S:t Ambrosius
F. Gustav Ahlman
F. Gustav AhlmanFader Gustavs predikningar
20 subscribers
Subscribed
9h ago
Roratemässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 30:19–21, 23–26; Ps 147:1–6; Matt 9:35 – 10:1, 6–8.
Kära bröder och systrar
Uttrycket ”Roratemässa” kommer från de inledande orden i den gregorianska ingångsantifonen som sjöngs i inledningen av denna mässa: ”Rorate caeli”, ”Dryp, ni himlar därovan, och må skyarna låta rättfärdigheten strömma ner. Må jorden öppna sig och dess frukt bli Frälsaren.” Dessa ord är hämtade ur profeten Jesajas bok, kapitel 45, vers 8, och utgör en bön om Frälsarens ankomst, och passar därmed mycket bra under adventstiden då vi förbereder oss för Herrens trefaldiga ankomst. Den gregorianska ingångsantifonen är dock särskilt föreskriven för fjärde söndagen i advent, då texterna i övrigt handlar om den saliga jungfrun Maria, samt på votivmässor om den saliga jungfrun Maria under adventstiden. Den saliga jungfrun liknas då vid den bördiga jord som må öppna sig och bära frukt med Frälsaren, och regnet som dryper från himlarna därovan är en bild för den Helige Ande, som ängeln Gabriel sade skulle komma över henne som en skugga. När vi sjunger denna antifon så får vi be om att vi själva också blir till en fruktbar jord, så att Ordet kan bli kött på nytt i våra liv när den Helige Ande kommer över oss.
Idag är det dock inte tillåtet att fira en votivmässa om den saliga Jungfrun Maria, eftersom det är den helige Ambrosius minnesdag. Den helige Ambrosius föddes i Trier omkring år 340, studerade juridik och retorik i Rom och påbörjade en karriär som ämbetsman i staden Sirmium i nuvarande Ungern. År 369 utnämndes han till konsulär, dvs. landshövding för Norditalien, med säte i Milano. När stadens arianske biskop dog år 374 fanns det vitt skilda uppfattningar huruvida man skulle välja en ny ariansk biskop eller någon som stod bakom beslutet från konciliet i Nicaea år 325, som slog fast läran om Jesu gudom, och som gårdagens helgon, S:t Nicolaus, också hade kämpat för. Ambrosius tillkallades för att övervaka ordningen för biskopsvalet, och det berättas att när han höjde rösten för att man skulle anstränga sig att enas om en kandidat så hördes rösten av ett barn som ropade: ”Ambrosius, biskop!”, något som folkmassorna inom kort började stämma in i. Ambrosius var dock inte ens döpt ännu, utan bara katekumen som förberedde sig för dopet. Det slutade dock med att han inom en vecka tog emot dopet, konfirmationen samt alla de lägre och högre vigningarna och slutligen vigdes till biskop den 7 december.
Som biskop av Milano utförde han sitt uppdrag med utomordentlig omsorg. Han blev ett föredöme som sann herde och lärare för sin hjord, kärleksfull mot alla. Han värnade energiskt Kyrkans rättigheter och fortsatte att i skrift och handling försvara den rätta läran gentemot arianerna. Under påsknatten år 387 döpte han den helige Augustinus, varpå enligt traditionen de båda spontant växelvis skulle ha komponerat och sjungit det som sedermera blivit Kyrkans officiella tacksägelsehymn Te Deum, ”O Gud, vi lovar dig”. I filmen Restless Heart från 2010 om den helige Augustinus liv har den helige Ambrosius en viktig biroll, och filmen skildrar på ett mycket trovärdigt sätt den naturliga auktoritet som Ambrosius utövade, inte minst för att sätta kejsarinnan Justina på plats när hon inte respekterade Kyrkans rättigheter.
Låt oss be om den helige Ambrosius förböner, att Kyrkans herdar av idag får nåden att försvara den katolska tron med samma iver och skicklighet som han och att Herren aldrig upphör att sända nya arbetare till sin skörd, och låt oss be om både hans och den saliga jungfrun Marias förböner att vi alla blir väl förberedda att ta emot vår Herre när han kommer. Amen.
