Tomas


Didymus betyder tvillingen. Han var en av de tolv lärjungarna som följde Jesus. Han nämns alltid i den andra gruppen när lärjungarna räknas upp (tillsammas med Filippus, Bartolomeus och Matteus).
Tidsperiod: ❼ Jesus - (0-100 e.Kr.)
Född: 18 e.Kr. (3779 AM*)
Död: 21 dec 72 e.Kr. (3833 AM*)
Ålder: 54 år
Alt. namn/stavningar: Didymus, tvillingen
Engelska namn: Didymus, Thomas
Relaterade: Simon Petrus (vän)




Visa grafiskt familjen med åldrar som staplar

*Anno Mundi (latin för år och värld) är den judiska tideräkningen som utgår från världens tillkomst som är satt till år 3761 f.Kr. I år (2026) motsvaras av år 5786 i den judiska tideräkningen. Det som ses här är en ungefärlig siffra. Rapportera ett problem

Användning i Bibeln

Tomas G2381
Θωμᾶς (Thomas)
11 ggr i NT
Didymus, tvillingen G1324
Δίδυμος (Didumos)
3 ggr i NT

Totalt 14 ggr


Persondatabas BETADatabasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig.

Referenser (12)
Matt 10:3
Interlinjär
Filippus
och Bartolomeus [Bartolomaios, hebreiskt namn, "Talmais son". Det är troligtvis samma person som Natanael som nämns tillsammans med Filippus, se Joh 1:45–49. I så fall kom han från Kana, se Joh 21:2],
Tomas [hebreiskt ord som betyder "tvilling", se Joh 11:16; 20:24–29]
och Matteus, tullindrivaren (publikanen) [författaren av detta evangelium],
Jakob, Alfeus son,
och Taddeus [Judas, inte Iskariot],
Mark 3:18
Interlinjär
Andreas,
Filippus [grekiskt ord som betyder "en som älskar hästar"],
Bartolomeus [även kallad Natanael],
Matteus,
Tomas [hebreiskt ord som betyder "tvilling", se Joh 11:16; 20:24–29],
Jakob, Alfeus son,
Taddeus [grekiskt ord som betyder "en som har ett varmt hjärta" eller "älskat barn". Han kallades även Judas, Jakobs son; antagligen ändrade han namn för att undvika att bli förknippad med Judas Iskariot],
Simon "den hängivne" (fanatikern, ivraren, nationalisten, seloten) [ordagrant "Simon kananaios", den arameiska motsvarigheten till den grekiska termen "seloten", båda orden betyder "den hängivne, ivrige, fanatiske", kan även antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge],

Luk 6:15
Interlinjär
och Matteus,
och Tomas [hebreiskt ord som betyder "tvilling"; Joh 20:24–29],
och Jakob, Alfeus son,
och Simon, som kallades seloten [ordagrant "den hängivne, ivrige, fanatiske" och antyder att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge],

Joh 11:16
Interlinjär
Då sa Tomas, som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), till de andra medlärjungarna (gr. summathetes): "Låt oss också gå så att vi kan dö [bli dödade av judarna tillsammans] med honom."
Joh 14:5
Interlinjär
Tomas frågar (säger till) honom [och upprepar Petrus fråga, se Joh 13:36]: "Herre, vi vet inte (har inte sett) vart du går, så hur kan vi [då] känna (ha känt; förstått, sett) vägen?"
Joh 20:24
Interlinjär
Tomas, en av de tolv, han som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), var inte med dem när Jesus kom.
Joh 20:26
Interlinjär
Åtta dagar senare [hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen [i det övre rummet i Jerusalem, se vers 19], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: "Frid vare med er."
Joh 20:27
Interlinjär
Sedan sa han till Tomas: "Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!"
Joh 20:28
Interlinjär
Tomas svarade och sa till honom: "Min Herre och min Gud!"
Joh 20:29
Interlinjär
Jesus sa till honom: "Du tror eftersom du sett (upplevt, erfarit) mig. Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som inte ser [inte sett mig med sina fysiska ögon] men ändå tror [har trott och tror på mig]."
Joh 21:2
Interlinjär

