Barockbloggen: 8 mars- missionären Botvid
Barockbloggen: 8 mars- missionären Botvid: ...hovmannen steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos och hovmann...
Den Helige Benedictus Kloster
Predikningar
Kortpredikan S:t Markus, evangelist
Ingmar Svanteson 25/04
– 1 Pet 5:5b–14 Ps 89:2-3,6-7,16-17 Mark 16:15-20 –
”Hälsa varandra med kärlekens kyss.”
Petrus uppmanar sina brevmottagare att hälsa varandra med en ”kärlekens kyss”. Vulgatan säger: ”helig kyss”.
Det kristna bruket att underteckna brev ”med kärlekens kyss” torde inte vara så vanligt idag. Men det sker – kanske oftare än vi anar.
I Höga Visan önskar sig bruden ”kyssar” från brudgummens mun. Psalmisten önskar sig detsamma genom att lyssna till honom som kallas ”skönast bland människor” och ur vars mun det ”flödar ljuvligt tal”.
Kyssen blir sakramental, en kysk symbol för den ömsesidiga kärleken. Vi ser det i liturgin när prästen kysser altaret och evangelieboken, när de troende kysser korset, ikonerna, när bibelläsaren kysser sin bibel, etcetera.
Men ”kyssen” sprider sig. De troende uppmanas att ge varandra samma ”kyss” genom att visa varandra ”ren syskonlik kärlek”.
Kyssen sprider sig vidare till umgänget med verktyg, som enligt Benedictus skall behandlas som ”heliga altarkärl”. Likaså när vi behandlar naturen varsamt och går ”med vänliga fötter på jorden” eller när den salige Johannes Paulus II kysste marken i de länder han besökte.
Det betyder inte romantisk verklighetsflykt. Petrus påminner om djävulen som går omkring och söker efter någon att sluka.
”Kärlekens kyss” påminner om att det finns en väg mellan naiv känslosamhet och kall känslokyla.
”Kärlekens kyss” vittnar om hur jord och himmel har försonats och förenats genom Kristi kroppsliga uppståndelse från de döda.
25 april - S:T MARKUS, EVANGELIST
Fest
Syssling till Barnabas och följeslagare till Paulus på hans första missionsresa, kom senare till Rom. Bland de fyra evangelierna är hans det äldsta och återger som tolk åt aposteln Petrus dennes predikan och minnen. Kyrkan i Alexandria i Egypten vördar honom som sin grundare.
Läsningar: 1 Pet 5:5b-14; Ps 89:2-3, 6-7, 16-17; Mark 16:15-20 (Se dagens läsningar)
Barockbloggen
-En glad amatörs tankar kring Bach, Bibeln, barockridning och andra barocka företeelser
Läsa tillsammans
Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...
måndag 9 mars 2026
8 mars- missionären Botvid
...hovmannen steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. Apg. 8:38b-39
När Botvid rest hem med sina kamrater började han genast leva som en kristen genom att "kraftigt bistå de förtryckta" hjälpa sjuka och fattiga, samt "i den mån han kunde" kalla tillbaka "de vilsegångna till sanningens väg", dvs kristendomen. På så sätt liknar han också de etiopiske hovmannen. Etiopien är ett av de äldsta kristna länderna på jorden. Officiellt blev det kristet år 300 men det är inte ett alltför djärvt antagande att det först fanns kristna innan kungariket blev det och den etiopiske hovmannen, som ju var på väg hem från en pilgrimsfärd till Jerusalem, brukar av etiopiska kristna anges som den som först tog evangeliet med sig till Etiopien.
Forskare menar dock att den snabba expansionen av kristendomen i Etiopien berodde på Beta Israel. Beta Israel är en ålderdomlig variant av judendomen som inte firar Purim och Chanukka eftersom de tappade kontakten med övriga judar innan dessa högtider instiftades. Många har gjort aliya, dvs flyttat till Israel. Eftersom de första kristna i stor utsträckning var judar är väl den slutsatsen inte helt tagen ur luften . Men det verkar inte otroligt att etiopiska kristna har rätt om den etiopiske hovmannen. Det verkar stört omöjligt att "låta bli att tala om vad vi har sett och hört" så blir det hela tiden "ringar på vattnet, konsekvenser av tron".
Ringarna kring Botvid breder ännu ut sig, fast inte många vet att det var han som var en av många missionärer när kristendomen kom till det som skulle bli Sverige. Jag återkommer ständigt till min djupa tacksamhet för dem som gick före ända hit till nordligaste världen så även jag fick höra om Jesus. Botvid var en av dem som vi har namn på.
Etiopiskt processionskors
Upplagd av Alma kl. 20:30 Inga kommentarer:
Skicka med e-postBlogThis!Dela på XDela på FacebookDela på Pinterest
Etiketter: Apostlagärningarna, Etiopien, Fastekalender, St Botvid
lördag 7 mars 2026
7 mars-till England
Hovmannen frågade Filippos: "säg mig, vem talar profeten om-sig själv eller någon annan?" Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?" Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. Apg. 8:34-38
Precis som den etiopiske hovmannen stötte Botvid ihop med en kristen när han reste till ett annat land. I Botvids fall var det en resa till England. Vid den här tiden hade normandernas invasion 1066 ännu inte förändrat engelskan så mycket och tyskan hade inte heller förändrat svenskan så djupgående som under 1200-talet, vilket innebar att Botvid inte hade jätteproblem att samtala med dem han mötte på andra sidan Nordsjön. The Domesday book berättar om den tidens England att det fanns oerhört lite skogsmark i landet, Det var också ett land som varit kristet i hundratals år till skillnad från Botvids hemtrakter som befann sig mitt i religionsskiftet från hedendom till kristendom i slutet av 1000-talet och början av 1100-talet.
Botvid kommer alltså till en mycket annorlunda plats än den han var van vid. I England mötte han en präst, hos vilken han bodde under ungefär ett halvår. Botvid såg hos prästen hur en kristen levde: vänligt, generöst och rättrådigt och blev imponerad. Legenden uttrycker det så här: "När Botvid hörde prästens goda undervisning och betraktade hans berömliga gärningar, bad han, att prästen måtte unna honom nåden att bli döpt." Sedan undervisade prästen honom och lärde honom trosbekännelsen och Fader vår utantill tills han seglade tillbaka till Södertörn med sina skeppskamrater.
Dessa två berättelser om hur människor utan någon kristen bakgrund tar emot tron tycker jag har många liknande element. Och det finns fler exempel i Bibeln. Det börjar med att de vänskapligt umgås, inte med att Filippos eller prästen prackar på hovmannen/Botvid hela evangeliet, vare sig de vill eller inte. I båda fallen berättar de kristna om Jesus, inte om sig själva. I båda fallen kommer det inte fram några hotelser om eviga straff eller annan skrämselpropaganda. Botvid ser själv att prästens livsstil visar på evangeliums sanning. Både han och hovmannen ber om att få bli döpta. Jag tänker att detta är det mönster om oftast förekommer när människor väljer att följa Jesus även idag. Jag tror också att det är det bästa sättet att hitta syskonen i Kristus.
Gud är förstås inte begränsad av någon specifik metodik. Antagligen har folk också omvänt sig av skräck för domedagen. Någon har förmodligen också kommit till tro genom envetet tjatande dörrknackare. Men jag ser inget av detta i Bibeln. Tvärtom är det som sagt ett mönster som upprepas många gånger att den som möter evangelium själv ber om att få bli döpt när berättelsen om Jesus övertygat dem.
Upplagd av Alma kl. 12:44 Inga kommentarer:
Skicka med e-postBlogThis!Dela på XDela på FacebookDela på Pinterest
Etiketter: Apostlagärningarna, Botvid, Fastekalender, Maja Hagerman
fredag 6 mars 2026
Botvid - skyddad av skogen
Jubla, du himmel, över vad Herren gjort! Ropa av glädje, jordens djup! Brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd! Ty Herren har friköpt Jakob, genom Israel visar han sin härlighet. Jesaja 44:23
Botvid betyder skyddad av skogen. Bot=skydd vid= skog. Namnet är i sig en liten berättelse om hur familjen på Södertörn såg på livet. Namnet är inte kristet och vi vet att hans bror också hade ett förkristet namn: Björn, som också anknyter till skog och mark.*
Botvid blev alltså kristen på egen hand, utan en familjs traditioner att luta sig mot. Istället blev han en sådan som generationer av kristna har lutat sig mot. Jag tänker att de som gått före oss, som Botvid, för att trampa upp stigar till livets källor åt oss, är som ett träd att omfamna när vi känner oss vilse.
