Dear son, daughter Whenever you feel; Upset → John 14 Weak → Psalm 18:1-29 Lonely → Psalm 23 Sinned → Psalm 51 Worried → Matthew 8:18-31 Anxious → Philippians 4:4-9 Unhappy → Colossians 3:12-17 In danger → Psalm 91 Depressed → Psalm27 Need courage → Joshua 1

De sjukas smörjelse


När någon är allvarligt sjuk eller står inför en allvarlig operation uppmuntrar Kyrkan att man ska kalla på prästerna som ska smörja den sjuke med olja, be för den sjuke med handpåläggning och på så sätt styrka den sjuka att bära sin svaghet och bli frisk om det är Herrens vilja.

För att få del av de sjukas smörjelse, som oftast delas ut på sjukhus eller i hemmet, ska man också bikta sig för prästen i samband med besöket. Ofta får man då också sjukkommunion.

Om en katolik är allvarligt sjuk eller döende och i behov av de sjukas smörjelse (samt eventuellt bikt och sjukkommunion), kontakta i första hand jourhavande sjukhuspräst, fader Jerzy Dudek på tel. 070-201 58 15. Det går även bra att kontakta någon av församlingens övriga präster.

Kristus Konungens katolska församling i Göteborg

KRISTUS KONUNGENS FÖRSAMLING (1862) 315
Parkgatan 14, 411 38 Göteborg
031–711 92 64
exp@kristuskonungen.se
http://www.kristuskonungen.se

Kyrkoherde
f. Pär-Anders Feltenheim {79-12-22}
073–424 60 16
par-anders.feltenheim@katolskakyrkan.se

Kaplan
Gustav Ahlman {85-23-23}
079–358 59 79
gustav.ahlman@katolskakyrkan.se

Diakon Daniel Pauchard
Intendent, Johannesgården
Trollbärsvägen 16, 426 55 Västra Frölunda
070–896 27 35
k daniel.pauchard@katolskakyrkan.se