Följande [sju] personer var samlade:
Simon Petrus,
Tomas, som kallades Tvillingen (gr. Didymus),
Natanael, från Kana i Galileen,
Sebedeus söner [Jakob och Johannes]
och två andra av Jesu lärjungar.
[De två andra lärjungarna som inte namnges kan ha varit Andreas och Filippus. De nämns tillsammans i Joh 6:7–8 och Joh 12:22.]
Apg 1:13
Interlinjär
När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara (hade för vana att vara samlade i):
Petrus
och Jakob
och Johannes
och Andreas;
Filippus
och Tomas,
Bartolomeus [även kallad Natanael]
och Matteus;
Jakob, Alfeus son,
och Simon seloten
[Selot är ordagrant "den hängivne, ivrige, fanatiske", och kan antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket.]
och Judas, Jakobs son.
[Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Petrus, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se Matt 10:1–4; Mark 3:16–19; Luk 6:13–16. I grundtexten föregås alla namn utom Petrus, Filippus, Bartolomeus och Jakob med grekiska kai, ordet "och". En språklig detalj för att gruppera.]













Tomas

Didymus betyder tvillingen. Han var en av de tolv lärjungarna som följde Jesus. Han nämns alltid i den andra gruppen när lärjungarna räknas upp (tillsammas med Filippus, Bartolomeus och Matteus).

Tidsperiod:❼ Jesus — (0–100 e.Kr.)Född:18 e.Kr. (3779 AM*)Död:21 dec 72 e.Kr. (3833 AM*)Ålder:54 årAlt. namn/stavningar:Didymus, tvillingenEngelska namn:Didymus, Thomas Relaterade:Simon Petrus (vän)

Visa grafiskt familjen med åldrar som staplar

*Anno Mundi (latin för år och värld) är den judiska tideräkningen som utgår från världens tillkomst som är satt till år 3761 f.Kr. I år (2026) motsvaras av år 5786 i den judiska tideräkningen. Det som ses här är en ungefärlig siffra.

Rapportera ett problem
Användning i Bibeln

Tomas G2381
Θωμᾶς (Thomas)

11 ggr i NT

Didymus, tvillingen G1324
Δίδυμος (Didumos)

3 ggr i NT

Totalt 14 ggr
Persondatabas BETA

Databasen med alla personer är under uppbyggnad. Hittar du något fel, hör gärna av dig.
Referenser (12)

Matt 10:3
Interlinjär

Filippus
och Bartolomeus [Bartolomaios, hebreiskt namn, “Talmais son”. Det är troligtvis samma person som Natanael som nämns tillsammans med Filippus, se Joh 1:45–49. I så fall kom han från Kana, se Joh 21:2],
Tomas [hebreiskt ord som betyder “tvilling”, se Joh 11:16; 20:24–29]
och Matteus, tullindrivaren (publikanen) [författaren av detta evangelium],
Jakob, Alfeus son,
och Taddeus [Judas, inte Iskariot],

Mark 3:18
Interlinjär

Andreas,
Filippus [grekiskt ord som betyder “en som älskar hästar”],
Bartolomeus [även kallad Natanael],
Matteus,
Tomas [hebreiskt ord som betyder “tvilling”, se Joh 11:16; 20:24–29],
Jakob, Alfeus son,
Taddeus [grekiskt ord som betyder “en som har ett varmt hjärta” eller “älskat barn”. Han kallades även Judas, Jakobs son; antagligen ändrade han namn för att undvika att bli förknippad med Judas Iskariot],
Simon “den hängivne” (fanatikern, ivraren, nationalisten, seloten) [ordagrant “Simon kananaios”, den arameiska motsvarigheten till den grekiska termen “seloten”, båda orden betyder “den hängivne, ivrige, fanatiske”, kan även antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge],

Luk 6:15
Interlinjär

och Matteus,
och Tomas [hebreiskt ord som betyder “tvilling”; Joh 20:24–29],
och Jakob, Alfeus son,
och Simon, som kallades seloten [ordagrant “den hängivne, ivrige, fanatiske” och antyder att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge],

Joh 11:16
Interlinjär

Då sa Tomas, som kallades tvillingen (gr. Didymus — arameiska Taama), till de andra medlärjungarna (gr. summathetes): “Låt oss också gå så att vi kan dö [bli dödade av judarna tillsammans] med honom.”

