hvala BOGU i MAJCICI SV JOSIPU !

PROPOVIJEDI

DRUGA KORIZMENA NEDJELJA – GODINA A

”Abraham gav sig genast av, som Herren hade sagt honom…” Abraham lydde

samtidigt. Han, den gamle mannen, lämnar sitt hem och sin fars sida

och ger sig ut i det okända. Samtidigt bör man komma ihåg att Abraham

är den rikaste mannen, den rikaste shejken som kan jämföras i

ekonomiska proportioner med alla dagens miljardärer. Det andra som

måste beaktas är resans längd på flera tusen kilometer. Från ur av

kaldéerna, vid Shat-tel-Arab, till Döda havet, finns det ingen genväg

än idag, utan runt längs Eufrat och Tigris till slutet av Syrien,

nästan Mindre Asien, och sedan nedför mot Palestina. Senare är offret

av Isaks son mycket mer förståeligt och Abrahams lydnad ur detta

perspektiv och kunskap. Men Gud är inte okänd för Honom och lydnad mot

Honom är det i första hand (Är religiös och prästlig lydnad så här

idag?!) men inte bara för Abrahams egen skull, utan också för löftet

att alla folk ska bli välsignade i Honom, som de kommer att behandla

Abraham och hans ättlingar. Han blir en välsignelse, han blir fader

till många nationer. Detta är inte bara en bild av övergången från ena

änden, från en plats till en annan, utan också en bild av övergången

från ett liv, detta till det eviga. Således är det lika utvalda folket

inte längre bara Abrahams direkta ättling, utan också alla döpta och

de som är riktade till Kristus. Gud har uppfyllt sina löften och

håller dem, och detta väntar också på att vi ska uppfylla doplöftets

skyldigheter på samma sätt.

Det är därför Psalm 33 finns här idag, som uttrycker förtroende för

alla som fruktar Gud och som lyssnar till Gud.

Alla evangelister är överens om att Jesus ofta undviker att visa sin

gudomlighet så öppet. Han blev människa, tog vår mänskliga natur för

att lära oss genom sitt exempel, att ta hand om sitt folk och att ge

sig själv på korset för vår frälsning. Mirakel och händelser som detta

skulle stärka och stärka apostlarna i tro inför det som skulle komma,

eftersom de var riktade till Jerusalem och för att bättre förstå och

förstå Hans uppdrag och deras liv som det är. Det är därför han säger

åt apostlarna att tiga om detta härliga möte med Elias och Moses, med

den levande Guds rösts sigill.

Med styrkan i denna tro och detta liv i tro ber Paulus i den andra

läsningen lärjungen Timoteus att uthärda med honom alla prövningar,

lidanden och vedermödor i evangeliets förkunnelse. Detta är Guds väg

som de vandrar på och på vilken Jesus besegrade döden och gav evigt

liv åt oss alla.

Så, från Första Moseboken hörde vi att Abraham lyder Gud villkorslöst

och går in i det okända, och därför kommer hans trofasthet och lydnad

att belönas. Detta är ett slags sätt att komma fram till en mycket

vacker redogörelse för Jesu förklaring på berget. De som är med Gud,

som Abraham, väntar på vad Jesus uppenbarar för sina tre utvalda

lärjungar, Johannes, Jakob och Petrus.

Kristus är Herren i full närvaro för dessa tre lärjungar här som för

Abraham. Han är här på nya Sinai för att erbjuda världen ett nytt

förbund, fullheten av det första förbundet, eftersom han är medlare

mellan Gud och människa, och därmed överträffar sina egna

samtalspartners i förklaringen, Mose och Elia. Dessa två personer

valdes inte av en slump. Båda var ”niverliga” för Herren och kämpade

hårt för trons renhet, men båda stod också helt enkelt i direkt

kontakt med Gud, både i bekväma och olämpliga tider. De gladdes åt

Herren, men de visste också hur man skulle vara oense, för att inte

säga klaga, på Herren och göra Herren arg. Det finns dock fortfarande

stora förebilder som Jesus väljer idag som samtalspartner inför de

utvalda apostlarna, inte av en slump.

Äross ”avklädda”, knäppte upp en bit av paradiset, visade sådan

briljans och vithet att han genom de tre förmedlar ett budskap till

oss alla som väntar på dem som vill göra Guds vilja och leva enligt

hans kärleksbud. Petrus säger i brevet (1:17-18): ”Detta är min

utvalde Son… Vi hörde denna röst komma ner från himlen medan vi var på

den heliga kullen.” Denna röst fanns kvar i Petrus och han gav den liv

med sig, och bekräftade med sin tro äktheten i hans vittnesbörd om

ordet genom handling.

Gud bevisade att Han älskar människan genom skapelsen, men Han visade

ännu mer hur mycket Han brydde sig om honom och älskade honom att Han

kom i Jesus för att frälsa honom. Han övertygade människan om att han

älskade honom lika mycket som ingen annan, även med denna

förvandlingsakt idag. Det öppnar förstås en plats för evig bostad och

evig belöning för människan, om människan själv vill acceptera denna

inbjudan att gå till evig belöning.

