Happy Feast of Saint anthony of padua
https://x.com/suzanahvalabogu/status/1933526307092008998https://x.com/suzanahvalabogu/status/1933526307092008998
You were never meant to live here forever You were meant to die in grace and rise in glory
https://x.com/suzanahvalabogu/status/1933520471011831879
https://x.com/suzanahvalabogu/status/1933520471011831879
"Learn to love humility, for it will cover all your sins. All sins are repulsive before God, but the most repulsive of all is pride of the heart." - St. Anthony of Padua
https://x.com/TempusFugit4016/status/1933340024457896032
Ave Maria of Fatima, the processional hymn for the Holy Sacrifice of the Mass this morning in Fatima, Portugal, for 108th Anniversary of Our Lady’s second apparition in Cova da Iria
https://x.com/suzanahvalabogu/status/1933502787200885241
St. Anthony of Padua is invoked as the patron saint of lost things due to a popular story from his life. A novice borrowed Anthony's psalter (a book of Psalms) without permission and later lost it. Anthony prayed for its return, and the novice was compelled—some say by a vision or divine urging—to return the book. This incident, combined with Anthony's reputation for miracles and his preaching on repentance, led to his association with recovering lost items. By the 14th century, devotees began invoking him for lost objects, a tradition that spread widely, especially among Catholics.
"Damned money! Alas! How many religious did it blind! How many cloistered religious did it deceive! Money is the 'droppings of birds' that blinded the eyes of Tobit." (Tob. ii. 10-12) - St. Anthony of Padua
"Men will surrender to the spirit of the age. They will say that if they had lived in our day, faith would be simple and easy. But in their day, they will say, things are complex; the Church must be up to date and made meaningful to the day's problems." - St. Anthony of Padua
https://x.com/TempusFugit4016/status/1933342682874626285
Amen HÖGTIDEN FÖR VÅR FRU AV FATIMA, 13 MAJ
Fatimas uppenbarelser – hur himlen valde ut de små för att förmedla sina budskap till världen
Staden som ligger nästan i centrala Portugal, i Serra d'Aire-bergen, blev platsen för de mest mirakulösa händelserna under 1900-talet 1917 - uppenbarelserna av Vår Fru i Fatima. Fatimas budskap är profetiska, en del av dem hemliga sedan lång tid, och relaterar till stor del till händelser som förändrade mänsklighetens historia under förra århundradet. Två andra små visionärer, Francis och Jacinta, dog 1919 respektive 1920. Lucia de Jesus dos Santos, den siste visionären av Fatima, steg in i evigheten den 13 februari 2005. År 2000 proklamerades de som de yngsta saliga (senare skulle de bli helgonförklarade) som icke-martyrer i kyrkans historia. Himlen har än en gång valt obetydliga och ödmjuka ministrar för att framföra sitt budskap till världen
Katolska Veckotidningen
Delad:
Visionärerna i Fatima
Medan Benedictus XV:s brev "Herrens ödmjuke tjänare" lästes upp den 13 maj 1917 i kyrkor runt om i världen, och första världskriget rasade i Europa, ägde den första uppenbarelsen rum i Fatima. Påven Benedictus XV vädjade "offentligt" till Jesu mor att stoppa kriget och krävde att böneaktioner för fred skulle organiseras över hela världen, ledda av barnen. I samma dokument beordrar han att åkallan av "Fredens Drottning, be för oss" officiellt ska ingå i Vår Frus litanior.
Samma dag vigdes Eugene Pacelli, den blivande påven Pius XII (under vars pontifikat större delen av andra världskriget skulle utkämpas – till vilket många av Fatima-budskapen hänvisade), till biskop av påven Benedictus XV. Låt oss inte glömma att Portugal har varit tillägnat den heliga Jungfru Maria sedan 1100-talet, men vid tiden för Fatima-uppenbarelserna bröts relationerna mellan den nuvarande regeringen och Vatikanen, och den katolska kyrkans ställning var föga avundsvärd. Tre barn hade redan förberetts för de mirakulösa mötena 1917 sedan 1915. Så tidigt som 1915 och 1916 hade de tre små herdarna – Lucia, Jacinta och Francisco – fyra visioner och möten med skyddsängeln (Portugals ängel), som Lucia rapporterade i detalj i sina "Memoarer". Detta är bara några av de mirakulösa och betydelsefulla händelser som är förknippade med synernas början.
Det var söndagen den 13 maj. Lucia (10 år), Francis (9 år) och Jacinta (8 år) återvände från en tidig mässa med sina flockar till Cova da Iria (Iriandalen – namnet Irene på grekiska betyder en person som älskar fred). Efter rosenkransbönen presenterades herdarna för en "vacker dam, helt av ljus, klarare än solen". Hon bad dem att komma hit den 13:e varje månad fram till oktober.
Först såg de två ljus, som en blixt, och sedan Vår Fru. Lucia beskrev det så här: "Det var en dam helt klädd i vitt, klarare än solen, runt vilken ett ljus spred sig klarare och klarare än det som utstrålades av ett kristallkärl fullt av rent vatten upplyst av solens gyllene strålar. Hennes ansikte, obeskrivligt vackert, var varken sorgset eller glatt, utan allvarligt. Händerna, som i bön, var böjda och vända uppåt. På hennes högra hand hängde ett radband."
Vår Fru talade med Lucia. Först sa hon att de inte skulle vara rädda och att hon inte skulle göra något mot dem. Hon bad dem att komma till samma plats den trettonde varje månad vid samma tid sex månader i sträck. Vår Fru: "Kommer du att offra till Gud alla de lidanden som Han vill sända dig som gottgörelse för de synder han har begått och som en bön för syndares omvändelse?" Lucia: "Ja, det kommer vi att göra."
Med sina händers rörelser spred Vår Fru ett starkt ljus mot dem, som trängde in i de innersta delarna av deras själar, så att de såg sig själva i Gud, klarare än om de hade sett sig själva i den bästa spegeln.
Efter en liten stund tillade Vår Fru: "Be rosenkransen varje dag för att be om fred i världen och ett slut på kriget."
I alla uppenbarelser krävde Vår Fru botgöring och att bönen, särskilt rosenkransen, skulle be för fred i världen. Redan vid det andra mötet sa hon att hon snabbt skulle ta med sig Jacinta och Francisco till himlen, och att Lucia skulle leva längre än dem. I nästan alla uppenbarelser talade hon om behovet av botgöring, bön, hängivenhet till sitt Obefläckade Hjärta och behovet av hela världens omvändelse. Kärnevenemanget ägde rum den 13 juli. De tre små herdarna hade en vision av helvetet som Vår Fru visade dem, men de fick också en varning om att om världen inte slutade förolämpa Gud skulle det bli ett ännu mer fruktansvärt krig under Pius XI:s pontifikat. Omenet kommer att vara natten upplyst av ljus (vilket verkligen hände natten mellan den 25 och 26 januari 1938). Den här gången talade Jungfru Maria också om Rysslands omvändelse, det vill säga möjligheten att sprida sina villfarelser över hela världen. Hon varnade också för de stora lidanden som väntar den Helige Fadern och människor av god vilja. Men hon betonade att Ryssland i slutändan kommer att vara dedikerat till hennes obefläckade hjärta och att hon kommer att konvertera. Det är kort sagt innehållet i de två första hemligheterna. På den dagen bad och lärde Vår Fru barnen en bön som hädanefter skulle bes efter varje decennium av rosenkransen ("Åh min Jesus, förlåt oss våra synder..."). Den tredje hemligheten skulle förbli okänd fram till år 2000, då Heliga stolen slutligen gjorde den känd. Avslöjandet av hemligheten hade varit väntat i årtionden och många sensationslystna hävdade, vissa trodde till och med, att denna hemlighet innehöll en vision om världens undergång. När Vatikanen publicerade den kom omedelbart en förklaring från Joseph Ratzinger, som då var prefekt för Troskongregationen, att hemlighetsmakeriet syftade på händelser som redan hade ägt rum (först och främst den svåra förföljelsen av kristna under 1900-talet, men också mordet på påven Johannes Paulus II).