Joh 14:5
Interlinjär

Tomas frågar (säger till) honom [och upprepar Petrus fråga, se Joh 13:36]: “Herre, vi vet inte (har inte sett) vart du går, så hur kan vi [då] känna (ha känt; förstått, sett) vägen?”

Joh 20:24
Interlinjär

Tomas, en av de tolv, han som kallades tvillingen (gr. Didymus — arameiska Taama), var inte med dem när Jesus kom.

Joh 20:26
Interlinjär

Åtta dagar senare [hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen [i det övre rummet i Jerusalem, se vers 19], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: “Frid vare med er.”

Joh 20:27
Interlinjär

Sedan sa han till Tomas: “Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!”

Joh 20:28
Interlinjär

Tomas svarade och sa till honom: “Min Herre och min Gud!”

Joh 20:29
Interlinjär

Jesus sa till honom: “Du tror eftersom du sett (upplevt, erfarit) mig. Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som inte ser [inte sett mig med sina fysiska ögon] men ändå tror [har trott och tror på mig].”

Joh 21:2
Interlinjär

Följande [sju] personer var samlade:
Simon Petrus,
Tomas, som kallades Tvillingen (gr. Didymus),
Natanael, från Kana i Galileen,
Sebedeus söner [Jakob och Johannes]
och två andra av Jesu lärjungar.
[De två andra lärjungarna som inte namnges kan ha varit Andreas och Filippus. De nämns tillsammans i Joh 6:7–8 och Joh 12:22.]

Apg 1:13
Interlinjär

När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara (hade för vana att vara samlade i):
Petrus
och Jakob
och Johannes
och Andreas;
Filippus
och Tomas,
Bartolomeus [även kallad Natanael]
och Matteus;
Jakob, Alfeus son,
och Simon seloten
[Selot är ordagrant “den hängivne, ivrige, fanatiske”, och kan antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket.]
och Judas, Jakobs son.
[Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Petrus, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se Matt 10:1–4; Mark 3:16–19; Luk 6:13–16. I grundtexten föregås alla namn utom Petrus, Filippus, Bartolomeus och Jakob med grekiska kai, ordet “och”. En språklig detalj för att gruppera.]

Nov 26

READ IN APP

Why Padre Pio Always Remembered the Holy Souls Suffering

.

Padre Pio told this story to padre Anastasio. “One evening, while I was alone in choir to pray, I heard the rustle of a suit and I saw a young monk that stirred next to the High altar. It seemed that the young monk was dusting the candelabra and straightening the flower vases. I thought he was Padre Leone rearranging the altar, and, since it was supper time, I went to him and I told him: “Padre Leone, go to dine, this is not the time to dust and to straighten the altar”. But a voice, that was not Father Leone’s answered me”: “I am not Padre Leone”, “and who are you? “, I asked him. “I am a brother of yours that made the noviciate here. I was ordered to clean the altar during the year of the noviciate. Unfortunately many times I didn’t reverence Jesus while passing in front of the altar, thus causing the Holy Sacrament that was preserved in the tabernacle to be disrespected. For this serious carelessness, I am still in Purgatory. Now, God, with his endless goodness, sent me here so that you may quicken the time I will enjoy Paradise. Take care of me.” I believed to be generous to that suffering soul, so I exclaimed: “you will be in Paradise tomorrow morning, when I will celebrate Holy Mass”. That soul cried: “Cruel!” Then he wept and disappeared. That complaint produced in me a wound to the heart that I have felt and I will feel my whole life. In fact I would have been able to immediately send that soul to Heaven but I condemned him to remain another night in the flames of Purgatory.”

https://youtu.be/ThJ_WVl3Fh8?si=JpA2wdwAeXCvryeN










rökelsealtaret, ljusstaken och skådebrödsbordet, 2 Mos 25:30ff och 2 Mos 30:1-10.

Rökelsen är en symbol av bön, Upp 5:8. När siaren i Upp 8:2 talat om sju basunänglar, nämner han i tredje versen "en annan ängel", som har ett gyllene rökelsekar och som lägger mycken rökelse till de heligas böner. Eftersom denne andre ängel har en medlares uppgift, kan han näppeligen vara någon annan än den som annars kallas HERRENS ängel eller Förbundets ängel, dvs Kristus. Ty det finns ingen annan Medlare mellan Gud och människor. Rökelsealtaret i tabernaklet betecknar enligt kyrkans tro alltså Kristi församlings bön, som förenad med Jesu egen bön stiger upp till Fadern.