FEMTE VECKAN »UNDER ÅRET« MÅNDAG DEN 9 FEBRUARI Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994: Läsning 1 Kung 8:1–7, 9–13 Salomo samlade de äldste i Israel, alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjehövdingar, till kung Salomo i Jerusalem för att hämta Herrens förbundsark från Davids stad, det är Sion. Så samlade sig då till kung Salomo alla Israels män under högtiden i månaden Etanim, det är den sjunde månaden. När då alla de äldste i Israel hade kommit till platsen, lyfte prästerna upp arken. Och de hämtade Herrens ark och uppenbarelsetältet dit upp tillsammans med alla heliga föremål som fanns i tältet. Prästerna och leviterna hämtade det dit upp. Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela menighet, som hade samlats hos honom. Och de offrade där småboskap och fäkreatur i sådan mängd, att de inte kunde överblickas eller räknas. Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar. Ty keruberna bredde ut sina vingar över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna. I arken fanns ingenting annat än de två stentavlor som Mose hade lagt ned i den vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land. Men när prästerna gick ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn Herrens hus, så att prästerna för molnskyns skull inte kunde stå där och göra tjänst. Ty Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus. Då sade Salomo: »Herren har sagt att han vill bo i töcknet. Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, berett en plats där du må förbli till evig tid.« Responsoriepsalm Ps 132:6–10 (R. 8a) R. Stå upp, Herre, kom till din viloplats. Vi hörde om arken i Efrata, vi fann den på Jaars mark. Låt oss gå in i hans boning låt oss tillbe vid hans fotapall. R. Stå upp, Herre, kom till din viloplats, du och din heliga ark. Dina präster skall klä sig i rättfärdighet, och dina fromma skall jubla. Vi ber dig för din tjänare Davids skull: Visa inte tillbaka din smorde. R. Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022: Läsning 1 Kung 8:1–7, 9–13 Kung Salomo samlade de äldste i Israel och stamhövdingarna, överhuvudena för de olika familjerna i Israel. Han kallade dem till sig i Jerusalem för att hämta upp Herrens förbundsark från Davids stad, Sion. Och alla israeliterna samlades inför kung Salomo under högtiden i månaden etaním, som är den sjunde månaden. När alla de äldste hade kommit lyfte prästerna arken och bar upp den tillsammans med uppenbarelsetältet och alla de heliga föremålen i tältet. Allt detta bars av prästerna och leviterna. Kung Salomo och hela Israels menighet, som var samlad hos honom, stod framför arken och offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas. Prästerna förde in Herrens förbundsark till dess plats i tempelkoret, det allra heligaste, under kerubernas vingar. Keruberna hade nämligen vingarna utbredda över den plats där arken stod, så att både arken och dess bärstänger skyldes av keruberna. I arken fanns ingenting annat än de två stentavlorna som Mose hade lagt dit vid Horeb, då Herren slöt förbund med israeliterna sedan de dragit ut ur Egypten. När prästerna lämnade helgedomen fyllde molnet Herrens hus, så att de inte kunde förrätta sin tjänst : Herrens härlighet uppfyllde templet. Då sade Salomo : ”Solen har Herren fäst på himlen, själv har han valt att bo i töcknet. Jag har byggt dig en furstlig boning, ett hus där du evigt skall trona.” Responsoriepsalm Ps 132:6–10 (R. 8a) R. Stå upp, Herre, gå in i din vila. Vi hörde om arken i Efrata, vi fann den på Jaars mark. Låt oss gå in i hans boning låt oss tillbe vid hans fotapall. R. Stå upp, Herre, gå in i din vila, du och din mäktiga ark. Dina präster skall klä sig i rättfärdighet, och dina fromma skall jubla. R. Vi ber dig för din tjänare Davids skull : visa inte tillbaka din smorde. R. Halleluja Jfr Matt 4:23 V. Jesus förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar bland folket. Evangelium Mark 6:53–56 Vid den tiden då Jesus och hans lärjungar hade farit över sjön, kom de till Gennesaret och gick i land där. Så snart de steg ur båten kände folket igen honom och skyndade ut till de sjuka i hela trakten och bar dem på deras bäddar dit där de hörde att han var. Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade. TISDAG DEN 10 FEBRUARI Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994: Läsning 1 Kung 8:22–23, 27–30 Salomo trädde fram inför Herrens altare i närvaro av Israels hela församling och lyfte upp sina händer mot himmelen och sade: »Herre, Israels Gud, ingen gud är dig lik, uppe i himmelen eller nere på jorden, du som håller förbund och bevarar nåd mot dina tjänare, när de vandrar inför dig av allt sitt hjärta. Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymmer dig ju inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt! Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare nu uppsänder till dig och låter dina ögon natt och dag vara öppna och vända mot detta hus — den plats om vilken du har sagt: ’Mitt namn skall vara där’ — så att du också hör den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats. Ja, hör på den åkallan som din tjänare och ditt folk Israel uppsänder, vända mot denna plats. Må du höra den och låta den komma upp till himmelen, där du bor. Och när du hör, så må du förlåta.« Responsoriepsalm Ps 84:3–5, 10–11 (R. 2) R. Hur ljuvlig är inte din boning, Herre Sebaot! Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud. R. Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. R. Saliga de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Gud, se till vår sköld, akta på din smordes ansikte. R. Ty en dag i dina gårdar är bättre än tusen andra, jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än vistas i de gudlösas hyddor. R. Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022: Läsning 1 Kung 8:22–23, 27–30 Inför de församlade israeliterna trädde Salomo fram till Herrens altare. Han sträckte händerna mot himlen och sade : ”Herre, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden. Du står fast vid förbundet och visar godhet mot dina tjänare när de i uppriktig lydnad vandrar dina vägar. Men kan verkligen Gud bo på jorden ? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Lyssna på det rop och den bön jag nu uppsänder, och låt din blick natt och dag vila på detta hus, den plats om vilken du sagt : Här skall mitt namn vara. Hör den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats. Hör din tjänare och ditt folk Israel då de åkallar dig, vända mot denna plats ; må du själv lyssna på dem i himlen, där du tronar. Hör dem och förlåt !” Responsoriepsalm Ps 84:3–5, 10–11 (R. 2) R. Hur ljuvlig är inte din boning, Herre Sebaot ! Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud. Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo där hon kan lägga sina ungar : dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. R. Saliga de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Gud, se till vår sköld, vänd blicken till din smorde. R. Ty en dag i dina gårdar är bättre än tusen andra, jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än vistas i de gudlösas hyddor. R Halleluja Ps 119:36a, 29b V. Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd, Herre, och förunna mig din undervisning. Evangelium Mark 7:1–13 Vid den tiden hade fariseerna och några skriftlärda kommit från Jerusalem. De samlades kring Jesus, och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, det vill säga utan att tvätta sig. Fariseerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, och när de kommer från torget, äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar. Därför frågade fariseerna och de skriftlärda honom: »Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas regler utan äter med orena händer?« Han svarade: »Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.« Och han sade: »Det är just det rätta — att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla! Mose sade: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det gör jag till korban’ (det vill säga tempelgåva), då kan ni inte låta honom göra något för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.« ONSDAG DEN 11 FEBRUARI Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994: Läsning 1 Kung 10:1–10 När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo och vad han hade gjort för Herrens namn, kom hon för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe, med kameler, som bar välluktande kryddor och guld i stor mängd, likaså ädla stenar. Och när hon kom inför Salomo, framlade hon för honom allt vad hon hade i tankarna. Men Salomo gav henne svar på alla hennes frågor. Ingenting var okänt för kungen, utan han kunde ge henne svar på allt. När nu drottningen av Saba såg all Salomos vishet, och såg huset som han hade byggt, och såg rätterna på hans bord, och såg hur hans tjänare satt där, och hur de som betjänade honom utförde sina åligganden och hur de var klädda, och vidare såg hans munskänkar, och när hon såg brännoffren som han offrade i Herrens hus, då blev hon utom sig av förundran. Och hon sade till kungen: »Sant var det tal som jag hörde i mitt land om dig och om din vishet. Jag ville inte tro vad man sade, förrän jag själv kom och med egna ögon fick se det. Men nu finner jag att det inte ens till hälften har blivit omtalat för mig. Du har långt mer vishet och rikedom, än jag genom ryktet hade hört. Lyckliga är dina män, lyckliga är dessa dina tjänare, som ständigt får stå inför dig och höra din visdom. Lovad vare Herren, din Gud, som har funnit sådant behag i dig, att han har satt dig på Israels tron! Ja, därför att Herren älskar Israel evinnerligen, därför har han satt dig till kung, för att du skall skipa lag och rätt.« Och hon gav kungen 120 talenter guld, likaså välluktande kryddor i stor mängd, dessutom ädla stenar. En så stor mängd av välluktande kryddor, som drottningen av Saba gav åt kung Salomo, har aldrig mer blivit införd. Responsoriepsalm Ps 37:5–6, 30–31, 39–40 (R. 30a) R. Den rättfärdiges mun talar visdom. Befall din väg åt Herren, förtrösta på honom – han skall göra det: han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset och din rätt som middagens sken. R. Den rättfärdiges mun talar visdom, hans tunga säger det rätta. Han bär sin Guds lag i sitt hjärta, han går utan att vackla. R. Till de rättfärdiga kommer räddning från Herren, han är deras värn i tider av nöd. Herren hjälper dem och befriar dem, han befriar dem från de gudlösa och räddar dem, ty de tar sin tillflykt till honom. R. Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022: Läsning 1 Kung 10:1–10 Drottningen av Saba hade hört ryktet om Salomo och kom för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon hade med sig stora rikedomar till Jerusalem, kameler lastade med kryddor, guld i mängd och ädelstenar. Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade tänkt på, och han gav henne svar på alla hennes frågor. Det fanns ingenting som kungen inte kände till och kunde ge besked om. När drottningen av Saba såg all Salomos vishet, såg huset som han hade byggt och rätterna på hans bord, såg hovmännen sitta där och tjänarna i sina dräkter och munskänkarna passa upp, såg offren han frambar i Herrens hus, då blev hon andlös av häpnad. Och hon sade till kungen : ”Det var alltså sant, det jag hörde i mitt land om dig och din vishet. Jag kunde inte tro vad som berättades förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra. Lyckliga dina kvinnor, och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och lyssna till din vishet. Herren, din Gud, vare lovad, som har funnit behag i dig och satt dig på Israels tron. I sin oändliga kärlek till Israel har han gjort dig till kung, för att du skall sörja för lag och rätt.” Och hon skänkte kungen 120 talenter guld, kryddor i mängd och ädelstenar. Så mycket kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo har aldrig förts in i landet sedan dess. Responsoriepsalm Ps 37:5–6, 30–31, 39–40 (R. 30a) R. Den rättfärdiges mun talar visdom. Befall din väg åt Herren, förtrösta på honom – han skall göra det : han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset och din rätt som middagens sken. R. Den rättfärdiges mun talar visdom, hans tunga säger det rätta. Han bär sin Guds lag i sitt hjärta, han går utan att vackla. R. Till de rättfärdiga kommer räddning från Herren, han är deras värn i tider av nöd. Herren hjälper dem och befriar dem, han befriar dem från de gudlösa och räddar dem, ty de tar sin tillflykt till honom. R Halleluja Jfr Joh 17:17 V. Helga oss genom sanningen, ditt ord är sanning. Evangelium Mark 7:14–23 Vid den tiden kallade Jesus till sig folket och sade: »Hör på mig allesammans och försök att förstå. Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren.« När han hade dragit sig undan hopen och kommit hem, frågade lärjungarna vad han hade menat med denna bild. Han svarade: »Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet.« Därmed förklarade han all föda ren. Men han sade: »Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren. Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.«  