Som utlovat i början av uppenbarelserna i Fatima, tillkännagav Vår Fru sitt namn vid sin sista uppenbarelse den 13 oktober – Vår Fru av den Heliga Rosenkransen. Det var den 13 maj 1981, samma dag som Fatimas uppenbarelser inleddes, som ett mordförsök gjordes på påven Wojtyla. Han sa själv att han har Vår Fru av Fatima att tacka för sitt liv och sitt fortsatta pontifikat. Kulan som han träffades av placerades i hennes hjässa.
BÖN TILL VÅR FRU AV FATIMA
Allraheligaste Jungfru Maria, trognaste Drottning, Moder och vår förespråkare, vi hedrar dig idag, inför din välsignade bild, för att anförtro och överlämna vårt hemland, vårt folk, vår församling och vår plats till ditt rena hjärta, alla människor i våra möten och utrymmen. Med ditt hjärta ber vi vår Frälsares Jesu Kristi barmhärtiga hjärta om beskydd, förlåtelse och fridens gåva, så att vi kan leva i trygghet, rättfärdighet och frihet, så att vi avstår från ogudaktighet och världsliga lustar och vi lever vist, rättvist och fromt i den nuvarande världen för det välsignade hoppet om evig återlösning. I ditt Hjärtas kärlek och förbön, Drottning, anförtror vi varje barn, ung man, flicka, familjefar och mor! Vi överlämnar varje nunna, munk och präst till dig. Var visdomens moder till alla dem som är ansvariga för vår nutid och framtid. Skaffa oss talrika och heliga andliga kallelser! Fridens Drottning, be för oss syndare nu och i vår dödsstund, att vi må gå in i evig frid, i Faderns, Sonens och den Helige Andes glädje! Punkt slut. Hej, Mary...
HÖGTIDEN FÖR VÅR FRU AV FATIMA, 13 MAJ
Fatimas uppenbarelser – hur himlen valde ut de små för att förmedla sina budskap till världen
Staden som ligger nästan i centrala Portugal, i Serra d'Aire-bergen, blev platsen för de mest mirakulösa händelserna under 1900-talet 1917 - uppenbarelserna av Vår Fru i Fatima. Fatimas budskap är profetiska, en del av dem hemliga sedan lång tid, och relaterar till stor del till händelser som förändrade mänsklighetens historia under förra århundradet. Två andra små visionärer, Francis och Jacinta, dog 1919 respektive 1920. Lucia de Jesus dos Santos, den siste visionären av Fatima, steg in i evigheten den 13 februari 2005. År 2000 proklamerades de som de yngsta saliga (senare skulle de bli helgonförklarade) som icke-martyrer i kyrkans historia. Himlen har än en gång valt obetydliga och ödmjuka ministrar för att framföra sitt budskap till världen
Katolska Veckotidningen
Delad:
Visionärerna i Fatima
Medan Benedictus XV:s brev "Herrens ödmjuke tjänare" lästes upp den 13 maj 1917 i kyrkor runt om i världen, och första världskriget rasade i Europa, ägde den första uppenbarelsen rum i Fatima. Påven Benedictus XV vädjade "offentligt" till Jesu mor att stoppa kriget och krävde att böneaktioner för fred skulle organiseras över hela världen, ledda av barnen. I samma dokument beordrar han att åkallan av "Fredens Drottning, be för oss" officiellt ska ingå i Vår Frus litanior.
Samma dag vigdes Eugene Pacelli, den blivande påven Pius XII (under vars pontifikat större delen av andra världskriget skulle utkämpas – till vilket många av Fatima-budskapen hänvisade), till biskop av påven Benedictus XV. Låt oss inte glömma att Portugal har varit tillägnat den heliga Jungfru Maria sedan 1100-talet, men vid tiden för Fatima-uppenbarelserna bröts relationerna mellan den nuvarande regeringen och Vatikanen, och den katolska kyrkans ställning var föga avundsvärd. Tre barn hade redan förberetts för de mirakulösa mötena 1917 sedan 1915. Så tidigt som 1915 och 1916 hade de tre små herdarna – Lucia, Jacinta och Francisco – fyra visioner och möten med skyddsängeln (Portugals ängel), som Lucia rapporterade i detalj i sina "Memoarer". Detta är bara några av de mirakulösa och betydelsefulla händelser som är förknippade med synernas början.
Det var söndagen den 13 maj. Lucia (10 år), Francis (9 år) och Jacinta (8 år) återvände från en tidig mässa med sina flockar till Cova da Iria (Iriandalen – namnet Irene på grekiska betyder en person som älskar fred). Efter rosenkransbönen presenterades herdarna för en "vacker dam, helt av ljus, klarare än solen". Hon bad dem att komma hit den 13:e varje månad fram till oktober.
Först såg de två ljus, som en blixt, och sedan Vår Fru. Lucia beskrev det så här: "Det var en dam helt klädd i vitt, klarare än solen, runt vilken ett ljus spred sig klarare och klarare än det som utstrålades av ett kristallkärl fullt av rent vatten upplyst av solens gyllene strålar. Hennes ansikte, obeskrivligt vackert, var varken sorgset eller glatt, utan allvarligt. Händerna, som i bön, var böjda och vända uppåt. På hennes högra hand hängde ett radband."
Vår Fru talade med Lucia. Först sa hon att de inte skulle vara rädda och att hon inte skulle göra något mot dem. Hon bad dem att komma till samma plats den trettonde varje månad vid samma tid sex månader i sträck. Vår Fru: "Kommer du att offra till Gud alla de lidanden som Han vill sända dig som gottgörelse för de synder han har begått och som en bön för syndares omvändelse?" Lucia: "Ja, det kommer vi att göra."
Med sina händers rörelser spred Vår Fru ett starkt ljus mot dem, som trängde in i de innersta delarna av deras själar, så att de såg sig själva i Gud, klarare än om de hade sett sig själva i den bästa spegeln.
Efter en liten stund tillade Vår Fru: "Be rosenkransen varje dag för att be om fred i världen och ett slut på kriget."
I alla uppenbarelser krävde Vår Fru botgöring och att bönen, särskilt rosenkransen, skulle be för fred i världen. Redan vid det andra mötet sa hon att hon snabbt skulle ta med sig Jacinta och Francisco till himlen, och att Lucia skulle leva längre än dem. I nästan alla uppenbarelser talade hon om behovet av botgöring, bön, hängivenhet till sitt Obefläckade Hjärta och behovet av hela världens omvändelse. Kärnevenemanget ägde rum den 13 juli. De tre små herdarna hade en vision av helvetet som Vår Fru visade dem, men de fick också en varning om att om världen inte slutade förolämpa Gud skulle det bli ett ännu mer fruktansvärt krig under Pius XI:s pontifikat. Omenet kommer att vara natten upplyst av ljus (vilket verkligen hände natten mellan den 25 och 26 januari 1938). Den här gången talade Jungfru Maria också om Rysslands omvändelse, det vill säga möjligheten att sprida sina villfarelser över hela världen. Hon varnade också för de stora lidanden som väntar den Helige Fadern och människor av god vilja. Men hon betonade att Ryssland i slutändan kommer att vara dedikerat till hennes obefläckade hjärta och att hon kommer att konvertera. Det är kort sagt innehållet i de två första hemligheterna. På den dagen bad och lärde Vår Fru barnen en bön som hädanefter skulle bes efter varje decennium av rosenkransen ("Åh min Jesus, förlåt oss våra synder..."). Den tredje hemligheten skulle förbli okänd fram till år 2000, då Heliga stolen slutligen gjorde den känd. Avslöjandet av hemligheten hade varit väntat i årtionden och många sensationslystna hävdade, vissa trodde till och med, att denna hemlighet innehöll en vision om världens undergång. När Vatikanen publicerade den kom omedelbart en förklaring från Joseph Ratzinger, som då var prefekt för Troskongregationen, att hemlighetsmakeriet syftade på händelser som redan hade ägt rum (först och främst den svåra förföljelsen av kristna under 1900-talet, men också mordet på påven Johannes Paulus II).
