pouy, en liten stad i Landes, Frankrike, den 24 april 1581, i en bondfamilj, glömde han aldrig att han som barn skötte grisar och kor. Hans far skickade honom till Dax för att studera vid College of the Cordeliers, som leddes av franciskanerna, i hopp om att han skulle få en utbildning som skulle hjälpa till med familjens utgifter.

För att bli fri från fattigdom bestämde han sig för att bli präst. Tack vare ekonomiskt stöd från några välgörare kunde han slutföra sina kyrkliga studier, och den 23 september 1600 prästvigdes han. Han flyttade senare till Paris där han tjänstgjorde som kaplan och almonerare åt Marguerite av Valois, drottninggemål av Frankrike och Navarra. Hans möte med Pierre de Bérulle, grundare av Oratoriet i Frankrike, ledde honom till vad han beskrev som "min omvändelse".

År 1612 utnämndes han till kurator i Clichy, i utkanten av Paris, där han tog hand om sjuka och fattiga. Under den tiden mötte han Sankt Franciskus av Sales, ett möte som präglade hans liv och ledde honom till att lära sig mjuka upp sin eldiga karaktär med ömhet.

Han tjänstgjorde därefter som lärare åt den adliga Gondi-familjen, som skötte de kungliga galärerna, och utnämndes till kaplan för galärerna. Medan han var i denna position bevittnade han eländet hos så många människor som tvingades leva under omänskliga förhållanden på fartygen.

Plågad av människors fysiska och moraliska tillstånd på landsbygden lade han sina karriärambitioner åt sidan och ägnade sig helt åt de fattiga och övergivna. Han flyttades till den lantliga församlingen Châtillon-sur-Dombes, nu känd som Châtillon-sur-Chalaronne, där han den 20 augusti 1617 fick veta om en hel familj som var sjuka och inte hade något att äta. Han gick till kyrkans predikstol och kallade alla att visa välgörenhet och ta hand om familjen. Vid det tillfället förstod han att det inte räckte att bara visa solidaritet bland bönderna. Något mer behövdes, något nytt för att möta de många behoven hos dem som behövde.

Tre dagar senare, den 23 augusti, grundade han en lekmannaförening för att hjälpa de fattiga. Brödraskapen av välgörenhet föddes. I början bestod deras medlemskap av både män och kvinnor, men med tiden blev medlemskapet begränsat till kvinnor. Volontärerna kallades in för att tjäna de fattiga. De tog senare namnet Ladies of Charity. Eftersom gondierna ville att Sankt Vincent också skulle ta hand om böndernas andliga tillstånd som bodde på deras egendomar, beslutade Vincent att bilda en grupp präster som skulle bildas specifikt för landsbygdstjänst. Den 17 april 1625 skrev Gondis ett kontrakt med Vincent, med vilket de gav honom en pension som ekonomiskt stöd för hans projekt för Missionskongregationen. Hans andliga söner kallades lazarister eftersom de kom från Sankt Lazarus priorat i Paris. Valspråket för dessa präster var "Han har sänt mig för att föra det glada budskapet till de fattiga".

Den 29 november 1623 grundade han det "lilla" sällskapet Kärlekens döttrar, tillsammans med Sankta Louise de Marillac. Han önskade inte att döttrarna skulle vara instängda. Han ville inte att de skulle avlägga löften eller leva i tryggheten av kloster med galler och salonger. Han ville att de skulle vara fria och tillgängliga för service till de minsta. Deras liv skulle vara enkelt, utan ett riktigt kapell och med ett hus som liknade de fattigas. Grundaren var inte rädd för att skicka sina Döttrar dit de behövdes, även om det kostade dem livet. De skickades till slagfält, fängelser, sjukhus och områden där brottslighet ägde rum. Erfarenheten från Daughters of Charity hade en betydande inverkan på utvecklingen av kvinnligt vigt liv och blev under århundradena en modell för många institut med ett aktivt liv.

På grund av sina välgörenhets- och hjälpinsatser valde Ludvig XIII Vincent till sin rådgivare och anförtrodde sig åt honom innan han dog. Hans iver för själarnas frälsning fick honom att skicka sina präster på mission i områden där andlig okunnighet var utbredd. Hans kärlek till själar var lika stor som hans kärlek till de fattigas kroppsliga behov.

Vincent dog den 27 september 1660 och uttalade "Jesus" som sitt sista ord. Han begravdes i Sankt Lazarus kyrka i Paris. Hans jordiska kvarlevor finns för närvarande i kapellet Sankt Vincent de Paul i Paris. Han utropades till helgon den 16 juni 1737 av Clemens XII. Han är skyddshelgon för sjuksköterskor, slavar, fångar, fångar och katolska välgörenhetsföreningar.Ordet pentekoste (grekiska) betyder helt enkelt 50 och har på svenska blivit ordet pingst. Det är 50 dagar efter påskdagen och uppståndelsen. Det är en stor fest i kyrkan, ibland kallas pingsten för kyrkans födelsedag. För det är nu den helige anden ges till lärjungarna, Jesus for ju hem 10 dagar innan på Kristi flygares dag, och det gjuts ny kraft i lärjungaskaran. Från rädsla och oro till mod och förkunnelse. I apostlagärningarna står det så här:

Apostlagärningarna 2

Den heliga anden

1När pingstdagen kom var de alla församlade. 2Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. 3De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. 4Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

5I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. 6När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. 7Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? 8Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? 9Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, 10från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, 11både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.« 12I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: »Vad betyder detta?« 13Men andra gjorde sig lustiga och sade: »De har druckit sig fulla på halvjäst vin.«

Petrus tal på pingstdagen

14Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: »Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. 15Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. 16Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel:

17Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. 18Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera. 19Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. 20Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. 21Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

22Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, 23han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. 24Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. 

I gammal svensk tradition har pingsten fyllts av många festligheter. Dop och konfirmation, bröllop och andra upptåg. Kärlekens tid, hänryckningens tid. En tid för fest och sommar, omsorg och liv och lust! Det fanns förr till och med tredje och fjärdedag pingst! Nu rök annandag pingst (andredag) till förmån för nationaldagen 2005. Så pingsten har blivit vingklippt, tyvärr. Det är annars den mest livsbejakande högtiden som finns i kyrkan! Med lust och fägring stor, en Gud som sänder sin Ande till oss och ger oss kraft och mod, en tid för kärlek och alla livsbejakande ritualer vi har som skrivet ovan med bröllop konfirmation och dop.

Vi måste värna detta. Inte för alla är troende eller har del av kyrkans värld men vi i kyrkan borde definitivt lyfta fram pingsten mer. Vi behöver allt gott och livfullt som finns i våra traditioner, förädla dem, predika det, ta fram människan godaste och finaste och mest kärleksfulla sidor. Pingsten är ett perfekt tillfälle för det.