Fotografi av Lydia Gulinkina på Unsplash

När jag såg solen, månen och stjärnorna sa jag till mig själv:
"Vem kan vara mästare över dessa vackra saker?"
Jag kände en stark önskan att se Honom, att lära känna Honom och att visa Honom respekt.

Sankta Joséphina Bakhita

Det välsignade ljuset! Sankta Josefina riktar vår uppmärksamhet mot ljuset: solen, månen, stjärnorna. Och det är mästaren över dessa ting, den treenige Guden, som erbjuder dessa skönheter för oss att beskåda. Oavsett om du ser den djuporange solen bryta igenom molnen på kanten av en strålande solnedgång; eller uppskatta en sällsynt fullmåne i februari (en blå måne bara 11 år framåt), eller förundras över Vintergatan som ett prickigt svep över en molnfri midnattshimmel: vår Herre Gud skapade inte bara allt, utan Han gav oss dessa och mer därtill. Löftensljus, glädjens och kärlekens ljus är hans gåva till oss kristna, genom vilka Han visar hur vi själva kan, och måste, lysa ut till världen.

Som kristna är vårt uppdrag att vara världens ljus, för

En stad som ligger på ett berg kan inte döljas.
De tänder inte heller en lampa och lägger den sedan under en korg av bushel; den ställs på en lampstake där den ger ljus till alla i huset.
Precis så måste ditt ljus lysa inför andra, så att de kan se dina goda gärningar och prisa din himmelske Fader.

Matteus 5:14-16

Det ljus vi får från Gud, kärlekens och förlåtelsens ljus, är också något vi som kristna ska förmedla. Det är inte bara vår plikt, utan också vår frälsning och vårt skydd.

Är det att inte dela ditt bröd med de hungriga, att ta in de drabbade och hemlösa i ditt hus;
Klä nakna när du ser dem, och vänder inte ryggen åt ditt eget kött?
Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen, och ditt sår ska snabbt läka;
Din upprättelse ska gå före dig, och Herrens härlighet ska vara din eftertrupp.

Jesaja 58:7-8

Symboliken att vara ljus genom mörkret är en av de tydligaste och mest djupgående kristna allegorierna. Så pass att det är klokt för oss att uppfatta dessa sanningar, även genom vår sekulära kultur. Och när du hittar dem bör du peka ut dem som ett tecken på Guds verk. Gud verkar på mystiska sätt.

Där går jag över till en nyligen insikt jag hade. Du kanske tror att det är en psykedelisk tillbakablick (vilket det inte är). Men om man tänker efter finns det ord som resonerar Kristus, även om de är inpackade i låtar som vi normalt inte skulle betrakta för en sekund som... Christian. Jag erkänner att det är så jag klarar många bra rockhits som har musikalitet som överträffar det man kan kalla texter som är grova i bästa fall.

Det finns dock briljanta crossover-pärlor från den sekulära musikvärlden som till och med närmar sig det mystiska. Min uppenbarelse handlade faktiskt om den stränga relevansen för helgens läsningar (5:e söndag i ordinarie tid; Cykel A) av Led Zeppelins låt "In the Light."

Efter en mystisk, atonal stigande synthesizeröppning öppnar texten så här:

Och om du känner att du inte kan fortsätta
Och din vilja sjunker lågt
Tro bara, och du kan inte gå fel
I ljuset hittar du vägen

Led Zeppelin, "I ljuset"*

*John Paul Jones, Jimmy Page och Robert Plant; © Succubus Music Ltd., Sparrow Song, Sons Of Einion Publishing, Cap Three Ltd, Flames Of Albion Music, Inc.

Trots allt deras slit och stön som sjungs av Robert Plant är hela texten i "In the Light" verkligen ganska frälsande, eller kan åtminstone tolkas på ett innerligt och troget sätt. Mot bakgrund av några av Led Zeppelins mest psykedeliska ackordföljder och markerade rytmer sjunger Robert Plant om att dela bördan med någon som är hopplöst vilse och ute i kylan.

Jag vill bara visa dig vilken klar utsikt
det är från varje kurva på vägen
[...]
Som du skulle göra för mig, åh, jag skulle dela din börda
Låt mig dela din börda
Ooh, låt mig dela, dela din börda

Led Zeppelin, "I ljuset"*

*John Paul Jones, Jimmy Page och Robert Plant; © Succubus Music Ltd., Sparrow Song, Sons Of Einion Publishing, Cap Three Ltd, Flames Of Albion Music, Inc.