Ljusstaken är av rent guld, den metall som varken rostar eller ärgar sig, och den är gjord i ett enda stycke. Dess i drivet arbete framställda blommor och frukter föreställer för oss Jesu härlighet, hans Andes gåvor i deras mångfald och skönhet och, ej minst, Andens frukter. Ljusstaken har sju armar. Sju är fullkomlighetens tal. [Se härom i 11. Tillägg] Det betecknar både Jesu fullkomliga godhet och hans universalitet, dvs att han är till för alla människor, ja för hela universum. En ljusstake är till för att sprida ljus. Ljuset är Guds ord, men Jesus själv kallas också Ordet, Joh 1:1-5. Jfr Joh 8:12. Att ljusstakens lampor måste tändas med eld från brännofferaltaret, antyder att det är genom sitt försoningsoffer som Jesus är världens ljus. Men att lamporna är sju, påminner oss om att Jesu lärjungar i världen har att sprida hans ljus till alla människor, Matt 5:14, Upp 1:20.

Skådebröden kallas i grundtexten egentligen "ansiktets bröd". De var lagda fram inför Guds ansikte. Så har Jesus, livets bröd, trätt fram inför Faderns ansikte som ett offer för oss och ger sig åt oss som ett livets bröd i den heliga nattvarden, Joh 6:35. Att de tolv bröden togs bort en gång i veckan och ersattes med nya, påminner oss om att Herrens nåd aldrig får bli gammal, den måste ständigt tas emot på nytt, Klag 3:22-23.

Det Heliga skildes från det innersta rummet, Det Allraheligaste, av ett förhänge, den så kallade förlåten. In i Det Allraheligaste fick endast översteprästen gå in och detta endast på den Stora Försoningsdagen (hebr jom kippur) och då aldrig utan blod. Enligt Hebreerbrevet förebildas genom denna rituella handling vad Jesus, vår sanne Överstepräst, gjorde för oss, när han ensam gick in i sitt lidande i Getsemane och på Golgata och för oss vann en evig förlossning, Heb 9:11-12.

Förlåten, som skilde Det Heliga från Det Allraheligaste, var gjord i fyra färger: mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt. Den judiske historieskrivaren Josefus säger att de fyra färgerna skulle symbolisera skapelsens fyra grundelement: det mörkblå betecknade havet, det purpurröda jorden, det rosenröda, i andra bibelöversättningar kallat scharlakansrött, betydde elden, det vita luften. Vad jorden beträffar, så kan den i Främre Orienten liksom i Afrika och Sydamerika ofta vara röd — namnet Adam, som betyder "jord", påminner starkt om Edom, som betyder "röd". Den mörkblå eller purpurblå färgen var beredd av ett ämne, hämtat från en i Medelhavet förekommande snäcka, som satt fastvuxen vid klipphällar. Den purpurröda färgen kom från purpursnäckan, som fiskades med krok. Den rosenröda framställdes av koschenillsköldlusen, som lever på vissa kaktusväxter.

Enligt Heb 10:20 är förlåten en sinnebild av Jesu "kött", dvs hans jordiska kropp. Det stämmer inte illa med att färgerna syftar på jordens grundelement, ty Jesu jordiska kropp kunde sägas sammansatt av allt som hör jorden till. Men sedan den kristna kyrkan börjat se på förlåten som en symbol av Kristus, har det mörkblå kommit att påminna om hans himmelska ursprung, det purpurröda om hans konungavärdighet (han blev ju också före sin avrättning på hån klädd i purpur och hyllad som konung), det rosenröda tydde på hans blodiga offer av sig själv och det vita på hans helighet och renhet, som genom honom också kommer hans egna till del, Upp 7:14.