Hur stort var det inte att som Botvid vara den förste i hela sin släkt att anamma kristendomen. Inte konstigt att kristna har sökt stöd hos honom sedan dess. Israels land ligger långt borta, Jesus vandrade där för länge sedan. De första kristna levde i en natur som inte liknade vår särskilt mycket. Människor jag känner från Mellanöstern idag gillar inte skogen, medan vi älskar den. En jublande skog är för dessa mina bekanta en mysko metafor.
Kristendomen föddes på en plats med en miljö på många sätt olik vår, ändå har vi fått del av den nåden som hans första lärjungar vittnat om-vi är friköpta genom Jesu namn och blod, lika mycket som de. Men kanske vi kan förstå en jublande skog lite bättre än de som växt upp med en skog som man känner sig rädd för istället för en som skyddar mot ont.
Botvid finns därför lite närmare oss skogsälskande nordbor. Vi kan vandra i skogar som liknar dem han blev skyddad av. Vi kan bada i sjöar som de han badade i. Vi kan fiska i vatten som liknar hans fiskevatten mycket mer än Gennesarets sjö. Men vi har samme frälsare som de fiskare som lydde när Jesus sa : Följ mig. Även fiskaren Botvid följde Jesus och ändrade historiens gång i det avlägsna landet långt i norr som ännu inte fått namnet Sverige.
*Jag tänker att deras namn fortfarande är typiska för oss nordbor, fast vi numera hör till den kristna kultursfären. Precis som sången "Mors lille Olle" knappast är en gullig barnvisa i Irak är tanken på att vara trygg i skogen avlägsen för de människor jag mött från Mellanöstern, denna stadscivilisationens vagga.
Upplagd av Alma kl. 17:37 Inga kommentarer:
Skicka med e-postBlogThis!Dela på XDela på FacebookDela på Pinterest
Etiketter: Jesaja, skog, St Botvid
torsdag 5 mars 2026
Fastekalender-Sankt Botvid
Runsten nära Sankt Botvids källa, kallad Söderbystenen
I år har det varit svårt att hinna med fastekalendern i min internetlösa tillvaro. Däremot hinner jag läsa en massa. Nu senast Maja Hagermans senaste bok Botvid-den förste svensken.
Första boken jag läste av Maja Hagerman var I spåren av kungens män under fem dagar av riktig jobbig influensa då det gick att sova, dricka te och läsa, inget mer. Kanske febern bidrog till intrycket av drömsk resa genom tiden, men efter den läsupplevelsen blev jag så fängslad att jag har följt hennes litterära karriär. Jag har långt ifrån läst allt, men det jag läst av Hagerman har varit välskrivet och intressant på många sätt. Nu, utan feber, har väl den där drömkänslan inte infunnit sig men boken om Botvid är oupphörligt intressant.
Jag visste inte mycket om Botvid innan jag läste denna bok. Botkyrka och en liten del av hans legend hade jag koll på, men den rika historien kring Botvid och hans helgonkult var okända för mig. Hagerman är absolut rätt person för att introducera detta tidigmedeltida helgon för en oinformerad allmänhet. Hon börjar med att måla upp landskap och tidsanda där Botvid växte upp på en storbondegård i Södertörn. Landskapet där Botvid växer upp är rikt på runstenar där många visar upp en kristen tro och den kristne kung Inge av Stenkilska ätten styr landet. Men Botvid och hans familj är inte kristna.
Fastekalendern i år kommer att följa Sankt Botvid, detta fascinerande helgon som Hagerman, på goda grunder, menar är den förste svensken.
Upplagd av Alma kl. 17:37 Inga kommentarer:
Skicka med e-postBlogThis!Dela på XDela på FacebookDela på Pinterest
Etiketter: Fastekalender, Maja Hagerman, St Botvid
söndag 8 februari 2026
Kyndelsmässodagen
Triumfera inte, du min fiende! Jag har fallit men reser mig igen, jag sitter i mörkret men Herren är mitt ljus. Mika 7:8
Dagens GT-text är en riktig tröstetext för mig i år. Den påminner mig om att den i många bemärkelser mörka tid som årder inte varar för evigt. Ljuset besegrar mörkret, hur litet det än är. Ett litet spädbarn kom med uppenbarelsens ljus åt oss hedningar.
Min farmor föddes 2 februari, alltså den riktiga kyndelsmässodagen, Eftersom vi här längst i norr är mer traditionella av oss, och mer finsk-ugriska språkligt sett, precis som i Finland, var Kynttilenpäivä en stor festdag och det var också en festlighet då det var kyrkhelg, dvs man samlades till gudstjänst i närmsta kyrkby.*
Min farmor var kantor och att hon var född på en av de stora kyrkosångsdagarna, kyndelsmäss, präglade både hennes och hela familjens liv. I Jukkasjärvi kyrka hade vi också en präst från Finland när jag var barn så det var en riktigt stor fest. I kyrkan fick vi barn då spela kyrkospel och jag minns att jag var Symeon som kunde dö i frid eftersom han fått se Guds frälsning bäras fram i templet och tillsammans med Hanna prisade han Gud för detta mirakel. Sedan sjöng vi förstås, bl.a "Nunken", som vi kallade den i vår lilla kör: Nunc Dimitis.
I fönstren var ljusen tända och vi hade förstås också födelsedagskalas balnd alla julljusen. Här står en advenstsstake kvar och den får vara tänd en sista gång men sedan rullas de sista juldukarna undan. Farmor minns vi förstås och på gudstjänsten vi nyss kom ifrån i en liten byakyrka sjöng vi alla för full hals kyndelsmässodagens vackra psalmer.
Numera är firandet mer stillsamt än när jag var barn. Farmor har gått hem i frid, efter Guds ord och ingen arrangerar kyrkospel häromkring denna dag. Men barnkören och ungdomskören sjöng i huvudkyrkans gudstjänst och gudstjänsten i byakyrkan var , som sagt var, full av sång. Mina söndagmorgnar börjar med att jag tänder i kaminen, det är mycket kallt innan brasan brinner, och klockan sex lyssnar jag på Andliga sånger i P2. Till min glädje spelade Katarina Josefsson denna fina kyndelsmässosång även i år:
*Det var därför Jokkmokks marknad en gång startade på just helgen kring Kyndelsmäss. Jokkmokk heter också Dálvvadis pga att det är en samlingsplats på vintern för folk från när och fjärran. Karl IX som lät bygga Lappmarkskyrkor i norra Finland och Sverige låg bakom att marknaden inrättades 1605 i Jokkmokk och den har fumgerat som samlingsplats och marknad just där och denna tid på året, utan uppehåll åtminstone sedan dess.
Upplagd av Alma kl. 17:31 5 kommentarer:
Skicka med e-postBlogThis!Dela på XDela på FacebookDela på Pinterest
Etiketter: Julkalender, Kate Rusby, Kyndelsmäss, Mika
tisdag 13 januari 2026
Tjugondag Knut dansas julen ut
Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn , du är min. Jesaja 43:1b
Söndagen efter trettondagen handlar om Jesu dop och detta är den gammaltestamentliga läsningen för dagen i alla tre årgångarna. Min andra nattvardsgpng ägde rum i Gällivare kyrka och när jag tog emot bröd och vin hörde jag en röst som tydligt och klart sa: " Jag har kallat dig vid namn, du är min." Då visste jag inete att det var ett bibelcitat, men jag könde igen Herdens röst direkt. Ingen annan hörde rösten mitt i den stora gemenskapen under högmässan en Allhelgonahelg med ungdomsläger i Gällivare /Malmberget.
När jag långt senare läste dessa ord i Jesaja blev jag förstås glad att det var ett profetord som för första gången uttalades för mer än 2700 år sedan. Jag minns förstås höndelsen utan minsta svårighet men att ha orden på pränt, bara att slå upp är en glädje.
Traditioner som julfirandet som idag avslutas i svensk tradition. Ibland räknas Kyndelsmässodagen som det definitiva avslutet på allt julfirande, men vi brukar ju säga att julen dansas ut på Knutgillen och julgransplundringar. Traditioner fungerar som det där med att jag kan slå upp orden ur Jesaja för att påminnas den stunden vid nattvardsbordet när jag fick veta att Jesus kallat mig vid namn, jag är hans.
Jag vet att det kanske kan liknas vid Simon Petrus lite barnsliga önskan att bygga hyddor på förklaringsberget. Men hela kyrkan håller ju traditionen vid liv för att alla ska få höra om Jesus och få varje ord skrivet i sitt hjärta. Bibeln är ju på sätt och vis en hydda på förklaringsberget och utan den hade ju bara de som var med där och då fått höra om Jesus. Då hade ordet aldrig nått oss i den mörka Norden och vi hade haft en lång, kall, trist och tröstlös vinter iställer för en lång rad med fester som avslutas idag med en julgransplundringsfest. Eller som i Shetland med processioner och brännandet av ett vikingaskepp under Up Helly Aa-firandet.