Jesus själv vill lysa upp våra vägar, särskilt när de slingrar sig och vänder sig med svårigheter och förtvivlan. Och Han kommer att dela våra bördor, om vi bara tror att Han kan, att Han är med oss.

Den här sången påminner mig också om att göra mot andra, särskilt i svåra tider. Att finnas där för att hjälpa andra att bära bördan är en av våra mest uppriktiga och kärleksfulla handlingar som kristna. Om att urskilja denna sanning i en Led Zeppelin-låt, av alla platser, kan dra ännu en själ till in i ljuset, så räcker det för mig.

________________________________

Novena to the Holy Face 2 Day 7 Feb. 14
Feb. 17, 2026 Feast of the Holy Face of Jesus (Shrove Tuesday)
.
"All those who, attracted by My love, and venerating My Countenance, shall receive, by virtue of My humanity, a brilliant and vivid impression of My divinity. This splendor shall enlighten the depths of their souls, so that in eternal glory the celestial court shall marvel at the marked likeness of their features with My Divine Countenance."
.
Our Lord Jesus Christ to St. Gertrude.
.
Daily Preparatory Prayer:
.
O Most Holy and Blessed Trinity, through the intercession of Holy Mary, whose soul was pierced through by a sword of sorrow at the sight of the passion of her Divine Son, we ask Thy help in making a perfect Novena of reparation with Jesus, united with all His sorrows, love, and total abandonment.
.
We now implore all the Angels and Saints to intercede for us as we pray this Holy Novena to the Most Holy Face of Jesus and for the glory of the most Holy Trinity, Father, Son and Holy Spirit. Amen.
.
Psalm 51, 14-15.
.
Give me again the joy of Thy help, with a spirit of fervor sustain me; that I may teach transgressors Thy ways and sinners may return to Thee.
.
Prayer
.
Lord Jesus! After contemplating Thy features, disfigured by grief, after meditating upon Thy passion with compunction and love, how can our hearts fail to be inflamed with a holy hatred of sin, which even now outrages Thy Adorable Face! Lord, suffer us not to be content with mere compassion, but give us grace to so closely follow Thee in this Calvary, so that the opprobrium destined for Thee may fall on us, O Jesus, that thus we may have a share, small though it may be, in expiation of sin. Amen.
Mary, our Mother, intercede for us. Saint Joseph, pray for us.
.
Through the merits of Thy precious blood and Thy Holy Face, O Jesus, grant us our petition; Pardon and Mercy.
.
Prayer in Honor of Mary.
.
Hail Mary, Most Delightful Daughter of God the Father! Hail Mary, Most Admirable Mother of God the Son! Hail Mary, Most Chaste Spouse of God the Holy Spirit! Hail Mary, Temple and Sacrarium of the Most Holy Trinity! Hail Mary, our mistress, our wealth, our mystic rose, Queen of our hearts, our Mother, our life, our sweetness, and our dearest hope! We are all thine, and all we have is thine. O Virgin blessed above all things, may thy soul be in us to magnify the Lord; may thy spirit be in us to rejoice in God. Place thyself, O faithful Virgin, as a seal upon our hearts, that in thee and through thee we may be found faithful to God. Grant, most gracious Virgin, that we may be numbered among those whom thou art pleased to love, to teach and to guide, to favor and to protect as thy children. Grant that with the help of thy love, we may despise all earthly consolation and cling to heavenly things, until through the Holy Spirit, thy faithful spouse, and through thee, His faithful spouse, Jesus Christ, thy Son, be formed within us for the glory of the Father. Amen. (St. Louis Marie Grignon de Montfort).
.
Our Father, Hail Mary (3x), Glory Be.
.
O Bleeding Face, O Face Divine, be every adoration Thine. (3x)


Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

söndag 8 februari 2026

Kyndelsmässodagen

 Triumfera inte, du min fiende! Jag har fallit men reser mig igen, jag sitter i mörkret men Herren är mitt ljus.    Mika 7:8

Dagens GT-text är en riktig tröstetext för mig i år. Den påminner mig om att den i många bemärkelser  mörka tid som årder inte varar för evigt. Ljuset besegrar mörkret, hur litet det än är. Ett litet spädbarn kom med uppenbarelsens ljus åt oss hedningar.

Min farmor föddes 2 februari, alltså den riktiga kyndelsmässodagen, Eftersom vi här längst i norr är mer traditionella av oss, och mer finsk-ugriska språkligt sett, precis som i Finland, var Kynttilenpäivä en stor festdag och det  var också en festlighet då det var kyrkhelg, dvs  man samlades till gudstjänst i närmsta kyrkby.*

Min farmor var kantor och att hon var  född på en av de stora kyrkosångsdagarna, kyndelsmäss, präglade både hennes och hela familjens liv. I Jukkasjärvi kyrka hade vi också en präst från Finland när jag var barn så det var en riktigt stor fest. I kyrkan fick vi barn då spela kyrkospel och jag minns att jag var Symeon som kunde dö i frid eftersom han fått se Guds frälsning bäras fram i templet och tillsammans med Hanna prisade han Gud för detta mirakel. Sedan sjöng vi förstås, bl.a "Nunken", som vi kallade den i vår lilla kör: Nunc Dimitis.

I fönstren var ljusen tända och vi hade förstås också födelsedagskalas balnd alla julljusen. Här står en advenstsstake kvar och den får vara tänd en sista gång men sedan rullas de sista juldukarna undan. Farmor minns vi förstås och på gudstjänsten vi nyss kom ifrån i en liten byakyrka sjöng vi alla för full hals kyndelsmässodagens vackra psalmer.