“Your Face, Lord, I Desire
patriciaenk
patriciaenkIllumina Domine Blog - Devotion to The Holy Face
291 subscribers
Subscribed
Dec 2, 2022
Devotion to the Holy Face of Jesus
Advent
Seek God's Face
St.Anselm
Detail from Annunciation by Bartolome Murillo, 1655
Detail from Annunciation, Bartolome Murillo, 1655
St. Anselm wrote about the desire of every human soul created in the image and likeness of God; the desire to see God’s Face. It is a beautiful reflection for Advent! From the “Prosologian” — the words of St. Anselm, Bishop:
“Insignificant man, escape from your everyday business for a short while, hide for a moment from your restless thoughts. Break off from your cares and troubles and be less concerned about your tasks and labors. Make a little time for God and rest a while in him.
Enter into your mind’s inner chamber. Shut out everything but God and whatever helps you to seek him; and when you have shut the door, look for him. Speak now to God and say with your whole heart: I seek your face; your face, Lord, I desire.
Lord, my God, teach my heart where and how to seek you, where and how to find you. Lord, if you are not here where shall I look for you in your absence? Yet if you are everywhere, why do I not see you when you are present? But surely you dwell in ‘light inaccessible.’ And where is ‘light inaccessible? How shall I approach light inaccessible? Or who will lead me and bring me into it that I may see you there? And then, by what forms shall I seek you? I have never seen you, Lord my God; I do not know your face.
Photo: Patricia Enk
(Photo: Patricia Enk)
Lord most high, what shall this exile do, so far from you? What shall your servant do, tormented by love of you and cast so far from your face? He yearns to see you, and your face is too far from him. He desires to approach you, and your dwelling is unapproachable. He longs to find you, and does not know your dwelling place. He strives to look for you, and does not know your face.
Lord, you are my God and you are my Lord, and I have never seen you. You have made me, and remade me, and you have given me all the good things I possess and still I do not know you. I was made in order to see you, and I have not yet done that for which I was made.
Lord, how long will it be? How long, Lord, will you forget us? How long will you turn your face away from us? When will you look upon us and hear us? When will you enlighten our eyes and show us your face? When will you give yourself back to us?
Look upon us, Lord, hear us and enlighten us, show us your very self. Restore yourself to us that it may go well with us whose life is so evil without you. Take pity on our efforts and our striving toward you, for we have no strength apart from you.
Teach me to seek you, and when I seek you show yourself to me, for I cannot seek you unless you teach me, nor can I find you unless you show yourself to me. Let me seek you in desiring you and desire you in seeking you, find you in loving you and love you in finding you.”
(Photo: Patricia Enk) St. Elizabeth of the Trinity–Luminous With His Light
patriciaenk
patriciaenkIllumina Domine Blog - Devotion to The Holy Face
291 subscribers
Subscribed
Nov 4, 2024
Devotion to the Holy Face of Jesus
Holy Spirit
St. Veronica
Jesus
St. Elizabeth of the Trinity
6+
Young Elizabeth Catez
“The Word will imprint in your soul, as in a crystal, the image of His own beauty, so that you may be pure with His purity, luminous with His light.”
Ten years before entering the Carmelite Convent in Dijon, France, eleven year-old Elizabeth Catez met the prioress on the afternoon of her First Holy Communion. What the prioress told her on that occasion left a deep impression in her soul; upon learning Elizabeth’s name, the prioress told her that her name meant “House of God.” She later wrote on the back of a holy card for Elizabeth: “Your blessed name hides a mystery, accomplished on this great day. Child, your heart is the House of God on earth, of the God of love.”
“Do you not know that you are God’s temple and that God’s Spirit dwells in you?” (1 Cor 3:16)
Waiting to enter Carmel–St. Elizabeth of the Trinity
Upon entering Carmel at the age of twenty-one, Elizabeth sought God’s Face within the temple of her own soul, in prayer and silence, with a growing desire to be united with Jesus, to share in His life and sufferings–to be transformed into His image–so that God the Father would find in her the image of His Son, in whom He was well-pleased. Elizabeth wrote, “God bends lovingly over this soul, His adopted daughter, who is so conformed to the image of His Son, the ‘first born among all creatures,’ and recognizes her as one of those whom He has ‘predestined, called, justified.’ And His Fatherly heart thrills as He thinks of consummating His work, that is of ‘glorifying her by bringing her into His kingdom, there to sing for ages unending’ the praise of His glory.” She prayed that the Holy Spirit “create in my soul a kind of incarnation of the Word: that I may be another humanity for Him in which He can renew His whole Mystery.”
“I want to gaze on You always and remain in Your great light.”~St. Elizabeth of the Trinity, OCD
“We must become aware that God dwells within us and do everything with Him; then we are never commonplace, even when performing the most ordinary tasks.”