Det är därför jag idag, efter dessa vackra läsningar och budskap, vill

fråga mig själv hur mycket jag är mänsklig, hur många människor vi är,

hur mycket vi är Guds barn i Hans avbild av hur Han skapade oss.

Motsvarar vårt namn våra handlingar och vice versa? Är vi kungliga

barn som borde leva rikedomar, och vi lever tiggande och därmed ger

dödsstöten till vår himmelske Herre.

”Det råder ingen tvekan om att människan kom från en apa. Apor är

trogna sina honor; De dödar inte barn, de gör inte aborter. Apor har

inga bomber för att utrota sina egna släktingar med sig. Brott,

alkoholism, droger och prostitution är inte bland dem.

Apan, Guds skapelse, har förblivit som Gud skapade honom och vill inte

bli en människa.

Människans ursprung är mycket högre och högre. Gud skapade honom till

sin egen avbild, likt sig själv. Ju högre och högre den är i

skapelsen, desto mer katastrofal och tragisk är den i sitt fall.

Människan visar spåren av den Högste med sitt sinne, men så många

gånger liknar hon mer en varg, en räv, en orm eller en gris än en

människa skapad till Guds avbild. När en människa blir ett djur, blir

han den vildaste. Hans fall är frukten av de första folkens synd, som

ständigt förtrycker oss och, skulle vi säga, förföljer oss.

Det är sant att ”oxen och åsnan känner sin herre, men Israel känner

inte sin Herre” (Is 1:3). Människan behöver inte få höra att hon är

släkt med djur. Djurriket är separerat från människoriket. Djurriket

har också genomgått en viss nedgång, men det är alltid närmare sina

början än människan och mänskligheten. Ett akut behov för oss

människor är att återfå det Adam hade före synden, nämligen den oskuld

och lydnad mot Gud som han förlorade.

Jesus har tvättat oss med sitt blod och han ska återställa oss till

det tillstånd vi förlorade när han ”klädde de förgängliga med de

oförgängliga” (jfr 1 Kor 15; 54). (R.E.W. Mabić/Jukić.35).

Idag bjuder Jesus återigen levande in oss till sin resa, att följa som

Abraham, Mose, Elias, Petrus, Jakob och Johannes och fortsätta på hans

väg, vid vars slut han själv väntar på oss för att frälsa oss och ge

oss den eviga belöning av himlen som visas idag. Vi tänker inte på att

ta emot en utsträckt hand. Låt oss sträcka ut vår högra hand och lägga

den i hans, och låt oss vandra modigt i Abrahams tro, kämpande som

Elias och Moses.

Oändlig och obestridlig tillit till Gud – Patriark Abraham Abrahams

väg in i det okända. Än idag är dessa avstånd långa för Lufthansa, än

mindre för Abraham vid den tiden. Men i Gud och för Gud är allt

möjligt…

Trofasthet mot Gud och uthållighet i tron kommer att belönas på detta

sätt. Jesus öppnar himlens portar Tre apostlar. Elia och Mose är

vittnen till detta, och Herren förseglar allt med sin röst…

+ Fader Franjo Mabić

16/03/2014

Hyckleri är en mask som människan bär för att verka from medan hans

hjärta kokar av olydnad och uppror. Det är en sjukdom från en

generation som talar om kärlek, men inte känner till Kärlek; som

uttalar Kristi namn men vägrar följa Honom; som ropar ”Herre, Herre!”

och begår orätt. Bibeln säger klart och skarpt: ”Den som säger, ‘Jag

känner honom’, och inte håller sina bud, är en lögnare, och det finns

ingen sanning i honom.” (1 Johannes 2:4) Detta är ingen mild

tillrättavisning—detta är dom. Detta är himlens sigill genom vilken

Gud skiljer det sanna från det falska, de lydiga från de upproriska,

sönerna från bedragarna.

Hyckleri är den största förolämpningen mot Gud eftersom det inte

kommer från okunnighet utan från förakt. En hycklare som känner

sanningen och förkastar den är värre än en syndare som inte vet. Han

liknar fariséerna som Jesus kallade målade gravar: vackra och rena på

utsidan, fulla av ruttnan och död på insidan (Matteus 23:27). En

hycklare är som Judas, som älskar med sina läppar men förråder med

sitt hjärta. Han är dubbelt blind: blind för sitt eget tillstånd och

blind för ljuset som lyser framför hans ögon.

Kärlek utan lydnad är tom retorik. Det är en billig känsla, som rök

som stiger men saknar värmen från eld. Sann kärlek kan inte skiljas

från handling, eftersom kärlek skapar lydnad som roten bär frukt.

