Cardinal Sarah's Revelation: Why Sleeping With a Rosary Invites a Cascad...

 https://x.com/SecretFire79/status/2026651562634776745?s=20

https://x.com/SecretFire79/status/2026651562634776745?s=20
O Divine Protector, Jesus Christ, Son of the Living God, stretch forth Your pierced hand over me in this turbulent world. Defend me from every assault of evil, from sudden calamity, and from the snares laid by the prince of darkness. By Your victorious Name, I am safe. Amen

My Guardian Angel O Guardian Angel, sent from the throne of God, my faithful companion from the cradle of my soul, stand beside me this day and every day that follows. Wrap me in the shadow of your wings when the sun burns too fiercely, and light my path when night swallows the stars. Whisper courage into my trembling heart when fear coils like smoke, and steady my hand when doubt would make it falter. Defend me in the unseen battles, where arrows of malice fly unheard; shield me from the snares of despair, and lift me when my knees buckle beneath the weight of sorrow. Guide every step through the wilderness of this world, through crowded streets and silent rooms, through laughter and tears, triumphs and falls. Let no moment slip from your watchful gaze, no breath escape without your blessing. Today, tomorrow, and beyond the edge of time, remain my sentinel, my advocate, my friend. Carry my prayers to the heart of Mercy, and bring Heaven’s peace to rest upon my soul. Amen.
Min skyddsängel O skyddsängel, sänd från Guds tron, min trogna följeslagare från min själs vagga, Stå vid min sida denna dag och varje dag därefter. Svep in mig i skuggan av dina vingar När solen brinner för intensivt, och lysa upp min väg när natten slukar stjärnorna. Viska mod i mitt darrande hjärta När rädslan slingrar sig som rök, och stadga min hand när tvivlet fick den att vackla. Försvara mig i de osedda striderna, där ondska flyger ohörda; Skydda mig från förtvivlans fällor, och lyft mig när mina knän viker sig under sorgens tyngd. Vägled varje steg genom denna världens öken, Genom trånga gator och tysta rum, Genom skratt och tårar, triumfer och fall. Låt inget ögonblick glida ur din vaksamma blick, Ingen andning kan slippa ut utan din välsignelse. Idag, imorgon och bortom tidens gräns, Förbli min väktare, min förespråkare, min vän. Bära mina böner till Barmhärtighetens hjärta, och ge himlens frid vila över min själ. Amen.


This priest was executed for refusing to violate the seal of confession “𝘠𝘰𝘶 𝘮𝘢𝘺 𝘵𝘳𝘺 𝘵𝘰 𝘥𝘰 𝘴𝘰, 𝘣𝘶𝘵 𝘺𝘰𝘶 𝘪𝘨𝘯𝘰𝘳𝘦 𝘵𝘩𝘦 𝘧𝘢𝘤𝘵, 𝘎𝘦𝘯𝘦𝘳𝘢𝘭, 𝘵𝘩𝘢𝘵 𝘢 𝘱𝘳𝘪𝘦𝘴𝘵 𝘮𝘶𝘴𝘵 𝘬𝘦𝘦𝘱 𝘵𝘩𝘦 𝘴𝘦𝘤𝘳𝘦𝘵 𝘰𝘧 𝘤𝘰𝘯𝘧𝘦𝘴𝘴𝘪𝘰𝘯. 𝘐 𝘢𝘮 𝘳𝘦𝘢𝘥𝘺 𝘵𝘰 𝘥𝘪𝘦.” In 1924 Plutarco Calles became president of Mexico. He hated the Church, and using the power of the revised constitution, which basically shut down all things Catholic, he set out to fully implement these “laws.” His actions would result in what is known as the Cristero War, and many thousands would lose their lives. Calles’ main focus was the priesthood and men and women religious throughout Mexico. Under Calles, the persecution, imprisonment, and executions of priests, religious, and Catholics in general escalated quickly. Father Mateo Correa Magallanes, like many other priests, tried to continue his ministerial work in secret. He would say Mass in people’s homes, in their barns, in fields, or wherever he could without being detected. He would visit the sick and administer Last Rites and hear Confessions as much as possible. However, he could not hide forever. It was the beginning of February of 1927 when Father Mateo Correa Magallanes was caught by the soldiers. He was on his way to bring Viaticum to a dying woman. When he saw the soldiers coming, he quickly consumed the consecrated Host to prevent its being desecrated. Father was arrested and taken to a nearby jail. There were other prisoners in the jail and after a few days the commanding officer, General Eulogio Ortiz, gave Father Correa permission to hear their Confessions. Father gladly did his priestly duty, knowing most of these prisoners would be dying very soon. As soon as he had heard the Confessions, the priest was brought before the general. General Ortiz demanded that he tell him what the prisoners had revealed. Father refused. General Ortiz told the priest they would “make him tell.” Father told him, “You may try to do so, but you ignore the fact, General, that a priest must keep the secret of confession. I am ready to die.” Father Correa Magallanes underwent several days of torture but would not relent. At dawn on February 6, 1927, Father was taken to a nearby cemetery. General Ortiz pointed a gun at his head and told him he had one more chance to save his life. Father Correa looked at him and the other soldiers holding their rifles pointed at him. His answer was quite simple, “Viva Cristo Rey” (Long Live Christ the King). The priest died as a volley of bullets tore through his body. Once again, the Sacred Seal of Confession was not broken. Father Correa was canonized a saint by Pope St. John Paul II on May 21, 2000, along with 25 other martyrs, mostly priests, from the Cristero War. Father Mateo Correa Magallanes, pray for us, for all priest confessors, for a greater love of the Sacrament of Confession, and for all those legislators and politicians who would attempt to violate it.


