https://x.com/StayWithGod111/status/2033566962010526203?s=20
https://x.com/JustAdaugoijele/status/2033796399557492863?s=20
https://x.com/ksorbs/status/2033635014349308229?s=20
Svjedočanstva & Vjera
Vjera traži hrabrost. Vjera traži hrabre koji nadilaze sami sebe.Izbornik
04. KOR – BIBLIJSKA MISAO DANA – c
IV. KORIZMENI TJEDAN – UTORAK04. KOR – Svagdan
BIBLIJSKA MISAO DANA
„Nemam čovjeka da mi pomogne“
Iv 5,1-3a.5-16
Isusova riječ nikada nije prazna. Ona uvijek oslovljava čovjeka i traži odgovor. Zato Isus prilazi bolesniku koji je 38 godina ležao uz kupalište i postavlja mu jednostavno, ali duboko pitanje: „Želiš li ozdraviti?“
Bolesnik odgovara: „Nemam čovjeka da mi pomogne.“ Koliko je ta rečenica teška i koliko je bliska i našem vremenu. I danas mnogi ljudi osjećaju usamljenost, napuštenost i nemoć, kao da nemaju nikoga tko bi ih podigao iz njihove slabosti.
Ali Isus dolazi upravo takvima. On vidi čovjekovu bijedu i ne prolazi ravnodušno. On prilazi, govori riječ života i podiže čovjeka:
„Ustani, uzmi svoju postelju i hodi!“
Ipak, Isus ne želi samo ukloniti patnju. Njegovo ozdravljenje ima dublji cilj – promjenu srca i novi život. Zato kasnije upozorava ozdravljenoga: „Ne griješi više.“
Isus nas i danas pita isto pitanje:
Želimo li doista ozdraviti? Želimo li promjenu života?
On nije samo čudotvorac koji rješava naše probleme, nego Liječnik duše i srca. On nas želi podići iznutra, da živimo slobodnije, bliže Bogu i bliže jedni drugima.
Možda i mi ponekad kažemo: „Nemam čovjeka.“
Ali istina je da nismo sami. Krist nas vidi, dolazi nam ususret i govori:
„Ustani!“
Ocijeni:
2 Votes
Podjeli ovo:
E-pošta
Press This
Spara
Više
Autor Kroz pustinjuObjavljeno dana17. ožujka 2026.KategorijeBiblijska misao dana, KorizmaLeave a commenton 04. KOR – BIBLIJSKA MISAO DANA – c04. KOR – JUTARNJA MOLITVA – c
IV. KORIZMENI TJEDAN – UTORAK04. KOR – Svagdan
JUTARNJA MOLITVA
Gospodine, na početku ovoga dana dolazim pred tebe svjestan svoje slabosti i svoje potrebe za tobom.
Kao onaj bolesnik iz današnjeg evanđelja,
i ja često osjećam svoju nemoć,
svoje padove i svoje stare slabosti.
Ali ti me danas pitaš isto pitanje:
“Želiš li ozdraviti?”
Gospodine, želim.
Dodirni moje srce svojom milošću
i podigni me iz svega što me sputava. Nastavi čitati“04. KOR – JUTARNJA MOLITVA – c”
Ocijeni:
1 Vote
Podjeli ovo:
E-pošta
Press This
Spara
Više
Autor Kroz pustinjuObjavljeno dana17. ožujka 2026.KategorijeJutarnja molitva, Korizma04. KOR – MISNA ČITANJA – c
MISNA ČITANJAUTORAK – IV. KORIZMENI TJEDAN
Liturgijska boja ljubičasta
: Ez 47,1-9.12; Ps 46,2-3.5-6.8-9; Iv 5,1-3a.5-16Antifona
Svi vi koji ste žedni, dođite na vodu;
ako novaca i nemate, dođite,
i utažite žeđ bez naplate. (Usp. Iz 55,1)
Prvo čitanje:
Vidjeh vodu gdje izvire iz Hrama. I svi do kojih doprije ta voda bijahu spašeni.
Iz Knjige proroka Ezekiela (Ez 47, 1-9.12)
U one dane: Odvede me anđeo natrag k vratima Doma Gospodnjega. I gle: voda izvirala ispod praga Doma, prema istoku – jer pročelje Doma bijaše prema istoku – i voda otjecaše ispod desne strane Doma, južno od žrtvenika. Zatim me izvede na sjeverna vrata i provede me uokolo vanjskim putem k vanjskim vratima koja gledaju na istok. I gle, voda izvirala s desne strane. Čovjek pođe prema istoku s užetom u ruci, izmjeri tisuću lakata i prevede me preko vode, a voda mi sezaše do gležanja. Ondje opet izmjeri tisuću lakata i prevede me preko vode, a voda bijaše do koljena. I opet izmjeri tisuću lakata i prevede me preko vode što bijaše do bokova. Opet izmjeri tisuću lakata, ali ondje bijaše potok koji ne mogoh prijeći, jer je voda nabujala te je trebalo plivati: bijaše to potok koji se ne može prijeći.
I upita me: »Vidiš li, sine čovječji?« I odvede me natrag, na obalu potoka. I kad se vratih, gle, na obali s obje strane mnoga stabla.
I reče mi: »Ova voda teče u istočni kraj, spušta se u Arabu i teče u more; a kad se u more izlije, vode mu ozdrave. I kuda god potok protječe, sve živo što se miče oživi; i bit će vrlo mnogo riba, jer kamo god dođe ova voda, sve ozdravi i oživi — kuda god protječe ovaj potok. Duž potoka na obje strane rast će svakovrsne voćke: lišće im neće otpadati i s njih neće nestajati ploda; svakog će mjeseca roditi novim plodom, jer im voda dotječe iz Svetišta. Plod će njihov biti za jelo, a lišće za lijek.«
Riječ Gospodnja. Nastavi čitati“04. KOR – MISNA ČITANJA – c”
Ocijeni:
1 Vote
Podjeli ovo:
E-pošta
Press This
Spara
Više
Učitavanje...
Autor Kroz pustinjuObjavljeno dana17. ožujka 2026.KategorijeKorizma, Misna čitanja04. KOR – VEČERNJA MOLITVA – b
IV. KORIZMENI TJEDAN – PONEDJELJAK04. KOR – Svagdan
VEČERNJA MOLITVA
Za Tobom ću, Gospodine …
toliko sam Ti puta već to žarko obećala …
a onda sam se putem izgubila …
u svojim strahovima, u svojim očekivanjima, u svojim planovima …
u svojim čežnjama … u svojim … svojim, a ne Tvojim …
u samoj sebi … bez Tebe …
predobro me poznaješ, Gospodine …
i zato Ti samo mogu reći:
Ne ostavljaj me … ne ostavi me, Gospodine …
i s pjesnikom zavapiti:
trebam Tvoju pomoć, Tvoju milost … Tvoju ljubav … Nastavi čitati“04. KOR – VEČERNJA MOLITVA – b”
Ocijeni:
4 Votes
Podjeli ovo:
E-pošta
Press This
Spara
Više
Učitavanje...
Autor AdministratorObjavljeno dana16. ožujka 2026.KategorijeKorizma, Večernja molitva04. KOR – BIBLIJSKA MISAO DANA – b
IV. KORIZMENI TJEDAN – PONEDJELJAK04. KOR – Svagdan
BIBLIJSKA MISAO DANA
IDI, SIN JE TVOJ ZDRAV!
Iv 4,43-54
Današnjim danom započinje drugi dio korizmenoga vremena. Svakoga dana čitat ćemo iz Evanđelja po Ivanu. Slušat ćemo iz dana u dan kako sve više raste omraza i neprijateljstvo spram Isusa koje će doživjeti svoj strahoviti klimaks, završnicu na Veliki petak.