Jag får härma Dag Hammarskjöld och kalla dessa fester och Bibelns alla samlade traditioner för vägmärken. Och vi behöver vägmärken för att inte gå vilse. Jag behövde tilltalet vid nattvardsbordet för att veta att det var dags att ta ut kompassriktningen för att gå i Jesu fotspår dit han leder. Festen är något mer än ett vägmärke, den är en viloplats där vi kan glädja oss över all det vackra Gud vill ge oss.
N bjuder jag upp till dans med vår egen julgransplundringsskiva, Jingle Bells med Frank Sinatra. Att skutta runt granen till denna klämmiga swingversion av den gamla Bjällerklang är vad vi kallar ett riktigt Knutsgille.
Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ef. 2:17
Just nu fryser jag nästan dygnet runt i min lilla 1800-talsstuga. I arla morgonväkten börjar jag elda i kaminen och när dagen slutar lägger jag in en stadig brasa igen som alltid slocknat när jag vaknar vid ca 3:45 och under kroppens ivriga protester tar mig upp ur sängvärmen för att raka ur askan ur spisen och sedan tända nästa brasa. Och jag som vanligtvis är en rent irriterande morgonglad person morrar istället från morgon till kväll. På jobbet är det också kallt och torgvantarna är rent nödvändiga där och frysandet tar så mycket energi.
Mot elever och kollegor klarar jag att vara artig, om än tankspridd och glömsk pga frostskadad hjärna, men hemma ryter jag åt mig själv och djuren som en jättebamsing till björn. Tålamodet är lika med noll och allt som går fel i kylan orsakar explosioner i min, alltså i övrigt djupfrysta hjärna. Hundarna känns jobbiga och hästarna som står inne i kylan (de väljer ju själva) kräver bara mer mockning och service. I min inbillning är jag en saktmodig och lugn person men när jag fryser är jag stressad, stridslysten och gravt djur- och folkilsken.
Så i går eftermiddag byltade jag på mig på ett nytt sätt när jag fixade med djuren efter jobbet. Och jag blev för första gången på veckor ...varm. Och plötsligt blev allt ljust och glättigt. Jag blev snäll och tålmodig. Lugnet spred sig i kroppen och naturligtvis gick allt lättare med de frusna vattendunkarna, det sinande vedförrådet, mina rara hästar och gulliga hundar. Och till sist den kalla resan till övriga familjens tillflykt under vår tid som evakuerade från det vattenskadade storhuset blev som en liten nöjestripp, trots att den är nödvändig för att hämta vatten och laga mat.
Till och med blev jag så kreativ att jag stannade och försökte fota den stora älg som numer vistas vid vägen mellan mina två boplatser. I stället för galet stresspåslag när jag såg den stora trafikfaran, blev jag lugn av att betrakta dess lugna mumsande på småtallarna vid vägen fast det var för mörkt för foton eller filmer. I stället fotade jag biltermometern, - 29 grader, godmodigt skrockande över att det inte var -30 där älgen betade. Hur kan man vara så enkel? Maslows behovstrappas första steg trumfar alltså decennier av kristet liv och lärjungaskap.
Dagens namnsdagsbarn fram till 1901, Nikanor, var en av diakonerna som utnämndes när det uppstod gnissel mellan arameisktalande kristna judar och grekisktalande dito och de grekisktalandes änkor kände sig förfördelade vid matutdelningen, dvs av resurserna som då delades lika av alla Jesus-följare. Här var det hunger som gjorde att människor som till och med mött Jesus både före och efter uppståndelsen, började bråka. Och bråket löstes med att 7 diakoner med grekiska namn utsågs till de första diakonerna med ansvar för matutdelningen till både arameisk- och grekisktalande änkor, kan vi läsa i Apostlagärningarnas kapitel 6.
En liten tröst är det att se att även för de första , modiga och trosstarka kristna spelade grundbehoven roll för humöret. Fred stiftades genom mat precis som jag blev mitt mer vanliga fridsamt djurälskande jag med varma kläder. Många kristna tycker att Jesus kom med en slags andlig känsla av frid, de flesta av oss bor i den del av världen som i stort sett har glömt hur det är både att frysa och att hungra, därför kan vi förstås unna oss lyxen att behandla den fred Jesus kom med som en abstrakt känsla snarare än en konkret förbättring av de materiella villkoren för alla i församlingen.
Ändå är det ju övertydligt att de samhällen som är fredligast är de välfärdsstater där grundbehoven är hyfsat tillfredsställda för alla. Den fred Jesus kom med var inte en lättköpt känsla utan påtagligt fysisk mat, ljus och värme, som kostade på. För just Nikanor berättar legenden att hans diakonitjänst kostade honom livet. Diakonen Stefanos och han sägs ha blivit martyrer samtidigt, men Stefanos stenades i Jerusalem medan Nikanor befann sig på Cypern dit han farit för att sprida evangelium om fred för dem som var långt borta och fred för dem som var nära.
Ingmar Svanteson
Expertens varning: Gör du inget kan du sabba din pension
Pensionsekonomen Trifa Chireh, varnar för passivitet. (Foto: Anders Wiklund/TT/ Länsförsäkringar / Pressbild)
Johan Colliander
Publicerad: 29 mars 2026
Många svenskar riskerar att gå miste om stora pensionsbelopp. Inte på grund av dåliga beslut, utan för att de inte fattar några beslut alls. Pensionsekonomen pekar ut passivitet som den enskilt största pensionsfällan.
”Det största misstaget är inte att välja fel – utan att inte välja alls. Passivitet är pensionsvärldens dyraste strategi, säger Trifa Chireh, pensionsekonom på Säkra i en intervju med Dagens PS.
Missa inte: Hushållen sparar allt mindre – lånar allt mer. Realtid
Trots att tjänstepensionen är en avgörande del av den framtida inkomsten är det få som engagerar sig.
Endast var femte person loggar in och ser över sina val. Resultatet blir att många automatiskt hamnar i traditionella försäkringar med lägre avkastning än alternativa fondlösninga.
Stor skillnad över tid
Skillnaden kan bli dramatisk över tid. Enligt Chireh har fondförsäkringar i genomsnitt avkastat 5,4 procentenheter mer per år än traditionella alternativ de senaste fem åren.
Läs även: Fyra av tio svenskar kan gå miste om 3 300 kronor – varje månad. Dagens PS
Under ett helt arbetsliv kan det innebära hundratusentals, i vissa fall miljoner, kronor mindre i pension.
Särskilt allvarligt är detta för yngre sparare.
”För en 30–40-åring är detta i praktiken det mest förödande misstaget”, säger Chireh och pekar på att små skillnader i avkastning får stora effekter över flera decennier.
Tjänstepensionen är det många missar
Ett annat vanligt misstag är att sakna tjänstepension, exempelvis vid arbete hos arbetsgivare utan kollektivavtal eller som egenföretagare utan eget sparande.
Missa inte: Pension: Felaktiga utbetalningar för 1,6 miljarder. Realtid
I dessa fall återstår enbart den allmänna pensionen, som i genomsnitt låg kring 17 100 kronor i månaden före skatt under 2025.
Förskottsräntan kan bli ett problem
Samtidigt finns ytterligare risker i systemet som många inte känner till när det väl är dags att hämta ut pensionen.
Otydlig information om den så kallade förskottsräntan göra att framtida pensionärer överskattar sin ekonomi med upp till 20 procent.
Läs även: Ny lag om kontanter 2026 – så påverkas du. Dagens PS
Förskottsräntan innebär att pensionen initialt blir högre, eftersom utbetalningarna delvis bygger på ett “förskott” av det egna kapitalet. Men detta betalas tillbaka över tid genom lägre årlig uppräkning, vilket gör att pensionen gradvis urholkas.
Kritiker menar att informationen kring detta är för svårbegriplig, vilket ökar risken för felaktiga ekonomiska beslut. Den som inte förstår effekten kan underskatta behovet av ett längre arbetsliv eller extra sparande.
Finns alltid knappar att trycka på
Även uttagsstrategin spelar stor roll.
Att ta ut tjänstepensionen under en kort period kan ge högre inkomster i början, men riskerar att skapa ett kraftigt inkomsttapp senare i livet när utbetalningarna upphör.
Trots riskerna betonar experter att det fortfarande går att påverka sin pension.