Jesus gjorde det klart: ”Om du älskar mig, håll mina bud.” (Johannes

14:15) Det är en riktmärke, det är ett test, det är en spegel. Det

räcker inte att säga att vi tror, att vi älskar, att vi respekterar –

det måste visas i lydnad mot Hans Ord. Kärlek utan lydnad är inte

kärlek, utan självbedrägeri.

Dagens värld dyrkar kärlek utan sanning. En kärlek som inte dömer,

inte kräver, inte separerar. En kärlek som inte kräver ett kors, utan

bara applåder. En kärlek som tillåter människan att stanna i synd, att

älska världen, att hata ljuset. Det är inte kärlek – det är en

demonisk kopia, ett sentimentalt gift. Sann kärlek är motsatsen: den

kräver egots död, viljans nedbrytning, hjärtats överlämnande. Sann

kärlek bränner, skär, blottar, men läker också. Hon tolererar inga

kompromisser.

Lydnad är inte slaveri, som världen presenterar det, utan bevis på

frihet. Den som håller Guds bud visar att sanningen har befriat honom.

Den som vägrar lyda är slav under synden, även om han verkar vara fri.

Aposteln Johannes skriver: ”Ty detta är Guds kärlek, att vi håller

hans bud. Och hans bud är inte betungande.” (1 Johannes 5:3) De är

svåra endast för dem som älskar synden mer än Gud. De är svåra för dem

vars hjärtan inte har förnyats. De är svåra för dem som vill ha Gud

som skydd, men inte som härskare.

Hyckleri bär kyrkkläder idag. Folk höjer händerna, sjunger sånger,

talar om Kristus, men förkastar Hans auktoritet. De väljer de budord

som passar dem och ignorerar resten. Detta är inte lydnad utan

selektiv religiositet. Det är som en soldat som svarar på en order

efter behag, väljer när han ska lyda och när han ska vägra. Gud ber

inte om delvis lydnad. Han är kungen, och kungen delar inte tronen.

Antingen lyssnar du helt på honom eller så är du en rebell. Halv

lydnad är fullständig olydnad.

Världen idag predikar att kärlek betyder tolerans och lydnad betyder

legalism. Men Bibeln krossar båda lögnerna. Kärlek utan lydnad är en

lögn, och lydnad utan kärlek är en död religion. Endast när kärlek och

lydnad förenas föds äkta tro. Jesus sade inte: ”Ni kommer att känna

igen dem på de ord de talar.” Inte heller sa han, ”Enligt deras

känslor.” Han sade: ”Du kommer att känna igen dem på deras frukter. Är

druvor plockade från taggar eller fikon från tistel?” (Matteus 7:16)

Frukten är den synliga lydnad som har kommit från inre kärlek.

Hyckleri dödar själen. Det ger en känsla av trygghet när man rör sig

mot förstörelse. Detta är det farligaste tillståndet – när du tror att

du står upp, men i själva verket redan har fallit. När du tror att du

älskar Gud, men faktiskt föraktar Honom genom att trotsa Honom. När du

sjunger om Kristus, men faktiskt tjänar dig själv. Satan behöver inte

leda hycklaren in i öppen ateism. Han förvarar den i kyrkan, med en

bibel i handen, med en bön på läpparna – men utan att ge upp sitt

hjärta. Det är en perfekt bluff.

Hyckleri, kärlek och lydnad är inte tre separata teman, utan en

obruten tråd. Kärlek är roten, lydnad är frukten, och hyckleri är

sjukdomen som bryter bandet mellan dem. Den som verkligen älskar

Kristus frågar inte ”hur mycket ska jag ge?”, utan ”hur mycket mer kan

jag ge?” Kärlek räknar inte lydnadens steg, den springer. Kärlek

förhandlar inte med budorden, den älskar dem eftersom den vet att de

kommer från Faderns hjärta. Hycklaren, å andra sidan, ser budorden som

en börda, medan han svär vid kärlek. Hans ord och handlingar är i

krig, och han själv är fördömd med sin egen mun.

Fråga dig själv: var står du? Har din kärlek bevis? Har din lydnad ett

hjärta? Eller kanske har du fallit i den dödligaste fällan – att tro

att du älskar Gud medan du ljuger för Honom genom att trotsa? Dessa

ord är en spegel. Kolla in dem. Om du ser en klyfta mellan det du

säger och vad du lever, är det inte en liten svaghet, det är

evighetens öde. Låt dig inte luras: ”Låt dig inte luras: Gud tillåter

sig inte att bli hånad. För vad en man sår, det ska han också skörda.”

(Galaterbrevet 6:7)

Jesus tolererar inte dubbla hjärtan. Hans ögon bränner och genomborrar

alla masker. Han tittar inte på läpparna, utan på hjärtat. Den mäter

inte antalet böner som talas, utan djupet av lydnad. Han känner inte

igen en kärlek som vägrar lyda. Han är Herren, inte ett smycke. Han är

kungen, inte ett smycke. Han ber inte om dina ord, utan om din lydnad.