Neposredno nakon Isusova razgovora sa Samarijankom na Jakovljevu zdencu – jedan odulji razgovor na više razina i više stupnjeva – za razumijevanje Isusove osobe i podizanje duhovne svijesti, i nakon nekoliko retrospektivnih pogleda na Isusovu osobu i prilike u kojima djeluje, imamo izvješće o iscjeljenju sina kraljevskog službenika. Isus se nalazi u Kani gdje je učinio prvo čudo. Ondje mu stiže kraljevski službenik i moli za zdravlje svoga sina, djeteta. Zgodu ćemo pronaći i kod sinoptika, Mateja i Luke, gdje kraljevski činovnik – zapovjednik, moli za zdravlje svoga sluge. Nastavi čitati“04. KOR – BIBLIJSKA MISAO DANA – b”
Ocijeni:
2 Votes
Podjeli ovo:
E-pošta
Press This
Spara
Više
Učitavanje...
Autor AdministratorObjavljeno dana16. ožujka 2026.KategorijeBiblijska misao dana, KorizmaLeave a commenton 04. KOR – BIBLIJSKA MISAO DANA – b04. KOR – JUTARNJA MOLITVA – b
IV. KORIZMENI TJEDAN – PONEDJELJAK04. KOR – Svagdan
JUTARNJA MOLITVA
Gospodine, daj mi živu i djelatnu vjeru, goruću i nesebičnu ljubav, čvrstu i neograničenu nadu u Tebe. Pomozi mi duboko moliti, čuti tvoj glas i biti poslušan tvojim nadahnućima u ovom trenutku; iako se moj duh želi pobuniti, vjerujem da će me tvoja milost ojačati.
Isus nam želi vratiti zdravlje, poput sina kraljevskog službenika, i želi nas osloboditi svakog ropstva i tuge opraštajući nam sve naše pogreške. Ako imamo vjere, ako doista želimo biti izliječeni, moramo mu pristupiti s povjerenjem kako bi nas On ispunio svojom milošću. Zato svaki put kad se pripremamo primiti ga u euharistiji, izgovaramo kratku molitvu koja nas ponižava: “Gospodine, nisam dostojan da uđeš pod krov moj, ali znam da će me samo tvoja riječ ozdraviti.” Trebamo propovijedati, ne samo svojim svjedočanstvom i svojom riječju, već čineći barem jedno konkretno djelo milosrđa.
Gospodine, bolest sina kraljevskog službenika potaknula ga je da te traži i vjeruje u tebe. Želim sazrijevati i rasti u ljubavi prema Tebi, da Te ne tražim samo u potrebi, u samoći ili u patnji. S tvojom milošću znam da to mogu postići. Hvala ti na vječnoj ljubavi i što si uvijek uz mene!
Gospodine, udostoj me da se u ovaj dan sačuvam od svakog grijeha i nauči me da činim volju Tvoju
Blagoslovio nas Gospodin i sačuvao nas od svakog zla i uveo nas u život vječni. Amen.
✞ U ime Oca i Sina i Duha Svetoga. Amen ✞
Ocijeni:
3 Votes
Podjeli ovo:
E-pošta
Press This
Spara
Više
Učitavanje...
Autor AdministratorObjavljeno dana16. ožujka 2026.KategorijeJutarnja molitva, KorizmaLeave a commenton 04. KOR – JUTARNJA MOLITVA – b04. KOR – MISNA ČITANJA – b
MISNA ČITANJAPONEDJELJAK – IV. KORIZMENI TJEDAN
Liturgijska boja ljubičasta
: Iz 65,17-21; Ps 30,2.4.5-6.11-12a.13b; Iv 4,43-54Antifona
U svojoj sreći rekoh:
»Neću se pokolebati nikada!«
jer si pogledao na moju nevolju.(Ps 30,7-8)
Prvo čitanje:
Više se neće čuti ni plač ni vapaj.
Iz Knjige proroka Izaije (Iz 65, 17-21)
Ovo govori Gospodin: »Evo, ja stvaram nova nebesa i novu zemlju. Prijašnje se više neće spominjati, niti će vam na um dolaziti. Veselite se i dovijeka kličite zbog onoga što ja stvaram; jer, evo, od Jeruzalema stvaram klicanje, od naroda njegova radost. I klicat ću nad Jeruzalemom, radovat se nad svojim narodom. U njemu se više neće čuti ni plač ni vapaj. U njemu više neće biti novorođenčeta koje živi malo dana, ni starca koji ne bi godina svojih navršio: najmlađi će umrijet kao stogodišnjak, a tko ne doživi stotinu godina, prokletim će se smatrati. Gradit će kuće i stanovat u njima,
saditi vinograde i uživati rod njihov.«
Riječ Gospodnja. Nastavi čitati“04. KOR – MISNA ČITANJA – b”
Ocijeni:
1 Vote
Podjeli ovo:
E-pošta
Press This
Spara
Više
Učitavanje...
Autor AdministratorObjavljeno dana16. ožujka 2026.KategorijeKorizma, Misna čitanja04. KOR – VEČERNJA MOLITVA – A
VEČERNJA MOLITVAČETVRTA KORIZMENA NEDJELJA – GODINA A
Gospodine,
dok završava ovaj dan, dolazim pred Tebe.
Hvala Ti za svjetlo koje si mi danas dao:
za ljude koje sam susreo,
za riječi koje su me ohrabrile
i za trenutke kada sam osjetio Tvoju blizinu.
Ali priznajem Ti i svoju sljepoću.
Bilo je trenutaka kada nisam vidio dobro koje sam mogao učiniti.
Bilo je trenutaka kada sam zatvorio oči pred istinom.
Oprosti mi, Gospodine. Nastavi čitati“04. KOR – VEČERNJA MOLITVA – A”
Ocijeni:
2 Votes
Podjeli ovo:
E-pošta
Press This
1Spara
Više
Autor Kroz pustinjuObjavljeno dana15. ožujka 2026.KategorijeKorizma, Liturgijska godina A, Večernja molitvaLeave a commenton 04. KOR – VEČERNJA MOLITVA – A04. KOR – PROPOVIJEDI – A
PROPOVIJEDIČETVRTA KORIZMENA NEDJELJA – GODINA A
Današnje evanđelje govori o čovjeku koji je bio slijep od rođenja. U susretu s njim Isus ne vidi samo bolest nego priliku da se objavi Božje djelo. On mu daje vid, ali istodobno otkriva jednu dublju istinu: postoji tjelesna sljepoća, ali postoji i ona mnogo opasnija – duhovna sljepoća.
Čovjek koji je bio slijep počinje vidjeti. Njegove oči se otvaraju, ali još više se otvara njegovo srce. Malo po malo on shvaća tko je Isus: najprije kaže da je prorok, zatim svjedoči o njemu pred drugima, a na kraju ga prepoznaje kao Gospodina i klanja mu se.
S druge strane, farizeji – oni koji su mislili da sve znaju – ostaju slijepi. Oni imaju oči, ali ne žele vidjeti. Oni imaju Zakon, ali ne žele prepoznati Božje djelovanje. Nastavi čitati“04. KOR – PROPOVIJEDI – A”
Ocijeni:
1 Vote
Podjeli ovo:
E-pošta
Press This
1Spara
Više
Autor Kroz pustinjuObjavljeno dana15. ožujka 2026.KategorijeKorizma, Liturgijska godina A, Nedjeljne propovijediLeave a commenton 04. KOR – PROPOVIJEDI – A04. KOR – JUTARNJA MOLITVA – A
JUTARNJA MOLITVAČETVRTA KORIZMENA NEDJELJA – GODINA A
Gospodine Isuse,
Ti koji si otvorio oči slijepome od rođenja, otvori i moje oči ovoga jutra.