This was the fruit of contemplation that St. Elizabeth of the Trinity wanted to share with everyone; the secret of transforming love hidden within our own hearts. By gazing steadfastly upon God, in faith and simplicity, the Word of God, Jesus Christ–as in the legend of St. Veronica’s Veil–will leave the imprint of His image on the veil of the soul. By her continual loving gaze at Him, St. Elizabeth of the Trinity was transformed into His image. When she died at the young age of twenty-six, she had already fulfilled her mission in the Church as a ceaseless “Praise of Glory,” reflecting the luminous, pure light of the Holy Trinity.
“It is Your continual desire to associate Yourself with Your creatures…How can I better satisfy Your desire than by keeping myself simply and lovingly turned towards You, so that You can reflect Your own image in me, as the sun is reflected through pure crystal? …We will be glorified in the measure in which we will have been conformed to the image of His divine Son. So, let us contemplate this adored Image, let us remain unceasingly under its radiance so that it may imprint itself on us.”
— St. Elizabeth of the Trinity, OCD, Feast Day November 8.
St. Veronica with the Veil of the Holy Face 1485, Maestro, Viennese Votivmässa om den saliga jungfrun Maria
F. Gustav Ahlman
F. Gustav AhlmanFader Gustavs predikningar
20 subscribers
Subscribed
Sep 7, 2024
Mässa i Skara domkyrka under stiftsungdomsdagarna. Läsningar: Mik 5:2-5a, Matt 1:18-23.
Kära ungdomar
Imorgon, den 8 september, är det den saliga jungfrun Marias födelsedag. Eftersom den i år infaller på en söndag, så firas denna fest inte liturgiskt i år. Men, varje lördag kan man fira en votivmässa till den saliga jungfrun Maria, vilket vi också gör idag. Organisatorerna för denna stiftsungdomsdag har dessutom valt samma läsningar för denna mässa som används i festen för Jungfru Marias födelse. Så vi passar helt enkelt på att smygfira Jungfru Marias födelse i alla fall. Hon är ju trots allt vår Herres Jesu Kristi och allas vår Moder, och det hör väl till en av de mest självklara saker i världen att fira sin mammas födelsedag, oavsett om den infaller på en söndag eller ej.
Läsningarna vi nyss hörde är som sagt de som används för Jungfru Marias födelses fest, men de handlar snarare om Jesu födelse. Den första läsningen ur profeten Mikas bok innehåller en mycket välkänd profetia om Messias födelse, som även citeras i Matteusevangeliets andra kapitel när de skriftlärda svarar på kung Herodes fråga om var Messias ska födas: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.” (Matt 2:5-6). Detta är en av de tydligaste förutsägelserna av Kristi födelse i hela Gamla testamentet, och den enda som nämner i vilken stad han skulle födas. I dagens läsning fick vi även höra fortsättningen, som utgör ett av få ställen i Gamla testamentet som även nämner Messias mor, alltså Jungfru Maria: ”Ja, folket skall vara utlämnat till dess hon som skall föda har fött.” (Matt 5:3). I dagens evangelium fick vi höra om Jesu födelse enligt Matteusevangeliets första kapitel, där Matteus citerar en annan av de tydligaste förutsägelserna av Jesu födelse i Gamla testamentet, denna gång ur profeten Jesajas bok: ”Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss).” (Matt 1:23). Denna jungfru, som på mirakulöst sätt skulle bli moder till Messias utan en mans medverkan, syftar givetvis på Jungfru Maria.
När någon fyller år, så firar vi inte bara att han eller hon har blivit ett år äldre. Vi firar framförallt i tacksägelse över att Gud har skapat denna person, och för allt det som han eller hon är och gör för att förhärliga Gud och glädja sina medmänniskor. Så när vi firar Jungfru Marias födelsedag, då är det också ett tillfälle att tacka för allt det underbara som Gud har gjort med och genom Jungfru Maria. Och hennes utan tvekan viktigaste uppgift, det var just att bli moder till Messias, Guds Son, och att föda honom till världen, precis som vi hörde om i dagens läsningar.