Som utlovat i början av uppenbarelserna i Fatima, tillkännagav Vår Fru sitt namn vid sin sista uppenbarelse den 13 oktober – Vår Fru av den Heliga Rosenkransen. Det var den 13 maj 1981, samma dag som Fatimas uppenbarelser inleddes, som ett mordförsök gjordes på påven Wojtyla. Han sa själv att han har Vår Fru av Fatima att tacka för sitt liv och sitt fortsatta pontifikat. Kulan som han träffades av placerades i hennes hjässa.
BÖN TILL VÅR FRU AV FATIMA
Allraheligaste Jungfru Maria, trognaste Drottning, Moder och vår förespråkare, vi hedrar dig idag, inför din välsignade bild, för att anförtro och överlämna vårt hemland, vårt folk, vår församling och vår plats till ditt rena hjärta, alla människor i våra möten och utrymmen. Med ditt hjärta ber vi vår Frälsares Jesu Kristi barmhärtiga hjärta om beskydd, förlåtelse och fridens gåva, så att vi kan leva i trygghet, rättfärdighet och frihet, så att vi avstår från ogudaktighet och världsliga lustar och vi lever vist, rättvist och fromt i den nuvarande världen för det välsignade hoppet om evig återlösning. I ditt Hjärtas kärlek och förbön, Drottning, anförtror vi varje barn, ung man, flicka, familjefar och mor! Vi överlämnar varje nunna, munk och präst till dig. Var visdomens moder till alla dem som är ansvariga för vår nutid och framtid. Skaffa oss talrika och heliga andliga kallelser! Fridens Drottning, be för oss syndare nu och i vår dödsstund, att vi må gå in i evig frid, i Faderns, Sonens och den Helige Andes glädje! Amen. Hej, Mary...
Vi förvarar denna skatt i lerkärl
Minnesmärke över den helige Antonius av Padua, präst och kyrkolärare, 13 juni 2025
Phillip Hadden
Jun 13
kallade att leva ett liv i helighet. Katolska kyrkans katekes förklarar: "Alla kristna, i alla samhällsskikt, är kallade till det kristna livets fullhet och till kärlekens fullkomning." Alla är kallade till helighet: "Var fullkomliga, så som er himmelske Fader är fullkomlig."¹
Våra protestantiska bröder och systrar kommer att säga oss att det är en uppgift som är omöjlig, de kommer att citera Första Johannesbrevet och säga till oss: "Om vi säger: 'Vi är utan synd', bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi erkänner våra synder, är han trofast och rättfärdig och förlåter oss våra synder och renar oss från allt som är orätt."² Problemet är dock att det verkar som om de inte fortsätter att läsa resten av brevet. Johannes säger senare i samma brev: "Ingen som är född av Gud syndar, eftersom Guds säd förblir i honom; Han kan inte synda eftersom han är född av Gud."³
Naturligtvis har den katolska ståndpunkten alltid varit att helgelsen av våra själar uppnås genom Guds ingjutning av nåd. Det är inte bara: "Det är fullbordat", som protestanterna felciterar vår Herre. Nåden tillräknas inte som snötäckt dynga, som Martin Luther uttryckte det. Det finns ingen samtidigt rättfärdiggjord syndare – detta motsäger Första Johannesbrevet – eftersom "Ingen som är född av Gud syndar, eftersom Guds säd förblir i honom; Han kan inte synda eftersom han är född av Gud." Så vi kan leva ett liv i helighet som Jesus säger till sina lärjungar: "Var fullkomliga, så som er himmelske Fader är fullkomlig."⁴
I vårt evangelium för i dag ger Jesus var och en av oss en uppfordrande lektion om lustans synd och vikten av att odla kyskhetens dygd. Vår Herre lär oss:
Ni har hört att det sades: 'Du skall inte begå äktenskapsbrott.' Men jag säger er: Var och en som ser på en kvinna med begär har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. Om ditt högra öga förleder dig till synd, riv ut det och kasta bort det. Det är bättre för dig att förlora en av dina lemmar än att få hela din kropp kastad i Gehenna. Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre för dig att förlora en av dina lemmar än att låta hela din kropp gå in i Gehenna.⁵
Många bibliska kommentatorer kommer att lägga märke till den traditionella formen av Jesu undervisning, som ofta använder sig av överdrifter, men de bör inte förringa betydelsen av Jesu ord. Skärpan i Jesu ord är avsedd att illustrera syndens allvar. Det är inte bara "Det är fullbordat", och nu kan du fortsätta att synda – Nej! Om du fortsätter i dina synder, kommer du att hamna i Gehennas eldar, helvetet. Paulus förklarar för romarna att leva ett kristet liv är att leva ett liv utan synd:
"Vad då? Skall vi synda därför att vi inte är under lagen utan under nåden? Självklart inte! Vet ni inte att om ni presenterar er för någon som lydiga slavar, så är ni slavar under den ni lyder, antingen under synden, som leder till döden, eller under lydnaden, som leder till rättfärdighet? Men Gud vare tack för att ni, trots att ni en gång var slavar under synden, från hjärtat har blivit lydiga mot det mönster för undervisning som ni har anförtrotts.⁶
Så hur är det då möjligt för oss att leva ett liv i helighet? Hur är det möjligt att sluta synda? Lärjungarna, som är förbryllade över Jesu undervisning om materialismens faror senare i Matteusevangeliet, ställer frågan: "Vem kan då bli frälst?" Jesus svarar dem: "Jesus såg på dem och sade: 'För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt.'⁷
Hur är det möjligt? Endast genom Guds nåd – trons gåva att heliggöras, nåden att upprätthålla den – är det möjligt att leva ett liv i helighet. S:t Paulus upprepar detta i dagens första läsning.
Vi förvarar denna skatt i lerkärl,
för att den överlägsna kraften skall komma från Gud och inte från oss.
Vi är plågade på alla sätt, men inte begränsade.
förvirrad, men inte driven till förtvivlan;
förföljda, men inte övergivna;
slagits ner, men inte förstörts;
2 Korinthierbrevet 4:8-9
Katolska kyrkans katekes påminner oss om att "Fullkomlighetens väg går genom korset. Det finns ingen helighet utan försakelse och andlig kamp" och "Vår heliga moders, Kyrkans, barn hoppas med rätta på den slutliga uthållighetens nåd och på Guds, sin Faders, belöning för de goda gärningar som utförts med hans nåd i gemenskap med Jesus."⁸
Lämna en kommentar
Vår jordiska pilgrimsfärd mot himmelriket är en svår pilgrimsfärd fylld av fallgropar. Vi är helgade och gjorda till arvingar till Guds rike genom vårt dops vatten. Under vår resa kommer många av oss att falla i synd.
Låt oss hålla fast vid den heliggörande nådens skatt i våra jordiska kärl. Låt oss hålla fast vid den sakramentala nåd som vår Herre Jesus har gett oss, genom hans kyrkas gåva.
Tillbe Gud. Bedja. Gå till Bikt. Ät hans kropp. Var barmhärtig – lev ett liv i helighet.
Bild gjord med Canva Pro
1
Katolska kyrkan, Katolska kyrkans katekes, 2:a upplagan (Washington, DC: Förenta staternas katolska konferens, 2000), s. 488.