Ponekad gledam, a ne vidim.
Vidim ljude oko sebe, ali ne vidim njihovu bol.
Čujem riječi, ali ne razumijem njihovu dubinu.
Zato Te molim: dotakni moje srce
da vidim svijet Tvojim očima.
Daj mi svjetlo da prepoznam dobro,
hrabrost da svjedočim istinu
i poniznost da priznam kada sam u krivu.
Neka ovaj dan bude hod u svjetlu:
u mislima, riječima i djelima.
A kada susretnem tamu,
podsjeti me da si Ti svjetlo svijeta.
Amen.
Ord avslöjar hjärtat: Den andliga sanningen om tal, karaktär och den inre människan
Antun Pleša•6D sedan
Skapelsens skönheter
Biblisk undervisning om språkDen Helige Andes förklaringAndlig renhetAndligt ursprungTal och hjärta5+
1
Prenumerera
En man avslöjas inte genom utseendet, utan genom talet
För att träffa en man behöver du inte titta på honom. Hans blick må vara lugn, kläderna prydliga, leendet vänligt — men allt är en yta som kan dölja en storm, en bäck som sväller under den isiga skorpan. Den sanna spegelbilden av hans väsen avslöjas först när du hör honom. Orden han talar, tonen i hans röst, sättet han formar sina meningar på — det är hjärtats osynliga språk, själens oupprepade signatur, kartan över den inre världen. Passioner, mörka tankar, girighet, kärlek, bitterhet, barmhärtighet är dolda i dem, som floder som flyter under marken.
Munnen är fönstret genom vilket själen inte kan gömmas. Om talet bär på bitterhet, finns det gift inuti. Om han säger en välsignelse, finns det liv inuti. Varje ord är som en fyr — det visar vem den inre kraften tillhör, ljus eller mörker. Om du vill veta vilken sorts man han är, titta inte på honom – lyssna på honom. Hans ord är en spegel, hans röst är en spegelbild. Varje mening han säger är ett hjärtats kort. I varje ton, i varje paus, i varje förbannelse eller välsignelse finns sanningen som ögonen inte kan se. Och sanningen hittar alltid en väg.
Ord som en spegling av den inre källan
Det finns en osynlig, helig tråd som förbinder vad en man säger och vad han bär på djupet av sitt väsen. Ord är inte bara ljud — de är andlig materia, själens vibration, avtrycket av den osynliga världen. De är bron mellan det inre och det yttre, mellan ande och materia. När en person talar gör han inte bara ett ljud – han släpper ut anden. Jesus sade det evigt enkelt: "Ty munnen talar av hjärtats överflöd." (Matteus 12:34) Det är den mest djupgående diagnosen av en människa som någonsin ställts. Om munnen är smutsig är det inte tungans fel – det är en spegling av mörkret som bor i hjärtat. När en förbannelse, en lögn, en sarkasm, ett hån eller gift flödar ur munnen, är det inte bara tal — det är ett utgjutet inre, helvetets röst i människan.
Smutsigt prat som ett symptom på andligt mörker
Många låtsas vara kultiverade, uppmärksamma tal inför andra, försöker "kontrollera tonen" och "välja ord". Men ingen civiliserad mask kan dölja det hjärtat döljer. När trycket kommer, när själen skakar, när masken brister — läcker sanningen ut. Ord är som ånga från en kittel: de avslöjar vad som kokar inuti. Problemet ligger inte i munnen, utan i källan från vilken de rinner. Ett fult ord är ett symptom, inte en orsak. Och så länge hjärtat inte renas kommer talet att förbli förgiftat.
Ordets kraft: Liv, död och andlig lag
Ord är andliga lagar i rörelse. De sås, de skördas. Bibeln säger: "Död och liv är i tungornas makt." (Ordspråksboken 18:21) När du talar skapar du inte bara meningar – du skapar verklighet. Med ord kan du låsa upp himlen eller öppna helvetet. Med tal kan du resa en man ur askan eller döda honom medan han fortfarande går. Varje ord har en frekvens, och Gud antecknar dem alla. När en person talar från ett förnyat hjärta uppstår ljus. När han talar från ett ondskefullt hjärta (Jeremia 17:9) sprider sig mörkret. Varje ord är ett frö – och det fröet kommer att växa vid något tillfälle.
En smutsig mun är en andlig barometer. De mäter hjärtats tillstånd. Ett hjärta fyllt av stolthet föder ironi. Ett hjärta fullt av bitterhet föder bitterhet. Ett hjärta fullt av lust föder blickar som vanhelgar själen, ord som förorenar renhet och humor som skämtar med synd, medan hjärtat alltmer förlorar sin skam inför det Heliga. Ett hjärta fullt av mörker föder hån och förbannelser. När en man ständigt släpper ut gift är det inte karaktär – det är en sjukdom. Jesus sade att för varje tomt ord ska vi ge ett svar på domens dag (Matteus 12:36). Varje ord är en dokumentation. Allt du säger går inför Guds ansikte. Där folk glömmer, minns himlen.
Yttre är bedrägligt, men anden aldrig
Det är därför det är den djupaste bedrägeriet att tro att synd bara existerar i verk. Ett ord kan döda snabbare än ett svärd. Språk kan förstöra familjer, nationer, kyrkor, själar. Svordomar är ett osynligt gift som tränger in i den andliga atmosfären och förgiftar allt det rör vid. Skvaller är andens kannibalism – det äter närvaron av en granne som inte är där för att försvara sig. En lögn är ett uppror mot Guds själva väsen, för "Gud är Sanningen". När vi ljuger talar vi dialekten av mörkrets furste.
Språk som vapen eller medicin
En man kan lära sig att tala som en ängel och tänka som en demon. Han kan ha "rättfärdigt tal" och ett korrupt hjärta. Det är en sofistikerad hyckleri – parfym över förfall. För när hjärtat inte tvättas, bär varje ord, hur milt det än är, orenhet. James säger: "Men tungan, en okontrollerbar ondska, full av dödligt gift." (Jakob 3:8) Med samma mun välsignar vi Gud och förbannar människor. Detta är inte en karaktärssvaghet – det är andlig schizofreni. Och Gud ser henne.
Jesus ber oss inte att vara "kultiverade", utan att vara heliga. Han ber oss inte att "vara försiktiga med vad vi säger", utan att låta vårt ord tvätta oss inifrån. För medan källan är förgiftad, kommer varje bäck att vara grumlig. När Gud renar källan, när hjärtat blir Hans brunn, då blir orden också rena och heliga. Från ett sådant hjärta kommer inte längre sarkasm, utan grace. Det är inte en förbannelse som kommer ut, utan en välsignelse. Det är inte gift som kommer ut, utan Andens honung.
Världen idag firar smutsigt prat som ett tecken på äkthet, "verklighet", "mod". Men detta är inte mod, det är andlig svaghet förklädd till uppriktighet. Folk säger: "Jag säger vad jag tycker!" – och de inser inte att det är just detta de avslöjar, djupet av sitt eget mörker. Styrkan handlar inte om att få ut allt ur sig själv, utan om att ha makt över sig själv. Rent tal är inte svaghet, utan styrka som kommer från Andens självkontroll. I en tid då helighet hånas blir ett rent hjärta det sällsyntaste upproret mot mörkret.
