https://x.com/JustAdaugoijele/status/1950763830004298013
Father V
@father_rmv
·
15h
Saint Ignatius of Loyola was a pivotal figure in the history of the Catholic Church, renowned for founding the Society of Jesus (Jesuits) and developing the Spiritual Exercises, a cornerstone of Catholic spirituality. Born Íñigo López de Oñaz y Loyola around October 23, 1491, in the Basque region of Spain, in the castle of Loyola in Azpeitia, Gipuzkoa, Ignatius emerged from a noble family as the youngest of thirteen children. His early life was marked by ambition, military service, and a penchant for chivalric ideals, but a profound spiritual transformation redirected his path toward sanctity and religious leadership. Ignatius began his career as a knight, serving the Spanish crown and engaging in military campaigns. In 1521, during the Battle of Pamplona, a cannonball shattered his leg, leading to a long and painful recovery. While convalescing at his family’s castle, Ignatius requested chivalric romances but was given religious texts instead, including De Vita Christi by Ludolph of Saxony and lives of the saints. These works sparked a spiritual awakening, as Ignatius began to discern the contrast between the fleeting satisfaction of worldly ambitions and the lasting peace of spiritual devotion. This period of reflection led him to abandon his military career and dedicate his life to God, inspired by figures like Saint Francis of Assisi. In 1522, Ignatius embarked on a pilgrimage to the Holy Land, seeking to emulate Christ’s life. At the Benedictine monastery of Montserrat, he experienced a vision of the Virgin Mary and the infant Jesus, which deepened his resolve. He spent nearly a year in Manresa, practicing intense prayer and penance, where he formulated the foundations of his Spiritual Exercises, a manual for meditation and discernment that emphasizes visualizing Gospel scenes and discerning God’s will. This work became a transformative tool for spiritual growth, influencing countless Catholics and earning him recognition as the patron saint of spiritual retreats by Pope Pius XI in 1922. In 1534, Ignatius, along with six companions including Saint Francis Xavier, founded the Society of Jesus in Paris. The Jesuits, approved by Pope Paul III in 1540, were dedicated to missionary work, education, and absolute obedience to the Pope, a fourth vow unique to the order. Under Ignatius’s leadership as the first Superior General, the Jesuits became a driving force in the Counter-Reformation, combating Protestantism and spreading Catholicism globally. His military background shaped the order’s disciplined structure, earning him the title of patron saint of Catholic soldiers. Ignatius died on July 31, 1556, in Rome, leaving a lasting legacy. He was beatified in 1609 by Pope Paul V and canonized in 1622 by Pope Gregory XV. His feast day is celebrated on July 31, and he is venerated as the patron saint of the Basque provinces of Gipuzkoa and Biscay, the Jesuits, and various institutions worldwide, including Loyola University Maryland. His life, marked by a dramatic shift from soldier to saint, exemplifies the power of conversion and discernment, inspiring generations through his Spiritual Exercises and the enduring mission of the Jesuits.
@father_rmv
·
19m
Since the 16th century, Catholic piety has assigned entire months to special devotions focused on a mystery of our faith or upon a particular saint. The month of August is dedicated to the Immaculate Heart of the Blessed Virgin Mary. The physical heart of Mary is venerated (and not adored as the Sacred Heart of Jesus is) because it is united to her person and is the seat of her love (especially for her divine Son), virtue, and inner life. Such devotion is an incentive to a similar love and virtue. This devotion has received new emphasis in this century from the visions given to Lucy Dos Santos, oldest of the visionaries of Fatima, in her convent in Tuy, in Spain, in 1925 and 1926. In the visions Our Lady asked for the practice of the Five First Saturdays to help make amends for the offenses committed against her heart by the blasphemies and ingratitude of men. The practice parallels the devotion of the Nine First Fridays in honor of the Sacred Heart. On October 31, 1942, Pope Pius XII made a solemn Act of Consecration of the Church and the whole world to the Immaculate Heart. Let us remember this devotion year-round, but particularly through the month of August.
https://youtu.be/0M8mJkfIPnA?si=HG0XV-3yWmsR8toD
https://x.com/trad_west_/status/1950929702660567359
Vandra Vägen
bibeln
›
Simson och Jesus
Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid
Vandra Vägen • 31 juli 2025 • Lästid 8 minuter
berättelser
,
bibel
,
bilder
,
kyrkobilder
Simson och Jesus
Berättelsen om Simson i gamla testamentet har många paralleller med evangeliet om Jesus!