ANNONS
”Även sent i livet finns det kraftfulla knappar att trycka på”, säger Trifa Chireh och lyfter fram vikten av att se över placeringar, avgifter och risknivå.Läs mer från Realtid - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
https://www.tv4.se/korthet/b28633bcf482ced66258/63QwK2x80xSalCYZeZVLW0
Den Helige Benedictus Kloster
Predikningar
Kortpredikan S:t Markus, evangelist
Ingmar Svanteson 25/04
– 1 Pet 5:5b–14 Ps 89:2-3,6-7,16-17 Mark 16:15-20 –
”Hälsa varandra med kärlekens kyss.”
Petrus uppmanar sina brevmottagare att hälsa varandra med en ”kärlekens kyss”. Vulgatan säger: ”helig kyss”.
Det kristna bruket att underteckna brev ”med kärlekens kyss” torde inte vara så vanligt idag. Men det sker – kanske oftare än vi anar.
I Höga Visan önskar sig bruden ”kyssar” från brudgummens mun. Psalmisten önskar sig detsamma genom att lyssna till honom som kallas ”skönast bland människor” och ur vars mun det ”flödar ljuvligt tal”.
Kyssen blir sakramental, en kysk symbol för den ömsesidiga kärleken. Vi ser det i liturgin när prästen kysser altaret och evangelieboken, när de troende kysser korset, ikonerna, när bibelläsaren kysser sin bibel, etcetera.
Men ”kyssen” sprider sig. De troende uppmanas att ge varandra samma ”kyss” genom att visa varandra ”ren syskonlik kärlek”.
Kyssen sprider sig vidare till umgänget med verktyg, som enligt Benedictus skall behandlas som ”heliga altarkärl”. Likaså när vi behandlar naturen varsamt och går ”med vänliga fötter på jorden” eller när den salige Johannes Paulus II kysste marken i de länder han besökte.
Det betyder inte romantisk verklighetsflykt. Petrus påminner om djävulen som går omkring och söker efter någon att sluka.
”Kärlekens kyss” påminner om att det finns en väg mellan naiv känslosamhet och kall känslokyla.
”Kärlekens kyss” vittnar om hur jord och himmel har försonats och förenats genom Kristi kroppsliga uppståndelse från de döda.
25 april - S:T MARKUS, EVANGELIST
Fest
Syssling till Barnabas och följeslagare till Paulus på hans första missionsresa, kom senare till Rom. Bland de fyra evangelierna är hans det äldsta och återger som tolk åt aposteln Petrus dennes predikan och minnen. Kyrkan i Alexandria i Egypten vördar honom som sin grundare.
Läsningar: 1 Pet 5:5b-14; Ps 89:2-3, 6-7, 16-17; Mark 16:15-20 (Se dagens läsningar)
Barockbloggen
-En glad amatörs tankar kring Bach, Bibeln, barockridning och andra barocka företeelser
Läsa tillsammans
Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...
måndag 9 mars 2026
8 mars- missionären Botvid
...hovmannen steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. Apg. 8:38b-39
När Botvid rest hem med sina kamrater började han genast leva som en kristen genom att "kraftigt bistå de förtryckta" hjälpa sjuka och fattiga, samt "i den mån han kunde" kalla tillbaka "de vilsegångna till sanningens väg", dvs kristendomen. På så sätt liknar han också de etiopiske hovmannen. Etiopien är ett av de äldsta kristna länderna på jorden. Officiellt blev det kristet år 300 men det är inte ett alltför djärvt antagande att det först fanns kristna innan kungariket blev det och den etiopiske hovmannen, som ju var på väg hem från en pilgrimsfärd till Jerusalem, brukar av etiopiska kristna anges som den som först tog evangeliet med sig till Etiopien.
Forskare menar dock att den snabba expansionen av kristendomen i Etiopien berodde på Beta Israel. Beta Israel är en ålderdomlig variant av judendomen som inte firar Purim och Chanukka eftersom de tappade kontakten med övriga judar innan dessa högtider instiftades. Många har gjort aliya, dvs flyttat till Israel. Eftersom de första kristna i stor utsträckning var judar är väl den slutsatsen inte helt tagen ur luften . Men det verkar inte otroligt att etiopiska kristna har rätt om den etiopiske hovmannen. Det verkar stört omöjligt att "låta bli att tala om vad vi har sett och hört" så blir det hela tiden "ringar på vattnet, konsekvenser av tron".
Ringarna kring Botvid breder ännu ut sig, fast inte många vet att det var han som var en av många missionärer när kristendomen kom till det som skulle bli Sverige. Jag återkommer ständigt till min djupa tacksamhet för dem som gick före ända hit till nordligaste världen så även jag fick höra om Jesus. Botvid var en av dem som vi har namn på.
Etiopiskt processionskors
Upplagd av Alma kl. 20:30 Inga kommentarer:
Skicka med e-postBlogThis!Dela på XDela på FacebookDela på Pinterest
Etiketter: Apostlagärningarna, Etiopien, Fastekalender, St Botvid
lördag 7 mars 2026
7 mars-till England
Hovmannen frågade Filippos: "säg mig, vem talar profeten om-sig själv eller någon annan?" Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?" Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. Apg. 8:34-38
Precis som den etiopiske hovmannen stötte Botvid ihop med en kristen när han reste till ett annat land. I Botvids fall var det en resa till England. Vid den här tiden hade normandernas invasion 1066 ännu inte förändrat engelskan så mycket och tyskan hade inte heller förändrat svenskan så djupgående som under 1200-talet, vilket innebar att Botvid inte hade jätteproblem att samtala med dem han mötte på andra sidan Nordsjön. The Domesday book berättar om den tidens England att det fanns oerhört lite skogsmark i landet, Det var också ett land som varit kristet i hundratals år till skillnad från Botvids hemtrakter som befann sig mitt i religionsskiftet från hedendom till kristendom i slutet av 1000-talet och början av 1100-talet.
Botvid kommer alltså till en mycket annorlunda plats än den han var van vid. I England mötte han en präst, hos vilken han bodde under ungefär ett halvår. Botvid såg hos prästen hur en kristen levde: vänligt, generöst och rättrådigt och blev imponerad. Legenden uttrycker det så här: "När Botvid hörde prästens goda undervisning och betraktade hans berömliga gärningar, bad han, att prästen måtte unna honom nåden att bli döpt." Sedan undervisade prästen honom och lärde honom trosbekännelsen och Fader vår utantill tills han seglade tillbaka till Södertörn med sina skeppskamrater.
Dessa två berättelser om hur människor utan någon kristen bakgrund tar emot tron tycker jag har många liknande element. Och det finns fler exempel i Bibeln. Det börjar med att de vänskapligt umgås, inte med att Filippos eller prästen prackar på hovmannen/Botvid hela evangeliet, vare sig de vill eller inte. I båda fallen berättar de kristna om Jesus, inte om sig själva. I båda fallen kommer det inte fram några hotelser om eviga straff eller annan skrämselpropaganda. Botvid ser själv att prästens livsstil visar på evangeliums sanning. Både han och hovmannen ber om att få bli döpta. Jag tänker att detta är det mönster om oftast förekommer när människor väljer att följa Jesus även idag. Jag tror också att det är det bästa sättet att hitta syskonen i Kristus.
Gud är förstås inte begränsad av någon specifik metodik. Antagligen har folk också omvänt sig av skräck för domedagen. Någon har förmodligen också kommit till tro genom envetet tjatande dörrknackare. Men jag ser inget av detta i Bibeln. Tvärtom är det som sagt ett mönster som upprepas många gånger att den som möter evangelium själv ber om att få bli döpt när berättelsen om Jesus övertygat dem.
Upplagd av Alma kl. 12:44 Inga kommentarer:
Skicka med e-postBlogThis!Dela på XDela på FacebookDela på Pinterest
Etiketter: Apostlagärningarna, Botvid, Fastekalender, Maja Hagerman
fredag 6 mars 2026
Botvid - skyddad av skogen
Jubla, du himmel, över vad Herren gjort! Ropa av glädje, jordens djup! Brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd! Ty Herren har friköpt Jakob, genom Israel visar han sin härlighet. Jesaja 44:23
Botvid betyder skyddad av skogen. Bot=skydd vid= skog. Namnet är i sig en liten berättelse om hur familjen på Södertörn såg på livet. Namnet är inte kristet och vi vet att hans bror också hade ett förkristet namn: Björn, som också anknyter till skog och mark.*
Botvid blev alltså kristen på egen hand, utan en familjs traditioner att luta sig mot. Istället blev han en sådan som generationer av kristna har lutat sig mot. Jag tänker att de som gått före oss, som Botvid, för att trampa upp stigar till livets källor åt oss, är som ett träd att omfamna när vi känner oss vilse.