Den Helige Ande som den enda sanna förvandlingen
För varje ord är ett altare. När du talar offrar du ett offer. Antingen till Herren eller till fienden. Ord är andliga verktyg: de kan vara ljusets svärd eller mörkrets vapen. Varje mening har kraften att läka eller såra. Hur många äktenskap föll isär på grund av en enda mening? Hur många själar har släckts på grund av ett enda ord? Hur många krig har startat på grund av språk utan broms? Ord dör inte – de fortsätter att leva i andligt rum, vibrerande mellan himmel och jord, tills Gud kallar dem till vittnesbörd.
Men Gud har makten att vända striden. Han lagar inte sin tunga — Han skapar ett nytt hjärta. När den Helige Ande kommer ner korrigerar Han inte människan — Han uppväcker honom inifrån. En ny källa, ett nytt vatten, ett nytt Ord. Sedan börjar himlens ton höras från munnen. Ord blir som balsam, som ett ljus som bryter igenom mörkret, som en profetia som väcker de döda. Detta är ett tecken på en ny födelse: när talet blir ett vittnesbörd om att hjärtat inte längre är under mörkrets herravälde.
Tal som ett vittnesbörd som vi tillhör
Jesus sade: "Inget som går in i munnen vanhelgar en människa, utan det som kommer ut ur munnen orenar en människa." (Matteus 15:11) Världen bryr sig om dieter, mat, avgiftning av kroppen – och deras själar ruttnar av andligt gift. Folk ser vad de äter, men de tänker inte på vad de säger. De bryr sig om kalorier, men inte om förbannelser. De ger näring åt kroppen, men skyddar inte hjärtat. Och Gud tittar inte på "menyer", utan på motiv.
Gud tittar inte på kläder, utan på hjärtat
"Döm inte efter utseende, utan döm efter rättfärdig dom." (Johannes 7:24) Denna inbjudan till Jesus avslöjar hur människans natur är benägen att döma efter ytan: efter utseende, hållning, klädsel, status eller tal. Vi ser utåt – Gud ser på hjärtat (1 Korinthierbrevet 1:10). (1 Samuelsboken 16:7). Många faller för att deras ögon dömde inför anden. Fint tal, polerad uppsyn och elegans dolde lätt det ruttna inuti. Å andra sidan kan oansenlighet, enkelhet eller ett grovt utseende dölja renhet, visdom och helighet som världen inte erkänner. Jesus själv var "utan skönhet och prakt" (Jesaja 53:2), och många förkastade honom eftersom de inte kände igen Guds härlighet under den vanliga människans ansikte.
När Gud uppenbarar sitt inre jag: tal, hjärta och sanning
Skenet är ofta bedrägligt, men anden är aldrig det. Gud ser inte bara på hur någon klär sig, utan också på hur hans hjärta är klädt. Han mäter inte värde efter stil, utan efter sanning. Han tittar inte på klädernas snitt, utan på själens renhet. Därför, när du ser en man – oavsett om han är elegant eller oansenlig – fråga dig själv: Vad bär denna anda på? Vad strålar ut inuti? För vissa bär mörker i blanka kostymer och klänningar, och vissa bär ljus i bleka mjukisbyxor. Döm inte efter klädernas snitt, för hjärtats sanning bär inga etiketter. Mörker kan göras attraktivt, och ljus kan vara enkelt. Gud tittar inte på vad som finns i människan, utan på vad som finns i honom. En rättvis bedömning görs inte genom syn, utan genom urskiljning. Och urskiljning är inte en fråga om ögat, utan om hjärtat, som är fyllt av Guds Ande.
Strategi för att behålla ett rent hjärta
(Psaltaren 51:10) "Skapa i mig, o Gud, ett rent hjärta och förnya i mig en rättfärdig ande." För att undvika smutsigt språk behöver vi inte bara bita ihop tänderna och vara tysta – vi måste tränga djupare, in i hjärtat där dessa ord kommer ifrån. Det är inte tungan som är korrupt, utan källan den dricker från. Innan du försöker hålla tillbaka munnen, titta på vad som kokar inom dig: agg, stolthet, ilska, girighet, avund? Allt detta kräver en väg ut – och språket är bara den kanal genom vilken hjärtat talar. Observera vad som lätt rubbar din balans, vad som väcker ilska eller behovet av att "slå tillbaka" i dig. Detta är ögonblicket då Gud inte avslöjar din mun, utan ditt inre. När du inser detta kan du börja rengöra källan. Du kan ersätta irritation med tålamod, fördömelse med barmhärtighet och stolthet med ödmjukhet. Då renar du inte längre bara ditt tal, utan din själ.
Smutsigt språk är ett problem med det andliga tillståndet
Förändring kommer inte över en natt. Det börjar i tysta, avgörande ögonblick – när du, innan du talar, stannar upp och frågar dig själv: "Kommer det jag ska säga att byggas upp eller riva ner? Kommer de att prisa Gud eller förödmjuka Honom med min stolthet?" Den tysta stunden är en helig plats: det är här Gud tar kontroll om du verkligen ger den till Honom. Låt dig inte luras: smutsigt språk är inte ett problem med ord, utan med ett andligt tillstånd. Det finns inget heligt språk från ett orett hjärta. Om dina ord är hårda, sarkastiska, bittra eller fyllda av bitterhet är det ett tydligt tecken på att något ruttet ligger i djupet. Och det är precis detta Gud vill rena.
Språk som en indikator på vad som finns i hjärtat
Nyckeln ligger inte i perfekt självkontroll, utan i hjärtats permanenta förnyelse. Det räcker inte att bestämma sig för att bli en "bättre man" en gång. Det är nödvändigt att dö för sig själv varje dag — så att sanningen, ödmjukheten och fruktan för Herren kan leva i dig. Först då kommer ditt tal att bli en reflektion av fred och inte ett mörkrets vapen. För tungan bedrar inte: den avslöjar vad hjärtat döljer. När Gud helgar ditt hjärta, kommer Han också att helga dina ord. Och då kommer du inte längre att tala för att bevisa dig själv, utan för att förhärliga Honom.
Håll garden på tungan
Låt dina ord vara ett altare, inte gift. Låt varje mening vara ett livskorn, inte ett dödens frö. För varje ord, även det som sägs skämtsamt, går till domstolen. Och ursäkten: "Alla gör det" gäller inte där. Gud kommer att veta vad som fanns i ditt hjärta när du sa det. Ty Han dömer inte bara talet, utan också hjärtats källa.
Om du vill ha ett tal som läker – leta efter ett hjärta som älskar. Om du vill ha ett språk som välsignar – låt den Helige Ande förvandla källan. Må Kristus bli en väktare på dina läppar, må Guds ord bli filtret i ditt hjärta. Då kommer ditt tal att bli himmelskt, dina ord en förlängning av Guds andetag.
För i slutändan handlar allt om detta: det som finns i hjärtat, kommer ut i munnen. Och det som kommer ut avslöjar vem du egentligen tillhör. Antingen är du ett tempel för den Helige Ande – eller en kanal av mörker. Det finns inget mellanting.
Dragoljub Radović
Gud gjorde det till en synd för oss
Antun Pleša•12 nov. 2025
Skapelsens skönheter
SyndKorsetGolgataUpprättelse
1
Prenumerera
Gud lät de oskyldiga bli det han aldrig var—så att de skyldiga kunde bli det han aldrig kunde bli. Detta är evangeliets kärna. Detta är kärnan i utbytet mellan himmel och jord, mellan helgon och fördömda, mellan Lammet och syndare. "Ty han gjorde den som inte kände någon synd till synd för oss, så att vi skulle bli Guds rättfärdighet i honom." (2 Korinthierbrevet 5:21) – en av de mäktigaste, heligaste och svåraste meningarna som någonsin uttalats på mänskligt språk.