I det tempel som stod i Jerusalem på Jesu tid, bestod förlåten av två väldiga förhängen, det ena en hebreisk aln (ca 1/2 meter) innanför det andra. De var av starkt tyg så tjockt som ett finger. Eftersom själva tempelbyggnaden stod i öst och väst, med ingången mot öster och Det Allraheligaste mot väster, hängde denna dubbla förlåt i nord—sydlig riktning, upphängd i guldkrokar. Den fick aldrig bli gammal utan utbyttes ofta, enligt några årligen. Man kan alltså inte förutsätta, att den brast av ålder och murkenhet. Den hade ingen öppning i mitten, utan när översteprästen på Stora Försoningsdagen skulle gå in i det Allraheligaste, måste han först passera den första förlåten intill tempelrummets södra mur — ty i norr var förlåten med guldhakar fastgjord vid muren — och därefter gå i mellanrummet mellan de båda förlåtarna till norra muren, där den inre förlåten var fri från väggen. Vid templet fanns anställd en särskild förlåtsmästare, som hade hand om både nya och gamla förlåtar och på stora festdagar lät hänga ut de gamla som prydnader på de stora förgårdarnas murväggar.

När det i evangelierna berättas att förlåten i templet rämnade itu i Jesu dödsstund, menas utan tvivel att den dubbla förlåten brast. Att dessa tjocka, ca 20 meter höga förhängen brast mitt itu, var en mycket uppseendeväckande tilldragelse, som inte kunde undgå allmän uppmärksamhet. De rämnade uppifrån och ända ned, inte nedifrån och upp, ty från Gud kom det som skedde, och innebörden stod snart klar för lärjungarna. Framför ingången till Guds eget Allraheligaste står inte längre: Tillträde förbjudet! Jesus har för oss invigt en ny och levande väg in genom förlåten, Heb 10:20, och genom Honom har vi tillträde till Guds nåd, Rom 5:1-2.


Arbetsuppgifter

1 Ordet tabernakel är ett latinskt ord, härlett ur det likaledes latinska taberna. Både den längre och den kortare formen betecknar en bod, ett brädskjul, en primitiv hydda eller ett tält. I italienskan har av taberna blivit taverna, som betecknar ett värdshus. I Joh 1:14 står grundtexten ordagrant: "Ordet vart kött och tältade ibland oss." Kommentera detta Guds "tältande" i människovärlden med hjälp av både Gamla och Nya testamentet.

2 I vilken mening har kyrkan att vara en Guds taverna?

3 Beträffande talet 7 som universums och fullkomlighetens tal, se tilläggskapitlet i slutet av boken. Finn reda på fler exempel på sjutal i Bibeln än dem som boken anger.

4 Ställ det anförda ordet ur Klag 3 i belysning av uttrycken "ny ved" 3 Mos 6:12, "från kraft till kraft" i Ps 84:8, "av tro till tro" i Rom 1:17 och "från liv till liv" i 2 Kor 2:16. Sök vad som är gemensamt för alla dessa uttryck och eventuellt vad som skiljer.

5 Någon i gruppen han ha gjort en resa i en trakt där jorden är röd. Låt denne medlem beskriva. Obs. benämningen "den röda jordens svenskar" på våra landsmän i norra Argentina. Namnet Edom (röd) ges åt Esau i 1 Mos 25:30.
I vilket hänseende framstår Esau i detta sammanhang som "av jorden och jordisk" (för att tala med Paulus i 1 Kor 15:45)?

6 Med utgångspunkt i förgården som bild av människovärlden i stort och Det Heliga som symbol av kyrkan kan samtalsvis belysas begreppen folkkyrka, bekännelsekyrka, bekännarekyrka och eventuellt andra kyrkobegrepp.

7 Om tiden räcker till, kan någon gruppmedlem göra en planskiss med hjälp av Bibelns uppgifter a) av tabernaklet, b) av Salomos tempel, c) av Serubbabels tempel. Medhinnes endast en av dessa tre uppgifter, bör c) prioriteras, eftersom det var i detta (även kallat Herodes' tempel) som Jesus var verksam. Alternativt kan redan färdigställda skisser studeras i något bibelverk.


Sven Danell: GAMMALTESTAMENTLIGA SYMBOLER

https://youtu.be/ThJ_WVl3Fh8?si=JpA2wdwAeXCvryeN

https://youtu.be/ThJ_WVl3Fh8?si=JpA2wdwAeXCvryeN

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Cardinal Sarah's Revelation: Why Sleeping With a Rosary Invites a Cascad...