Hur stort var det inte att som Botvid vara den förste i hela sin släkt att anamma kristendomen. Inte konstigt att kristna har sökt stöd hos honom sedan dess. Israels land ligger långt borta, Jesus vandrade där för länge sedan. De första kristna levde i en natur som inte liknade vår särskilt mycket. Människor jag känner från Mellanöstern idag gillar inte skogen, medan vi älskar den. En jublande skog är för dessa mina bekanta en mysko metafor.
Kristendomen föddes på en plats med en miljö på många sätt olik vår, ändå har vi fått del av den nåden som hans första lärjungar vittnat om-vi är friköpta genom Jesu namn och blod, lika mycket som de. Men kanske vi kan förstå en jublande skog lite bättre än de som växt upp med en skog som man känner sig rädd för istället för en som skyddar mot ont.
Botvid finns därför lite närmare oss skogsälskande nordbor. Vi kan vandra i skogar som liknar dem han blev skyddad av. Vi kan bada i sjöar som de han badade i. Vi kan fiska i vatten som liknar hans fiskevatten mycket mer än Gennesarets sjö. Men vi har samme frälsare som de fiskare som lydde när Jesus sa : Följ mig. Även fiskaren Botvid följde Jesus och ändrade historiens gång i det avlägsna landet långt i norr som ännu inte fått namnet Sverige.
*Jag tänker att deras namn fortfarande är typiska för oss nordbor, fast vi numera hör till den kristna kultursfären. Precis som sången "Mors lille Olle" knappast är en gullig barnvisa i Irak är tanken på att vara trygg i skogen avlägsen för de människor jag mött från Mellanöstern, denna stadscivilisationens vagga.
Upplagd av Alma kl. 17:37 Inga kommentarer:
Skicka med e-postBlogThis!Dela på XDela på FacebookDela på Pinterest
Etiketter: Jesaja, skog, St Botvid
torsdag 5 mars 2026
Fastekalender-Sankt Botvid
Runsten nära Sankt Botvids källa, kallad Söderbystenen
I år har det varit svårt att hinna med fastekalendern i min internetlösa tillvaro. Däremot hinner jag läsa en massa. Nu senast Maja Hagermans senaste bok Botvid-den förste svensken.
Första boken jag läste av Maja Hagerman var I spåren av kungens män under fem dagar av riktig jobbig influensa då det gick att sova, dricka te och läsa, inget mer. Kanske febern bidrog till intrycket av drömsk resa genom tiden, men efter den läsupplevelsen blev jag så fängslad att jag har följt hennes litterära karriär. Jag har långt ifrån läst allt, men det jag läst av Hagerman har varit välskrivet och intressant på många sätt. Nu, utan feber, har väl den där drömkänslan inte infunnit sig men boken om Botvid är oupphörligt intressant.
Jag visste inte mycket om Botvid innan jag läste denna bok. Botkyrka och en liten del av hans legend hade jag koll på, men den rika historien kring Botvid och hans helgonkult var okända för mig. Hagerman är absolut rätt person för att introducera detta tidigmedeltida helgon för en oinformerad allmänhet. Hon börjar med att måla upp landskap och tidsanda där Botvid växte upp på en storbondegård i Södertörn. Landskapet där Botvid växer upp är rikt på runstenar där många visar upp en kristen tro och den kristne kung Inge av Stenkilska ätten styr landet. Men Botvid och hans familj är inte kristna.
Fastekalendern i år kommer att följa Sankt Botvid, detta fascinerande helgon som Hagerman, på goda grunder, menar är den förste svensken.
Upplagd av Alma kl. 17:37 Inga kommentarer:
Skicka med e-postBlogThis!Dela på XDela på FacebookDela på Pinterest
Etiketter: Fastekalender, Maja Hagerman, St Botvid
söndag 8 februari 2026
Kyndelsmässodagen
Triumfera inte, du min fiende! Jag har fallit men reser mig igen, jag sitter i mörkret men Herren är mitt ljus. Mika 7:8
Dagens GT-text är en riktig tröstetext för mig i år. Den påminner mig om att den i många bemärkelser mörka tid som årder inte varar för evigt. Ljuset besegrar mörkret, hur litet det än är. Ett litet spädbarn kom med uppenbarelsens ljus åt oss hedningar.
Min farmor föddes 2 februari, alltså den riktiga kyndelsmässodagen, Eftersom vi här längst i norr är mer traditionella av oss, och mer finsk-ugriska språkligt sett, precis som i Finland, var Kynttilenpäivä en stor festdag och det var också en festlighet då det var kyrkhelg, dvs man samlades till gudstjänst i närmsta kyrkby.*
Min farmor var kantor och att hon var född på en av de stora kyrkosångsdagarna, kyndelsmäss, präglade både hennes och hela familjens liv. I Jukkasjärvi kyrka hade vi också en präst från Finland när jag var barn så det var en riktigt stor fest. I kyrkan fick vi barn då spela kyrkospel och jag minns att jag var Symeon som kunde dö i frid eftersom han fått se Guds frälsning bäras fram i templet och tillsammans med Hanna prisade han Gud för detta mirakel. Sedan sjöng vi förstås, bl.a "Nunken", som vi kallade den i vår lilla kör: Nunc Dimitis.
I fönstren var ljusen tända och vi hade förstås också födelsedagskalas balnd alla julljusen. Här står en advenstsstake kvar och den får vara tänd en sista gång men sedan rullas de sista juldukarna undan. Farmor minns vi förstås och på gudstjänsten vi nyss kom ifrån i en liten byakyrka sjöng vi alla för full hals kyndelsmässodagens vackra psalmer.
Numera är firandet mer stillsamt än när jag var barn. Farmor har gått hem i frid, efter Guds ord och ingen arrangerar kyrkospel häromkring denna dag. Men barnkören och ungdomskören sjöng i huvudkyrkans gudstjänst och gudstjänsten i byakyrkan var , som sagt var, full av sång. Mina söndagmorgnar börjar med att jag tänder i kaminen, det är mycket kallt innan brasan brinner, och klockan sex lyssnar jag på Andliga sånger i P2. Till min glädje spelade Katarina Josefsson denna fina kyndelsmässosång även i år:
*Det var därför Jokkmokks marknad en gång startade på just helgen kring Kyndelsmäss. Jokkmokk heter också Dálvvadis pga att det är en samlingsplats på vintern för folk från när och fjärran. Karl IX som lät bygga Lappmarkskyrkor i norra Finland och Sverige låg bakom att marknaden inrättades 1605 i Jokkmokk och den har fumgerat som samlingsplats och marknad just där och denna tid på året, utan uppehåll åtminstone sedan dess.
Upplagd av Alma kl. 17:31 5 kommentarer:
Skicka med e-postBlogThis!Dela på XDela på FacebookDela på Pinterest
Etiketter: Julkalender, Kate Rusby, Kyndelsmäss, Mika
tisdag 13 januari 2026
Tjugondag Knut dansas julen ut
Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn , du är min. Jesaja 43:1b
Söndagen efter trettondagen handlar om Jesu dop och detta är den gammaltestamentliga läsningen för dagen i alla tre årgångarna. Min andra nattvardsgpng ägde rum i Gällivare kyrka och när jag tog emot bröd och vin hörde jag en röst som tydligt och klart sa: " Jag har kallat dig vid namn, du är min." Då visste jag inete att det var ett bibelcitat, men jag könde igen Herdens röst direkt. Ingen annan hörde rösten mitt i den stora gemenskapen under högmässan en Allhelgonahelg med ungdomsläger i Gällivare /Malmberget.
När jag långt senare läste dessa ord i Jesaja blev jag förstås glad att det var ett profetord som för första gången uttalades för mer än 2700 år sedan. Jag minns förstås höndelsen utan minsta svårighet men att ha orden på pränt, bara att slå upp är en glädje.
Traditioner som julfirandet som idag avslutas i svensk tradition. Ibland räknas Kyndelsmässodagen som det definitiva avslutet på allt julfirande, men vi brukar ju säga att julen dansas ut på Knutgillen och julgransplundringar. Traditioner fungerar som det där med att jag kan slå upp orden ur Jesaja för att påminnas den stunden vid nattvardsbordet när jag fick veta att Jesus kallat mig vid namn, jag är hans.