2
1 Joh 1:8-9
3
1 Joh 3:9
4
Mt 5:48, NAB-RE
5
Matt 5:27-30, NAB-RE
6
Rom 6:15-17, NAB-RE
7
Mt 19:26
8
Katolska kyrkan, Katolska kyrkans katekes, 2:a upplagan (Washington, DC: Förenta staternas katolska konferens, 2000), s. 488-489.
Ember Fri in the Pentecost Octave ( Ember Fri in Whitsuntide) Mass Propers. Station at the Church of the 12 Apostles. St. Anthony of Padua, Confessor, Doctor; St. Felicula of Rome, Virgin, Martyr;
St. Aquilina of Syria, Martyr; St. Tryphillius of Leucosia, Bishop; Bd. Gerard of Clairvaux.Dedication of the Church of Our Lady of Sichem (Montaigu), Belgium (1604); Nuestra Señora de la Esperanza
Maria Angela Grow
Jun 13
READ IN APP
Ember Friday in the Pentecost Octave ( Ember Friday in Whitsuntide) Mass Propers.
Station at the Church of the Twelve Apostles.
St. Anthony of Padua, Confessor, Doctor; St. Felicula of Rome, Virgin, Martyr; St. Aquilina of Syria, Martyr; St. Tryphillius of Leucosia, Bishop; Bd. Gerard of Clairvaux.
Dedication of the Church of Our Lady of Sichem (Montaigu), Belgium (1604); Nuestra Señora de la Esperanza (Our Lady of Hope), Oviedo, Asturias, Spain; Madonna della Cava (Our Lady of the Cave), Latera, Viterbo, Latium, Italy; and Nossa Senhora do Pranto, Espinhal, Penela, Coimbra, Centro, Portugal.
Semiduplex, Red.
---------------------
The Introit
.
Ps. 70: 9 & 25
.
Repleátur os meum laude tua, allelúja: ut possim cantáre, allelúja: gaudébunt lábia mea,dum cantávero tibi, allelúja, allelúja.
.
O let my mouth be filled with thy praise, alleluia: that I may sing, alleluia: my lips will be fain when I sing unto thee, alleluia, alleluia.
.
Ps. 70: 1
.
In te, Dómine, sperávi, non confúndar in ætérnum: in justítia tua líbera me, et éripe me.
.
In thee, O Lord, have I put my trust, let me never be put to confusion: but rid me and deliver me in thy righteousness.
----------------------------
The Collect of Ember Friday in the Pentecost Octave ( Ember Friday in Whitsuntide)
.
Da, quæsumus, Ecclésiæ tuæ, miséricors Deus: ut Sancto Spíritu congregáta, hostíli nullátenus incursióne turbétur. Per Dóminum nostrum Jesum Christum Fílium tuum, qui tecum vivit et regnat in unitáte ejúsdem Spíritus Sancti, Deus, per ómnia sæcula sæculórum.
.
Most merciful God, we beseech Thee, that Thy Church being joined together in the unity of the Holy Spirit, may be preserved evermore from all the assaults of the enemy. Through Jesus Christ, Thy Son our Lord, Who liveth and reigneth with Thee, in the unity of the same Holy Ghost, ever one God, world without end.
-------------------------------
The Collect of St. Anthony of Padua, Confessor and Doctor of the Church.
.
Ecclésiam tuam, Deus, beáti Antónii Confessóris tui atque Doctóris solémnitas votíva lætíficet: ut spirituálibus semper muniátur auxíliis, et gáudiis pérfrui mereátur ætérnis. Per Dóminum nostrum Jesum Christum Fílium tuum, qui tecum vivit et regnat in unitáte Spíritus Sancti, Deus, per ómnia sæcula sæculórum.
.
Grant, O Lord, that the solemn festival of Thy holy Confessor Saint Anthony may bring gladness to Thy Church: that being defended by Thy succour in all things spiritual; we may be found worthy to attain to everlasting felicity. Through Jesus Christ, Thy Son our Lord, Who liveth and reigneth with Thee, in the unity of the Holy Ghost, ever one God, world without end.
-------------------------
The Epistle of Ember Friday in the Pentecost Octave ( Ember Friday in Whitsuntide)
.
Joel 2:23-24; 26-27
.
Hæc dicit Dóminus Deus: Exsultáte, fílii Sion, et lætámini in Dómino, Deo vestro: quia dedit vobis doctórem justítiæ, et descéndere fáciet ad vos imbrem matutínum et serótinum, sicut in princípio. Et implebúntur áreæ fruménto et redundábunt torculária vino et óleo Et comedétis vescéntes et saturabímini, et laudábilis nomen Dómini, Dei vestri, qu fecit mirabília vobíscum: et non confundátur pópulus me us in sempitérnum. Et sciétis, quia in médio Israël ego sum: et ego Dóminus, Deus vester, et non est ámplius: et non confundétur pópulus me us in ætérnum: ait Dóminus omnípotens.
.
Thus says the Lord God: O children of Sion, exult and rejoice in the Lord, your God! He has given you the teacher of justice: He has made the rain come down for you, the early and the late rain as before. The threshing floors shall be full of grain and the vats shall overflow with wine and oil. You shall eat and be filled, and shall praise the name of the Lord, your God, because He has dealt wondrously with you; My people shall nevermore be put to shame. And you shall know that I am in the midst of Israel; I am the Lord, your God, and there is no other; My people shall nevermore be put to shame, says the Lord almighty.
--------------------------------
The Greater Alleluia and Sequence
.
Wisdom 12:1
.
Allelúja, allelúja. ℣. O quam bonus et suávis est, Dómine, Spíritus tuus in nobis!
.
Alleluia, alleluia. ℣. O how good and sweet, O Lord, is the Spirit within us.
.
Allelúia. V. Veni, sancte Spíritus, reple tuórum corda fidélium: et tui amóris in eis ignem accénde.
.
Alleluia. V. Come, Holy Ghost, and fill the hearts of Thy faithful people: and kindle in them the fire of Thy love.
---------------------------
Sequence: Veni, Sancte Spíritus
.
Veni, Sancte Spíritus,
et emítte caelitus
lucis tuæ rádium.
Veni, pater páuperum;
veni, dator múnerum;
veni, lumen córdium.
Consolátor óptime,
dulcis hospes ánimæ,
dulce refrigérium.
In labóre réquies,
in æstu tempéries,
in fletu solácium.
O lux beatíssima,
reple cordis íntima
tuórum fidélium.
Sine tuo númine
nihil est in hómine,
nihil est innóxium.
Lava quod est sórdidum,
riga quod est áridum,
sana quod est sáucium.
Flecte quod est rígidum,
fove quod est frígidum,
rege quod est dévium.
Da tuis fidélibus,
in te confidéntibus,
sacrum septenárium.
Da virtútis méritum,
da salútis éxitum,
da perénne gáudium.
Amen. Allelúja.
--------------------------------
Holy Spirit! Lord of light!
From Thy clear celestial height,
Thy pure, beaming radiance give:
Come, Thou, Father of the poor!
Come, with treasures which endure!
Come, Thou light of all that live!
Thou of all consolers best,
Visiting the troubled breast,
Dost refreshing peace bestow:
Thou in toil art comfort sweet;
Pleasant coolness in the heat;
Solace in the midst of woe.
Light immortal! Light divine!
Visit Thou these hearts of Thine,
And our inmost being fill.
If Thou take Thy grace away,
Nothing pure in man will stay;
All his good is turn’d to ill.
Heal our wounds - our strength renew;
On our dryness pour Thy dew;
Wash the stains of guilt away:
Bend the stubborn heart and will;
Melt the frozen, warm the chill;
Guide the steps that go astray.
Thou, on those who evermore
Thee confess and Thee adore,
In Thy sevenfold gifts descend.
Give them comfort when they die;
Give them life with Thee on high;
Give them joys which never end.
Amen. Alleluia.