Faktum är att hela Jungfru Marias existens är inriktad på hennes Son. Hon finns till helt och hållet för honom, för att föda honom till världen, skänka honom till oss och hjälpa oss att bli honom mer lika. Hon är den heligaste människan som Gud någonsin har skapat, eftersom hennes vilja genom en särskild nåd alltid är helt förenad med Guds egen vilja. Samtidigt är hon den mest ödmjuka människa som någonsin har skapats, som aldrig behåller någon ära för sig själv utan alltid hänvisar allting vidare till sin gudomlige Son. När vi ärar och vördar Jungfru Maria, då är det alltså Gud själv som blir ärad och vördad. Man skulle kunna likna Jungfru Maria vid en genväg på ett datorskrivbord, som gör det enklare att komma åt de mappar, filer och applikationer på datorn som man använder oftast. En genväg tar knappt upp någon plats alls på hårddisken, och det enda den gör är att peka vidare på målet. Samtidigt har den fördelen att ofta vara mer lättillgänglig så att man kan komma åt de funktioner på datorn man behöver så snabbt och smidigt som möjligt. Så är det också med Jungfru Maria. Allt hon gör är att peka vidare på Gud och göra det lättare för oss att komma till honom. Och hon är verkligen en genväg till Gud, den enklaste, snabbaste och säkraste vägen till Gud.
Nu skulle någon kunna invända genom att citera det som aposteln Paulus skriver i sitt första brev till Timotheos, nämligen att ”Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus”. (1 Tim 2:5). Vilken plats finns det egentligen för Jungfru Maria att vara en förmedlarinna och genväg till Gud, utan att hon tar sin Sons plats? Låt oss lyssna till vad den helige Louis-Marie Grignon de Montfort skriver i sitt ”Traktat om den sanna andakten till den Heliga Jungfrun”: ”Har vi inget behov av en medlare inför Medlaren själv? Är vi rena nog att vara förenade med Kristus utan någon hjälp? Är inte Jesus Gud, på alla sätt jämlik med Fadern? Är inte han den Heligaste av heliga som förtjänar samma respekt som sin Fader? (…) Låt oss vara djärva nog att säga med den helige Bernard: vi behöver en medlare med Medlaren själv, och den gudomliga Maria är den som är mest skickad till att uppfylla detta kärlekens ämbete. Det var genom henne som Jesus kom till oss, och det är genom henne som vi måste vi gå till honom. Om vi fruktar att gå direkt till Jesus, sann Gud, endera på grund av hans oändliga storhet eller på grund av vår gränslösa ringhet och vår synd, låt oss då bönfalla Maria vår Moder om hjälp och förbön.” (n. 85).
Temat som påven Franciskus har valt för årets världsungdomsdag på stiftsnivå är som bekant ”De som litar till Herren springer utan att bli trötta” (Jes 40:31), ur profeten Jesajas bok. Detta stämmer även in på Jungfru Maria. Hon kan hjälpa oss ännu mer så att vi inte blir trötta i vårt springande efter att komma Gud närmre. Låt oss än en gång lyssna till den helige Louis-Marie Grignon de Montfort: ”Jag har ofta sett att många själar som söker efter Jesus Kristus på ett eller annat sätt slitit ut sig, och som efter att ha arbetat mycket under natten kan säga: ”Vi har arbetat hela natten utan att ha fått någonting” (Luk 5:5). Till dem kan vi säga: ”Ni har arbetat hårt men åstadkommit lite” (Hagg 1:6). Man känner fortfarande bara vagt igen Jesus hos er. Men genom att följa Marias obefläckade väg och och denna gudomliga andakt som jag undervisar om, så arbetar man i dagsljus, man arbetar på en helig plats, och man arbetar lite.” (n. 218) Den helige Louis-Marie liknar Jungfru Maria vid en gjutform, genom vilken vi formas till likhet med hennes Son Jesus: ”Det är stor skillnad mellan att hugga fram en staty med hammare och mejsel och att gjuta en staty i en form. Skulptörer behöver mycket tid och lägger ner mycket hårt arbete med den första metoden. Den andra metoden kräver inte mycket möda och går väldigt fort. Den helige Augustinus kallar den heliga Jungfrun för ’Guds gjutform’. (…) Den som gjuts i denna gudomliga form omformas snabbt till Jesus Kristus, och Jesus Kristus i honom. Till låg kostnad och på kort tid blir han gudomlig, eftersom han har stöpts i samma gjutform som den som formade en Gud.” (n. 219)
Låt oss därför idag, dagen före Jungfru Marias födelsedag, vända oss till henne och be om hennes förbön, att hon hjälper oss i alla våra svårigheter så att vi kan nalkas Gud utan att tröttna. Må hon be för oss att vi, liksom hon, i allt vi är och gör pekar vidare på Jesus Kristus. Och må hon, liksom hon en gång formade Guds Sons mänsklighet när hon födde honom till världen, också formar oss, hennes andra barn, till fullständig likhet med honom, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Comments
Post a Comment