Och i slutändan kommer alla att stå inför Honom. Och det är här

hycklarna kommer att tappa masken. För då kommer det inte finnas fler

sånger, inga fler händer i luften, inga fler falska leenden. Det

kommer bara att finnas en fråga: Har du älskat mig genom lydnad eller

har du förrått mig genom hyckleri? Då kommer de som älskade till döds

och de som bara älskade till bekvämlighetens gräns att skiljas åt. För

sann kärlek är inte vad du säger, utan vad du lever. Det är inte i ett

känslomässigt ögonblick, utan i vardagliga val. Det är inte i

folkmassan, det är i engagemang även när du är ensam.

”Den som har mina bud och håller dem, det är han som älskar mig. Och

den som älskar mig skall älskas av min Fader, och jag ska älska honom

och visa mig för honom.” (Johannes 14:21) Detta är en oföränderlig

sanning. Detta är nyckeln till evigheten. Allt annat är en bluff. Så

idag, medan det fortfarande finns tid, släng masken. Älska Kristus av

hela ditt hjärta. Visa den kärleken genom lydnad. Och förakta

hyckleriet som leder dig in i evigt mörker.

Den 1 mars 2026, söndagAndra söndagen i fastan

Läsningar: 1 Mos 12:1-4a, Ps 33, 2 Tim 1:8b-10, Matt 17:1-9

Länkar:

* Breviar (norsk) – Tidebønnene

* Breviary (english) – The Divine Office

* Brewiarz (polski) – Liturgia Godzin

* Brevijar (hrvatski) – Božanski časoslov

* Brevier (deutsch) – Stundengebet

* Breviaire (français) – Liturgie des Heures

* Breviárium (magyarul) – Az Imaórák Liturgiája

Breviar

Tidebønnene

Stockholms

katolska stift

Oslo

katolske bispedømme

Trondheim

Stift

Tromsø

Stift

Vatican.va

english

Menigheter OMI

I Sverige:

Maria i Rosengård – Malmö

S:t Andreas – Hässleholm

S:t Nikolai – Ystad

I Norge:

S:ta Birgitta – Fredrikstad

S:t Peter – Halden

S:t Mikael – Moss

Ordspråksbok

” Gods och guld ärvs från fäderna, men en duglig hustru är en skänk

från Herren. ”

Katolsk tro

Katolska Kyrkans

lilla katekes

– en fråga per dag:

60. Vad är änglarna?

Änglarna är rent andliga varelser, de har ingen kropp, de är osynliga

och odödliga, de är personliga varelser utrustade med förnuft och

vilja. De skådar oupphörligt Gud ansikte mot ansikte, de förhärligar

honom, de tjänar honom och är hans sändebud för att uppfylla

frälsningsuppdraget för alla människor.

(hela texten)

KATOLSKA KYRKANS LILLA KATEKES

Första delen – trosbekännelsenFörsta avdelningen ”jag tror – vi tror”

Första kapitlet: Människan är ”mottaglig” för Gud

Andra kapitlet: Gud kommer människan till mötes

Guds uppenbarelse

Den gudomliga uppenbarelsen förs vidare

Den heliga Skrift

Tredje kapitlet: Människan svarar Gud

Jag tror

Vi tror

Andra avdelningen – den kristna trosbekännelsen

Första kapitlet: Jag tror på Gud Fader

Trons symbola

”Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare”

Himlen och jorden

Människan

Fallet

Andra kapitlet: Jag tror på Jesus Kristus Guds enfödde son

”Och på Jesus Kristus hans enfödde son, vår Herre”

”Jesus Kristus blev avlad av den Helige Ande och föddes av Jungfrun Maria”

”Jesus Kristus led under Pontius Pilatus, han korsfästes, dog och blev begraven”

”Jesus Kristus steg ned i dödsriket, uppstod på tredje dagen från de döda”

”Jesus steg upp till himlen och sitter på Gud Faders, högra sida”

”därifrån skall han återkomma för att döma levande och döda”

Tredje kapitlet: Jag tror på den Helige Ande

”Jag tror på den Helige Ande”

Jag tror på den heliga katolska kyrkan”

Kyrkan i Guds plan

Kyrkan, Guds folk, Kristi kropp, Andens tempel

Kyrkan är en enda, helig, katolsk och apostolisk

De troende: hierarki, lekmän, Gudsvigt liv

”Jag tror på de heligas samfund”

Maria, Kristi moder, kyrkans moder

”Jag tror på syndernas förlåtelse”

”Jag tror på köttets uppståndelse”

Jag tror på det eviga livet”

”Amen”

Andra delen – firandet av det kristna mysterietFörsta avdelningen –

den sakramentala frälsningsordningen

Första kapitlet: Påskmysteriet i kyrkans tid

Liturgin den Heliga Treenighetens verk

Påskmysteriet i kyrkans sakrament

Andra kapitlet: Det sakramentala firandet av påskmysteriet

Att fira liturgin i kyrkan

Vem firar liturgin?