Numera är  firandet mer stillsamt än när jag var barn. Farmor har gått hem i frid, efter Guds ord och ingen arrangerar kyrkospel häromkring denna dag. Men barnkören och ungdomskören sjöng i huvudkyrkans gudstjänst och gudstjänsten i byakyrkan var , som sagt var, full av sång. Mina söndagmorgnar börjar med att jag tänder i kaminen, det är mycket kallt innan brasan brinner,  och klockan sex lyssnar jag på Andliga sånger i P2. Till min glädje spelade Katarina Josefsson denna fina kyndelsmässosång även i år:



*Det var därför Jokkmokks marknad en gång startade på just helgen kring Kyndelsmäss. Jokkmokk heter också Dálvvadis pga att det är en samlingsplats på vintern för folk från när och fjärran. Karl IX som lät bygga Lappmarkskyrkor i norra Finland och Sverige låg bakom att marknaden inrättades 1605  i Jokkmokk och den har fumgerat som samlingsplats och marknad just där och denna tid på året, utan uppehåll åtminstone sedan dess.

2 Thessalonians 1
New International Version
1 Paul, Silas[a] and Timothy,

To the church of the Thessalonians in God our Father and the Lord Jesus Christ:

2 Grace and peace to you from God the Father and the Lord Jesus Christ.

Thanksgiving and Prayer
3 We ought always to thank God for you, brothers and sisters,[b] and rightly so, because your faith is growing more and more, and the love all of you have for one another is increasing. 4 Therefore, among God’s churches we boast about your perseverance and faith in all the persecutions and trials you are enduring.

5 All this is evidence that God’s judgment is right, and as a result you will be counted worthy of the kingdom of God, for which you are suffering. 6 God is just: He will pay back trouble to those who trouble you 7 and give relief to you who are troubled, and to us as well. This will happen when the Lord Jesus is revealed from heaven in blazing fire with his powerful angels. 8 He will punish those who do not know God and do not obey the gospel of our Lord Jesus. 9 They will be punished with everlasting destruction and shut out from the presence of the Lord and from the glory of his might 10 on the day he comes to be glorified in his holy people and to be marveled at among all those who have believed. This includes you, because you believed our testimony to you.

11 With this in mind, we constantly pray for you, that our God may make you worthy of his calling, and that by his power he may bring to fruition your every desire for goodness and your every deed prompted by faith. 12 We pray this so that the name of our Lord Jesus may be glorified in you, and you in him, according to the grace of our God and the Lord Jesus Christ.[c]

Footnotes
2 Thessalonians 1:1 Greek Silvanus, a variant of Silas
2 Thessalonians 1:3 The Greek word for brothers and sisters (adelphoi) refers here to believers, both men and women, as part of God’s family; also in 2:1, 13, 15; 3:1, 6, 13.
2 Thessalonians 1:12 Or God and Lord, Jesus Christ

Saint Tolkien, ora pro nobis!

Tolkien Quote of the Day
2/9/2026

The news today about ‘Atomic bombs’ is so horrifying one is stunned. The utter folly of these lunatic physicists to consent to do such work for war-purposes: calmly plotting the destruction of the world! Such explosives in men’s hands, while their moral and intellectual status is declining, is about as useful as giving out firearms to all inmates of a gaol and then saying that you hope ‘this will ensure peace’. But one good thing may arise out of it, I suppose, if the write-ups are not overheated: Japan ought to cave in. Well we’re in God’s hands. But He does not look kindly on Babel-builders.

J.R.R. Tolkien (letter 102, to his son Christopher in 1945)

Sunday 20th April 2025
Easter Sunday

Alleluia, Christ is risen! HAPPY EASTER!

The service today includes the Renewal of Selwyn and Cassie Tillett’s Marriage Vows.
You are all invited to share a glass of wine and some cake and nibbles with them after the service as they celebrate their 30th Wedding Anniversary.

10.30am Sung Mass The President today is Fr Peter Varney. The service is set out in the service booklet. Hymns are from the New English Hymnal.

Introit Hymn: 103 Alleluya! Alleluya! Hearts to heaven and voices raise

Collect:
Lord of all life and power,
who through the mighty resurrection of your Son
overcame the old order of sin and death
to make all things new in him:
grant that we, being dead to sin
and alive to you in Jesus Christ,
may reign with him in glory;
to whom with you and the Holy Spirit
be praise and honour, glory and might,
now and in all eternity.

1st Reading: Acts 10.34-43
Then Peter began to speak to them: ‘I truly understand that God shows no partiality, but in every nation anyone who fears him and does what is right is acceptable to him. You know the message he sent to the people of Israel, preaching peace by Jesus Christ – he is Lord of all.

That message spread throughout Judea, beginning in Galilee after the baptism that John announced: how God anointed Jesus of Nazareth with the Holy Spirit and with power; how he went about doing good and healing all who were oppressed by the devil, for God was with him. We are witnesses to all that he did both in Judea and in Jerusalem. They put him to death by hanging him on a tree; but God raised him on the third day and allowed him to appear, not to all the people but to us who were chosen by God as witnesses, and who ate and drank with him after he rose from the dead. He commanded us to preach to the people and to testify that he is the one ordained by God as judge of the living and the dead. All the prophets testify about him that everyone who believes in him receives forgiveness of sins through his name.’

Psalm 118.1-2, 14-24
O give thanks to the Lord, for he is good;
    his mercy endures for ever.
Let Israel now proclaim,
    ‘His mercy endures for ever.’

The Lord is my strength and my song,
    and he has become my salvation.
Joyful shouts of salvation
    sound from the tents of the righteous:
‘The right hand of the Lord does mighty deeds;
    the right hand of the Lord raises up;
    the right hand of the Lord does mighty deeds.’

I shall not die, but live
    and declare the works of the Lord.
The Lord has punished me sorely,
    but he has not given me over to death.
Open to me the gates of righteousness,
    that I may enter and give thanks to the Lord.

This is the gate of the Lord;
    the righteous shall enter through it.
I will give thanks to you, for you have answered me
    and have become my salvation.
The stone which the builders rejected
    has become the chief cornerstone.

This is the Lord’s doing,
    and it is marvellous in our eyes.
This is the day that the Lord has made;
    we will rejoice and be glad in it.