Förstå djupet i detta: Gud förde inte bara våra synder vidare till Jesus eftersom straffet skulle gå från en man till en annan; Han "gjorde honom till en synd." Jesus bar inte bara synder—Han blev synd. På korset såg helgonet ut som en syndare, och syndare kunde stå inför Gud som helgon för första gången. Guds Son behandlades som om han hade begått varje brott som någonsin begåtts, även om han inte begått något, så att du skulle behandlas som om du inte hade begått något, även om du har begått otaliga av dem.
Det är en rättvisa som inte förtjänas, utan ges. Det är inte frukten av din renhet, utan av Hans blod. Detta är inte resultatet av din moraliska ansträngning, utan av Guds nåd som inte frågar om du är värdig. För om hon hade sökt den värdiga, skulle ingen ha stått inför Honom. Den rättfärdighet som kommer från tron på Kristus vilar inte på känsla, ritual, självförbättring – utan på substitution. Om den fullständiga omvändningen av den gudomliga ekonomin: Jesus togs som en syndare för att du skulle kunna accepteras som rättfärdig. Det avvisades så att du kunde bli antagen. Han dömdes så att du kunde bli fri. Han kläddes av naken så att du skulle vara påklädd. Den genomborrades så att ditt hjärta kunde läkas.
Föreställ dig det ögonblicket på Golgata: varje synd – din, min, av hela mänskligheten – drabbar Honom. Synden av de länge döda och de som ännu inte är födda. Varje lögn, varje lust, varje svek, varje hat, varje arrogans – samlad i ett ögonblick, i en kropp, på ett kors. Himlen mörknade när Guds helighet kolliderade med mänsklig fördärv. Han var inte bara en man som hängde på korset; Fördömandet av hela mänskligheten hängde där. Och han accepterade det villigt. De tog inte hans liv – Han lade ner det.
När Jesus sade, "Det är slut", var det inte ett rop på nederlag, utan på seger. Det var inte en suck av svaghet, utan ett konstaterande att skulden var betald. För i det ögonblicket, i Guds ögon, var uppgörelsen mellan syndaren och den helige Gud avgjord. Synden har förlorat sin rättsliga grund för att hålla dig. Döden har förlorat rätten att styra. Helvetet har förlorat tillgången till anklagelser. Guds rättvisa har skipats—inte för att du har betalat, utan för att Han har betalat för dig.
Och nu kommer det som de flesta inte förstår: Kristus tog inte bara bort din synd, utan gav dig sin rättfärdighet. Han städade inte bara upp ditt förflutna – han gav dig sin identitet. När Gud nu ser på dem som tror på Honom, ser Han inte deras fel, utan Kristi renhet. Stå inför Honom inte som syndare som ber om nåd, utan som rättfärdiga människor som redan har fått den. Det är inte arrogans – det är tacksamhet. Detta är inte arrogans – det är Kristi förtroende.
Och här är vad många missar: Kristendomen är inte ett försök att bli bättre, utan en erkännande av att utan Kristus är du ingenting. Det är ingen moralisk reform, utan en andlig ersättning. Gud sände inte sin Son för att rätta syndare, utan för att ersätta—deras skuld för Hans rättfärdighet. Om du inte förstod det, förstod du inte evangeliet. För religionen säger, "Gör för att bli accepterad." Evangeliet säger: "Du är accepterad, gör därför för Gud."
Kristus dog inte för att du skulle få ett bättre liv—utan för att ge dig ett nytt liv. Han led inte för att ni skulle förbli samma människor med religiös prakt, utan för att den gamle mannen skulle korsfästas och den nya mannen återuppstå. När han hängde på korset såg Gud på dig som om du hängde där. När Han dog, dog ditt gamla liv. När Han uppstår blir du uppväckt med Honom. Det är den enda anledningen till att du kan vandra fritt—inte för att du är perfekt, utan för att du är frälst.
Men denna ersättning kommer med ett pris: det kräver kapitulation. Du kan inte hålla fast vid ditt gamla liv och förvänta dig att njuta av Kristi rättfärdighet. Du kan inte hålla fast vid synden och samtidigt leva i nåd. Korset erbjuder ingen kompromiss – det ber om de gamlas död så att de nya kan leva. Om du vill ha Hans rättfärdighet måste du bekänna din synd. Om du vill ha frihet måste du bryta dig loss från bojorna. Om du vill ha fred måste du erkänna det krig du har fört mot Gud.
Förstå: Guds rättvisa är inte en abstrakt idé, det är en andlig verklighet som förändrar allt. När Kristi rättfärdighet blir din, definieras du inte längre av dina fall. Ditt förflutna slutar vara din dom. Ni blir det ni aldrig kunde bli genom era egna ansträngningar—söner och döttrar till den levande Guden, klädda i en rättfärdighet som inte bleknar: "Älskade, NU är vi Guds söner, och det har ännu inte uppenbarats vad vi ska bli. Och vi vet: när han dyker upp, kommer vi att vara som honom, för vi kommer att se honom som han är." (1 Johannes 3:2)
Satan kan viska: "Se vad du har gjort." Men Gud svarar: "Se vad min Son har gjort." Och medan fienden visar dina sår, visar Kristus sina – och säger: "De har redan betalat." Detta är korsets kraft. Det är därför korset inte är en symbol för religion, utan en rättssal, ett slagfält och en nådens tron i ett. Det ägde rum ett utbyte som förändrade universums historia: synd förlorad, nåd vunnen, döden överlämnad.
Om du tror på detta är du inte längre en "omvänd syndare" utan en ny varelse. Du går inte bärande på din egen börda, utan bär Hans rättfärdighet. Det är mer än förlåtelse – det är en identitetsförvandling. Förlåtelse raderar skulder, men rättfärdighet skapar rikedom. Förlåtelse tar bort skuld, men rättvisa ger värdighet. Förlåtelse befriar dig från straff, men rättvisan ställer dig inför Gud som om straff aldrig funnits.
Det är därför aposteln Paulus säger: "Jag är korsfäst med Kristus; ändå lever jag, men inte längre, utan Kristus lever i mig. Och eftersom jag nu lever i köttet, lever jag av tron som kommer från Guds Son, som älskade mig och gav sig själv för mig." (Galaterbrevet 2:20) Ty när Guds rättfärdighet bor i dig, är du inte längre centrum i ditt liv. Centret har flyttats. Korset gjorde en ersättning – inte bara i himlen, utan också i hjärtat.
Och det är därför denna sanning är explosiv: Han tog min synd—jag tog emot Hans rättfärdighet. Det är ett utbyte som förstör alla system som försöker imponera på Gud. Detta är slutet på den religiösa lögnen och början på sann frihet. När du inser detta lever du inte längre för att förtjäna Guds kärlek, utan för att du redan har tagit emot den. Du springer inte längre för acceptans – du går därifrån. Be inte längre av rädsla, utan av visshet. Knäböj inte längre som en slav, utan som ett barn som talar med Fadern.
Något hände på korset som människans sinne aldrig helt kommer att kunna förstå: Gud straffade de oskyldiga som skyldiga för att rättfärdiga de skyldiga som oskyldiga. Det är inte bara kärlek, det är dårskapen i gudomlig medkänsla. Det är inte sentimentalitet – det är både dom och barmhärtighet på samma gång.