Jag vet att det kanske kan liknas vid Simon Petrus lite barnsliga önskan att bygga hyddor på förklaringsberget. Men hela kyrkan håller ju traditionen vid liv för att alla ska få höra om Jesus och få varje ord skrivet i sitt hjärta. Bibeln är ju på sätt och vis en hydda på förklaringsberget och utan den hade ju bara de som var med där och då fått höra om Jesus. Då hade ordet aldrig nått oss i den mörka Norden och vi hade haft en lång, kall, trist och tröstlös vinter iställer för en lång rad med fester som avslutas idag med en julgransplundringsfest. Eller som i Shetland med processioner och brännandet av ett vikingaskepp under Up Helly Aa-firandet.
Jag får härma Dag Hammarskjöld och kalla dessa fester och Bibelns alla samlade traditioner för vägmärken. Och vi behöver vägmärken för att inte gå vilse. Jag behövde tilltalet vid nattvardsbordet för att veta att det var dags att ta ut kompassriktningen för att gå i Jesu fotspår dit han leder. Festen är något mer än ett vägmärke, den är en viloplats där vi kan glädja oss över all det vackra Gud vill ge oss.
N bjuder jag upp till dans med vår egen julgransplundringsskiva, Jingle Bells med Frank Sinatra. Att skutta runt granen till denna klämmiga swingversion av den gamla Bjällerklang är vad vi kallar ett riktigt Knutsgille.
Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ef. 2:17
Just nu fryser jag nästan dygnet runt i min lilla 1800-talsstuga. I arla morgonväkten börjar jag elda i kaminen och när dagen slutar lägger jag in en stadig brasa igen som alltid slocknat när jag vaknar vid ca 3:45 och under kroppens ivriga protester tar mig upp ur sängvärmen för att raka ur askan ur spisen och sedan tända nästa brasa. Och jag som vanligtvis är en rent irriterande morgonglad person morrar istället från morgon till kväll. På jobbet är det också kallt och torgvantarna är rent nödvändiga där och frysandet tar så mycket energi.
Mot elever och kollegor klarar jag att vara artig, om än tankspridd och glömsk pga frostskadad hjärna, men hemma ryter jag åt mig själv och djuren som en jättebamsing till björn. Tålamodet är lika med noll och allt som går fel i kylan orsakar explosioner i min, alltså i övrigt djupfrysta hjärna. Hundarna känns jobbiga och hästarna som står inne i kylan (de väljer ju själva) kräver bara mer mockning och service. I min inbillning är jag en saktmodig och lugn person men när jag fryser är jag stressad, stridslysten och gravt djur- och folkilsken.
Så i går eftermiddag byltade jag på mig på ett nytt sätt när jag fixade med djuren efter jobbet. Och jag blev för första gången på veckor ...varm. Och plötsligt blev allt ljust och glättigt. Jag blev snäll och tålmodig. Lugnet spred sig i kroppen och naturligtvis gick allt lättare med de frusna vattendunkarna, det sinande vedförrådet, mina rara hästar och gulliga hundar. Och till sist den kalla resan till övriga familjens tillflykt under vår tid som evakuerade från det vattenskadade storhuset blev som en liten nöjestripp, trots att den är nödvändig för att hämta vatten och laga mat.
Till och med blev jag så kreativ att jag stannade och försökte fota den stora älg som numer vistas vid vägen mellan mina två boplatser. I stället för galet stresspåslag när jag såg den stora trafikfaran, blev jag lugn av att betrakta dess lugna mumsande på småtallarna vid vägen fast det var för mörkt för foton eller filmer. I stället fotade jag biltermometern, - 29 grader, godmodigt skrockande över att det inte var -30 där älgen betade. Hur kan man vara så enkel? Maslows behovstrappas första steg trumfar alltså decennier av kristet liv och lärjungaskap.
Dagens namnsdagsbarn fram till 1901, Nikanor, var en av diakonerna som utnämndes när det uppstod gnissel mellan arameisktalande kristna judar och grekisktalande dito och de grekisktalandes änkor kände sig förfördelade vid matutdelningen, dvs av resurserna som då delades lika av alla Jesus-följare. Här var det hunger som gjorde att människor som till och med mött Jesus både före och efter uppståndelsen, började bråka. Och bråket löstes med att 7 diakoner med grekiska namn utsågs till de första diakonerna med ansvar för matutdelningen till både arameisk- och grekisktalande änkor, kan vi läsa i Apostlagärningarnas kapitel 6.
En liten tröst är det att se att även för de första , modiga och trosstarka kristna spelade grundbehoven roll för humöret. Fred stiftades genom mat precis som jag blev mitt mer vanliga fridsamt djurälskande jag med varma kläder. Många kristna tycker att Jesus kom med en slags andlig känsla av frid, de flesta av oss bor i den del av världen som i stort sett har glömt hur det är både att frysa och att hungra, därför kan vi förstås unna oss lyxen att behandla den fred Jesus kom med som en abstrakt känsla snarare än en konkret förbättring av de materiella villkoren för alla i församlingen.
Ändå är det ju övertydligt att de samhällen som är fredligast är de välfärdsstater där grundbehoven är hyfsat tillfredsställda för alla. Den fred Jesus kom med var inte en lättköpt känsla utan påtagligt fysisk mat, ljus och värme, som kostade på. För just Nikanor berättar legenden att hans diakonitjänst kostade honom livet. Diakonen Stefanos och han sägs ha blivit martyrer samtidigt, men Stefanos stenades i Jerusalem medan Nikanor befann sig på Cypern dit han farit för att sprida evangelium om fred för dem som var långt borta och fred för dem som var nära.
Ingmar Svanteson
Expertens varning: Gör du inget kan du sabba din pension
Pensionsekonomen Trifa Chireh, varnar för passivitet. (Foto: Anders Wiklund/TT/ Länsförsäkringar / Pressbild)Johan Colliander
Publicerad: 29 mars 2026
Många svenskar riskerar att gå miste om stora pensionsbelopp. Inte på grund av dåliga beslut, utan för att de inte fattar några beslut alls. Pensionsekonomen pekar ut passivitet som den enskilt största pensionsfällan.
”Det största misstaget är inte att välja fel – utan att inte välja alls. Passivitet är pensionsvärldens dyraste strategi, säger Trifa Chireh, pensionsekonom på Säkra i en intervju med Dagens PS.
Missa inte: Hushållen sparar allt mindre – lånar allt mer. Realtid
Trots att tjänstepensionen är en avgörande del av den framtida inkomsten är det få som engagerar sig.
Endast var femte person loggar in och ser över sina val. Resultatet blir att många automatiskt hamnar i traditionella försäkringar med lägre avkastning än alternativa fondlösninga.
Stor skillnad över tid
Skillnaden kan bli dramatisk över tid. Enligt Chireh har fondförsäkringar i genomsnitt avkastat 5,4 procentenheter mer per år än traditionella alternativ de senaste fem åren.
Läs även: Fyra av tio svenskar kan gå miste om 3 300 kronor – varje månad. Dagens PS
Under ett helt arbetsliv kan det innebära hundratusentals, i vissa fall miljoner, kronor mindre i pension.
Särskilt allvarligt är detta för yngre sparare.
”För en 30–40-åring är detta i praktiken det mest förödande misstaget”, säger Chireh och pekar på att små skillnader i avkastning får stora effekter över flera decennier.
Tjänstepensionen är det många missar
Ett annat vanligt misstag är att sakna tjänstepension, exempelvis vid arbete hos arbetsgivare utan kollektivavtal eller som egenföretagare utan eget sparande.
Missa inte: Pension: Felaktiga utbetalningar för 1,6 miljarder. Realtid
I dessa fall återstår enbart den allmänna pensionen, som i genomsnitt låg kring 17 100 kronor i månaden före skatt under 2025.
Förskottsräntan kan bli ett problem
Samtidigt finns ytterligare risker i systemet som många inte känner till när det väl är dags att hämta ut pensionen.
Otydlig information om den så kallade förskottsräntan göra att framtida pensionärer överskattar sin ekonomi med upp till 20 procent.
Läs även: Ny lag om kontanter 2026 – så påverkas du. Dagens PS
Förskottsräntan innebär att pensionen initialt blir högre, eftersom utbetalningarna delvis bygger på ett “förskott” av det egna kapitalet. Men detta betalas tillbaka över tid genom lägre årlig uppräkning, vilket gör att pensionen gradvis urholkas.
Kritiker menar att informationen kring detta är för svårbegriplig, vilket ökar risken för felaktiga ekonomiska beslut. Den som inte förstår effekten kan underskatta behovet av ett längre arbetsliv eller extra sparande.
Finns alltid knappar att trycka på
Även uttagsstrategin spelar stor roll.
Att ta ut tjänstepensionen under en kort period kan ge högre inkomster i början, men riskerar att skapa ett kraftigt inkomsttapp senare i livet när utbetalningarna upphör.