Hur firas liturgin?

När firas liturgin?

Var firas liturgin?

Liturgisk olikhet och mysteriets enhet

Andra avdelningen – kyrkans sju sakrament

Kyrkans sju sakrament

Första kapitlet: Den kristna initiationens sakrament

Dopets sakrament

Konfirmationens sakrament

Eukaristins sakrament

Andra kapitlet: Helandets sakrament

Botens och försoningens sakrament

De sjukas smörjelses sakrament

Tredje kapitlet: Sakrament i gemenskapens och sändningens tjänst

Vigningens sakrament

Äktenskapets sakrament

Fjärde kapitlet: Andra former för liturgisk gudstjänst

Sakramentalierna

Den kristna begravningen

Tredje delen – livet i KristusFörsta avdelningen – människans

kallelse: livet i Anden

Första kapitlet: Den mänskliga personens värdighet

Människan, Guds avbild

Vår kallelse till salighet

Människans frihet

Lidelsernas moraliska halt

Det moraliska medvetandet, samvetet

Dygder

Synd

Andra kapitlet: Den mänskliga gemenskapen

Person och samhälle

Deltagandet i samhällslivet

Social rättvisa

Tredje kapitlet: Frälsningen som kommer från Gud: lagen och nåden

Den moraliska lagen

Nåd och rättfärdiggörelse

Kyrkan, moder och läromästarinna

Andra avdelningen – tio Guds bud

Första kapitlet: ”Du skall älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta

och med hela din själ och med hela ditt förstånd”

Första budet: Jag är Herren, din Gud. Du skall inga andra gudar ha vid

sidan av mig

Andra budet: Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn

Tredje budet: Kom ihåg att iaktta helgdagarna

Andra kapitlet: ”Du skall älska din nästa som dig själv”

Fjärde budet: Hedra din far och din mor

Femte budet: Du skall inte dräpa

Sjätte budet: Du skall inte begå äktenskapsbrott

Sjunde budet: Du skall inte stjäla

Åttonde budet: Du skall inte bära falskt vittnesbörd

Nionde budet: Du skall inte ha begär till din nästas hustru

Tionde budet: Du skall inte ha begär till din nästas egendom

Fjärde delen – den kristna bönenFörsta avdelningen – bönen i det kristna livet

Första kapitlet: Bönens uppenbarelse

Bönens uppenbarelse i gamla testamentet

Bönen är fullständigt uppenbarad och förverkligad i Kristus

Bönen i kyrkans tid

Andra kapitlet: Bönens tradition

Vid bönens källor

Bönens vägar

Handledning i bön

Tredje kapitlet: Bönelivet

Bönens uttryck

Bönens kamp

Andra avdelningen – Herrens bön Fader vår

Sammanfattning av hela evangeliet

Fader vår, som är i himlen

De sju bönerna

Batteri

Ett myntstort batteri med 50 års livslängd

I januari 2024 presenterade det kinesiska bolaget BetaVolt sitt nya

kärnbatteri BV100. Enligt företagets egna uppgifter ska batteriet

kunna leverera ström i upp till 50 år utan att laddas.

Det myntstora batteriet använder den radioaktiva isotopen nickel-63

och producerar 100 mikrowatt vid 3 volt. Bolaget uppgav samtidigt att

en kraftigare version på 1 watt var planerad till 2025. Rapporter gör

också gällande att BV100 gick in i massproduktion under 2025.

Till skillnad från traditionella litiumjonbatterier, som gradvis

försämras vid varje laddning, bygger tekniken på radioaktivt

sönderfall – en process som kan pågå i decennier.

Så fungerar ett kärnbatteri

Principen bakom kärnbatterier är inte ny. Tekniken går ut på att

omvandla energin från radioaktivt sönderfall till elektricitet.

Redan 1954 utvecklade RCA ett atomdrivet batteri. Och 1961 drevs de

amerikanska satelliterna Transit 4A och 4B av så kallade

radioisotopgeneratorer (RTG), enligt historiska uppgifter från den

amerikanska rymdverksamheten.

Så sent som 2024 presenterade forskare vid University of Bristol ett

diamantbatteri baserat på kol-14 som uppskattas kunna fungera i

tusentals år, enligt universitetet.

BetaVolts lösning bygger på en liknande idé – men använder

betastrålning. I BV100 träffar betapartiklar från nickel-63 en

halvledare av diamant, som omvandlar energin till elektricitet.

Resultatet är ett litet, inkapslat batteri som enligt bolaget inte ska

utgöra någon större risk för levande organismer.

Räcker inte till en mobil

Det låter som framtiden – men experter manar till försiktighet.

I en intervju med Live Science 2024 säger materialforskaren Juan

Claudio Nino att effekten är mycket låg.

– ”Det ligger inom spannet för en pacemaker eller kanske en passiv

trådlös sensor”, säger han, men tillägger att batteriet helt enkelt

”inte har tillräckligt med kraft för att driva en mobiltelefon.”