Det är därför evangeliet inte kan likställas med religion, moral eller filosofi. Alla dessa saker försöker upphöja människan till Gud. Evangeliet är den enda punkt där Gud stiger ner till människan. Allt annat säger, "Klättra upp." Korset säger: "Det är slut."
Och när du väl förstår denna sanning – inte med ditt intellekt, utan med ditt hjärta – kommer du aldrig mer att se dig själv, Gud eller världen med samma ögon. För då vet du: det är inte du som har betalat, utan Han. Det är inte du som förtjänade det, utan Han. Och det är inte du som är värdig, utan Han är i dig.
Gud gjorde det till en synd för oss—så att vi kunde bli Guds rättfärdighet i honom.
Det är den djupaste substitution som någonsin funnits: synd som förvandlats till nåd, skam till härlighet, död till liv. Och det är därför varje själ som förstår detta knäböjer inte av plikt, utan av tacksamhet.
För först när du förstår vad Han har accepterat, förstår du storheten i det du har fått.
Dragoljub Radović
OM FASTANS AVSTÅENDE
22 feb. 2026
KORTA RUNDTURER
För närvarande i hemlandetPåsk
2
1
Prenumerera
År efter år diskuteras fasteavsägelser i media och på sociala nätverk. Journalister frågar ofta kända och vanliga människor vad de gav upp under fastan. Sociala nätverk är rikliga med kommentarer och analyser om fastans avstående. Så påpekade en sångare på sociala medier:
Jag är alltid som jag är och jag kommer inte låtsas vara något annat i 30 eller 40 dagar bara för att rättfärdiga mina så kallade synder. Jag är en syndare, som alla andra, men jag vill inte spela någon som kommer att visa sig vara bättre än han är under de där veckorna. Jag är vad jag är... (Källa: VL)
Förutom honom gav många andra sina uttalanden. Detta uttalande visar dock på en missuppfattning av fastan, men också en missuppfattning av innebörden av avsägelse. I bakgrunden verkar det för mig också finnas en brist på förståelse för mänsklig syndfullhet. Därför, även om denna reflektion är en reaktion på det citerade uttalandet, är det inte bara ett svar på det, utan ett svar till oss alla. Ja, för oss, för jag behöver att detta förblir en påminnelse för mig. För varje person behöver konvertering.
Den
som avsäger sig något i fastan för att visa att han är bättre än vad hanär eller för att rättfärdiga sina synder har missat innebörden av avsägelse.
Fastan är ett sätt att erkänna att vi är precis vad vi är under ett helt år, och det betyder att vi är långt ifrån vad vi borde och kan vara. Och vi kan bli bättre och heliga.
Ja, avsägelse är ett erkännande av att vi är medvetna om att vi kan och bör vara bättre än vi har varit under hela året. Fastan är en förberedelse för ett nytt liv, för att bli bättre, vilket bör förverkligas vid påsk och efter det.
Avsägelse är också ett synligt, materiellt tecken på omvändelse för synder och ett tecken på att vi menar allvar med att vilja vara bättre än vihittills har varit. Synder är inte "så kallade synder." Synder är verkliga: från de värsta brotten till vardagliga, som vi är likgiltiga inför. Låt oss bara tänka på hur mycket vi förbannar andra som mödrar eller hur mycket vi ger barn ett dåligt exempel med våra ord och handlingar, som sedan, vägledda av vårt exempel, går in i ett liv av last, oförskämdhet eller dåliga vanor. Hur mycket förbannar vi Gud, förlåter inte, bryr oss inte om andra, om de fattiga? Hur mycket bidrar vi till korruption, förtvivlan, skvaller... Detta är vad även icke-troende är svaga för eftersom mänskligt förnuft ser det som ont. Och vi troende kallar detta ond synd.
Genom synder kan vi slita vår själ från nådens band – vänskapen med Gud – och leda den in i avgrunden av evig undergång och helvete. Och i helvetet finns inget lag, för helvetet är separation från glädje och gemenskap. Teamet är i himlen där alla människor instinktivt vill komma och där Gud vill ha oss. Men nu är det dags för beslut och riktning. I det här livet. Synd är det som får oss att undra, som du har frågat dig själv, "Och vart har människan tagit vägen?" Han försvann i sina passioner, begär, själviskhet och stolthet. Avsägelse är ett tecken och en igenkänning till Gud och oss att vi har försvunnit som människa, att vi inte var där när vi skulle, men att vi vill vara den man Gud ser oss igen.
Avsägelse är början på omvändelse, processen att vända sig från fördärvets riktning till Guds riktning. Avsägelse är ännu inte ett tecken på att vi är bättre. Detta är bara ett tecken på att vi inte mår bra, ett tecken på att vi låter oss själva och Gud veta att vi vill bli bättre. Början på den resan.
Avsägelse är
attityden hos den förlorade sonen som har insett att det är somdet är, men att det inte är okej och att det finns en möjlighet till ett bättre liv. Han går i motsatt riktning mot vadhan är – förlorad (syndig) – och går i den riktning som leder till Fadern. Även då avsäger han sig även privilegierna av filiation, bara för att återfå det som krävs för livet och därigenom leva ett bättre liv med Fadern. Och på grund av detta beslut, dvs. Fadern avsäger sig sin livsstil, välkomnar honom och leder honom in i huset med firande.
Vi kan inte rättfärdiga våra synder med någonting. Den där förlorade sonen vet det också. Det är därför han är redo att inte längre vara en son, utan en arbetare för vilken svett och slit är betalningen för hans synd – priset han betalar för att få det han förlorat genom synd. Men den Fadern är Gud, och Sonen är vi. Synd sårar Guds eviga kärlek, och för ett sår i evigheten är det rättfärdiga priset det eviga priset. Med våra synder samlar vi på oss en skuld som, enligt rättvisan, förtjänar straff och evig död som pris.
Det är därför vi inte har vår egen rättfärdigande för våra synder och vi kan inte betala för dem själva. Det är därför Gud kom på sitt eget sätt – i mänsklig form – och betalade för oss alla på en gång den skuld som var och en av oss bär med varje synd. Han själv, som inte ville att vi skulle gå under för evigt, betalade skulden med passion och död på korset. Han som är den Evige, gick genom döden och uthärdade den för oss, så att vi skulle vara säkra från evig död. Han har öppnat dörren till evigt liv för oss. Vi är syndare. Vi skulle inte kunna betala själva – att förtjäna himlen. Men om vi hänvisar till skulden som Han har betalat, kan vi komma in i himlen.
Vår frihet spelar också en stor roll här. Genom sin passion och död gav Kristus oss en lösensumma och öppnade dörren. Men vi bestämmer om vi ska acceptera det eller fortsätta på vår väg, med tanken att vi klarar oss utan det. De som tycker så – bör kontakta dem så snart som möjligt, eftersom de inte menar väl.
Och omvändelse innebär också handlingar genom vilka vi uttrycker en inre inställning till omvändelse, och även tränar oss i Guds barns frihet och ödmjukhet. I denna mening lär avsägelse oss lite i taget att befria oss från anknytning till saker (som vi avsäger) och lär oss också att utan Guds hjälp och utan Honom som ledare i våra liv kan vi inte vara helt fria från denna värld. På detta sätt introducerar avsägelse, som en omvändelsens väg, oss till frihet från världen och till ödmjukhet gentemot Gud, vars vägledning vi söker för att ha styrkan till denna frihet och avskildhet.