O Divine Protector, Jesus Christ, Son of the Living God, stretch forth Your pierced hand over me in this turbulent world. Defend me from every assault of evil, from sudden calamity, and from the snares laid by the prince of darkness. By Your victorious Name, I am safe. Amen 

26 februari 2026 ”Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Ska jag föda barn, jag som är så gammal? Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år kommer jag tillbaka till dig, och då ska Sara ha en son.” Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte”, för hon blev rädd. Men han sade: ”Jo, du log”.” — Första Moseboken 12:1-2 — Abraham hade fått löftet om att han skulle bli ett stort folk. Men han och Sara var gamla. Nu kom Gud till Abraham för att fortsätta denna profetia till honom. Han ger löftet till Abraham att nästa år ”vid denna tid” skall hans hustru Sara fått en son.   Sara står i tältöppningen och hör Guds löfte. Då ler hon. Inte skulle vl hon kunna bli med barn. Hon var ju redan för gammal för det.  Gud uppmärksammar det. Och tillrättavisar Sara. Han visste uppenbarligen att hon hörde. När hon menar att hon inte log kommer Guds försiktiga kommentar: ”Jo, du log”.    Han säger det tydligt och klart – ”Skulle något vara omöjligt för Gud?” Kärnbibeln skriver det så här: ”Är något för svårt för Gud?”. 1917 års översättning säger ”Är då något så underbart, att Herren icke skulle förmå det?”   Detta är en händelse som behöver landa djupt inom oss. Sara blir gravid och föder en son.  Det var inte för underbart. Det var inte omöjligt. Det var inte för svårt.   Vad är det du ser som omöjligt och för svårt för Gud? Vad är det som du tvivlar på att Gud verkligen skulle kunna göra något åt? I ett sådant läge behöver du påminna dig om Abraham och Sara och mötet med Gud. Om Gud kunde göra detta för dom kan han göra något omöjligt för dig. Saras moderliv var dött på grund av hög ålder.  M E N  det hindrade inte Gud. Vad hindrar Gud att gör något omöjligt hos dig?   Jag tänker att när vi blandar ihop vår egen möjlighet i bilden av det Gud kan göra blir det lätt att tvivla på att det kan ske. Vi behöver se mer på Guds möjligheter än på vår egen omöjlighet. För skulle något vara för underbart för Gud? Skulle något vara omöjligt för Gud? Han som skapat allt från början? Herre, hjälp mig att kunna förlita mig helt på din möjlighet! Amen