100 mikrowatt är nämligen en bråkdel av vad en smartphone kräver.

Under ett videosamtal kan en mobil dra upp till 4 000 milliwatt –

alltså tusentals gånger mer än BV100 producerar.

Skulle kräva enorma mängder material

Att bara skala upp tekniken är heller ingen enkel lösning.

Teknikmagasinet Wired skrev 2024 att en smartphone kan dra upp till 2

ampere vid användning. För att ett kärnbatteri ska vara ett

realistiskt alternativ skulle det behöva leverera omkring 1,5 ampere

kontinuerligt.

Enligt beräkningar som refereras av Wired skulle ett BV100-liknande

batteri som klarar det kräva runt 680 pund – över 300 kilo –

nickel-63. Det är knappast något som får plats i ens den största

mobiltelefonen.

Kan få andra användningsområden

Det betyder inte att tekniken saknar potential. Små kärnbatterier kan

vara intressanta för medicinska implantat som pacemakers,

fjärrsensorer eller utrustning i extrema miljöer där batteribyten är

svåra eller omöjliga.

Läs också: Håll inne knappen – då avslöjar WhatsApp en dold funktion

du inte visste fanns

Möjligheten till årtionden av stabil energiförsörjning utan underhåll

är lockande – särskilt inom rymdteknik, försvar och industri.

Men för den som drömmer om att slippa ladda mobilen varje kväll lär

väntan bli lång. Trots de stora orden är kärnbatteriet än så länge

långt ifrån att ersätta litiumjonbatteriet i våra fickor.

Framtiden kan vara atomdriven – men inte i din smartphone.

“I Am Disgusted With the World,” She Said …

Kathryn Jean Lopez - published on 03/04/16

An Examination of Conscience with Saint Katharine Drexel, who rejected precisely the vanity on display all around us

Lent 2026

Aleteia needs your help to share the Good News.

For our mission to continue, we need it to become yours.

Give now to support our mission

I am disgusted with the world. God in his mercy has opened my eyes to the fact of vanitas vanitatis, and as he has made me see the vile emptiness of this earth, I look to him — the God of Love — in hope. He will not leave me to despair because of the dreariness of all the joys that cannot satisfy my heart. He is the God of Love, and pitying me, he will open my eyes still more and discover to me the joyful, true depths of all the things invisible. “Show thy face and we shall be saved; let thy voice sound in my ears. For thy voice is sweet, and show thy face exceedingly beautiful.”—St. Katharine Drexel

“Disgusted with the world.” You might have had similar feelings this week, in which case, you're in good company, as demonstrated by St. Katharine Drexel, whose feastday we celebrate on March 3. A daughter of wealth born in the City of Brotherly Love, her writings and advice are speaking to me, after Super Tuesday. In a book I picked up while at her national shrine just a train (or pricey Uber) ride from Center City in Bensalem, Pa., I read this:

All, all, all (there is no exception) is passing away and will pass away. European travel brings vividly before the mind how cities have risen and fallen, and risen and fallen; and the same of empires and kingdoms and nations. And the billions who lived their common every day life in these nations and kingdoms and empires and cities, where are they? The ashes of the kings and the mighty of this earth are mingled with the dust of the meanest slave.

A sobering reminder in this election season, that all things pass, even governments and nations and empires. How do we assist our brothers and sisters in balancing out appropriate worldly concerns against the eternal realities? More than more than midway through Lent, it’s worth pausing with Katharine Drexel for an examination of conscience and reflection:

How long will the sun and moon, the stars continue to give forth light? Who can tell? Of one thing alone we are sure. In God’s own time — then shall come the Son of Man in great power and majesty to render to each according to his works.

She writes: “The reward and punishment for these will not pass away, nor does the Day, Eternity, then opening before us. An eternity of happiness infinite, or an eternity of misery infinite.”

In the same Drexel biography, one of her sisters recounts being at Mother Drexel’s bedside as she died. She promised “in tones of tenderest love”: “I will pray for you, and pray for you and never cease praying for you till you come there too.”

She is a saint with a heart for those most suffering and in need — blacks and Indians in a particular way at her time. Now, when we’ve seen racial unrest and violence and distrust and violent inflammations in recent years, I imagine she is an intercessor we should be calling on more these days.

St. John Paul II warned us that we shouldn’t make an idol out of democracy. He’s among the cloud of witnesses who might plead for us that God help us mend our ways, prioritize virtue and courage — and sacrifice and prayerful reparation. And repeat his prayer at her canonization in 2000:

May her example help young people in particular to appreciate that no greater treasure can be found in this world than in following Christ with an undivided heart and in using generously the gifts we have received for the service of others and for the building of a more just and fraternal world.

Amen.