--------------------------
The Gospel of Ember Friday in the Pentecost Octave ( Ember Friday in Whitsuntide)
.
Luke 5:17-26
.
In illo témpore: Factum est in una diérum, et Jesus sedébat docens. Et erant pharisaei sedéntes, et legis doctóres, qui vénerant ex omni castéllo Galilaeæ et Judaeæ et Jerúsalem: et virtus Dómini erat ad sanándum eos. Et ecce, viri portántes in lecto hóminem, qui erat paralýticus: et quærébant eum inférre, et pónere ante eum. Et non inveniéntes, qua parte illum inférrent præ turba, ascendérunt supra tectum, et per tégulas summisérunt eum cum lecto in médium ante Jesum. Quorum fidem ut vidit, dixit: Homo, remittúntur tibi peccáta tua. Et coepérunt cogitáre scribæ et pharisaei, dicéntes: Quis est hic, qui lóquitur blasphémias ? Quis potest dimíttere peccáta nisi solus Deus? Ut cognóvit autem Jesus cogitatiónes eórum, respóndens dixit ad illos: Quid cogitátis in córdibus vestris? Quid est facílius dícere: Dimittúntur tibi peccáta, an dícere: Surge et ámbula? Ut autem sciátis, quia Fílius hóminis habet potestátem in terra dimitténdi peccáta ait paralýtico: Tibi dico, surge, tolle lectum tuum et vade in domum tuam. Et conféstim consúrgens coram illis, tulit lectum, in quo jacébat: et ábiit in domum suam, magníficans Deum. Et stupor apprehéndit omnes et magnificábant Deum. Et repléti sunt timóre, dicéntes: Quia vídimus mirabília hódie.
.
At that time, it came to pass on one of the days, that Jesus sat teaching. And there were Pharisees and teachers of the Law sitting by, who had come out of every village of Galilee and Judea and out of Jerusalem. And the power of the Lord was present to heal them. And behold, some men were carrying upon a pallet a man who was paralyzed, and they were trying to bring him in and to lay him before Him. And as they found no way of bringing him in, because of the crowd, they went up onto the roof and lowered him through the tiles, with his pallet, into the midst before Jesus. And seeing their faith, He said, Man, your sins are forgiven you. And the Scribes and Pharisees began to argue, saying, Who is this man who speaks blasphemies? Who can forgive sins, but God only? But Jesus, knowing their thoughts, answered and said to them, Why are you arguing in your hearts? Which is easier, to say, ‘Your sins are forgiven you,’ or to say, ‘Arise and walk’? But that you may know that the Son of Man has power on earth to forgive sins - He said to the paralytic - I say to you, arise, take up your pallet and go to your house. And immediately he arose before them, took up what he had been lying on, and went away to his house, glorifying God. And astonishment seized upon them all, and they glorified god and were filled with fear, saying, We have seen wonderful things today.
------------------------------
The Offertory
.
Ps. 145: 1
.
Lauda, ánima mea, Dóminum: laudábo Dóminum in vita mea: psallam Deo meo, quámdiu ero, allelúja.
.
Praise the Lord, O my soul: while I live, will I praise the Lord; yea, as long as I have any being, I will sing praises unto my God, alleluia.
----------------------------
The Secret of Ember Friday in the Pentecost Octave ( Ember Friday in Whitsuntide)
.
Sacrifícia, Dómine, tuis obláta conspéctibus, ignis ille divínus absúmat, qui discipulórum Christi Fílii tui per Spíritum Sanctum corda succéndit. Per eúmdem Dóminum nostrum Jesum Christum Fílium tuum, qui tecum vivit et regnat in unitáte ejúsdem Spíritus Sancti, Deus, per ómnia sæcula sæculórum.
.
O Lord, Who by Thy Holy Spirit didst kindle the hearts of the disciples of Thy Son Jesus Christ our Lord: grant, we pray Thee, that the same heavenly fire may consume the sacrifice which we offer in Thy sight. Through the same Jesus Christ, Thy Son our Lord, who liveth and reigneth with Thee, in the unity of the same Holy Ghost, ever one God, world without end.
--------------------
The Secret of St. Anthony of Padua, Confessor and Doctor of the Church.
.
Præsens oblátio fiat, Dómine, pópulo tuo salutáris: pro quo dignátus es Patri tuo te vivéntem hóstiam immoláre: Qui cum eódem Deo Patre, et Spíritu Sancto vivis et regnas Deus, per ómnia sæcula sæculórum.
.
O Lord, Who didst vouchsafe to offer Thyself unto Thy Father to be a living sacrifice for Thy people: mercifully grant that this our present oblation may be acceptable in Thy sight for the salvation of the same. Who livest and reignest with the same God the Father in the unity of the Holy Ghost, ever one God, world without end.
-----------------------
The Communion
.
John 14: 18
.
Non vos relínquam órphanos: véniam ad vos íterum, allelúja: et gaudébit cor vestrum, allelúja.
.
I will not leave you comfortless: I will come to you, alleluia: and your heart shall rejoice, alleluia.
------------------------
The Postcommunion of Ember Friday in the Pentecost Octave ( Ember Friday in Whitsuntide)
.
Súmpsimus, Dómine, sacri dona mystérii: humíliter deprecántes; ut, quæ in tui commemoratiónem nos fácere præcepísti, in nostræ profíciant infirmitátis auxílium. Qui vivis et regnas cum Deo Patre in unitáte Spíritus Sancti, Deus, per omnia sæcula sæculórum.
.
O Lord, Who hast made us partakers of the gifts of these holy mysteries: we humbly beseech Thee: that those things, which Thou hast commanded us to do in remembrance of Thee, may be profitable to the succour of all our infirmities. Who livest and reignest with God the Father, in the unity of the Holy Ghost, ever one God, world without end.
--------------------
The Postcommunion of St. Anthony of Padua, Confessor and Doctor of the Church.
.
Divínis, Dómine, munéribus satiáti: quæsumus; ut beáti Antónii Confessóris tui atque Doctóris méritis et intercessióne, salutáris sacrifícii sentiámus efféctum. Per Dóminum nostrum Jesum Christum Fílium tuum, qui tecum vivit et regnat in unitáte Spíritus Sancti, Deus, per ómnia sæcula sæculórum.
.
O Lord, Who hast vouchsafed to satisfy us with Thy heavenly gifts: grant, we pray Thee; that by the merits and intercession of blessed Anthony Thy Confessor and Doctor, this sacrifice may effectually operate in us to our salvation. Through Jesus Christ, Thy Son our Lord. Who liveth and reigneth with Thee, in the unity of the Holy Ghost, ever one God, world without end.
BREAKING: Carlo Acutis to be canonized Sept. 7 with Pier Giorgio Frassati
Carlo Acutis and Pier Giorgio Frassati | EWTN News
By Courtney Mares
Vatican City, Jun 13, 2025 / 04:42 am
The Vatican announced Friday that Blessed Carlo Acutis and Blessed Pier Giorgio Frassati, two young Catholics beloved for their vibrant faith and witness to holiness, will be canonized together on Sept. 7.
The date was set during the first ordinary public consistory of cardinals of Pope Leo XIV’s pontificate, held June 13 at the Apostolic Palace. Acutis, who died of leukemia in 2006 at age 15, will become the first millennial to be declared a saint by the Catholic Church.
Acutis’ canonization had originally been scheduled for April 27 during the Vatican’s Jubilee of Teenagers. That ceremony was postponed following the death of Pope Francis on April 21. Despite the change, thousands of young pilgrims from around the world who had traveled to Rome for Acutis’ canonization attended the late pope’s funeral and the jubilee Mass, which drew an estimated 200,000 people.
In an unexpected move, the consistory also decided to move the date for Frassati’s canonization, which had been set for Aug. 3 during the Jubilee of Youth.