De som vill komma in i himlen och ta emot Kristi lösensumma – de accepterar nödvändigtvis att de är syndare och att de är skyldiga. Ja, om vi accepterar Kristi frälsning för oss människor, bör vi också erkänna att vi är syndare och att vi behöver Guds hjälp. Det betyder också att erkänna vad vi har syndat och i omvändelse, i bikt och botgöring, överlämna dessa synder till Kristi hjärta, så att Han kan utplåna demför evigteftersom Han har betalat skulden för dem.
AVSÄGELSE ÄR FÖRENING MED KRISTI LIDANDE OCH KÄRLEK
Avsägelse är en slags botgöring. Men det finns något annat i detta: genom avsägelse bekänner vi inte bara våra synder, utan försöker också komma närmare den kärleksfulla attityd som vägledde Kristus när han offrade sig för oss och gick igenom passionen. Avsägelse är en liten plåga vi gör, men i den kan och bör vi reflektera över följande:
Ochvem är svår för oss utannågotsom är kärt för oss eller som vi är vana vid, hur svårt är det för Kristus utan den återbetalda kärlekenfrån så många människor som inte älskade honom? Hur stor är hans kärlek när han uthärdadetortyroch död för alla, även för dem som avvisar, föraktar och hatar honom?
Det är svårt för oss utan choklad eller när någon säger något vi inte gillar. Och han tog emot passionen av kärlek och bad för dem som korsfäste honom... När vi blir medvetna om denna kärlek till Kristus förändrar den våra liv och driver oss till förändring: att vara bättre än tidigareoch att leva den helighet vi är kallade till det.
Och ja, vi kommer att göra misstag igen, för djävulen lämnar oss inte ifred, och vi i vår frihet, instinkter och önskningar bestämmer allt, även det som inte är gott. Det är därför avsägelsen som upprepas från år till år, från fredag till fredag: på detta sätt tränar vi oss andligt och fysiskt att vara uppmärksamma på våra synder, inte försumma dem, inte vara likgiltiga inför dem. Vi övar på att känna igen synder och vägen till dem i våra liv, särskilt för dem som ofta upprepas, så att vi nästa gång kan känna igen frestelsen i tid och motstå den.
AVSÄGELSE ÄR INTE NÖDVÄNDIG – OMVÄNDELSE ÄR
I FASTAN BEHÖVER MAN INTE NÖDVÄNDIGTVIS AVSÄGA SIG NÅGOT. Han kan också välja att skapa en god eller from vana, som han kommer att utöva under fastan. Han kan också välja att göra fler goda gärningar eller mer bön än han vanligtvis gör, för att föra in mer av Guds kärlek i sitt eget liv och i andras liv. Du kan göra mycket. Att ge upp det vi håller kärt är inte alltid nödvändigt. Men livets omvändelse är en pågående plikt.
Vi kan alltid vara bättre än vi varit hittills – bättre idag än jag var igår; En bättre morgondag än jag är idag. Det betyder att växa i helighet. Det är detta botgöring, avsägelse eller barmhärtighets- och fromhetsgärningar är till för. Det är också vad fastan är till för.
AVSÄGELSE UTAN KONVERTERING?
Ja: de goda gärningar eller avsägelser som tillkännages eller hyllas kan till och med missa poängen och likna att låtsas vara något vi inte är. Avsägelse som efter 40 dagar inte leder till någon förändring i en persons inställning till Gud, sig själv och sin nästa – detta är en avsägelse som är ett mål i sig och inte fastan. Detta liknar när folk på sociala medier skryter om aska på huvudet och pannan som ett tecken på sin tro, och missar att aska är ett tecken för alla som ser den att en person är en syndare och att de behöver Kristus i sina liv. Det är också ett tecken på tro, men framför allt är det ett tecken på personlig syndfullhet och behovet av Kristus.
Således är avsägelse också ett tecken på tro, och det kan också vara fördelaktigt för hälsan. Men det är inte hela poängen. Många gör fasteavsägelser som ett tecken på tro eller för hälsans skull, utan att ändra sin attityd och beteende när det gäller syndighet eller ändra sin inställning till livet. En sådan avsägelse kan vara gynnsam för hälsan, men är av liten nytta i andligt och socialt liv. Faktum är att det kan vara ett tecken på farisazism, snarare än ett tecken på sann tro.
Fasteavsägelse är alltså inte att låtsas i 40 dagar att vi är bättre än vi brukar vara. Tvärtom: det är ett erkännande av att vi är de vi är och att vi vet att vi kan och bör göra bättre ifrån oss. Att de synder vi begått distanserar oss från det. Att vi är medvetna om att synd måste avsägas, att vi bör göra gott och att vi är skapade för helighet.
ISTÄLLET FÖR EN SLUTSATS
Till alla som (inte) avsäger sig i fastan, önskar jag att käre Gud välkomnar oss alla i sitt rike så som Fadern välkomnade den återvändande sonen: han sprang för att möta honom med förlåtelse i hjärtat, överöste honom med de största hedersbetygelser och tog in honom i hemmet för firande och glädje. Evig glädje.
Ivan Glavinić
Eftertid
Se nya inlägg
Samtal
Fader Daniel
@Fragbaza
Demonerna arbetar sig igenom tankarna. Sankt Antonius den store – en man som tillbringat årtionden i öknen ansikte mot ansikte med demoner – talade rakt ut om detta: 'Demonerna har ingen makt över oss på egen hand. De föreslår bara tankar för oss—inget mer.' Vad tänkte han på? Han syftar inte på själva tanken, utan på den första impulsen—en gnista. Har du någonsin märkt detta? Du är lugn, och plötsligt, utan anledning, uppstår en känsla av frustration gentemot en älskad. Eller så sänker sig ett tungt, onödigt mörker som en dimma; eller så vill du plötsligt säga något stötande, och orden ligger redan på tungan." Abba Dorotheos från Gaza beskrev åtta generiska Logismoi (frestande tankar): 1. Frosseri (gastrimargia): Överdrivet fokus på mat/dryck. 2. Lust (porneia): Sexuell omoral eller vanföreställningar. 3. Girighet (filargyri): Fäste vid pengar/ägodelar. 4. Sorg (lype): Sorg som uppstår ur otillfredsställda begär. 5. Ilska (orge): Illvilja eller raseri. 6. Acedia (akedia): Andlig likgiltighet, "middagsdemonen". 7. Fåfänga (kenodoxia): Sökande mänsklig lov. 8. Stolthet (hyperefani): Självupphöjelse och separation från Gud. Åtta dörrar och vid varje dörr väntar någon på oss när vi öppnar den. Abba Evagree talade inte om synder, utan om tankar, om den första satsen, eftersom synd inte börjar när vi har gjort ont, utan i samma ögonblick som vi höll fast vid en tanke, accepterade vi den, vi började överväga den. Abba Dorotheos från Gaza förklarar det så här: I början kommer en tanke. Detta är ännu inte en synd. Sedan börjar vi prata med honom, det här är redan en fara. Då är vi överens om att detta redan är ett nederlag. Tre steg. Varenda gång. Inga undantag. Och det fantastiska är att detta är precis vad som beskrivs i evangeliet, i berättelsen om Kristi frestelser i öknen. Djävulen tvingade inte Kristus med våld, utan erbjöd, och kastade bort tanken: Förvandla stenar till bröd för att du är hungrig – det är rimligt. Kasta dig ner, änglar kommer att fånga dig, det kommer att bevisa din tro. Böj er och ni ska ta emot hela världens jordiska rike – detta är effektivt. Varje gång – ett rimligt argument, varje gång – logik, och varje gång svarade Kristus med Guds ord. Inte med dina egna resonemang, utan med Ordet. Detta är en läxa för var och en av oss. Men här uppstår frågan som är viktigare än den verkar: Om djävlarna bara kastar våra tankar på oss, då vet de inte vad som finns inom oss, och då agerar de blint? Var uppmärksam här, för svaret på den här frågan förklarar mycket i ditt liv..