This weekend marks “24 Hours for the Lord” — dioceses throughout the world will have extended confession hours, some through the night on Friday and Saturday. What a beautiful way to make this week truly super before it ends. We all have many things we can criticize and complain about, but also ponder the Chesterton question: “What’s wrong with the world.” His answer: “Me.” What can we do to have clearer eyes, purer hearts, a depth of courage not of this world?

In The Name of God Is Mercy, Pope Francis talks about the damage relativism has wrought, how we have lost our sense of sin. He adds: “The fragility of our era is this, too: we don’t believe that there is chance for redemption; for a hand to raise you up; for an embrace to save you, forgive you, pick you up, flood you with infinite, patient, indulgent love; to put you back on your feet. We need mercy.”

At Katharine’s shrine, the Blessed Sacrament is exposed for adoration throughout the week. This weekend, the fourth of Lent, is a time for choosing. The sacrament of reconciliation is the door to Divine Mercy. Don’t keep yourself from it. It may make all the difference: in renewal, in rebuilding, in transformation, in what God has to work with when we are called home.

Kathryn Jean Lopez is senior fellow at the National Review Institute and editor-at-large of National Review online. She is co-author of the new revised and updated edition of How to Defend the Faith Without Raising Your Voice

I Will Show the Saving Power of God

Tuesday of the Second Week of Lent reflection on the Psalm

Phillip Hadden

Mar 3

READ IN APP

The responsorial Psalm for today’s Mass is “To the upright I will show the saving power of God.” One of the ideas I write about frequently is the Church's first mission—Proclaiming the gospel with words. All of the readings for today’s Mass deal with some form of judgment. The first reading is from the prophetic text of Isaiah, the gospel in which we find Jesus rebuking the Pharisees for hoarding authority over the people in hypocrisy.

A few days ago, I read today's readings. I thought I would write on the gospel and perhaps make some mention of the state of the Church’s leadership. I’d finish the reflection with some encouraging words about weathering the storm—you’ve been chosen by God to live during these turbulent days, a type of pep talk! The gospel for today takes place right before Jesus’ woes, or curses, against the Pharisees—I might write about the concept of Hell, and how Jesus teaches that Hell is a very real place of judgment.

This Substack is reader-supported. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.

Upgrade to paid

My brothers and sisters in Christ, we, the baptized, the body of Christ, cannot really do much about the leadership of the Church. The Church is not a democracy—our complaints do very little—they might even cause scandal! Our complaints might serve as a roadblock to someone seeking the graces of God and joining the Church.

In the Psalm for today, the response reads, “To the upright I will show the saving power of God.” Who is the upright? Do we even think about this when we give the response in Mass?

In the last part of the Gospel of Matthew, Jesus says to the disciples:

“All authority in heaven and on earth has been given to me. Go therefore and make disciples of all nations, baptizing them in the name of the Father and of the Son and of the Holy Spirit, teaching them to observe all that I have commanded you. And behold, I am with you always, to the end of the age.”¹

There are a few things to digest here at the end of the Gospel of Matthew. There is certainly a hierarchy of how these things are done in our Church. The Church wants parents to become part of a parish and assures them that they will catechize their children before a child is baptized. The Church also wants new converts to participate in the OCIA order of rite to become more invested in and catechized in the Catholic faith. However, if there is a case of emergency, any person, regardless of whether they’re baptized themselves, can baptize someone, so long as they do so with the intention of the Catholic Church and the correct formula given in Matthew’s gospel.

What about teaching observance of all that is commanded by Christ? I once had someone tell me that this should be left up to the clergy. I responded that this was clericalism. In fact, the Church states very clearly that the first and principal teachers of the faith in a child’s life are his or her parents.

So, what about proclaiming the gospel, a mission close to my heart? The Catholic Church, during Vatican II, issued a document titled APOSTOLICAM ACTUOSITATEM, which is a decree on the Apostolate of the Laity. In fact, the notion of the Apostolate of the Laity is, in many ways, I’d argue, the operating document of Missio Dei Catholic as a movement. The Church tells us in this document:

Our own times require of the laity no less zeal: in fact, modern conditions demand that their apostolate be broadened and intensified.²

The Psalm for today puts in the mouth of the faithful, “I will show the saving power of God.” Naturally, the response begs a question—How are you doing this in your life? Jesus tells us to proclaim His gospel to all nations, the Psalm puts the concept on our lips, but what are we doing concretely in our lives to put this mission into action? The decree on the Apostolate of the Laity explains:

an apostolate of this kind does not consist only in the witness of one’s way of life; a true apostle looks for opportunities to announce Christ by words addressed either to non-believers with a view to leading them to faith, or to the faithful with a view to instructing, strengthening, and encouraging them to a more fervent life. “For the charity of Christ impels us” (2 Cor. 5:14). The words of the Apostle should echo in all hearts, “Woe to me if I do not preach the Gospel.”³

Okay. You should know you’re called by the LORD and His Church to be an active missionary of the Gospel—the good news! Who are the upright? It would be a good time to grab your Bible and open it to Psalm 50 v. 5:

Gather to me my faithful ones,

who made a covenant with me by sacrifice!”⁴

The context of the passage in the Psalms is the people of Israel and their sacrifice and the Mosaic covenant. There is an important lesson for those who are not biblical exegetes: understanding the concept of covenant(s) in the Old Testament. There are two different types of covenants explained by Avery Cardinal Dulles, SJ:

The term “covenant” is the usual translation of the Hebrew b’rith and the Greek diatheke. Scholars commonly distinguish between two types of covenant, the covenant grant and the covenant treaty. The covenant grant, modeled on the free royal decree, is an unconditional divine gift and is usually understood to be irrevocable…

The prime example of a conditional covenant is that of Sinai, as interpreted in the Deuteronomic tradition. It promises blessings on those who observe its conditions and curses on those who violate them (see, for example, Deuteronomy 30:15-20). The Israelites almost immediately broke the covenant by worshiping the golden calf, but after the people’s repentance, God in his mercy reestablished the covenant. Jeremiah teaches that Israel has broken the Sinai covenant, but that God will give them a “new covenant,” placing his law upon their hearts and making them his people (Jeremiah 31:31-34).⁵

There is no dual covenant. The mosaic covenant, as explained in The Letter to the Hebrews, has been violated and broken. Jeremiah Chapter 11 explains how the people of Israel broke the Mosaic covenant, and Ezra Chapter 7 shows us in the narrative that the presence of God in the cloud—the Shekinah—does not return to the Second Temple.

When the Psalm today talks about the people of God, Catholics need to understand that the people of God and Israel are, in some manner, now the Catholic Church, filled with both Jews and Gentiles. The notion that there is somehow a plan B is a rejection of the fact that Jesus Christ is the fulfillment of the covenant grants given to Abraham and David fulfilled in our LORD.

Our LORD still has a plan—reading Romans Chapter 11, that the Jewish people will in someway come into the fold of the Church. The Church has taken a step back in corporate evangelization of the Jewish people as it explains in its latest document written under Pope Francis in 2015—The Gifts and Calling of God are Irrevocable.

The Vatican explains:

“While there is a principled rejection of an institutional Jewish mission, Christians are nonetheless called to bear witness to their faith in Jesus Christ also to Jews, although they should do so in a humble and sensitive manner, acknowledging that Jews are bearers of God’s Word, and particularly in view of the great tragedy of the Shoah.”⁶

So, who are the upright? Paul explains in First Timothy, “who desires all people to be saved and to come to the knowledge of the truth.” ⁷

Your mission is to preach the Gospel of Jesus Christ to ALL people within the apostolate of the laity. The upright are those who, by the grace of God, come to faith in hearing. Every one of us is baptized, sharing the offices of Jesus Christ—our LORD—Priests, Prophets, and Kings. Let us act like it!“Have I not commanded you? Be strong and of good courage; do not be

afraid, nor be dismayed, for the Lord your God is with you wherever

you go.”” Joshua 1:9 NKJV

https://x.com/MartinJames1915/status/2028726649479389433?s=20

Here are 5 powerful scriptures for protection against demonic attacks

at night: 1. Psalm 91:5 2. Psalm 121:3-4 3. Isaiah 54 : 17 4. Luke 10

: 19 5. 2 Thessalonians 3:3

Prayer to the Holy Face of Jesus Holy Face of Jesus, Be my joy. Holy

Face of Jesus, Be my strength. Holy Face of Jesus, Be my health. Holy

Face of Jesus, Be my courage. Holy Face of Jesus, Be my wisdom. Holy

Face of Jesus, Image of the Father, Provide for me. Holy Face of

Jesus, Mirror of Thy Priestly Heart, Be my zeal. Holy Face of Jesus,

Gift of the Spirit, Show me Thy love. Holy Face of Jesus, saddened by

sorrow, Grant my requests through Thy merits. Amen.

https://x.com/JustAdaugoijele/status/2028677157833125992?s=20

Are we going to believe Jesus? Can He perform miracles or not? Stop

putting Jesus in a small box just because you can’t comprehend.

https://x.com/Faithful2Pray/status/2028550545586401491?s=20

Shall we pray? In the name of the Father, and of the Son, and of the

Holy Spirit. Amen Dear God, Thank you for this Tuesday and for keeping

me safe through the night. Please surround me with Your peace today.

Calm my mind when things feel overwhelming, quiet any anxiety or

stress, and help me stay steady no matter what comes up. Let Your

peace guard my heart and thoughts. Protect me, and everyone I care

about, keep us safe from harm, accidents, danger, or anything that

could hurt us physically or spiritually. Put Your shield around my

family, friends, home, and wherever we go today. Watch over our steps

and keep evil away. Help me move through the day feeling secure in

Your care, not worried or afraid. If challenges arise, remind me,

You're right here with me. Thank You for Your constant protection and

the peace only You can give. In Jesus’ name, Amen.