Carlo Acutis: the first millennial saint
Acutis, an Italian computer-coding teenager who died of cancer in 2006, is known for his great devotion to the real presence of Jesus in the Eucharist.
He became the first millennial to be beatified by the Catholic Church 2020 and is widely popular among Catholics, particularly youth. Known for his deep faith and digital savvy, he used his computer-coding skills to draw attention to Eucharistic miracles around the world. His miracles’ exhibit, featuring more than 100 documented miracles involving the Eucharist throughout history, has since traveled to thousands of parishes across five continents.
The Vatican formally recognized a second miracle attributed to Acutis’ intercession on May 23, 2024. The case involved the healing of 21-year-old Valeria Valverde of Costa Rica, who sustained a serious brain injury in a bicycle accident while studying in Florence in 2022. She was not expected to survive but recovered after her mother prayed for Acutis’ intercession at his tomb in Assisi.
Trending
1
BREAKING: Carlo Acutis to be canonized Sept. 7 with Pier Giorgio Frassati
2
CNA explains: How do dioceses pay for bankruptcy and abuse settlements?
3
Religious freedom, free speech advocates support Vermont couples barred from fostering
4
China recognizes Pope Leo XIV’s first bishop appointment
5
Parents’ group urges federal investigation of YMCA over men in girls’ locker rooms
Born in London in 1991 and raised in Milan, Acutis attended daily Mass from a young age and was passionate about the real presence of Jesus in the Eucharist. Shortly after his first Communion at the age of 7, Carlo told his mother: “To always be united to Jesus: This is my life plan.”
Carlo called the Eucharist “my highway to heaven,” and he did all in his power to make the real presence known. His witness inspired his parents to return to practicing the Catholic faith and his Hindu au pair to convert and be baptized.
Many of Carlo’s classmates, friends, and family members testified to the Vatican how he brought them closer to God. He is remembered for saying, “People who place themselves before the sun get a tan; people who place themselves before the Eucharist become saints.”
Shortly before his death, Acutis offered his suffering from cancer “for the pope and for the Church” and expressed a desire to go “straight to heaven.”
Known as a cheerful and kind child with a love for animals, video games, and technology, Acutis’ life has inspired documentaries, digital evangelization projects, and the founding of schools in his name. His legacy continues to resonate strongly with a new generation of Catholics.
Pier Giorgio Frassati: ‘To the heights’ of holiness
Frassati, who died at the age of 24 in 1925, is also beloved by many today for his enthusiastic witness to holiness that reaches “to the heights.”
The young man from the northern Italian city of Turin was an avid mountaineer and Third Order Dominican known for his charitable outreach.
(Story continues below)
Born on Holy Saturday, April 6, 1901, Frassati was the son of the founder and director of the Italian newspaper La Stampa.
At the age of 17, he joined the St. Vincent de Paul Society and dedicated much of his spare time to taking care of the poor, the homeless, and the sick as well as demobilized servicemen returning from World War I.
Frassati was also involved in the Apostleship of Prayer and Catholic Action. He obtained permission to receive daily Communion.
On a photograph of what would be his last climb, Frassati wrote the phrase “Verso L’Alto,” which means “to the heights.” This phrase has become a motto for Catholics inspired by Frassati to strive for the summit of eternal life with Christ.
Frassati died of polio on July 4, 1925. His doctors later speculated that the young man had caught polio while serving the sick.
John Paul II, who beatified Frassati in 1990, called him a “man of the eight beatitudes,” describing him as “entirely immersed in the mystery of God and totally dedicated to the constant service of his neighbor.”
The canonization Mass for Acutis and Frassati is expected to take place in St. Peter’s Square.
During Friday’s consistory, the College of Cardinals approved the upcoming canonizations of seven other blesseds, including Bartolo Longo, José Gregorio Hernández, Peter To Rot, Vincenza Maria Poloni, Ignazio Choukrallah Maloyan, María del Monte Carmelo Rendiles Martínez, and Maria Troncatti, who will be canonized together on Oct. 19.
Tags: Catholic News, Canonizations, Pier Giorgio Frassati, Carlo Acutis, Vatican news
Courtney Mares is a Rome Correspondent for Catholic News Agency. A graduate of Harvard University, she has reported from news bureaus on three continents and was awarded the Gardner Fellowship for her work with North Korean refugees. She is the author of “Blessed Carlo Acutis: A Saint in Sneakers” (Ignatius, 2023), https://ignatius.com/carlo-acutis-sscap/.
Kroatiska katolska församlingen OffenbachLäs i bloggen eller läsaren
Sankt Antonius högtidFredagen den 13 juni 2025 kl. 19:00 — Sankt Antonius kyrka Joseph, Offenbach
från hkmoff på 13 Jun 2025
Kära bröder och systrar,
Kära barn,
Den helige Antonius är inte bara ett helgon från en monter. Han är den vi kommer till när något inom oss går sönder.
När barnet inte längre sover lugnt,
när äktenskapet blir tyst,
när pappan slutar kramas,
när barnet inte förstår oss och vi inte förstår oss själva ännu mindre.
När vi ber, och vi hör bara tystnad.
När vi söker, och vi vet ingenting längre.
Den helige Antonius är inte en mirakelgörare från en saga.
Han är en man som visste hur det kändes när någon tog ifrån dig det du trodde tillhörde dig:
ett förtroende, ett barn, ett ord, ett hem.
Det är därför vi kommer till honom.
För han vet vad det innebär att förlora – och ännu mer: han vet hur man hittar.
Det är därför vi bjuder in dig:
Om du har tappat tålamodet med ditt eget barn - ta honom så att Anthony välsignar honom istället för att skrika på dig.
Om du är en mamma som inte längre vet hur man ber för fred i huset - kom och lägg en blomma i tystnad.
Om du är en farfar vars barnbarn berättade för honom att han inte längre tror på Gud – då tror du på honom.
Om du är ett barn som gråter på natten för att din pappa inte är hemma - låt Ante krama dig. Han vet vad det innebär att vara ensam.
Kom som en familj.
Ta med blommor – inte för att det är en vana, utan som ett tecken på att du fortfarande har något som du vill att Gud ska röra vid.
Ta med barnen - så att Anthony lägger sin hand på deras pannor, för vem vet vilken typ av stormar han kommer att föra med sig.
Den heliga mässan kommer att äga rum fredagen den 13 juni 2025 kl. 19.00 i St. Josef i Offenbach.
Efter mässan blir det en välsignelse av barn och blommor.
Kom inte för att du måste.
Kom för att du behöver något.
Därför att ni vet att ett helgon inte söker fullkomlighet, utan uppriktighet.
Och för att du vet att en del förlorade saker inte finns på hyllorna, utan i bön.
Kom hit. Och den här gången kanske du inte förlorar dig själv, utan finner Gud.
Från Ivan
Monthly Renewal of Consecration to Mary to be Said on the 13th of Every Month in Honor of Our Lady of Fatima.
Maria Angela Grow
Jun 13
Monthly Renewal of Consecration to Mary to be Said on the 13th of Every Month in Honor of Our Lady of Fatima.
.
I, (name), a faithless sinner,
renew and ratify today in thy hands,
O Immaculate Mother, the vows of my baptism;
I renounce Satan, his pomps and works;
and I give myself entirely to Jesus Christ,
the Incarnate Wisdom,
to carry my cross after Him all the days of my life,
and to be more faithful to Him
than I have ever been before.
In the presence of all the Heavenly court
I choose thee this day for my Mother and Mistress.
I deliver and consecrate to thee, as thy slave,
my body and soul, my goods,
both interior and exterior,
and even the value of all my good actions,
past, present and future;
leaving to thee the entire and
full right of disposing of me,
and all that belongs to me, without exception,
according to thy good pleasure,
for the greater glory of God,
in time and in eternity.
av pastor Daniel A. Lord, 1950-talet
Dessa fromma människor
Han var vad pojkarna kallar en vanlig kille. De lägger betoningen på ordet "vanlig" och de menar det som en komplimang. Han kom aldrig med i skolans fotbollslag, för han var för lätt. Men han gick ut på träningen och satte sig glatt på bänken.