2nd Reading: 1 Corinthians 15.19-26
If for this life only we have hoped in Christ, we are of all people most to be pitied.

But in fact Christ has been raised from the dead, the first fruits of those who have died. For since death came through a human being, the resurrection of the dead has also come through a human being; for as all die in Adam, so all will be made alive in Christ. But each in his own order: Christ the first fruits, then at his coming those who belong to Christ. Then comes the end, when he hands over the kingdom to God the Father, after he has destroyed every ruler and every authority and power. For he must reign until he has put all his enemies under his feet. The last enemy to be destroyed is death.

Gradual Hymn: 110 Jesus Christ is risen to-day, Alleluya!

Alleluia, alleluia, alleluia, alleluia!
I am the first and the last, says the Lord, and the living one;
I was dead, and behold I am alive for evermore.
Alleluia, alleluia, alleluia, alleluia!

Gospel: Luke 24.1-12
But on the first day of the week, at early dawn, they came to the tomb, taking the spices that they had prepared. They found the stone rolled away from the tomb, but when they went in, they did not find the body. While they were perplexed about this, suddenly two men in dazzling clothes stood beside them. The women were terrified and bowed their faces to the ground, but the men said to them, ‘Why do you look for the living among the dead? He is not here, but has risen. Remember how he told you, while he was still in Galilee, that the Son of Man must be handed over to sinners, and be crucified, and on the third day rise again.’ Then they remembered his words, and returning from the tomb, they told all this to the eleven and to all the rest. Now it was Mary Magdalene, Joanna, Mary the mother of James, and the other women with them who told this to the apostles. But these words seemed to them an idle tale, and they did not believe them. But Peter got up and ran to the tomb; stooping and looking in, he saw the linen cloths by themselves; then he went home, amazed at what had happened.

Offertory Hymn: 104 At the Lamb’s high feast we sing

Communion Hymn: 295 Let all mortal flesh keep silence

Post Communion Prayer:
God of Life,
who for our redemption gave your only-begotten Son
to the death of the cross,
and by his glorious resurrection
have delivered us from the power of our enemy:
grant us so to die daily to sin,
that we may evermore live with him in the joy of his risen life;
through Jesus Christ our Lord.

Recessional Hymn: 120 Thine be the glory, risen, conquering Son





10 blandade tankar på söndagen
Ny söndag, nya blandade tankar!

Glad söndag kära läsare! Glad kyndelsmässodag till och med!
2. Idag är jag typ den ende i familjen som inte har uppdrag i någon gudstjänst. Barnen medverkar i högmässa eller familjegudstjänst och min fru predikar i Brunnsnäskyrkan ikväll. Jag hoppas få sitta i bänken.

3. Men igår ledde jag mitt första dop på ett kvartal efter min sjukskrivning. Det var fint. Och nästa söndag ska jag leda högmässan och predika.

4. Kyndelsmässodagen är en fin söndag med ljus och hopp. Jag hade skrivit en betraktelse som nu är ute på ”tankar inför helgen” och den har jag också fått använda som andakt på onsdagslunchen i församlingsgården. Så lite har jag predikat ändå.

5. Jag har också skrivit mycket om evigheten och om hoppet om att Gud till slut ska rädda alla. Det ska bli en liten serie bloggposter här som kommer snart.

6. Ändå roligt att det varit lite tätare mellan andra bloggposter än de blandade tankarna på sistone.

7. Imorgon (tror jag) är det brute-dagen. Treårsdagen sedan jag bröt armen. Jag får väl gå till brottsplatsen och titta på en isfläck en stund för att högtidlighålla.

8. Nu är det sportlov i skolan och jag har några lediga dagar också. Givetvis börjar alla barnen prata om att de är förkylda så vi får se hur det blir med de utflykter jag tänkt ut. Blir väl e-sportlov av detta antar jag annars.

9. Jag har fått lite panik över att fasteinsamlingen börjar nästa söndag. Nu börjar årets stora videoprojekt på nätet med att filma olika roliga saker för att samla in pengar och vi har inte riktigt kommit på något än…

10. Hur har du det idag? Skriv en rad och berätta!Jesus sa, kom till mig alla som törstar
När livet känns tungt är det viktigt att påminna sig om att motgångar är en del av livet och att du har klarat 100% av dina tidigare dåliga dagar.

Det är svårt att känna sig älskad då kraften liksom rinner ur en och man känner sig trött och orkeslös. Vi har alla dessa perioder i livet då man går där och känner sig ensam och övergiven och det enda man vill är att finna någon typ av quickfix, ja en snabb lösning på problemet så att vi så snabbt som möjligt kommer på bana igen. Men tankarna finns där mitt i det mörka man befinner sig i, vad har jag gjort för fel? Då kyla och is plötsligt drar in i vårt paradis ställer vi oss frågan, var kom detta ifrån och hur och varför kunde detta ske? Och kanske, är det Gud som är arg på mig? I denna reflektion kommer jag att fundera lite över om vi tacklar våra problem på rätt sätt. Är det verkligen så att vi alltid ska tänka på alla våra tillkortakommanden som ”fel” då det uppstår saker vi inte riktigt kan förstå eller bemästra? Nu låter jag mina tankar flöda och kanske kan de föda tankar hos dig kära läsare.

Livet är en märklig och egenartad resa som innehåller ett ständigt sökande efter lyckan. Men många, många gånger hamnar vi i ett tillstånd som vi inte vill befinna oss i. Livet drar liksom en kall och våt filt över vår tillvaro och det känns ända in i själen. Nyss hade vi hundratals vänner och plötsligt är det knappast någon vi känner. Den lycka vi vill uppnå känns långt, långt borta och man undrar varför?

När vi hamnat där så jobbar vi ännu hårdare och springer fortare för att finna det vi tror oss sakna. Men är inte all denna olust vi känner bara en naturlig del av livet? Det är viktigt att någonstans ändå acceptera att livet går upp och ner och att lära sig att det är en oundviklig del av existensen. Jag skulle vilja påstå att svackor är normalt och de behöver nödvändigtvis inte betyda att någonting är fel.