Jag blev förvånad över hur vanligt det var att stöta på Simson från gamla testamentet avbildad på olika ställen i de gotländska medeltidskyrkorna. Han platsar inte riktigt i barnens bibel så det kan hända att han inte är så känd bland alla men lika sant som det är att han är bibelns egen Herkules så är han också en väldigt tveksam moralisk figur. Varför vill man ha med honom?
En ”prototyp” till Jesus
Svaret borde vara att Simson står som en slags prototyp av Jesus. Han är en av alla de gestalter i gamla testamentet som har likheter på olika sätt med Jesus och därför kan man göra en så kallad ”typologisk” läsning av Simsons liv som en slags liknelse.
Som det kan vara med liknelser får man verkligen välja hårt vilka saker man vill lyfta fram för berättelsen om Simson är verkligen besvärande på många sätt. Simson är våldsam och luras och lever ett sexuellt liv som knappast är något föredöme.
En gång trodde Simsons fiender att de hade honom fast när han var i Gaza. Men han tog bara hela stadsporten med sig och gick hem.
Det står om Simson i domarboken kapitel 13-16. Han är en ”domare”, en ledare för Israels folk. Folket är helt underkuvade av sina fiender Filistéerna och det är dem Simson kommer kämpa mot även det strängt taget i berättelser mer ter sig som personligt groll än något annat.
Berättelsen om Simson
Så här börjar berättelsen:
Det fanns en man i Sora som var av danitisk släkt och hette Manoach. Hans hustru var ofruktsam och hade inga barn. Herrens ängel visade sig för henne och sade:
»Du är ofruktsam och har inga barn, men du kommer att bli havande och föda en son. Var noga med att inte dricka vin eller starka drycker och att inte äta någonting orent. Du skall bli havande och föda en son. Ingen rakkniv får någonsin vidröra hans huvud. Pojken skall vara en Guds nasir redan från moderlivet. Med honom inleds Israels befrielse från filisteerna.« 13:2-5
Är man väl förtrogen med evangelierna om Jesus så reagerar man kanske som jag på att scenen liknar den där ängeln kommer till Maria och säger att hon ska föda en son och att denne ska vara en frälsare för sitt folk. Likheterna är stora! Ängeln talar också med maken Manoach liksom Josef också får besök av samma ängel som Maria.
I dom 15 hämnas Simson på filistéerna genom att binda fast facklor i svansen på 300 rävar och släppa ut dem på åkrarna.
En ”nasir” är en som (likt Johannes döparen) levde ett extremt liv under en tid för att uppfylla ett löfte till Gud. Simson är dock nasir hela livet. Själva ordet liknar det Jesus är: nasaré, en från Nasaret.
Maria får veta att ängeln som kommer till henne heter Gabriel och man kan se det som en särskild ära för henne. Manoach frågar nämligen efter ängelns namn men får bara höra att: ”
»Varför frågar du vad jag heter? Mitt namn är ofattbart.« (dom 13:18)
Om Jesus berättas det ju sedan om hans födelse och att han fick namnet Jesus. Och så småningom börjar Guds Ande verka genom honom. Det kan man jämföra med:
Kvinnan födde en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och Herren välsignade honom. Herrens ande började ansätta honom vid Dans läger, mellan Sora och Eshtaol. 13:24f
Simson och lejonet
Den scen från Simsons liv jag sett på medeltida bilder och som jag tror är vanligast avbildad är den om Simson och lejonet! Så här står det:
Simson och lejonet i gotländsk kyrka
Simson gick ner till Timna med sina föräldrar. Just när de nådde fram till vingårdarna utanför Timna kom ett rytande lejon emot honom. Då föll Herrens ande över honom, och han slet lejonet i stycken med blotta händerna, som om det varit en killing. Men han berättade inte för sina föräldrar vad han hade gjort utan gick vidare. 14:5-7
På bilderna dödar Simson ofta lejonet på det förmodligen opraktiska sättet att han bänder isär käkarna på det med bara händerna. Min (goda?) gissning är att konstnären låter Simson illustrerar hur Jesus senare besegrar döden och/eller djävulen och bryter upp gapet så att dess fångar kan komma ut. Såna helvetesmunnar ser man ofta i medeltidskonsten.
Nästa gång Simson kommer förbi kadavret har en bisvärm byggt bo i det. Enligt samma typologiska tanke som ovan skulle man kunna säga att genom Jesus seger över döden så leder den till något sött i form av uppståndelselivet.
Jesus öppnar dödsrikets käftar och befriar dess fångar.
Berättelsen om Simson tar sedan en oväntad vändning då han gör en bisarrt svår gåta av detta lejonkadaver till sin frus släkt på deras bröllop:
”Från storätaren kom ätbart, från den starke kom sött.« (dom 14:14)
Ingen kan ju gissa vad han syftar på utan de får pressa hans stackars fru tills hon avslöjar att svaret på gåtan är ”lejon med honung i magen”. Allt detta leder till mycket bråk med filistéerna (eftersom fruns släkt var filisttéer).