När tennissäsongen kom gjorde han sin skolheder på banorna. Han skötte hälften av studentaktiviteterna, sjöng lite, dansade bra och ivrigt, tyckte uppriktigt om pojkar och flickor och var uppriktigt sagt omtyckt av dem. En vanlig kille, fakulteten gillade honom också.
Men när jag smög mig upp från mitt klassrum sent en eftermiddag fann jag honom på knä i kapellets skymning och bad lika intensivt som han spelade. Sedan upptäckte jag att han i genomsnitt tog emot tre nattvard i veckan; Och en gång när han trevade efter växel tog han fram ett oblygt svart radband. Så jag bestämde mig för att han var en from kille, och plötsligt gillade jag ordet from.
Lustigt hur vissa ord kommer in i dålig lukt! Ta "from" till exempel. Ingen ung man har något emot att bli betraktad som hederlig eller ärlig eller rensinnig eller vördnadsfull. men fromma — helst inte!
Till och med unga kvinnor har en slags föreställning om att en riktigt from person aldrig bär årets stilar och tror nog att en musikalrevy är en tidning för musiklärare.
Faktum är att det är ett vackert ord, och det krävs en riktigt modig, tvåhövdad, rödblodig person för att vara from. Inte för att se from ut, förstå! Att se from ut har ingenting i världen att göra med att vara from.
St. Louis när han rusade ut i strid i sin gyllene rustning; Jeanne d'Arc rider på sin vita häst; Den helige Stanislaus går energiskt över den europeiska kontinenten för att ta sig från ett palats till ett religiöst hus; Den heliga Katarina av Siena insisterade på att påven skulle återvända från Avignon – ingen av dessa såg from ut. Men deras fromhet var vacker, även om den krävde mod för dem precis som den gör för oss.
För den delen krävs det mod bara för att vara god. När den moderna världen är fast besluten (som Joseph McCabe, den fallne munken, säger att den är) att förstöra vår grundläggande idé om godhet, krävs det mod för att vara anständigt ren och ärlig. Att gå steget längre och att vara from kräver positivt hjältemod.
Vem ber nuförtiden? Ändå har den fromme mannen eller kvinnan modet att göra korstecknet offentligt, och att knäböja inför Gud och erkänna att bön är en plikt och ett genuint behov.
Vem tror nuförtiden? Ändå har den fromme mannen modet att säga till bespottaren, vars skratt är hans mest högljudda argument, att han accepterar Guds ord före någon annan människas och böjer sitt intellekt villigare inför Guds hemligheter än inför naturens.
Vilka följer Kristus nuförtiden? Ja, de har gjort Frälsaren till ett slags plattityd Babbit, som lovprisar storfinansen och godkänner vår tids naturalism.
Men den fromme mannen minns hans ödmjukhet, hans kärlek till små barn, hans hat mot högmod, hans förakt för rikedom, hans vackra (låt oss använda det rätta ordet) fromhet, och har modet att acceptera Kristi värdenormer i en tid som ignorerar dem.
Ty Kristus, vår välsignade Frälsare, hade modet att vara from i en tid som var helt lik vår egen. Han bad när religionen bara var formalism. Han krävde tro av de rationalistiska sadducéerna. Han talade religion när det inte ansågs vara helt god smak att tala religion.
Om det väsentliga religiösa stod på spel, talade han sanning och förolämpade de försonliga. Han grät över synden, grät ömt med sina vänner, bad till sin Fader inför världen och under nattens långa tystnader. Han var from och han var hjältemodets essens.
På dina knän ber ni Honom om modet, inför en ogudaktig värld, att förtjäna det föraktade adjektivet "from".
Helgonens mödrar
Det är inte ofta som kyrkan helgonförklarar hela grupper av människor. Hon har sällan helgonförklarat grupper av martyrer, som de romerska soldatkompanier som sköts till döds av sina följeslagare, eller de japanska martyrerna, eller Rudolph Azevedos följeslagare.
Och även om du och jag kan betrakta mödrar som martyrer, kommer Kyrkan aldrig att kanonisera dem som en klass, eftersom de inte passar in i hennes definition. Men om kyrkan någonsin skulle börja kanonisera hela grupper av människor, skulle hon definitivt börja med mödrar, mödrar som din och min.
För hon minns med tacksamhet det faktum att nästan varje helgon i himlen, vare sig de är kanoniserade eller helt okända av kyrkan på jorden, är helgon därför att en helgonlik mor satte sitt barns fötter på vägen till fullkomlighet. Barnet kan vara den som kanoniseras; Bakom detta barn finns den helgonlika bilden av modern, utan vilken han aldrig skulle ha nått altaret eller martyrskapets ära.
Sådana mödrar var Blanka, mor till Ludvig den helige; de utsökta mödrarna till Aloysius och Alfonsus; den helgonlika bondemodern till Don Bosco och Pius X. Moderliga stiger de åt sidan så att deras barn kan ta emot helgonförklaringens ära. De nöjer sig med skuggorna av relativ dunkelhet, förutsatt att deras barn står i det vita ljuset från en gloria.
Ändå vet kyrkan vem under Gud hon kan tacka för sina helgon. Hon vet, att liksom före Kristus kom helgonens moder, så kom före nästan varje martyr eller biktfader eller jungfru en helig moder, vars modiga, stilla själ höll fast vid den höga helighetens oerkända hjältemod.
Och vi vet i våra hjärtan att om vi inte är helgon så är felet vårt, inte mödrarnas fel som vände våra spädbarnssteg rakt upp på helighetens väg.
Pigga upp!
En optimist är en som ser en möjlighet i varje svårighet – en pessimist är en som ser en svårighet i varje möjlighet. Vilken är du?
Några ord om modfälldhet
Tro det eller ej, men det var en gång djävulen som bestämde sig för att gå i konkurs. Han erbjöd sina verktyg till försäljning till den som ville betala priset. På försäljningskvällen var de alla vackert utställda, ett dåligt parti.
De var illvilja, hat, avund, svartsjuka, sensualitet och svek och alla de andra redskapen för ondska. Var och en var märkt med sitt pris. Bortsett från de andra låg ett ofarligt kilformat verktyg, mycket slitet men ändå prissatt högre än något av de andra. Någon frågade djävulen vad det var.
"Det är modfälldhet", blev svaret.
"Varför har ni det så dyrt?"
»Därför att», svarade djävulen, »den är nyttigare för mig än någon av de andra. Jag kan bända upp och tränga in i en människas samvete med det när jag inte kunde komma nära honom tillsammans med någon av de andra, och när jag väl är inne kan jag använda honom på det sätt som passar mig bäst. Den är så sliten eftersom jag använder den med nästan alla, eftersom väldigt få människor ännu vet att den tillhör mig."
Det behöver knappast tilläggas att djävulens pris för modfälldhet var så högt att det aldrig såldes. Han äger den fortfarande och använder den fortfarande. Akta dig för det!
Är du optimist eller pessimist? En optimist tittar på ett ostron och förväntar sig en pärla. En pessimist tittar på samma ostron och förväntar sig ptomainförgiftning.
Den ideala hustrun är på sin vakt mot den vanliga idealiseringen av sin far. Hennes man är en annan man: Det finns andra sätt att göra saker på än det som pappa gjorde dem på. Far är en fin man. Ändå skulle det vara en tråkig värld om alla människor var lika honom. En förnuftig hustru försöker inte forma sin man efter honom. Hon inspirerar inte sin man att utveckla sina egna förmågor och sin personlighet genom att göra det. ~ Fr. Leo Kinsella, Hustrun Önskad
Community image
By The Impossible Novena In Grow in Virtue: Prayer
Day 20: 6/13
Post image
Let us ask Our Lady to make us more like her, and increase the virtue of Prayer in our hearts, minds and souls...