Elizabeth Mary Återpublicerad
SW-bön
@SwPrayer
·
4 timmar
Sankt Josef, med den kärlek och generositet med vilken han vaktade Jesus, så ska han också skydda din själ, och som han försvarade honom mot Herodes, så ska han försvara din själ mot den vildaste Herodes: djävulen – fader Pio. Kommentera 'Sankt Josef, be för oss' och dela med dig.
Colleen W Återpublicerad
☩ JMT ☩
@SecretFire79
·
4 timmar
Kommentarsredogörelse
Strax före sin död 1607, när hon promenerade i klosterträdgården med sina systrar, föll Sankta Maria Magdalena de' Pazzi (karmelitmystikern) in i en djup extas. I visionen öppnades skärselden för henne, och en röst bjöd in henne att resa genom dess "gudomliga rättvisans fängelser" för att se hur mycket de lidande själarna förtjänade vår medkänsla. Hon såg olika nivåer av skärselden....
. Vissa själar uthärdar intensiva eldliknande smärtor för små synder eller världsliga bindningar, 
. Andra i djupare plåga för fel mot välgörenhet eller försummade plikter. 
. En särskilt rörande del: hon bevittnade själen hos en av sina egna nyligen avlidna systrar, som verkade i plåga men fylld av längtan efter Gud. Helgonet fick se hur även små brister fördröjer föreningen med Honom, men dessa själar brinner av kärlek och hopp, med vetskapen om att rening leder till perfekt glädje i himlen. Sankta Maria Magdalena bad Gud om nåd mot dem och erbjöd sina egna lidanden för att hjälpa till att frigöra själar. Hon utbrast ofta att om människor verkligen förstod plågorna där, även de "lättaste" smärtorna, skulle de aldrig begå den minsta synd och skulle be oavbrutet för de avlidna. Hon såg själar befrias genom mässor, böner och välgörenhetsgärningar från de levande, och stiga strålande mot himlen. Dessa visioner påminner oss om att skärselden är en barmhärtig gåva: en slutlig rening genom Guds kärlek till dem som dör i nåd men ännu inte är fläckfria. Själarna kan inte hjälpa sig själva, men vår förbön ger dem enorm lättnad och påskyndar deras inträde i evig lycka. Många är bortglömda, utan någon kvar att be för dem...SVETI ANTE
Eftertid
Se nya inlägg
Samtal
Fader Daniel
@Fragbaza
Demonerna arbetar sig igenom tankarna. Sankt Antonius den store – en man som tillbringat årtionden i öknen ansikte mot ansikte med demoner – talade rakt ut om detta: 'Demonerna har ingen makt över oss på egen hand. De föreslår bara tankar för oss—inget mer.' Vad tänkte han på? Han syftar inte på själva tanken, utan på den första impulsen—en gnista. Har du någonsin märkt detta? Du är lugn, och plötsligt, utan anledning, uppstår en känsla av frustration gentemot en älskad. Eller så sänker sig ett tungt, onödigt mörker som en dimma; eller så vill du plötsligt säga något stötande, och orden ligger redan på tungan." Abba Dorotheos från Gaza beskrev åtta generiska Logismoi (frestande tankar): 1. Frosseri (gastrimargia): Överdrivet fokus på mat/dryck. 2. Lust (porneia): Sexuell omoral eller vanföreställningar. 3. Girighet (filargyri): Fäste vid pengar/ägodelar. 4. Sorg (lype): Sorg som uppstår ur otillfredsställda begär. 5. Ilska (orge): Illvilja eller raseri. 6. Acedia (akedia): Andlig likgiltighet, "middagsdemonen". 7. Fåfänga (kenodoxia): Sökande mänsklig lov. 8. Stolthet (hyperefani): Självupphöjelse och separation från Gud. Åtta dörrar och vid varje dörr väntar någon på oss när vi öppnar den. Abba Evagree talade inte om synder, utan om tankar, om den första satsen, eftersom synd inte börjar när vi har gjort ont, utan i samma ögonblick som vi höll fast vid en tanke, accepterade vi den, vi började överväga den. Abba Dorotheos från Gaza förklarar det så här: I början kommer en tanke. Detta är ännu inte en synd. Sedan börjar vi prata med honom, det här är redan en fara. Då är vi överens om att detta redan är ett nederlag. Tre steg. Varenda gång. Inga undantag. Och det fantastiska är att detta är precis vad som beskrivs i evangeliet, i berättelsen om Kristi frestelser i öknen. Djävulen tvingade inte Kristus med våld, utan erbjöd, och kastade bort tanken: Förvandla stenar till bröd för att du är hungrig – det är rimligt. Kasta dig ner, änglar kommer att fånga dig, det kommer att bevisa din tro. Böj er och ni ska ta emot hela världens jordiska rike – detta är effektivt. Varje gång – ett rimligt argument, varje gång – logik, och varje gång svarade Kristus med Guds ord. Inte med dina egna resonemang, utan med Ordet. Detta är en läxa för var och en av oss. Men här uppstår frågan som är viktigare än den verkar: Om djävlarna bara kastar våra tankar på oss, då vet de inte vad som finns inom oss, och då agerar de blint? Var uppmärksam här, för svaret på den här frågan förklarar mycket i ditt liv..
Eftertid
Se nya inlägg
Samtal
Toner
@ToniLL22
Frälsningens väg kräver tro, lydnad och ett hjärta som är helt överlämnat.
"Kom ihåg Lots hustru" — Luke 17:32 När Gud kallar dig att gå framåt, titta inte tillbaka. I domens dagar varnade Gud Lot och hans familj att fly staden och inte se sig om. Förstörelsens eld föll från himlen, och städerna förtärdes på grund av sin ondska. Gud, i sin barmhärtighet, gav dem en flyktväg. Allt de behövde göra var att lita på Honom och fortsätta framåt. Men Lots fru såg tillbaka. I det enda ögonblicket av tvekan avslöjade hennes hjärta var hennes anknytning verkligen fanns. Även om hennes kropp lämnade staden var hennes hjärta fortfarande bundet till det Gud redan dömt. På grund av det ögonblicket blev hon en saltpelare – en bestående påminnelse till varje generation om att lydnad mot Gud måste vara fullständig. Många människor idag är likadana. Gud kallar dem att lämna synden, att lämna det gamla livet, att vandra i rättfärdighet, men deras hjärtan fortsätter att se tillbaka — tillbaka mot världen, tillbaka till gamla vanor, tillbaka till det Gud redan varnat dem för. Budskapet är tydligt: när Gud befriar dig, vänd dig inte tillbaka till det Han räddade dig från. Frälsningens väg kräver tro, lydnad och ett hjärta som är helt överlämnat. Det förflutna kan försöka dra dig, minnen kan försöka fresta dig, och världen kan försöka kalla tillbaka dig – men Guds instruktion är densamma: fortsätt framåt. Låt berättelsen om Lots hustru vara en varning, men också en visdomslärdom. Guds barmhärtighet ger oss chansen att undkomma förstörelse, men vi måste välja att följa Honom av hela vårt hjärta. Titta inte tillbaka. Håll dig inte fast vid det förflutna. Återvänd inte till det liv Gud redan har kallat dig ur. Gå framåt i tro. Gå framåt i lydnad. Gå framåt med Gud. För den som håller blicken på den väg Gud sätter för honom kommer inte att gå vilse – utan finna liv, frälsning och evigt hopp.
Comments
Post a Comment