Livet är en resa där vi möter död och förlust, förändringar och kriser och på livets resa måste vi lära oss att ha realistiska förväntningar. Jag är fullt övertyga om att vi måste tänka om och tänka rätt. Jag tror att det finns något befriande i att acceptera att livet inte alltid är perfekt och att gupp och svackor alltid kommer att finnas på vår livsväg och vara våra följeslagare genom livet. Jag tror att acceptans kan minska den press vi känner då vi vill försöka skapa ett perfekt liv. Acceptans är inte att ge upp utan kan istället förbättra vårt välbefinnande.

Men om man nu är en bekännande kristen ska man då inte vara fri från problem och ständigt var glad? Jag tror att om vi tänker så lever vi inte i sanning utan i en förljugen bild hur en kristen ska vara. Den tron är yta och inget liv på riktigt. Livet innebär ständiga förändringar, såsom att byta jobb, avsluta relationer, sjukdomar eller åldras, vilket är en del av utvecklingen. Men det innebär även att man inte alltid kan vara glad, eller hur?

Jag tror att vår kropp kan vara en utmärkt lärare i hur vi ska tänka om livet. Ingen blir förvånad och börjar leta fel då vi känner oss utmattade av hunger. Nej det vi gör då är att vi förstår att vi behöver näring och börjar söka efter något att äta. Men om vi ständigt känner oss mätt och belåten då är det något som är fel. Så är det för vissa kristna också, de är mätta och nöjda så det finns ingen anledning att söka sig något att äta. De finner ingen anledning att söka sig närmare Gud utan det är bra som det är. På samma sätt är det när vi är törstiga. Det är inget fel att vara törstig men om vi inte söker oss till någon typ av källa och dricker så dör vi. Om vi känner oss trött så måste vi vila för att hämta kraft. Det är ingen som ser att detta är tecken på att något saknas i vårt liv för vi behöver vila och sova för det är så vi är skapade. Kroppen behöver mat, vätska, vila och sömn det är inget konstigt med det. Det konstiga är om vi inte finner något behov av detta för då är det något som är fel.

Jesus ropar ut en inbjudan till alla som är andligt ”törstiga” att komma till honom. Känner vi oss andligt törstiga och har behov av att hämta mer kraft är det ett friskhetstecken. När vi sätter oss ner och förblir nöjda tynar vi bort och dör. Vårt kristna liv blir blir torrt och innehållslöst. Det blir stelt, repetitivt och saknar form och djup. Men om vi förstår att vi likt vår kropp hela tiden även måste fylla på vårt andliga liv med näring förvandlas det till något levande. I bergspredikans saligprisningar kan vi finna något av denna tanke. ” 3 Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket. 4 Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. 5 Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden. 6 Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade”. Matteus 5:3-6

Jag tror att acceptans och förståelsen att det det inte finns någon skillnad mellan det ”kristna livet” och det ”vanliga livet” utan att allt smälter samman är viktigt. Kristet liv är inte en dans på rosor utan det är som det vanliga livet fyllt av konstigheter och funderingar. Skillnaden är att man som kristen förstår att man inte räcker till och orkar i egen kraft. Man är helt enkelt beroende av Gud då man försöker finna kraft. Som kristen behöver man aldrig känna sig ensam. Tyngdpunkten som låg på mig förflyttas till Gud och det är något vi ska vara glada och tacksamma över. Gud är god och vill oss väl och det oavsett hur vi känner oss eller mår för tillfället. Livets svackor beror oftast inte på att man handlat fel utan det är livet.

WHAT GOD HAS JOINED TOGETHER, LET NO MAN PUT ASUNDER

Published:
Share this
 
 
 

A Pastoral Letter on the Indissolubility of Marriage

Dear Sons and Daughters in Christ,

I write to you as a bishop of the Catholic Church, bound by sacred duty to guard the Deposit of Faith and to speak the truth entrusted to me by Christ Himself through His Church. Silence in the face of error is not charity. Ambiguity where souls are at stake is not mercy. The present confusion surrounding marriage demands clarity, not compromise.

Marriage today is not merely wounded by the world. It is weakened by false pastoral practice, doctrinal silence, and a tragic loss of confidence in what Christ Himself has taught. What the Church professes with her lips is often denied in practice, and the faithful are left confused, discouraged, and wounded.

Marriage is a Divine Institution, Not a Human Contract

Our Lord Jesus Christ spoke plainly and definitively: “… What therefore God hath joined together, let no man put asunder” (Matthew 19:6). These are not symbolic words. They are not an idea. They are not conditioned upon happiness, compatibility, emotional fulfillment, or personal growth. They are a command of Christ.

Marriage is not created by the spouses alone, nor is it a private arrangement subject to revision. It is effected by God through the valid exchange of matrimonial consent. When a man and a woman freely give and receive one another according to the order established by God, a real and objective bond comes into existence – a bond that does not depend on feelings, circumstances, or later developments.

What the Church Teaches About Marriage

The Catholic Church teaches that marriage, by its very nature, is a lifelong and exclusive covenant between one man and one woman, ordered toward the good of the spouses and the procreation and education of children. This teaching does not originate in ecclesiastical policy or cultural custom, but in the natural law established by God and confirmed by divine revelation.

The Catechism of the Catholic Church states: “The matrimonial covenant, by which a man and a woman establish between themselves a partnership of the whole of life, is by its nature ordered toward the good of the spouses and the procreation and education of offspring” (CCC 1601).

The Catechism further teaches: “From a valid marriage arises a bond between the spouses which by its very nature is perpetual and exclusive; furthermore, in a Christian marriage the spouses are strengthened and, as it were, consecrated for the duties and the dignity of their state by a special sacrament” (CCC 1638).

This bond is not provisional. It does not depend upon emotional satisfaction or personal fulfillment. By its very nature, it is perpetual and exclusive.