Hail Mary
Hail Mary, full of grace, The Lord is with thee.
Blessed art thou among women,
and blessed is the fruit of thy womb, Jesus.
Holy Mary, Mother of God,
pray for us sinners and increase our spirit of prayer,
now and at the hour of our death.
Amen.
Prayed
The fascinating history and symbolism of Trinity Sunday
Trinity Sunday
Dorotheum | Public Domain
twitter-x
native
Philip Kosloski - published on 06/16/19 - updated on 06/11/25
twitter-x
Initially this feast wasn't celebrated after Pentecost and took a few centuries to find its current place in the Church's calendar.
After the celebration of Pentecost, the Roman Rite of the Catholic Church continues to meditate on the great mystery of God through the feast of Trinity Sunday. The Sunday following Pentecost has been dedicated to the Holy Trinity for many centuries, but was not always celebrated by everyone in the Church.
According to the Catholic Encyclopedia, initially this Sunday was known as a Dominica vacans, with no specific focus or theme. At that time there was no particular feast celebrating the Holy Trinity, but soon enough there arose a need for the Church to further define her beliefs in God.
A heresy known as the Arian heresy began to spread in the 4th century, disputing the traditional Christian belief of one God in three divine persons. The bishops of the Church decided to compose a Mass in honor of the Trinity to reaffirm the belief, but it was not given a specific date in the calendar.
By the 8th and 9th century, however, the Church found a perfect place. The St. Andrew Daily Missal explains how Sunday was the most fitting day.
Sunday is consecrated throughout the year to the Holy Trinity because God the Father began the work of creation on the "first day," the Son made man rose from the dead on a Sunday morning, and the Holy Spirit came down on the Apostles on Pentecost Sunday.
Filling a vacancy
Besides celebrating the Trinity in some fashion on each Sunday, there also grew a need to fill the "vacant" Sunday after the feast of Pentecost. This need was heightened by the fact that ordinations occurred during this time and there existed no specific liturgy.
As the St. Andrew Daily Missal explains, "The feast of the Holy Trinity owes its origin to the fact that the ordinations of the Ember Saturday, which took place in the evening, were prolonged to the next day, which was Sunday and had no proper Mass at that date ... [a votive Mass of the Holy Trinity] was celebrated in some places on this Sunday; and since it occupied a fixed place in the liturgical calendar, this Mass was considered as establishing this Sunday as a special feast of the Blessed Trinity."
Celebrating Trinity Sunday after Pentecost also allows the Church to further reflect on the mystery of God after receiving the gift of the Holy Spirit. This helps us see the connection that if we truly want to understand the Trinity, we need to have the gift of the Holy Spirit. We can never fully understand who God is on our own and desperately need his guidance and inspiration.
The Trinity is one of the most fundamental beliefs of the Catholic Church and so it is fitting that we dedicate a particular Sunday to that mystery.
PENTACOST
Read more:
What does the word “Pentecost” mean?
FAMILY READING BIBLE
Read more:
Here are three traditional ways to explain the Trinity to your children Here are three traditional ways to explain the Trinity to your children
FAMILY READING BIBLE
Shutterstock
twitter-x
native
Philip Kosloski - published on 06/10/17
twitter-x
It is not so evident how to present this complex belief in a way children (or adults) can grasp.
One of the most fundamental beliefs of Christians everywhere is the belief in the Holy Trinity, the confession that God is one in substance and three in person. This is a belief that God has revealed to us, most explicitly through the incarnation of Jesus and the sending of the Holy Spirit at Pentecost.
This is a mystery of our faith and no human being can truly understand it fully. Then there is the challenge of taking such a complex concept like the Trinity and making it easier for children to grasp. For most parents and educators the task is daunting.
Thankfully, there are many different ways to present the Trinity to children that may even shed light on the belief for adults. It is a tricky business, one where the parent or educator needs to walk a fine line. For example there are many popular explanations (such as the shamrock — or our modern version, the fidget spinner) that present the Trinity as “parts” of a whole and end up creating an image of the Trinity that is not entirely accurate. To be sure, God has no parts. In the end whatever explanation is used, it needs to be faithful to the essential belief in the Trinity while not creating misconceptions in the believer.
In this article, we will examine three traditional methods of teaching the Trinity that have stayed with the Church over the centuries. These are older methods that stay true to the Trinity and are generally accepted by theologians.
Before we can look at the three methods, it is important to remember that ultimately our efforts will fall short. The Catechism explains how it is a mystery, one that requires more than just reason to believe in.
The Trinity is a mystery of faith in the strict sense, one of the “mysteries that are hidden in God, which can never be known unless they are revealed by God.” To be sure, God has left traces of his Trinitarian being in his work of creation and in his Revelation throughout the Old Testament. But his inmost Being as Holy Trinity is a mystery that is inaccessible to reason alone or even to Israel’s faith before the Incarnation of God’s Son and the sending of the Holy Spirit. (CCC 237)
Going forward, we take this important task of education in a spirit of faith, realizing our limits, but doing what we can to help others understand the truth and beauty of God.
1. Trinitarian Diagram
Shield-Trinity-Scutum-Fidei-English
Public Domain via Wikipedia
There is an ancient Trinitarian diagram, often called the “Shield of the Trinity,” that helps explain who God is and the relation of the three divine persons. The diagram helps show visually how each of the three persons is God, but remain distinct from the others. This image can be helpful for children who are beginning to grasp the reality of the Trinity.
2. Trinity as the Speaker, the Word, and the Breath
Another way to explain the Trinity is to use a traditional image used by the Church. The Catechism explains how, “When the Father sends his Word, he always sends his Breath” (CCC 689). From scripture we hear of Jesus spoken of as the “Word” of God and the Holy Spirit is often referenced as the “Breath” (“he breathed on them, and said to them, ‘Receive the Holy Spirit'” – John 20:22).
This analogy makes God the Father the “Speaker.” The “Word” that he utters is God the Son. And the “Breath” he uses to speak his “Word” is God the Holy Spirit. Of course, God has neither a mouth nor breath. The image is drawn from our experience of speaking, where spoken words cannot exist without breath: there can be no word without a breath and no breath without a speaker. Additionally, a word requires a speaker and a speaker needs breath to give voice to a word. When we apply this experience to God analogically, we can say that in God the Speaker, the Word, and the Breath are all united yet distinct.
The Trinity’s distinct persons but inseparable unity is stressed in this analogy and it can be a helpful illustration for children able to reason.
3. Rublev’s Trinity Icon
There are numerous depictions of the Trinity in art, but one of the most symbolic that Christians around the world repeatedly use is that of Russian iconographer Andrei Rublev. It is one that various Orthodox churches have kept through the centuries and continue to rely on.
The symbolism of the image is complex (initially inspired by Abraham’s encounter in Genesis 18) and is meant to summarize the Church’s belief in the Holy Trinity. For children it is helpful to have a visual image and while the symbolism is not immediately evident, when it is explained the Trinity starts to make much more sense.
As an example, the three angels in the icon are identical in appearance, representing the single substance of the three Persons. However, each angel is wearing a different garment, representing how each Person remains distinct from the other. The fact that Rublev depicts the Trinity using angels is also a reminder of the nature of God, who is pure spirit. The angels are shown from left to right in the order that we profess our faith in the Creed: Father, Son, and Holy Spirit.
There are many other symbols present in the icon and a more complete explanation can be found in the article, “The Russian Icon that Reveals the Mystery of the Trinity.”
—
If you would like to know why there are some problems using popular modern analogies to teach the Trinity, check out this funny and insightful video below.
https://youtu.be/KQLfgaUoQCw
Comments
Post a Comment