Trots riskerna betonar experter att det fortfarande går att påverka sin pension.
ANNONS
”Även sent i livet finns det kraftfulla knappar att trycka på”, säger Trifa Chireh och lyfter fram vikten av att se över placeringar, avgifter och risknivå.Läs mer från Realtid - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
https://www.tv4.se/korthet/b28633bcf482ced66258/63QwK2x80xSalCYZeZVLW0
25 april. 2026Genom öknen
Läsgudstjänst – Sankt Markus
Läsgudstjänst (påsksäsongen)
Lördag 25 april 2026
SANKT MARKUS, EVANGELIST
Barnabas brorson. Han följde aposteln Paulus på hans första resa och följde med honom till Rom. Han var lärjunge till Sankt Petrus och hans tolk i hans evangelium. Han tillskrivs grundandet av Alexandriakyrkan.
℣ Gud, kom till min undsättning.
℞ Herre, skynda dig att hjälpa mig.
Ära vare Fadern, Sonen
och den Helige Ande!
Som det var i början, så var det nu, och för evigt, och för evigt och
evigt. Amen. Halleluja.
Utelämnad när den omedelbart föregås av Inbjudan. INBJUDAN
HYMN
O Kristi apostlar,
pelare och grundvalar
i Guds stad!
Från den enkla byn
Galileen
till odödlig härlighet.
Lammets
ljus välkomnar dig i det
heliga nya Jerusalem.
Kyrkan som ni
samlar med blod och ord
hälsar er glatt välkomna
Och han ber: Låt det
frö ni har
sått växa för de himmelska skördarna.
Ära och tack vare Kristus,
Fadern och den Helige Ande
i evighet. Amen.
1 myra.
Ett eko ekar genom jorden,
och deras ord når till jordens ändar, alleluja.
PSALM 19 (18 A)
Himlen förkunnar Guds härlighet, *
himlens himmelsfäste förkunnar hans händers verk.
Dag för dag förkunnar han det, *
och från natt till natt ger han röst.
Det är inget ord, inte heller ett tal, *
det är inte en röst som kan höras,
utan ett eko hörs över hela jorden, *
deras ord når till jordens ändar.
Där slog han upp ett tält mot solen, † han går ut ur sovrummet
som en brudgum, *
Som en jätte gläds han när han korsar vägen.
Han går ut från himlens slut, †
och hans väg förenas åter till slutet, *
inget döljer hans iver.
1 myra.
Ett eko ekar genom jorden,
och deras ord når till jordens ändar, alleluja.
2 Ant.
De förhärligade
Guds verk och tänkte på vad han hade gjort, halleluja.
PSALM 64 (63)
Hör, o Gud, min klagans röst; *
Skydda mitt liv från den fruktansvärda fienden!
Skydda mig från de ondas mängder, *
Göm dig från de ondas raseri.
Som vässar sina tungor som svärd, *
Skjuter ut giftiga ord som pilar,
så att de oskyldiga ur sårets hemlighet, * Att de plötsligt sårar honom, utan
fruktan.
De är redo att agera illvilligt, † de
planerar att lägga fällor i smyg, och
de säger, "Vem ska se oss?"
De planerar grymheter, de döljer de förutbestämda grundvalarna: *
människans sinne och hjärta är djup avgrund.
Men Gud sårar dem med en pil,*
och plötsligt täcker såren dem.
Deras egen tunga för dem med sig undergång, *
de som ser dem nickar:
de är alla rädda, de förhärligar Guds verk *
och tänker på vad han har gjort.
Den rättfärdige människan gläds i Herren, †
honom han söker tillflykt,*
och alla hjärtan gläds i hans hjärta.
2 Ant.
De förhärligade
Guds verk och tänkte på vad han hade gjort
3 Ant.
De förkunnar hans rättfärdighet, alla nationer betraktar hans härlighet,
halleluja.
PSALM 97 (96)
Herren reger: låt jorden glädjas, *
låt många öar glädja sig.
Moln och mörker omsluter honom, *
rättvisa och rättvisa är grunden för hans tron.
Elden går före honom *
och bränner hans fiender runt.
Blixtar ger ljus åt hans värld: *
jorden ser det och blir rädd.
Bergen smälter inför Herren som vax, *
inför jordens härskare.
Himlen förkunnar hans rättfärdighet, *
alla folk ser hans härlighet.
Låt alla som dyrkar bilder †
och skryter om avgudar skämmas. Tillbe
honom, alla ni gudar!
Sion lyssnar med glädje, †
städer ropar till Juda, på grund
av dina domar, o Herre.
Annons
Sekretessinställningar
Ty du, o Herre, är den
Högste över hela jorden, hög
över alla gudar.
Herren älskar dem som hatar ondska, †
han vaktar sina gudfruktiga själar, *
befriar dem ur de ogudaktigas hand.
Ljus lyser för de rättfärdiga *
och glädje för de rättfärdiga i hjärtat.
Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren, *
förhärliga hans heliga namn.
3 Ant.
De förkunnar hans rättfärdighet, alla nationer betraktar hans härlighet,
halleluja.
℣ Herren ska ge sitt ord till dem som predikar evangeliet, alleluja.
℞ Med sin mäktiga styrka, alleluja.
FÖRSTA LÄSNING:
Ur brevet till efesierna av den salige Paulus, aposteln (4:1-16)
Det finns olika nådens gåvor i en kropp
Bröder, därför, jag, en fånge i Herren, ber er: med all ödmjukhet och mildhet, med tålamod, lev värdigt det kall ni är kallade till. Bära ut med varandra i kärlek; sträva efter att bevara Andens enhet i fredens band! En kropp och en Ande – precis som ni är kallade till ert kalls enda hopp! En Herre! En tro! Ett kors! En Gud och Fader över alla, över alla och genom allt och i alla!
Och var och en fick nåd enligt Kristi gåva. Det är därför han säger: Han steg upp högt, ledde fångar och gav gåvor till människor. Det "steg upp" – vad annat betyder det än att det också steg ner till de lägre trakterna, till jorden? Den som stiger ner är samma som steg upp över alla himlar för att fullborda allt.
Han "gav" också några till apostlar, andra till profeter, några till evangelister och andra till pastorer och lärare, för att utrusta helgonen för tjänstens arbete, för att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når trons enhet och kunskapen om Guds Son, den fullkomlige människan, till måttet på Kristi fullhet: så att vi inte längre ska vara spädbarn kastade av vågorna och drivna av varje lärans vind i detta människospel, i listigheten som banar väg för fel. Snarare, genom sanning i kärlek, så att vi kan växa alla till Honom, som är Huvudet Kristus, från vilken hela kroppen, harmoniserad och sammanlänkad av varje omsorgsled enligt varje enskild del, främjar dess tillväxt att byggas upp i kärlek.
CHANT 2 S. 1:21; Ordspråksboken 2:6
℞ Profetior har aldrig gjorts av människans vilja;
* Människor som bärs bort av den Helige Ande har talat från Gud
, Halleluja.
℣ Herren ger visdom, och från hans mun kommer
kunskap och förståelse.
℞ Vid den Helige Ande sade människor bortförda av Gud
halleluja.
ANDRA LÄSNINGEN:
Ur Diskursen mot kätteri, av St. Irenaeus, biskop (Böckerna 1, 10, 1-3: Sidor 7, 550-554)
Att predika sanningen
Kyrkan, som är spridd över hela världen till jordens ändar, tog emot tro både från apostlarna och från deras lärjungar. Den innehåller tro på den ende Gud, den Allsmäktige Fadern, som skapade himmel och jord och hav, och allt som är i dem; och på den ende Jesus Kristus, Guds Son, inkarnationen för vår frälsning, och på den Helige Ande som förkunnade Guds stadgar genom profeterna, Kristi ankomst, Jungfruns födelse, passionen, uppståndelsen från de döda och den älskade Jesus Kristus, vår Herre, kroppsliga uppstigning till himlen och hans återkomst från himlen i Faderns härlighet, för att sammanfatta allt och uppväcka allt människosläktets kött. Således, enligt den osynlige Faderns, Kristus Jesus vår Herre, Gud, Frälsare och Kungs dekret, ska varje knä i himmelske, jordiska och underjordiska jord böja sig och varje tunga ska erkänna honom. Han ska verkställa en rättvis dom över allt.
Efter att ha mottagit denna predikan och denna tro, som vi påpekat, vaktar kyrkan, trots att den är spridd över världen, dem noggrant som om hon bodde i ett och samma hus. Hon tror också på det som om hon hade en själ och ett hjärta. Hon predikar och undervisar och undervisar detta med en röst, som om hon bara hade en mun. Även om världens språk är olika, är traditionens kraft ändå en och samma.