Som Jesus fast tvärtom
Mitt bland alla slagsmål med filistéerna (som mest verkar ha karaktären av personligt groll i berättelsen om Simson) dyker det upp ord vi förknippar med Jesus. Fast tvärtom såklart!
Då begav sig 3 000 man från Juda ner till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: »Du vet ju att filisteerna har makten här. Hur kan du då göra så här mot oss?« Han svarade: »Jag har behandlat dem likadant som de behandlade mig.« dom 15:11
Jesus lär oss ju tvärtom att behandla andra som vi önskar att de behandlar oss. Än en gång är Simson snarare en kontrast till Jesus än någon direkt likhet.
Simson och Delila
Den kanske mest kända scenen i Simsons liv är den om hur han käresta Delila förråder honom.
Delila klipper av Simson håret medan han sover
I vår typologiska läsning kan vi jämföra detta med hur Jesus blir förrådd av Judas som var en av hans vänner. Delila lurar ur Simson hur man kan göra honom svag (klippa av hans hår) och Judas ser till att kunna rapportera när Jesus fiender kan komma åt honom (i Getsemane sent på kvällen).
Simsons förnedring och död
Simson blir sedan fullständigt förnedrad. Han blir hånad och han får sina ögon utstuckna och fördes inför filistéernas ledare. Här kan man tänka på hur Jesus blir hånad och slagen och förd inför både Herodes och Pilatus. Han får sina ögon förbundna som en del av processen. Scenen där Simson förs till hovet och hånas före sin död för tankarna till hur Jesus hånas på korset.
Gustav Dorés tolkning av hur Simson river ner hela palatset han står i.
Likt Jesus ber Simson till Gud före sin död. Då Jesus ber Gud att förlåta dem som gör honom ont ber Simson istället om att få hämnas det de gjort mot honom. Simson ställer sig mellan två pelare med armarna rakt ut mot båda och får sedan för en stund tillbaka sina krafter så att han kan vräka omkull pelarna så att hela huset rasar ner. Det står sedan att:
De han dödade vid sin egen död var fler än de han hade dödat medan han levde. (dom 16:30)
Det har påpekats att Simsons kroppshållning med utsträckta armar påminner om Jesus utsträckta armar på korset. Och när det gäller Jesus var det så att hans död på korset jämfört med allt annat han gjort i sin verksamhet innebar den verkligt stora segern över fienden. Hans fiender var dock inte människor som det är med Simson utan ondskan och döden.
Detta medeltida manuskript ställer upp händelsen då Simson river ner och tar med sig Gazas portar (dom 16) som parallell till då Jesus steg ur sin grav.
Simson får sedan sin grav hos sin far hemma. Även Jesus gravläggning nämns men kontrasten är förstås att Jesus inte har någon egen grav utan måste få den till skänks av Josef från Arimateia.
Vad kan vi ta med oss från detta?
Nu kan man verkligen undra vad man ska tänka om allt detta. Vad betyder det att Simson och Jesus har livshistorier som belyser varandra?
Simson är långt ifrån den enda gestalten i gamla testamentet som kan vara en slags prototyp till Jesus. Jesus är också som Mose men bättre och som David men bättre för att ta två stora exempel.
Jag tänker att det kan berika vår bild av Jesus att se både på vilket sätt han liknar och inte liknar andra.
Han är mänsklig som vi men han har en helt annan värdighet an vi kan leva upp till.
Han är en som kämpar med kraft mot ondskan men inte med de medel som vi brukar använda.
Han var utsatt men han hanterade inte det genom att ge igen. Allt det har vi fått fundera på lite nu med Simsons hjälp.
Bilderna här är till stor del från medeltiden och det var nog en brokigare och märkligare kristendom man levde i då. Man var inte rädd för fantasifulla associationer eller sådant som kan verka stötande och det tycker jag själv är väldigt uppfriskande. Det är värre när kristen tro blir för tillrättalagd. Vi upplever ju livet som något av ett kaos vi försöker navigera i.
Vad tänker du om Jesus och Simson efter allt detta? Skriv gärna en rad!
Liknande inlägg
sakarja ser en syn
21 maj, 2025
Jesus måste läst Sakarja
Romerskt triumftåg
7 maj, 2025
Jesus korsfästelse som en omvänd romersk triumf
bibeln
delila
gaza
gotland
Jesus
konst
kristen
kristen tro
kyrka
kyrkan
lejon
likheter
medeltida
rävar
simson
typologi
Comments
Post a Comment