Marriage and the Sacrament

Christ our Lord did not abolish the natural reality of marriage. He confirmed it and, between the baptized, established it as a sacrament of the New Covenant.

The Catechism teaches: “This covenant between baptized persons has been raised by Christ the Lord to the dignity of a sacrament” (CCC 1601).

And again: “Thus the marriage bond has been established by God himself in such a way that a marriage concluded and consummated between baptized persons can never be dissolved” (CCC 1640).

For this reason, a valid and consummated marriage between baptized persons is indissoluble in an absolute sense. No human authority – civil or ecclesiastical – has the power to dissolve what God Himself has joined.

The Sacrament of Matrimony and the Grace It Confers

The Sacrament of Matrimony is not incidental to Christian marriage. It matters profoundly. When two baptized persons enter marriage according to the law of the Church, Christ Himself acts sacramentally, conferring a grace proper to this vocation.

The Catechism of the Catholic Church teaches: “By reason of their state in life and of their order, Christian spouses have their own special gifts in the People of God” (CCC 1631).

And again: “Christ dwells with them, gives them the strength to take up their crosses and so follow him, to rise again after they have fallen, to forgive one another, to bear one another’s burdens, to ‘be subject to one another out of reverence for Christ,’ and to love one another with supernatural, tender, and fruitful love” (CCC 1642).

These are not poetic sentiments. They describe a real and operative sacramental grace. Those who marry in the Church do not rely on human strength alone. They are given divine assistance to live fidelity, permanence, and self-sacrifice – even when such fidelity is costly.

To disregard the sacrament, to treat it as merely symbolic, or to speak as though it adds nothing essential to marriage, is to deny the very means Christ has given to sustain spouses in their vocation. The failure of many marriages today is not proof that the sacrament is ineffective, but evidence that its grace is too often neglected, misunderstood, or resisted.

The Error of Our Time: Treating Marriage as Revocable

We must speak honestly. In many places today, Catholics are being led – explicitly or implicitly – to believe that marriage is permanent only until it becomes difficult. This is not Catholic teaching. This is not the Gospel. And this is not mercy.

Suffering does not invalidate a sacrament. Difficulty does not undo a bond. The Cross has never been evidence that God was absent.

The Church has always taught, and repeatedly reaffirmed through her Supreme Pontiffs, that marriage is perpetual and indissoluble by its very nature, and that no human authority has the power to dissolve a valid marriage bond.

Pope Leo XIII, in Arcanum Divinae Sapientiae, stated: “Hence it is clear that among Christians every true marriage is, in itself and by itself, a sacrament; and that nothing can be further from the truth than to say that the sacrament is a certain added ornament, or outward endowment, which can be separated and torn away from the contract at the caprice of man.”

And Pope Pius XI, in Casti Connubii, stated “In the sacrament {of matrimony … } it is provided that the marriage bond should not be broken, and that a husband or wife, if separated, should not be joined with another, even for the sake of offspring.”

Yet today, many spouses are told to “move on,” as though perseverance were naïve and fidelity unrealistic. This language does not come from Christ. It comes from a culture that fears sacrifice and denies the redemptive power of suffering.

Annulments and the Crisis of Understanding

An annulment does not end a marriage. It is a declaration that a valid marriage never existed due to a defect present at the time of consent.

When annulments are treated as routine remedies for marital breakdown, the faithful are taught – whether intentionally or not – that marriage is provisional. This mentality undermines confidence in the sacraments and weakens the conscience of the Church.

The tribunal exists to serve the truth, not to provide an escape from the Cross.

A Word to Clergy

To my brother priests and deacons, I speak with urgency and charity. You are not called to offer the counsel of the world, but the truth of Christ. To encourage dissolution where Christ commands fidelity is not compassion; it is abandonment.

Pope Pius X reminded shepherds that their first duty is to teach the truth and refute error. Do not fear being called rigid. Fear instead standing before Christ having softened His words.

To the Faithful Who Persevere

To those carrying heavy marital crosses, know this: your fidelity matters. Your perseverance is not foolish. Your suffering, united to Christ, is redemptive.

It must also be stated clearly that the Church has never taught that a spouse must remain in situations of abuse, grave harm, or serious danger. Violence, coercion, and the violation of human dignity are grave sins, and no man may appeal to the indissolubility of marriage to excuse them. In such circumstances, separation may be not only permitted but morally and prudentially necessary for the protection of life and soul. Such separation does not deny the marriage bond, nor does it dissolve it. Rather, it acknowledges the tragic reality of sin while upholding the truth that the bond itself remains. The Church must never confuse fidelity with endurance of abuse, nor the Cross of Christ with the tolerance of grave injustice.

Conclusion

Marriage is not failing because Christ’s teaching is too hard. Marriage is failing because we no longer believe Christ meant what He said. The remedy is not innovation, but conversion. Not silence, but truth. Not accommodation, but fidelity.

With paternal solicitude, I entrust all married couples, and especially those carrying heavy crosses, to the intercession of the Holy Family of Nazareth. May St. Joseph guard husbands in fidelity and courage. May the Blessed Virgin Mary strengthen wives in perseverance and hope. May Christ, the faithful Bridegroom of the Church, restore clarity, courage, and conviction to His people.

And may Almighty God bless you, the Father, and the Son, and the Holy Spirit. Amen.

Bishop Joseph E. Strickland

Bishop Emeritus


Dear son, daughter Whenever you feel; Upset → John 14 Weak → Psalm 18:1-29 Lonely → Psalm 23 Sinned → Psalm 51 Worried → Matthew 8:18-31 Anxious → Philippians 4:4-9 Unhappy → Colossians 3:12-17 In danger → Psalm 91 Depressed → Psalm27 Need courage → Joshua 1


https://www.vatican.va/roman_curia/congregations/cfaith/documents/rc_con_cfaith_doc_20000626_message-fatima_en.html

https://youtu.be/vC6_V9NvMuU?si=U-Ua_YHJUvXKWNld

Comments

Popular posts from this blog

Cardinal Sarah's Revelation: Why Sleeping With a Rosary Invites a Cascad...