Och de kyrkor som grundats i Germania tror inte eller lär annorlunda. Detsamma gäller för kyrkorna som finns i Spanien, eller bland kelterna, eller i öst, eller i Egypten, eller i Libyen, eller i de kyrkor som är etablerade i världens centrum. Men precis som solen, Guds skapelse, som är en och samma för hela världen, så lyser sanningens predikan överallt och upplyser alla människor som vill komma till sanningens kunskap.
Inte heller kommer den som är mycket stark i predikan, bland dem som föregår kyrkorna, säga något annat än detta (ty ingen står över läraren); men inte heller kommer den som är svag i att tala förminska traditionen. Eftersom tron är en och samma, ökas den inte av den som kan säga mycket om den, och den förminskas inte av den som vet hur man säger mindre om den.
Se 1 Korinthierbrevet 1:17-18, 21
℞ Kristus sände mig för att predika evangeliet, och inte genom talets vishet,
så att Kristi kors inte skulle bli ogiltig.
* Ty korsets tal är dårskap för dem som går förlorade,
men för oss som är frälsta är Guds kraft, alleluja.
℣ När världen inte känner Gud av visdom,
behagar det Gud att rädda troende genom dårskapens predikan.
℞ Ty korspredikan är dårskap för dem som går förlorade,
men för oss som är frälsta är Guds kraft alleluja.
HYMN - VI PRISAR DIG GUD
Vi prisar dig Gud, * vi erkänner dig som Herre.
Du evige Fader * är hedrad av hela jorden.
Till dig alla änglar, * till dig alla himlar och makter,
till dig keruber och serafer * ropa utan uppehåll:
Helig, helig, helig, * Herren Gud Sabaot!
Fyllda är himlar och jord * av din härlighets majestät.
Apostlarnas härliga kör prisar dig,
du profet prisas av den mäktiga församlingen.
Du martyr * ljus armé,
Du i hela världen * är upphöjd av kyrkan,
Fader * av omätbara Majestät,
Din vördnadsvärda sanne * och ende Son.
och Andens Heliga Tröstare.
Du, o härlighetens konung, o Kristus.
Du är Faderns evige Son.
Du må bli människa för vår frälsning, du
har inte fruktat Jungfruns livmoder.
Du, som har övervunnit dödens stränghet, har
öppnat himmelriket för de troende.
Du sitter vid Guds högra hand i Faderns härlighet.
Vi tror att du kommer som domare.
Vi ber dig därför att hjälpa Dina tjänare, *
som Du har löst med det dyrbara blodet.
I evig härlighet, ge så att vi räknas bland Dina helgon.
(Följande avsnitt kan utelämnas).
Rädda ditt folk, o Herre,
och välsigna ditt arv.
Och härska över dem, och upphöj dem för evigt och evigt.
Dag för dag välsignar vi dig
och prisar ditt namn i evighet
. Var värdig, o Herre, att bevara oss från synd denna
dag.
Förbarma dig över oss, o Herre, * förbarma dig över oss.
Må din barmhärtighet, o Herre, vara över oss*
så mycket vi litar på Dig.
I dig, Herre, hoppas
jag att jag inte ska skämma för evigt!
BÖN
Gud, du förhärligade den Helige Evangelisten Mark med gåvan att predika. Må vi också dra nytta av hans lära och troget följa i Kristi Herrens fotspår. Genom Herren.
Låt oss välsigna Herren.
℞ Tack Gud.Novena to the Holy Spirit
Day VII - Be led by the Spirit of God
✔ Let us begin this spiritual time with a special invocation of the Holy Spirit and a hymn:
🕊️ Entrance antiphon
Aleluia. The Spirit of the Lord has filled the whole world. Come let us adore him. Aleluia.
Hymn: Véni, Creátor Spíritus
Véni, Creátor Spíritus,
mentes tuórum visita,
imple supérna grátia,
quae tu creásti péctora.
Qui díceris Paráclitus,
altíssimi donum Dei,
fons vivus, ignis, cáritas,
et spiritális únctio.
Tu septifórmis múnere,
dígitus paternae déxterae,
tu rite promíssum Patris,
sermóne ditans gúttura.
Accénde lumen sénsibus;
infunde amórem córdibus,
infírma nostri córporis
virtúte firmans pérpeti.
Hostem repéllas lóngius,
pacémque dones prótinus;
ductóre sic te praevio
vitemus omne noxium.
Per te sciámus da Patrem,
noscamus atque Filium;
teque utriúsque Spíritum
credamus omni témpore.
Antiphon
Come, Holy Spirit, fill the hearts of Thy faithful and enkindle in them the fire of Thy love. Send forth Thy Spirit and they shall be created. Aleluia.
✔ Let us prepare our hearts for a moment of meditation with a Bible reading and passages from the Saints.
Reading from the New Testament
“For those who are led by the Spirit of God are the children of God. The Spirit you received does not make you slaves, so that you live in fear again; rather, the Spirit you received brought about your adoption to children of God. And by him we cry, “Abba, Father.” The Spirit himself testifies with our spirit that we are God's children. Now if we are children, then we are heirs—heirs of God and co-heirs with Christ, if indeed we share in his sufferings in order that we may also share in his glory” (Rom 8:14-17).
Passages on the Holy Spirit
🕊️ Passages on the Holy Spirit in the writings of St. Catherine of Siena
“The servant of my clemency, the Holy Spirit”. “I am the table [Father]; my Son, the meal and the Holy Spirit, who proceeds from me and from the Son, the server […] The Spirit, that is, the effect of my charity, is the waiter who distributes gifts and graces”. “This server, the Holy Spirit, whom I have given you, and made available to you, dresses, feeds and floods the soul with sweetness and gives it great treasures. Everything he abandoned, he will find again: He divested himself completely of me, and will find himself re-clothed by me”. “The Holy Spirit is our server present in us, because He delivers this doctrine, illuminating our understanding and inciting us to follow Him. In the same way, we show charity to our neighbour and hunger for the manna of the soul and salvation of the whole world through your honour”.
“Holy Spirit, come into my heart; draw it to Thee by Thy power, O my God, and grant me charity with filial fear. Preserve me, O beautiful love, from every evil thought; warm me, inflame me with Thy dear love, and every pain will seem light to me. My Father, my sweet Lord, help me in all my actions”.
🕊️ Passages about the Holy Spirit by St. Teresa of the Andes, Discalced Carmelite
“Our Lord told me that I should go through him to the Father. That the only thing He wanted for me in this retreat was for me to be hidden and submerged in the Divinity so as to know God more and to love Him and to know myself more and to despise myself. He wanted me to let myself be guided entirely by the Holy Spirit. For my life should be an unending praise of love. To lose myself in God. To contemplate Him always without ever losing sight of Him. To achieve this, I must live in silence and forgetfulness of all created things, because God, through his nature, always lives alone. All is silence, harmony, unity in Him. And in order to dwell in Him, it is necessary to live in simplicity, to have but one single thought and activity - that of praise”.
✔ Let us invoke the Holy Spirit to renew our lives and to help us to intercede for our intentions.
🙏Time of prayer
Preces
When the days of Pentecost were complete, God sent the Holy Spirit upon the apostles. As we celebrate with great joy and faith, let us cry out with our prayers:
Send forth your spirit and make the whole world new.
For all who have been signed and sealed with the Holy Spirit,
-that his Church may be united as one body made of many parts, let us pray to the Lord.
For the peoples of the world who do not know God,
-that the Spirit of truth proclaimed to every nation may indeed “renew the face of the earth,” let us pray to the Lord.
For the outpouring of the Spirit of peace,
-that men and women may know the forgiveness of their sins, let us pray to the Lord.
(Additional intentions may be added here)
Our Father.
Closing prayer
O God, who by the mystery of today's great feast sanctify your whole Church in every people and nation, pour out, we pray, the gifts of the Holy Spirit across the face of the earth and, with the divine grace that was at work when the Gospel was first proclaimed, fill now once more the hearts of believers. Through our Lord Jesus Christ, your Son, who lives and reigns with you in the unity of the Holy Spirit, one God, for ever and ever. Amen.
Prayer to the Holy Spirit
Breathe into me, Holy Spirit,
that my thoughts may all be holy.
Move in me, Holy Spirit, that my work, too, may be holy.
Attract my heart, Holy Spirit, that I may love only what is holy.
Strengthen me, Holy Spirit, that I may defend all that is holy.
Protect me, Holy Spirit, that I may always be holy.
Amen
Kommentarer
Skicka en kommentar